Man ska skriva om saker man är entusiastisk över. Just nu är jag entusiastisk över växten Pterocarpus marsupium. Den har länge används inom ayurveda. Men också, jag har ofta nämnt ämnet pterostilben. Det ingår bl.a. i kosttillskott jag skrivit om tidigare. Det visade sig att ärtväxten Pterocarpus marsupium från den indiska subkontinenten är en bra källa till just pterostilben. Så på min nuvarande utbildning, akvaponiingenjör, spekulerade jag ihop ett förslag på en akvaponisk odling av P. marsupium, till kosttillskott. Dessutom beställde jag frön till växten ifråga, för sådana saker gör jag. Och just det, de säger ju att man bygger relation med läsare med hjälp av selfies.

Min spekulation var att odla dessa växter i biobäddar. Se bild från FOA (Food and agriculture organization of the United Nations, inte FOI innan namnbytet) och deras rapport Small scale aquaponics från 2014.

Av naturliga skäl måste tropiska arter i Sverige odlas inomhus eller i växthus. Arbetet innehåll tanken på att använda spillvärme från pappersbruket i Obbola för uppvärmning och kanske t.o.m. komplettera fiskarnas mat med svampar som växt på spillavfall från papperstillverkningen. Samtidigt som jag inte nog kan betona att det hela bara var en inlämningsuppgift till en yrkeshögskola. Inget jag vet skulle fungera i verkligheten. Problem finns alltid. Fördelen är att kosttillskott har ett högre kilopris än mat. En liten odlingsyta kanske kan ge mer profit än om det hade odlats grönsaker.

Något jag också kan nämna är att det nu finns en studie där extrakt av P. marsupim var det bästa växtextraktet för att förlänga livet på jästsvampar. Pterocarpus marsupium extract extends replicative lifespan in budding yeast. Så nu vet du hur du kan förlänga livet på dina jästsvampar. Dessutom, i studien förkortade extrakt av grönt te livet för jästsvampar. Ta det för vad det är värt.