Att se inkludering från ett barns perspektiv…

Lena Andersson, intervju i Expressen: Om hennes tidigare krönika i SvD och partiledartalen i Almedalen, citat: ”Många reagerade på det kalla beräknandet av kalorier, men jag ville visa med största möjliga tydlighet att det inte kostar mycket att vara mätt”. Ja visst, stärkelse och baljväxter är påfallande billiga, men kommer Lena Andersson över huvud taget ihåg hur det var – att vara barn? Hennes logiska tänkande har ingenting med det känslomässiga att göra. Hon hävdar nu att tre partiledare fortsätter att snedvrida hennes budskap. Inte förvånande så pekar hon ut S, MP och C.

Innan jag fick barn var jag världsbäst på barnuppfostran. Det är väl bara att (fyll i valfritt ord). Sedan blev det inte så enkelt, nej, snarare komplext. Hjärna och hjärta i kombination för att hitta rätta vägen. Hade jag varit fattig och enbart kunnat servera mitt barn spaghetti och baljväxter – ärtor och bönor – så hade jag mått fruktansvärt dåligt. Men inte Lena Andersson. För henne verkar tillvaron vara svart eller vit och en kamp om vem som har rätt – egentligen.

Jag tänker ofta att barnets perspektiv ofta glöms bort. Att inte ha råd. Att inte kunna. Att inte kunna följa med. Att sitta hemma och äta middag efter middag med pasta och baljväxter? Nej, lägg ner den där diskussionen Lena – och tänk på att du var ett barn en gång – knappast fick du enbart middagar med ärtor och bönor…

Reflektion nr 2: Gick till Apoteket idag för att köpa Desivon eller Salubrin (hundra år sedan jag köpte dessa) – ingendera fanns på Apoteket. Hade tappat en trädgårdssax spets på foten och kände att kanske något bakteriedödande vore på sin plats. Frågade personalen om den lilla flaskan ”Klorhexidin – sårdesinfektion” var att likställa med de förgående nämnda? Absolut! När jag kommit hem och dragit bort etiketten för att se instruktionen, visar det sig att ” Klorhexidin är avsett för sårdesinfektion, desinfektion av slemhinnor i samband med förlossning och desinfektion av urinrörsmynningen före insättning av kateter”. Jag funderar om förpackningen har ett bäst före datum. Och då tänker jag inte på förlossning. Man borde få ett korrekt svar. På Apoteket. Men inte nu längre. Är du medlem? Nej. Är det någonting du vill bli? Nej tack. Tystnad.

Nyttjade medlemskortet på Coop igår. Tre paket kaffe för 99 kronor. Tyvärr tog jag fel sort. Orkade inte gå tillbaka och byta. Man är som ett vandrande medlemskapsvillebråd och ändå blir det inte rätt. Men, jag är lycklig ändå! Jag har råd att köpa tre paket kaffe utan rabatt. Barn har sällan några val utan måste förlita sig till den vuxnes förmåga. Vi borde alla komma ihåg hur det var – att vara ett barn…