Dokumentären ”Det kinesiska experimentet” på SVT är skrämmande, citat: ”Hundratusentals kameror med ansiktsigenkänning registrerar varje steg. Statliga informatörer och angivare rapporterar goda gärningar och dåligt beteende. Den som sköter sig kan räkna med höga poäng och en ljus framtid. Men vad händer med dem som inte passar in i systemet?”

Vi verkar gå mot en tid som innebär alltmer kontroll och Kina ligger i framkant. Stadsdelar har informationsinsamlare som går runt och samlar in fakta om de som bor i husen och rapporterar vidare till myndigheterna. Fritt citerat från programmet: Invånarna börjar med en poängsumma på 1 000 poäng och sedan kan det gå uppåt och nedåt beroende på hur man sköter sig. Är man skötsam hamnar man på röda listan, har har man låga poäng är det svarta listan som gäller, både för enskilda individer och företag. Zhou Aini får betalt för att notera och rapportera grannarnas uppförande, både positivt och negativt. Chloe låter sig betygssättas av Alipay, vilket innebär att såväl konsumtionsvanor, betalningsrutiner och utbildning analyseras för att få fram en sammanfattande poäng som kallas ”sesamkredit” och för den som har höga poäng erbjuds speciella privilegier. Hamnar man på svarta listan kan man exv inte låna pengar eller köpa flyg- eller tågbiljetter.

Politikreportern Josh Chin på Wall Street Journal säger att grundtanken med systemet är att spåra och skämma ut personer så att de beter sig på ett korrekt sätt. Kinas kamerasystem har 170 miljoner kameror och man räknar med 400 miljoner fler kameror under de närmaste åren. Kamerorna är avgörande för det kinesiska projektet ”Sharp Eye” för övervakning av medborgarna. Kameror som sitter lågt används för ansiktsigenkänning av gående och målet är att Kina år 2020 ska ha ett övervakningsnät över hela landet och som kan ge data till systemet med sociala kreditpoäng.

Storebror ser dig snart i varje hörn och varje vrå med hjälp av nitiska informationsinsamlare, kameror och datasystem…