Hur kan jag veta det? Bara en av tio tillfrågade tycker att besluten blivit bättre.

Vilka tillfrågades? Svenskar i 75års åldern, som tillbringat huvuddelen av livet i Sverige.

Vad menas med tungt svenskt beslut? De tyngsta, viktigaste, dirigerande besluten kommer från Riksdagen. Andra tyngre regeringsbeslut, myndighetsbeslut, kommunbeslut och kommersiella beslut kan vägas in. Men om beslut av ”lägre organ” inte blir bättre reflekterar det att Riksdagsbesluten inte blir bättre. Därför innebär svar att tunga beslut av andra organ inte förbättrats att Riksdagsbeslut inte förbättrats.

Varför fråga 75-åringar? Tiden som förändringar i besluten bedöms är ungefär ett halvsekel. Utvecklingen på kortare sikt svajar mycket med t ex regeringsskiften och händelser i Sverige och världen. Ett halvsekel är den längsta tid bedömningar baserat på personliga erfarenheter förmodas tillförlitliga. Sedan 1960 har Sverige haft stabila förhållanden och ungefär samma ”regelverk”, dyningarna efter andra världskriget har lagt sig, förbättras besluten är det inte i första hand för att själva regelverket blivit bättre. Jag är själv nästan 75, vilket kanske gör det lättare att diskutera. 75-åringar har ofta en positivare och mer avspänd attityd än yngre och hetsar nog upp sig mindre för det dagsaktuella. Känslan för lojalitet mot en arbetsgivare eller verksamhet avtar vid pension, tiden att följa samhällsutvecklingen i stort ökar tidigare är fixeringen vid de ”egna” myndigheterna och deras svagheter större. 75-åringar har mer tid att grubbla över ”de stora övergripande” problemen. Och 75åringar är väl fortfarande bara måttligt drabbade av tilltagande senilitet.

Resiliensen i samhället. Om alla levde som vi i Sverige skulle det behövas 4,2 planeter för att ta fram alla resurser och absorbera våra utsläpp (WWF). Sveriges och världens befolkning ökar. Allt mer konsumeras långt från där det produceras. Sveriges sårbarhet ökar. Förut skedde mycket av livsmedelsproduktionen lokalt. Nu är den beroende av en omvärld som försörjer traktorerna med bränsle och reservdelar, jordarna med konstgödsel och utsäde, hantering av skörd, kunskap, utsäde, juridisk och administrativ kontroll. Systemen kontrolleras av elektronik och annan input som fordrar fungerande infrastruktur. Själv tycker jag IT på olika sätt skapar mycket av problemen och inte blivit tillräckligt användarvänligt, fast IT nu borde vara en mogen sektor. Kunskapen att klara sig t ex vid en total avspärrning finns knappast. Kollapsar världen svälter vi ihjäl innan återhämtning kan ske på en del nyetableringskärnor. Terrorismen påminner oss om att det finns människor som skulle kunna utnyttja sina datakunskaper till att slå ut internet totalt och globalt eller en datanörd kan göra det för skojs skull eller av misstag. En chef för en mindre organisation som inte förstår ändamålet kan göra ett virus och sprida det så en stor del av jordens befolkning dör. En soleruption kan slå ut huvuddelen av all elektronik eller en finansiell kris får det monetära systemet att kollapsa. Befolkningen ökar i Sverige och globalt och därmed trycket på resurserna. Mikrodatakontroll och mikrorobotar blir viktiga, men kan leda till katastrofer. En STOR epidemi med SNABB spridning kan komma, de vi sett (EBOLA senast) är bara en västanfläkt mot vad som kan komma och orsaka en allvarligare och mer omfattande samhällskollaps. Jag tänker inte på åtgärder för att öka resiliensen mot lokalkollapser som varar några dagar. Om en tsunami sköljde bort Umeå skulle det bara få marginella långsiktiga effekter på världen (bortser från mentala) och de som överlevde de första fem dagarna skulle säkert nås av tillräcklig hjälp från en fungerande icke beslutsförlamad omvärld, utan jag tänker på globala, Fennoskandiska eller minst nationella kollapser inkluderande avskurna gränser.

Beroendet av bra förnuftiga beslut ökar eftersom komplexitetsgraden ökar, lobbygruppers påverkan med olika suboptimala mål ökar och samhällets sårbarhet ökar. Min mening är att det allra viktigaste målet för ett uthålligt samhälle är att få ”styrande” organ att fatta förnuftigare beslut. Det viktigaste styrande organet är förstås Riksdagen.

Hur gjordes undersökningen? Början av april frågade jag ett antal personer som (i likhet med mig) var i 75 års åldern och bott i Sverige både tidigt och nu. Jag anser det vara ett ”positivt” urval när det gäller att bedöma samhällets övergripande funktioner (mest långvariga grannar på Carlshöjd, andra umeåbor, studiekamrater). Om jag räknar in mig själv också så blir resultatet en av elva men det låter inte så klatchigt. Innebörden av frågan var om beslutsfattandet på högre nivåer långsiktigt (halvsekelsperspektiv) förbättrats. Det viktigaste i samhällets beslutsfunktion är Riksdagens förmåga att fatta förnuftiga beslut, eftersom dessa styr samhällsutvecklingen i övrigt men beslut på lägre nivåer spelar in.

Försämras besluten? Några tycker det, men det har jag inte uttryckligen frågat, och jag tycker inte det själv, och vill inte utveckla det, så de klassas till de som inte anser det blivit bättre. Sverige tillhör i många färska olika jämförelser mellan olika lände av delvis olika karaktär (ofta sammanvägande av olika indikatorer) världens bästa länder Jag exemplifierar med https://www.weforum.org/agenda/2017/01/why-sweden-beats-most-other-countries-at-just-about-everything och https://www.thelocal.se/20160602/sweden-now-the-goodest-country-on-earth , men det finns många fler liknande jämförelser där Sverige rankas högt. Detta hade näppeligen varit möjligt om det svenska överordnade beslutsfattandet generellt och påtagligt försämrats. Till saken hör att konkurrensen mellan länder ökat, eftersom det väl(?) står bortom rimligt tvivel att det överordnade beslutsfattandet har förbättrats i många länder det sista halvseklet. Riksdagen förtjänar beröm för att den lyckats relativt bra med Sverige. Men att beslutsfattandet troligen inte försämrats innebär inte att det förbättrats.

Vad tycker Riksdagen själv? Jag frågade Riksdagens Upplysningstjänst, som hänvisade till Riksdagsledamöterna. Då skrev jag till (funktionen) Riksdagens talman, som inte svarat, vilket är oroande i sig. När man skriver till en myndighet skall man få svar och detta är det högst rankade organet i Sverige som tillskrivs om vad jag känner den angelägnaste frågan även om svaret kan vara att man av det och det skälet inte vill ta ställning. Jag tog upp frågan i en politisk debatt i Umeå och den närvarande riksdagsledamoten nämnde att von Sydow fått i uppdrag att göra en utredning om samhällets sårbarhet. Kanske sänder URL till honom så småningom?

Besluten var relativt bra under det sista halvseklet, inte mycket lågt betyg att de inte blivit bättre. Som jag minns det var det ett positivt samhällsbyggande under ledning av Erlander, Palme och Carlsson, och de personliga kontakter med det politiska systemet jag faktiskt upplevde gav ett ganska hyggligt intryck. Så att beslutsfattandet inte förbättrats innebär ändå en ”hygglig” nivå.

Är det en objektiv undersökning där försöksobjekten är ett statistiskt urval som tillställs väl definierade icke ledande frågor och kan svaren objektivt utvärderas och redovisas: Nej, men resultatet är ändå oroväckande om ej förvånande. Jag tror inte man skulle få en majoritet att svara att besluten blivit bättre utan ”ledande” undersökningsuppläggning och frågor. Det kan diskuteras vad som är målet med samhällsutvecklingen och därmed vad som är bättre beslut.

Varför är det så svårt att få svar? Svarsfrekvensen på de som fick frågan per email ligger på omkring 30%, de jag talat med personligen kan vara 60%. Den troligaste förklaringen är att de inte lätt kan bestämma ett entydigt svar. Det bidrar att frågan (frågorna) kunde konstrueras klarare. Vi kanske inte vill grubbla mycket över framtidens hot som man inte kan göra mycket åt utan leva i en relativt optimistisk värld? Jag tror att 75-åringar är den mest kvalificerade gruppen att fråga och det säger något att de har svårt att bestämma sig i en central fråga.

Vad eftersträvas? Vad jag lägger i vad som är förnuftigt att eftersträva är civilisationens och artens långsiktiga överlevnad under hyggliga förhållanden. Om besluten blivit bättre kan bero på vad som eftersträvas, och svaren kan i någon mån påverkas av detta. Är det lyckomaximering och vad är då lycka? Eller levnadstandarsmaximering? Eller maximala totala resurser? Eller självtillfredsställelse? Eller att godkännas av Sankte Per? Eller demokratimaximering? Dels blir det för filosofiskt att ens försöka närmare diskutera detta och dels ser nog förnuftiga beslut ganska lika ut även vid olika definitioner av målet.

De svarandes reflektioner med mina kommentarer: De flesta tycker det var besvärligt att ta ställning och ställningstagandena är knappast entydigt oreserverade. Några avböjde direkt att försöka svara. I viss mån beror svar på hur frågan utformas. En tyckte att Riksdagen blivit förnuftigare men inte myndigheterna (så hade jag bara beaktat åsikterna om Riksdagen hade det varit två och inte en som tycket besluten blivit bättre), medan en annan antydde att det nog var tvärtom. Några hävdade att besluten blivit kortsiktigare och mer politiserade och mer inriktat på politiska poänger. Visserligen har kunskapen vuxit och förmodligen också de sammanfattningar av kunskapen som sammanställs inför beslut, men ”andra faktorer” är så viktiga så att besluten ändå inte blir bättre. Det är tex ofta fler omständigheter som skall vägas nu, och det kan ha blivit viktigare att inte ”reta upp” grupper. Skandaler och mutbrott kan ha ökat men jag tror snarare det är upptäcktsrisk och uppmärksamhet som har ökat och jag tror inte att det kan ha blivit vanligare att ”drevet går” leder till bättre beslut. ”Det var inte bättre förr” det finns böcker om hur det blivit bättre. Men 1960 års nivå på beslutsfattandet var bra nog för de ”förbättringar” vi ser och det innebär inte att själva beslutsfattandet förbättrats.

Reflektioner Ett helt objektivt entydigt svar på hur förnuftet i beslut utvecklats kan naturligtvis ingen ge. Men jag anser att min undersökning är rättvisande nog för att göra det troligt att samhällets viktiga beslutsfunktioner inte förbättrats, även om den kan kritiseras ur en massa synpunkter. Lite förvånansvärt att jag inte hört om någon tidigare liknande undersökning, detta kan kanske ge inspiration till en liknande undersökning bättre upplagd och så att fler svar erhålls, men är det som denna undersökning indikerar så tycker jag det räcker med tjugo svar och syftet bör inte vara att ta reda på vad ”man” tycker utan hur beslutsfattandet utvecklats på lång sikt. Kortare tidsperspektiv är för beroende av tillfälliga svängningar i dagspolitiken nu och då. Svarsfrekvensen av de som fick frågan för att de tillhörde min studentklass 62 var svarsfrekvensen ganska låg. Av de som fick frågan mer personligt var det också några som inte ville ge en åsikt. Mitt intryck är att folket i allmänhet inte ägnar utvecklingen i beslutsfattandet i stort mycket eftertanke, annat än vad som ligger i den egna sfären. Underlaget är för litet för att utsträcka den kvantitativa analysen längre än medeltalet, men en observation är att bland de som tyckte beslutsfattandet försämrats var huvuddelen medicinare. Kunskapen har vuxit enormt vilket skulle kunna förmodas leda till bättre beslut, men jag tror inte de sammanfattningar som görs blir så mycket bättre eftersom kunskapens utvärdering och sammanfattning är för svår att få tillräckligt rättvisande. Antalet partier har ökat och inslaget av ”missnöjespartier” blivit större, det är rätt troligt detta leder till sämre beslut på politisk nivå.

Evolutionen har inte anpassat människor för dagens värld. Evolutionen har inte gjort homo sapiens väl anpassad att med beslut hantera dagens situation. Den är så radikalt annorlunda mot hur det var tidigare som vår arvsmassa anpassats till. Vår framgång som evolutionen styrkt var kommunikation och samarbete i en grupp av tjugo, en storfamilj. Detta gav förmåga att känna lojalitet mot klanen och arbeta tillsammans för klanens bästa, men tyvärr inte en nedärvd lojalitet mot mänskligheten, och det går för trögt för civilisationen att fokusera på denna lojalitet.

Dag Lindgren 170414, fil http://blogg.vk.se/dagl/2017/04/10/riksdagens-beslut-forbattras-inte-med-tiden/