Det måste vara första gången, men i DN Ledare idag 29/7 skriver Peter Wolodarski bland annat så här:

”Skuldkriser kan inte lösas med nya skulder

Intuitivt verkar detta påstående rimligt. Varför låna mer när problemen skapats av överskuldsättning?

För en enskild individ kan resonemanget stämma. Felet som många gör är att överföra privatekonomiska slutsatser till ett helt lands ekonomi.

Grunden för finanskrisen i de flesta länder var den privata sektorns överbelåning. När bubblan sprack påbörjades en väldig skuldsanering. Hushåll och företag amorterade i stor skala och började spara. Efterfrågan i ekonomin minskade och skatteinbetalningarna sjönk.

Detta sparande skapade automatiskt underskott i statens finanser, utan att politikerna fattade några aktiva beslut. Om man i det läget sätter i gång offentliga åtstramningar för att åstadkomma budgetbalans blir resultatet att ekonomin trycks ned ytterligare.

Alla kan inte spara på en och samma gång utan att inkomsterna faller. Detta har inträffat i flera krisländer, med förödande sociala konsekvenser.”

Min kommentar: Precis! Att förstärka en redan existerande kris genom åtstramningar är helt fel väg att gå. Som Wolodarski säger, alla kan inte spara samtidigt. Då banar man väg för extrema krafter i spåren av den sociala misär som medföljer. Denna åtstramningspolitik förespråkas av Anders Borg, Angela Merkel, David Cameron osv osv. Förstår de hur farlig den är, frågar man sig? Förresten, observera att Wolodarski är högerliberal.

Sen undrar jag, om alla sparar och stramar åt och ekonomin trycks ned, när och hur vänder allt uppåt igen? Genom mera sparande? Knappast! Eller tror högeranhängarna på ett gudomligt ingripande? Vore intressant att höra från sparivrarna på högerkanten.

Länk till hela artikeln: http://www.dn.se/ledare/signerat/sex-myter-bidrar-till-eurons-farliga-lage