När allting ställs på sin spets – bleknar åsikterna…

Jag är kristen. Kanske inte med korset runt halsen – men ändå, jag är kristen. Jag har inte upplevt anden, varken varit uppfylld, sett ljuset vid tunneln eller Jesus – men ändå, jag tror. På något sätt är det min mening med livet. Det är knappast börskursen, influencers eller vara någon till lags som gör min dag. Även om det underlättar. Men under all vardaglig fernissa finns det ursprungliga kvar, det som är att vara människa och allt vad det innebär.

Jag skulle bli oerhört provocerad om någon satte i system att bränna biblar. Inte för att jag då skulle hotat med att ta livet av dem eller hatat deras land – för Jesus var ju en fredsförespråkare och i mitt sätt och se den förste feministen. Jesus var vad varje människa på den här jorden skulle kunna vara och då skulle alla krig kunna upphöra. Ingen hämnd skulle finnas kvar. Inga krig. Ingen sorg och ingen ånger.

Religion som bygger på strid, krig och död är ingen religion att tro på. Då är man enbart ett verktyg i det mörka. Respekt för alla människor måste ändå finnas. Våra olikheter måste respekteras och kärleken till människan behöver vara allt…