kastar mynt och gapskrattar när de fattiga barnen plockar upp dessa. Sverige år 1911 eller 2011? Man kunde tro att det handlar om 1911 men detta skedde förra veckan i "nådens år" 2011.

Här kommer ett citat ur artikeln som gjorde mig rosenrasande och som fick mig att skriva detta blogginlägg idag:

I det läget, när det sociala avståndet till eleverna från andra skolor verkar omöjligt att tänja ytterligare, stoppar en av bratsaspiranterna ner handen i fickan och tar upp en näve mynt. Och kastar dem på marken. De förvånade arbetarkidsen på stället går snabbt ner på huk och börjar gladeligen att plocka upp mynten. Då brister rikemansbarnen ut i skratt, märkbart roade av tjänstehjonens brist på värdighet.

Och slänger ännu fler mynt för att hålla liv i skådespelet.

 En påminnelsen till den ouppmärksamme läsaren som tror sig läsa en gammal epokskildring: Det här hände alltså förra veckan.

Vad är det för en liten bubbla de här barnen lever i, dessa tiders vinnare?

Kan inte låta bli att se de här vaskar-wannabes som borgardrömmens renrasiga avkomma (med socialdemokratisk barnmorska!) – första generationen utan några som helst spår av solidaritet och annat krimskrams.

Mamma blev säkert förförd i ett blomstrande Stureplan. Och i Båstadsveckan stoppade pappa in sitt stora kreditkort i mammas skåra och passande nog gick vattnet lagom till när segelbåten skulle sjösättas. Och nu guppar barnen fram i sin världsfrånvända bubbla. Barn av sin tid. Förlösta på det långa experimentbordet som vårt land förvandlats till. Där samhällsstrukturer monteras ned, sociala kontrakt rivs upp och värderingar byts ut. Individualismens Frankensteins. – Utdrag ur AB 2011-09-15, författare: Martin Ezpeleta
 

Länken kommer här:

http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/martinezpeleta/article13626336.ab

En härlig tid, visst är det, borgarvänner! Klyftor i Sverige år 2011 är väl bara en synvilla eller hur Reinfeldt? Socioekonomiska klasser är förstås påhittade begrepp utan verklighetsförankring, visst är det så, alliansröstare?

Det mest förvånande är väl inte att borgarna älskar att se detta samhälle växa fram, för det visste vi redan att man ivrigt påhejjar. Nej, vad som är problemet är väl att även socialdemokraterna låtit detta ske där vår sida tyvärr gått på det nyliberala snacket med början under 90-talet.

Rikemansbarnens skratt och upprepade myntkastningar; har vi nu samma mentalitet här som i USA där fattigdom skylls på individen och där man förnekar existensen av ett klass-samhälle? "Den som är fattig har sig själv att skylla"?