Det kluvna landet

Av , , 2 kommentarer 16

Den strategi som funnits i sverige sedan andra världskriget har varit en centrslisering av makt, medel och befolkning. I Norge valde man ett annat sätt att bygga upp sitt land och det var via en politiskt enighet om att ”i alle hus ska det vare lys” dvs en medveten satsning på landsbygden.

Den norska modellen
Den norska modellen där pengar från vattenkraften går till kommunerna som drabbats av fördämningarna har lett till en helt annan utveckling än i Sverige av landsbygden. På sneda fjällsluttningar betar mjölkkor och köttdjur därför att en mjölkbonde kan få upp mot 5 kr litern för sin mjölk beroende på hur högt ovan havet produktionen sker. Norge har generösare bidrag till jordbrukare på landsbygden än EU och Norge har en strategi att så långt det är möjligt vara självförsörjande av livsmedel.
Sverige bygger villor på extremt produktiv jordbruksmark i Skåne och kompenserar det med att importera in livsmedel från andra länder. Det är en strategi som forskare vid SLU i Alnarp menar är en i framtiden både dyr och riskabel satsning. Detta beroende på att oljepriserna kommer oundvikligen att öka enormt och det i sin tur ger att priset på livsmedel från stordriftsjordbruk som är beroende av konstgödsel kommer att skjuta i höjden, liksom transportkostnaderna.
Vi i Sverige kan få betala dyrt för vår nu billiga import av livsmedel framöver helt enkelt. Forskarnas lösning är att vi allt mer bör stödja småskaligt jordbruk och inhemskt jordbruk både på grund av priset och för vår säkerhet. I en allt mer skakig världsekonomi som baseras på tillväxt är vi sårbara när tillväxten minskar eller uteblir. Vår modell med ständigt ökande tillväxt är inte längre stabil och självklar som på sjuttiotalet.
 
Då krävs plan B
Plan B är att kunna klara sig själv, både på personligt plan och nationellt. Idag flyttarhögutbildade greker hem till byarna och odlar sin egen mat när inte advokatfirmorna och konsultbolagen längre kan ge dem jobb och lön. Det går bra för grekerna att göra så för de flesta har kvar sin koppling hem till landsbygden men svenskarna kapar effektivt alla band till landet då staden lockar.
Få svenskar har en levande landsbygd att återvända till för att odla sin mat på. Den bygdenen är tömd på folk och service. Det är INTE ljus i alla hus i Sverige inte ens på semestern. Ladugårdar lutar och tak rasar in, boningshus är omålade och bebos av möss och kråkor. Åkrar och betesmarker är beskogade och fulla av snår och sly. Det finns inga vänliga bondesläktingar att åka hem till för Stockholmarna, Göteborgarna, Malmöborna och Umeåakademikerna såsom för grekerna.
Lyxen att ha ett hemman i sin ägo som man besöker på sommaren vart femte år dränerar chansen för presumtiva köpare att hitta sig en plats att flytta till. Att som delägare blockera ett samhälles utveckling på det sättet borde beskattas hårt eller motverkas genom att underlätta försäljning. Ett lagkrav på att vara bofast på mark man äger vore ett sätt att frigöra finfina platser till människor med en önskan om att bo i glesbygd.
Vi har effektiviserat bort plan B i Sverige. Vi har bara en plan A just nu. Vi har fortfarande tid att vrida trenden något mot att erbjuda de som vill stanna en chans att bedriva sin verksam het på samma villkor som de som väljer att bidra till plan A. Vi kommer alltid att vilja åka till staden och studera, få utmaning i arbetslivet och få tillgång till större utbud men de som vill ge ljus i anda typer av hus än de med tjugo våningar måste få en ärlig chans.
 
Dagis istället för representationskonton snälla!
Så vänligen svenska politiker vänd blicken västerut se hur deras strategi med att ge vattenkraftskommuner tillgång till de pengar de är med och skapa och se vad det ger tillbaka. De kommunerna kan erbjuda sina medborgare gratis barnomsorg, gratis bad- och sporthallsbesök, bibliotek och kulturutbud. De kommunerna kan även satsa på turismen effektivt och kraftfullt för de har medel och en långsiktig strategi som inte ens femtioelva EU-projekt kan ge en glesbygd i Lappland på svenska sidan.
I Sverige ger väl Vattenkraftmiljonerna fina representationskonton till tillväxtverket som kommer och samordnar seminarier till oss glesbygdsföretagare där vi kan fika och samordna våra ansökningar om bidrag vi ändå inte får för vi har inte tillräckligt bra siffror på integrering av utlandsfödda eller någon annan paragraf…
En norsk kommun har även satsat på att rekrytera välutbildade kvinnor till chefsposter inom kommunen för deras strategi var att där det bor kvinnor där vill män bo och det har lyckats, de har kvinnoöverskott skröt kommunalrådet. Idag flyr kvinnorna den svenska landsbygden för studier och jobb och männen blir kvar med skogsbruk och skoterkörning.
Arbeta för vårt bästa.
Så vänligen svenska politiker innan ni startar fler destinationsbolag, EU-projekt med entusiastiska projektledare som drar när kassen med pengar är slut eller skär bort ambulanshelikoptern och beskogar slalombackarna med energiskog – kämpa för att nå en politisk vilja att ge ljus i varje hus!
Ja jag är besviken och avundsjuk. Jag vill bo i glesbygden men mitt eget lands statliga apparat, regionala enheter och kommunala administrationer och tillhörande politiker på alla nivåer verkar inte arbeta för mitt bästa.
Ge mig och mina grannar en vettig chans och jag vet att vi ger allt vi har och lite till för vi vill bo och verka här .
PS.För er som är intresserade av mer information i ämnet föreslår jag att du lyssnar på P1:s program ”Det kluvna landet” som är källan till all information i denna text. Gå in på webbplatsen och sök i deras sändningsarkiv så hittar du massor av intressant.D.S

Kom fram med något konkret

Av , , 1 kommentar 18

Jag har vuxit upp med att höra att ”om du ska klaga så kom med ett förslag på en förbättring annars låt bli att klaga”. Ungefär som att om du inte röstar i riksdagsval så kom inte och beklaga dig över politikerna som sitter där.

Idag då jag lyssnade på ”Ring p1” när jag körde till jobbet i affären i Klimpfjäll, så var det en dam som ondgjorde sig över den kommersiella rovdriften av vår fantastiska allemansrätt och att det måste förändras och förbättras. Då frågade programledaren Täppas Fogelberg såklart: -Jaha och har du något konkret förslag till hur det ska gå till?
-Njae, jag kan ju inte lagtexter och sånt ju…svarade damen överraskat.
– Nej men du vill att det ska vara annorlunda så på vilket sätt ska det förändras? Sa Täppas.
-Nej det vet jag inte, förändras och förbättras ska det, sa damen vagt.


Där dog den debatten för hur ska man gå vidare när det inte finns något mål att föra diskussionen mot?

Vi är beroende av varandra
Samma sak gäller när man ska driva företag eller föreningar – det krävs ett gemensamt mål som alla drar sina strån till. Det är mycket konkret och uppenbart i serviceyrken såsom i affären i Klimpfjäll liksom andra liknande verksamheter. Den som driver tex en affär är beroende av att kunderna kommer dit och trivs så mycket att de kommer tillbaka. Kunderna är i sin tur beroende av att affären finns för att de ska kunna handla och göra ärenden just där den affären står. Det finns ett gemensamt mål hos både kunder och affärsinnehavare att behålla affären och den service den kan ge.

Klickar inte den symbiosen, alltså det samspelta  beroende man har av varandra så kan det antingen leda till att kunderna sviker eller att affären inte kan erbjuda service vilket iofs det ena ger det andra…

Vi är beroende av varandra i glesbygden på ett annat sätt än i staden. Är affären stängd finns inte ett seveneleven runt hörnet utan det är grannen som får öppna kylskåpet och låna ut en liter mjölk. Det är därför det gör mig så ledsen att höra och uppleva kniven i ryggen av andra glesbygdsbor.

Kniven i ryggen
Där står jag i butiken och får en intresserad fråga om var bladet om aktiviteter i Saxnäs tagit vägen, den personen hittar det inte detta år och undrar om jag vet var denne kan hitta det. Jag förklarar att det inte mig veterligen finns något sådant blad i år när ingen har hunnit ta sig tid att göra ett.

Då kommer den, kniven i ryggen, en fnysning och ett ja det kunde man väl vänta sig att det inte blev gjort… Tänk om istället denne kunde komma med ett förslag såsom ”oj vad synd, finns det något jag kan göra för att hjälpa er med att göra ett nästa säsong?” det hade värmt och upplevts som ett stöd.

Nu fick jag ett fnys och ett slags yttrande om min och min bys dåliga arbete. Här saknas symbiosen, det samspelta beroendet att nå samma mål, att arbeta tillsammans och stötta i stort och smått för vårt områdes bästa. Javisst en bagatell men många bäckar små. Vi är beroende av varandra och om vi inte förmår streta tillsammans så kommer ingen göra det för oss.

Fatmomakke
Min pappa bygger en kåta i Fatmomakke på en plats han fick av den föregående ägaren och som pappa har upplåtit till mig. Vi fick ta en tur till Länsstyrelsen och till länsrätten innan platsen blev min och nu i vår dränerades platsen av pappa med sin hemmabyggda grävare. Nu är platsen den torr och fin och kåtan som byggs slipper ruttna av väta det första den gör. Det är den första kåtan pappa bygger och vi alla i familjen tycker det är mycket spännande.

Tänk att en Malåstenlundare bygger en kåta i Fatmomakke  – det är kul att olika släkter vävs samman på dessa mötesplatser. Träffade den fd ägaren av kåtaplatsen under arbetsdagen på affären och denne var så glad över att en ny generation skulle bygga och mötas där och föra livet vidare i Fatmomakke. Det gjorde mig glad och tacksam över att vi hade samma mål och att dennes generösa gest att ge bort en kåtaplats som inte längre nyttjades till en yngre generation var så fint. Sådant gör att utvecklingen går framåt och inte stannar av och leder till att allt dör ut.

En symbios, den fd ägarens önskan om att Fatmomakke ska leva vidare fungerade med min – även om vi gör det på olika sätt.

Åker hem till pappa och mamma efter ha jobbat klart i Klimpfjäll och ska hämta barnen så får jag höra att kåtabygget åter ifrågasatts och att den inte byggs enligt de regler som finns. Det var den andra kniven i ryggen den dagen för mig.

Fatmomakkestyrelsen hade varit på besök och pappa frågade efter vilka de reglerna var som han inte följde men fick inget svar. Han frågade hur det ska göras på rätt sätt, att han vill få konkreta förslag på hur det kan förändras och fick en del svar vilket var bra.

Tänk om Fatmomakkestyrelsen kunde säga vad roligt att ni vill hålla Fatmomakke levande och bygger en kåta. Tänk om de kunde innan man bygger presentera alla gällande lagliga regler och osynliga regler som de anser är i bruk och underlätta arbetet. Det skulle ha varit fint, en trevlig och uppskattad hjälp.

Vi i familjen vill vara i Fatmomakke, vi gillar byn och mötesplatsen och vill att den ska leva vidare. Vi önskar att vi alla här kunde hitta gemensamma mål för att nå det och stötta varandra att göra det vi är bra på för att lättare nå fram. Det känns inte som den symbiosen riktigt är på plats ännu men jag hoppas det omfattande arbetet med att ta fram en ny styrning av Fatmomakke kan ge en blomstrande plats framöver.

För det är i balansgången mellan bevarande och utveckling som vi kan nå den levande bygden, bevarar vi och inte utvecklar så ruttnar allt bort i orördhet och utvecklar vi det fel utplånar vi också det vi vill bevara.

Vänligheten
Så efter att ha hämtat barnen fixar jag iordning två moppar som ska hyras ut åt några trevliga fiskare. Stressad springer jag in på Kultsjögården och då händer det, det som raderar bort de två knivarna i ryggen:  en av fiskeguiderna frågar om jag behöver hjälp. Jag svarar snabbt nejdå det går bra. Han tittar på mig och säger är du verkligen säker och ja jag är säker men den uppriktiga omtänksamheten och det ärliga erbjudandet om hjälp lyfter dagen och ger mig hopp.

Så mitt förslag efter allt detta klagande är att jag ska bättra mig att hjälpa andra och lära mig att se när någon behöver ett uppmuntrande ord och inte en banna. Jag vill kunna dra ut fler knivar än jag hugger i ryggen på andra.

Pretentiöst kanske jo men verkligen nödvändigt för om vi ska överleva här och orka vara så beroende av varandra som vi är måste vi hjälpas åt.

Telia

Av , , 3 kommentarer 10

Jag har varit förskonad, lyckats ringa då det funkat och har ingen mobilsurfning i min telefon så jag klarar mig bra i telias nät här ute i obygden. Idag har det dock varit ett elände.

I morse försökte jag ringa men då var nätet överbelastat. Senare vid två tillfällen bröts mina samtal pga nätets täckning bara försvann. Då tänkte jag att jag skulle ringa och felanmäla för det går inte att göra det via nätet om det gäller mobil telefoni.

Det ironiska var att mitt under samtal med telias kundtjänst bröts samtalet… så jag ringde upp och ville kolla att min anmälan kommit med. Det var visst någon mast i Dorotea som var nere och det kunde påverka min telefoni tydligen. Ska vara fixat ikväll vid 19-tiden så jag får väl kolla senare om det går bättre. Tjejen vid kundtjänst hade svårt att höra mig…

Hoppas det var den där masten i Dorotea med förbindelsefel som är boven annars blir det tungt i påsk när alla smarta telefoner kommer hit och appar ska laddas och surfande går igång. Syrran har mobilt bredband via Telia och under förra påsken försökte hon lyssna på en ljudbok via strömmande tjänst men fick en bokstav i taget och efter tre minuter och en mening totalt så gav hon upp.

I-landsproblem kan tyckas men då min vän Hasse blir liggande här i Saxnäs med bruten nacke utan täckning ens för 112-samtal är det lätt att bli mörkrädd.

Telia är snabba på att ringa mig och erbjuda mig dyra abonnemang med flashiga telefoner varannan vecka. Försöker säga dem att jag är nöjd som jag har det vill inte binda mitt abonnemang för jag har inget direkt val jag måste ringa med Telia så ni behöver inte vara rädda att jag ska ta och skaffa ett abonnemang hos 3. Däremot kan ni ta och bygga ut ert nät här så vi har en säker täckning. Det har inte de stackars säljarna något att säga till om. Jag ber dem göra en notis om att jag inte behöver bli uppringd igen nästa vecka för jag lär troligen inte ha flyttat ut till E4:an där jag kan välja och vraka bland operatörer. Men nejdå. Veckan därpå ringer något annat stackars bolag med namnet telemarketing blaj blaj som av uppdrag av Telia vill höra om jag är nöjd?

Så tills jag väljer ett abonnemang med lång bindningstid kommer jag att bli terroriserad av telia?  Jag har bestämt mig att nästa gång de ringer så ska jag byta operatör – om så till röksignaler för nu är jag less – sa det till den senaste försäljaren och det var ju onödigt för den personen kan ju inte göra ngt åt det. 

Såhär lyder en rubrik i DN:

Mobilsamtal som bryts, segt att ­surfa och omöjligt att ens koppla upp sig. 

Jo det kunde ha varit en artikel om situationen i Kultsjödalen men nej det handlar om  att alla appar i de smarta telefonerna tar så mycket plats i nätet att operatörerna är tagna på sängen.

"Enligt PTS finns det tillräckligt med bandbredd, frekvenser, för operatörerna, men de kan inte utnyttja dem fullt ut eftersom de inte hinner bygga ut infrastrukturen.

– Många operatörer har släpat efter med sina investeringar under andra halvan av 00-talet och det börjar märkas, säger Bengt Nordström, vd för strategikonsultfirman Northstream." citat från DN idag

Fick reklam igår med posten från telia där det står att jag kan få 4G i mitt mobila bredband om jag fixar ett abonnemang nu. Redan nu ska jag kunna surfa fort i 230 orter och innan året tar slut ska antalet orter ha tredubblats. Jag slår vad om att Saxnäs inte är med på listan av orter varken bland de första eller de tredubbelt flera… På bilden i reklamen sitter en person i snön och kollar på sin surfplatta med snowboard på sig…antar att den personen inte sitter i Klimpfjällsbacken för att i så fall lär den få ha rejält med sittfläsk, varm dryck och bra tålamod med hackig bild för att kunna kolla webb-tv…

Så får se till påsk ifall Telia har byggt ut nätet eller om det är dags att lära sig röksignalera då alla webbtv-tittare befolkar stugor och hotell…

Så: Felanmäl varje fel så Telia inte hela tiden kan säga att inga rapporterade störningar finns i området…

Jobben, glesbygden och framtiden.

Av , , 4 kommentarer 10

Vi behöver arbetstillfällen, vi behöver fler människor i byar och samhälle för att inte krympa till ingenting. Frågan är hur vi ska göra det.

 

En av de lösningar som ofta högt höjts till skyarna är turismen. Turister kommer i vågor, på semesterveckor, helger och är rätt nyckfulla i sina val. Det är bara att se till sig själv när man planerar sin resa, det är många variabler som ska räknas in; pris, avstånd, erbjudanden, släkt, vänner, arbetstider, sevärdheter och så vidare. Det är en bransch med säsongsjobb, otacksamma arbetstider och höga krav på social kompetens.

I flera vetenskapliga studier jag läst har turism ansetts vara ett bra komplement till andra branscher men kan inte ensamt ge en stabil arbetsmarknad, den kräver stöd av andra verksamheter för att kunna ge en bas till försörjning till flera och till flera i samma hushåll vilket ofta är en stor orsak till flytt. Lever man i en familj där bara en i hushållet har jobb så flyttar man gärna till en ort där båda kan arbeta vilket kräver ett bredare utbud av branscher. Utanför de vetenskapliga rummen ute i verkligheten där jag bor ser jag att turismen är viktig men trots många års träget arbete så ökar den sakta men ack så långsamt. Den är en bra inkomstkälla för oss men den klara inte att försörja oss alla.

Nästa lösning brukar vara gruvindustrin men den är i förändring liksom allt annat. I Kiruna där världens största järnmalmsgruva finns har befolkningen ändå fortsatt att minska sedan mitten av 70-talet. Orsaken till det säger Nils-Gustav Lundgren i Luleå, som är professor i ekonomisk historia, är att enbart arbetstillfällen inte är tillräckligt för att locka till inflyttning utan området måste satsa på att bli attraktivt att bo i också.

Källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=4919710

 

Vad ska vi då göra?

 ”Det är inte i industrin tillväxten finns utan i tjänsteproduktionen.

 – De orter i Norrland som har tillväxt är Östersund, Sundsvall-Timrå, Umeå, Piteå och Luleå. Till 99 procent beror tillväxten på tjänsteproduktion. Så ser samhällsutvecklingen ut och den ska stimuleras. Det blev ett Ikea i Haparanda, sysselsättningen ökade men befolkningen minskade. Det säger en del om äldrestrukturen, en gigantisk process i norra Sverige och även om vi släpper ner ett Ikea i varje kommun fortsätter den befolkningsutveckling vi har.” citat från Nils-Gustav Lundgren. Han fortsätter:

– Såväl massmedia som politik utgår ifrån ett kommunalt perspektiv. Därnäst tittar man på länet. När politikerna åker på riksstämman försöker man förstå allt utifrån kommunal nivå eller länsnivå. Vinner jag eller förlorar jag? Det blir ett kattrakande. Frågorna blir underligt ställda. Sammanhanget diskuteras aldrig, anser Nils-Gustav Lundgren.

I avsaknad av politiskt grepp förlorar norra Sverige.

 – I Västra Götaland och Skåne har man insett det. Där är man starka. När en statlig myndighet ska utlokaliseras hit upp kan generaldirektören spela ut flera landshövdingar och landsting mot varandra. Ingen pratar om vad som är bäst för norra Sverige och då avgörs det i stället av var 10-15 tjänstemän vill bo. Det finns ingen aktör med legitimitet och auktoritet i norra Sverige som kan stoppa det.

citat från Nils-Gustav Lundgren i http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=5205314

 

Vad är då summan av kardemumman?

Utifrån ovan nämnda ser jag att vi har stora möjligheter i norrlands inland. Vi har en fantastik möjlighet att erbjuda ett rikt liv, ett liv utan bilköer och stressande till dagis, affär och jobb. Det finns arbetstillfällen inom turism och gruvindustri men de måste kompletteras med fler tjänsteföretag och satsningar på de växande branscherna som kan ge varierade och kvalificerade jobb.

Vi måste bli bättre på att presentera våra orter mer attraktiva att bo i och därmed nå de som vill bo här men inte vågar då de inte har erfarenhet av att bo i glesbygd.

Vi måste kräva att få till ett dugligt nät att telefonera och internetta i för att kunna sköta våra tjänsteföretag effektivt.  Vi bör få fler arbetstillfällen som kan skötas via datorn, vi kan göra väldigt mycket som de som sitter i kontor i stan kan – vi bör se till att Sverige centralt vill att fler kan jobba där de mår bra av att bo. Vi måste se till att vi får jobb som decentraliseras från dyra kontor i innerstad till billiga i glesbygd men sköts av lika kompetenta personer.

Vi måste bli bättre på att hålla ihop över kommungränser och landstingsgränser, sluta se till bara den egna lilla cirkeln utan även se vad som är bra för regionen. Vi måste bli mindre egoistiska i det kortsiktiga för att bli framgångsrika i det långsiktiga. Detta gäller politikerna och för företagen.

Tyck till om allemansrätten

Av , , 5 kommentarer 6

Det blåser kring vår allemansrätt, den unika och sårbara rätt med många skyldigheter som brukare. Läs utredningen från Naturvårdsverket och passa på att ge dina synpunkter medan tid är.

Det handlar om hur vi ska göra med: betalskidspår och liknande anläggningar , hur ska kommersiella aktörer få använda sig av allemansrätten, passage genom stängsel och så mycket mera.

Diskutera HÄR till den 3 februari

Skicka in åsikter via e-post tills den 10 februari hit: [email protected], ange ärendenr NV-12413-11 och Allemansrätten och dess framtid.

Läs och agera nu – sedan är det svårare att påverka…

Partiledardebatt

Av , , Bli först att kommentera 9

Nu är jag på gott humör för jag lyssnar på partiledardebatten på radion och får höra så många kloka ord och debatter. Det känns verkligen hoppfullt.

Nyss var det MP:s ena språkrör Gustav Fridolin som hade anförande och fick repliker från Centerns Annie Lööf och vänsterns Jonas Sjöstedt. Det tycker jag bådar gott – äntligen blir det driv i frågor kring klimat, jobb och tillväxt utifrån perspektiv som passar min ideologi. Det finns en lust att utmana miljöpartiet och allt de står för, det finns en plattform för att nya goda förslag ska finna plats och slå rot i motioner, lagförslag och reformer.

Jag gillar det  Annie, Jonas och Gustav för fram och visar på den bredd som de tre partierna ger mig – det inger hopp om att riksdagen kommer att föra politik som representerar mina drömmar, åsikter och önskemål.

Juholt hade en schysst stil idag, faktum är att jag gilalr honom mycket bättre i radio än i tv. Reinfeldt skötte sig och de andra killarna också.

Det enda jag tycker var trist hittills är vissa regeringspartiers ständiga påhopp om att det inte finns någon opposition, att det inte finns alternativ, att det är kört för alla som inte gillar alliansen. Det stör mig enormt. Jag gillar inte allianser av någon sort. Jag gillade inte den rödgröna klumpen inför valen det gjorde mig besviken att det inte ska få finnas en mångfald och en småfald av partier utan det ska bli mer som i USA med sina två stora partier som egentligen säger samma sak och blockerar alla andra mindre partiers chans att påverka.

Nej ni partier som klagar på oppositionen ni får inte min sympati. Se istället till möjligheterna att nå gränsöverskridande överenskommelser över de sk. blocken. Det är stort, det är demokrati, det är utveckling.

Inte att gång på gång fråga Fridolin ifall han kan namnge den person som är oppsitionens ledare.

Nu ska jag lyssna vidare och se om jag blir klokare.

Dyrt att bo i storstad

Av , , 3 kommentarer 17

Forskning från Handelshögskolan slår hål på myten att en flytt till storstad lönar sig fort för boendekostnaderna skenar iväg och tar en allt större del av inkomsterna. Det är något som forskningen visar oss rätt konkret att genom att fly Vilhelmina kan du hamna i en sämre sits – det är inte bara guld och gröna skogar på andra sidan staketet…

 
citat från Svenska dagbladet:
"–Tittar man på kostnader för boende i områden där de stora arbetsmarknaderna finns, som Stockholm, Malmö och Göteborg kan man se att även om de disponibla inkomsterna ökar så upptar kostnaderna för boende en allt större del" säger Martin Korpi, forskare vid Handelshögskolan som studerat inrikes flyttningar och hur de påverkar inkomster och boendekostnader. slut på citat
 
Du får ett bättre jobb eller ett likadant jobb men på ett nytt ställe – kul. Helt underbart tills du upptäcker att du har inga pengar kvar. Den summa som räckte till en villa i glesbygd blir till en liten tre i förort sju trappor upp – helt okej om du vill det men ändå något att ta med i beräkningen. Det är inte så enkelt att flytta sig bort och få ett bättre liv – javisst ska du testa, javisst ska du göra det om du vill det –  det är inte det jag säger – utan kalkylera för högre kostnader för allt…
 
citat från Svenska dagbladet:
"Under 90-talskrisen visade flyttforskare att det var mer lönsamt för arbetslösa inflyttare att flytta tillbaka till hemorten, trots att arbetsmarknaden generellt var bättre i Stockholm. Den troliga förklaringen var sociala kontakter, enligt Mats Johansson, docent på KTH som forskat om inflyttningen till Stockholm under hundra år. Troligtvis krävs en mer långsiktig strategi för att Stockholmsflytten ska bli lönsam, säger han.
–Bortsett från studier och kärlek tycks en flytt handla mycket om karriärmöjligheter som i regel är bättre i Stockholm. Har man inga sådana, så är det kanske ingen större idé, säger han." slut på citat
 
Här har vi ett exempel på forskningsresultat som kan guida oss som politiker, medborgare eller företagare. Vi som bor här kan glädja oss åt att vi bor billigt, det känns bra. Du kan locka med billigt leverne till den du vill rekrytera till ditt företag, du som politiker kan locka hem panka före detta Vilhelminabor 😉  och så vidare…  Ett klockrent exempel på en sak som är positivt med glesbygd – hurra!
 
Nu ska jag bara leta reda på fler…

 

Forskning är framtiden

Av , , 7 kommentarer 13

Södra lappmarkens forskningsenhet är inte längre verksam. Den drevs av en stiftelse som bildades 1995 av landstinget i Västerbotten och inlandskommunerna för att stärka forskning och utvecklingens ställning i inlandet och skapa kontaktnät och samverkan med universitet och andra forskningsinstitutioner. Anledningen till att den lades ner sades vara att kommunerna inte längre såg nyttan med den och de ville inte längre lägga ner pengar på det som de uppfattade som meningslöst. Det uppfattar jag som att mer än något gräva sin egen grav. 

 
Det bredrivs mycket forskning i och om Vilhelmina och av forskare med rötterna i Vilhelmina. Två exempel på det är att kommunen är en modellskog vilket bland annat innebär stora områden har dokumenterats och analyserats och det andra exemplet är statsvetaren Camilla Sandström i Dikanäs som bedriver forskning om hållbar landsbygdsutveckling. Bara dessa två delar är en guldgruva att ösa kunskap från och använda i de lokala verksamheterna. Vi måste bli bättre på att dra nytta av den kunskap som finns runt om oss. Kommuner, företagare och föreningar – allihopa.
 
När jag skulle göra min praktik på North Sweden European Office i Bryssel så hörde jag av mig till kommunen på olika ställen om de hade någon önskan om möten jag skulle gå på för deras skull, information jag skulle ta reda på, kontakter att etablera och så vidare men nej tack. Då skrev jag och min praktikkollega en rapport om när i processen med att ta fram nya fördrag inom den Europeiska unionen kommunerna bör komma in med åsikter och så kallat lobba för sina behov och åsikter för att få största möjliga effekt. Vi skrev rapporten och erbjöd gratis utbildning för kommun- och tekniska chefer i kommunerna i Norr- och Västerbotten i Piteå i samarbete med Kommunförbundet. Inga representanter från Vilhelmina kom, däremot från i princip varenda annan kommun. Jag minns att jag var så besviken. Vår rapports slutsatser resulterade i att det blev en tjänst på kommunförbundet Västerbotten som hade till uppgift att hålla koll på nya påbörjade arbeten till fördrag och dylikt som kunde vara av intresse för de norra länen. Jag vet inte om den tjänsten finns kvar. Behovet finns nog kvar men sättet att nå det kan vara förändrat.
 
Vad jag vill ha sagt med det är att vi har haft en historia av att vara rätt dåliga på att identifiera och dra nytta av nya rön och råd som kommer från forskarvärlden. Våra skattepengar pumpas in i univeristet, högskolor och finansierar doktorander, professorer och docenter som arbetar hårt för att ta fram fakta för vår skull. Vi måste bli bättre på att ta till vara den nya kunskapen och kräva sätt att omsätta den i vår verklighet.
 
Jag hade glädjen att få arbeta åt SLU i Umeå, Sveriges lantbruks universitet, i ett projekt som handlade om att hitta sätt att på lokal nivå få nytta av de data som NILS (Nationell inventering av landskapet i Sverige) samlar in. Det var lättare sagt än gjort. Dels berodde det på att datainsamlingen görs i en skala som passar nationella undersökningar och dels på att vi på lokal nivå har svårt att formulera vad vi har behov av. Där hade jag åter igen en påminnelse om att vi måste vässa vår förmåga att se möjligheterna med ny information – vad kan den ge mig, hur kan jag göra om den så den passar mig?
 
Södra lappmarkens forskningsenhet kunde inte ge oss inlandsbor de verktyg vi behövde för att förstå hur vi ska dra nytta av forskningen eller var det kanske vi inlandsbor som inte hade vett nog att använda oss av forskningsenheten på rätt sätt?
 
Hur som helst den är historia och nu måste kommunerna själva knyta kontakterna, skapa arenor att möta universitetsvärlden på, läsa och tolka avhandlingar och rapporter för att se hur de kan hjälpa oss att överleva, växa och utvecklas. Ett som är säkert är att det måste kommunerna, företagarna och privatpersonerna göra nu för det ser jag som bland de få strån vi har att ta till för att detta ska gå vägen, åt rätt håll… Så ta en stund till att läsa på ett universitets webbplats och se ifall de har någon nyhet som du kan ha nytta av, det har både du och din framtid nytta av.
 

2012: året då vi skrotar politik + förakt = vardag

Av , , 5 kommentarer 17

 Jag vet inte vad som varit störst 2011, föraktet politiker emellan eller det som väljarna sägs tycka inför sina demokratiskt valda representanter.

Vi väljer att rösta på ett parti vid valen som mest representerar det rättesnöre vi lever våra liv efter. Vissa är egna företagare och har sin största energi där, andra har engagemang i kulturlivet, en del är anställda, vissa är arbetslösa, en del är föräldrar, en del är pensionärer, en del har det lätt och en del har det svårt. 

Om en politiker hånar en annan politiker hånar den indirekt även de som röstat på den, din åsikt är fel och du är dum. Då skapas en irritation hos de som känner sig hånade och kanske även ett stöd från de som tycker som den andre. Ett allt större vi och de känsla och större klyftor.

Ett parti har många delar, en hel del kan väljaren känna igen sig i och en hel del kanske är helt fel. Vi väljer det parti som har de flesta rätta svaren som vi behöver. Det betyder i mitt fall att flera partier kan ha helt rätt och det parti jag röstat på kan även ha fel i vissa frågor.

Så fastän jag är ideologiskt miljöpartist betyder det inte att jag tycker det partiet alltid har rätt. Det betyder också att jag har störst förtroende för andra partiers politiker som kan erkänna att andra partier har rätt ibland och inte alltid letar ärkerivaler eller syndabockar för egna tillkortakommanden.

Därför har jag haft det svårt att känna förtroende för våra lokala politiker under en längre tid. Samtidigt är jag imponerad och glad över de som orkar och kan engagera sig politiskt, utan er skulle inte demokratin fungera. 

Så 2012 har jag ett hopp om att det ska bli året då politiker i Vilhelmina och Sverige lägger prestige åt sidan när det behövs, sluta leta syndabockar och fokusera på egna prestationer. Ett år där energin läggs på att själva vara så bra som möjligt utan att behöva varken svärta ner andra eller trycka ner för att nå sina mål.

Ser fram emot ett spännande och mer harmoniskt år i  Vilhelmina kommun.

Presentation

Växt upp i Lövberg, pluggat vid Miljöhögskolan i Ume, bott och jobbat i bla. Sthlm, Bryssel, Granada men nu är jag fast i Saxnäs 🙂  

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se