Ekergårds fisk och grönt

Etikett: akvaponik

Spektakulär, självlysande, shark

Av , , Bli först att kommentera 0

Ni vet hur the Simpsons kunde börja ett avsnitt med att familjen hade fått ett felaktigt dödsbesked och sluta med att handla om tennis. Här tänker jag börja med att skriva om en blå nejlika och avsluta med att nämna Broder Daniel. Båda två relaterade till min nuvarande utbildning.

Blå ros framtagen av samma företag som gör blåa nejlikor.

För nästan fyra år sedan skrev jag här om det japanska företaget Suntory och deras genmanipulerade blåa nejlika: Östasiens blå nejlika. I dagarna har jag lärt mig att den blomman faktiskt är laglig i EU. Ni förstår, i grupper under min utbildning till ”akvaponi-ingenjör” har vi någon gång diskuterat utställningar om akvaponi på bl.a. science centers. Akvaponisystem är, med så få ord som möjligt, en kombination av fisk-uppfödning och växtodling. Jag antar att en utställning måste vara spektakulärt, för att få uppmärksamhet. Ett sätt att vara spektakulär skulle vara att till fiskdelen av akvaponin ha en eller flera glofish i akvarium. Jag tänkte mig en ”galactic purple shark”, som förresten inte är en haj och inte heller är självlysande, ”glowing”. Däremot är den ett GMO som lyser under blacklight. Och glofish är populära i USA.

Bild från Glofish.

Jag kunde fantisera ihop en utställning med nämnda fisk tillsammans med en stickling av en björk. Vi är ändå björkarnas stad och en universitetsstad, såklart vi, i Curiosum science center ska driva upp en björk i bajs från en GMO-fisk. Nej allvarligt. Det är mer eller mindre omöjligt att importera glofish till EU. Däremot har jag nu lärt mig att nämnda nejlika från Suntory som sagt var faktisk är tillåten här. I teorin skulle den kunna vara med i en utställning, om man vill ha uppmärksamhet.

Annars är ovanstående på ett annat sätt ett problem med denna utbildning. Utbildningen handlar inte om att förbereda oss för en industri som finns. De säger åt oss att skapa en industri som inte finns. Det hela påminner mig lustigt nog om Broder Daniels låt Whirlwind. Låten handlar väl egentligen om olycklig kärlek men har också det enkla budskapet: ”I dream a dream that can’t come true”. Vad lärarna säger åt oss är att drömma ihop en industri, drömma ihop företag och om jag ska göra något sådant har jag svårt att se hur drömmen skulle vara realistisk. I värsta fall lär man sig bara att man inte får importera glofish till Europa. Visst i teorin kan vi lära oss genom att ”dream a dream that can’t come true”. Åt andra sidan kan det vara frustrerade. När jag var i mina sena tonår upptäckte Broder Daniel hade det möjligtvis sin charm att drömma drömmar som inte kunde bli verkliga. Hur det är nu är en annan fråga.

För skojs skull kan jag i för sig nämna att det finns människoskapad spektakulär fisk som inte är framtagen med genteknik. Här är en video med en flowerhorn,framavlad i Asien.
 

 

Fiskar, framtid, fadäs

Av , , Bli först att kommentera 0

Bilder på mitt hemmabygda akvaponiska system.

Saken är att jag först ville ha små cicklider från Tanganyikasjön i akvariet, så kallade snäckskalslekare av arten Neolamprologus multifasciatus. Därför är det hela inrett med ciklid-sand och snäckskal. Planen var att kombinera dessa snäckskalslekare med tatsoi-kål. Med risk att låta lite eljest kändes det charmigt att låta Afrika möta och Asien på det sättet. Jag får erkänna att det numera är svårt att vara optimistisk över världen, men det har väl läge funnits en förhoppning om att Afrika ska vara det nya Asien och 100-miljoner afrikaner ska lämna extrem fattigdom, precis som 100-tals miljoner asiater har. Att framtiden tillhör både asiatiska tiger-ekonomier och afrikanska lejon-ekonomier. Att det finns kogalesiska kvarter i Kina.

Förstår du? Okej, kanske inte. Jag kan i och för sig också nämna att just kongoleser i Kina nämns i ett kapitel i den belgiska journalisten David Van Reybroucks bok Kongo. När det gäller cikliderna hör det också till saken att jag bygger en nedskalad version av den akvaponin mina kurskompisar i Stockholm byggde, de använde Malawi-ciklider, jag planerade för dessa mindre Tanganyika-ciklider. (Tilapia som nämndes i mitt förra inlägg är också ciklidarter*.) Förresten mina kollegor i Stockholm hyr ut sitt akvaponiska system och i den tjänsten ingår också skötsel. Men nu är det dags att gå vidare. Ungefär fem minuter efter att jag planterat min tatsol-kål kom jag på problemet med mitt upplägg, nämligen att kål trivs i lägre temperaturer medan N. multifasciatus lever i tropiska Afrika och är anpassade till varmt vatten. Jag hade som sagt var planterat fröer men jag hade inte köp fiskar. Filtret i mitt akvarium höll fortfarande på att bygga upp rätt bakteriekultur. Därmed tänkte jag att jag istället för snäckskalslekarna skulle köpa en vanlig guldfisk till akvariet. Guldfiskar kommer ifrån Kina, så då skulle systemet bli Asien möter Asien. Nåja, du kanske ser att fisken på fotot inte är en guldfisk. De skarpögda och kunniga ser att de är snäckskalslekare. Jo, jag struntade i min fadäs och bestämde mig för att det trotts allt inte behöver vara perfekta förhållanden för kålen. De får anpassa sig till lite varmare vatten än vad de skulle föredra. Detta är min första akvaponi, om detta är det största misstaget jag gör, får jag vara nöjd.

Sedan det är kul att ha systemet hemma, men jag skulle vilja snygga till det och göra som mina kollegor i Stockholm och hyra ut systemet. Om inte annat är det bra med pengar och vi försöker öka medvetenheten om biologiska system. Jag får fråga mig själv om jag kan tänka mig åka runt och ta hand om akvaponisystem? Just det en annan småsak, blomlådan med leca-kulor är av polypropen. Vad jag kan förstå är det ett material som det är svårt att limma fast grejer på. Limmet som behövs verkar kosta hundratals kronor. Men andra ord, bara värt det om jag kan tjäna pengar på systemen. Eller så var det en fadäs att använda en blomlådan i den typen av plast.

* Min populärvetenskapliga bok från 1988 säger att ciklider tillhör ordningen abborrartade fiskar och: ”kännetecknas av att att de har en näsöppning på varje sida av huvudet och två sidolinjer på varje kroppssida. (Själv kan jag bara se en sidolinje, men detta inlägg riskerar redan att vara rörigt.)”

Eljest, ekonomi, exotisk frukt

Av , , Bli först att kommentera 0

Jo, om jag satsar på att här uppe odla bananer skulle jag väl ändå vara lite eljest? Och jag får erkänna att jag först skrev ”excentrisk” inte ”eljest”, men eljest är väl ett bättre ord? Tillbaka till bananer, här är mitt foto på en bananplanta i den biodom som återfinns på Berga naturbruksgymnasium, Västerhaninge.

Det är vanliga bananer, kanariebananer, som ätes, inga prydnadsbananer. Förutom tropiska växter: bananer, kaffe, guava, vanilj och mycket mera ingår i systemet – i detta artificiella kretsloppet i biodomen – en fisktank med den sydamerikanska pacu samt den afrikanska fisken tilapia (närmare bestämt niltilapia Orechromis niloticus). Båda två matfiskar. Vattnet från tanken pumpas till grusbäddar där nämna tropiska växter odlas direkt i fiskbajs. Med andra ord, de odlar bananer i akvaponi.

Själv har jag aldrig gillat bananer, så en bananodling var inte min första ide när det kommer till dagdrömmar om en eljest odling. När jag funderade på ett motsvarande spektakulärt system med akvaponi tänkte jag först odla sommarmalört (Artemisia annua) eftersom den användes för att ta fram en nobelprisbelönad upptäckt: malarialäkemedlet artemisinin. Fast sedan visade det sig att de idag tar fram läkemedlet med ”genetic engineered bacteria”, inte malörtsarten. Om jag vill ha ett spektakulärt akvaponiskt system får jag istället odla grödor och fiskar modifierade till att vara självlysande. Detta är något jag nämnt ofta och man får fram självlysande organismer genom att introducera GFP. Metoden att använda GFP, green fluorescent protein, belönades med nobelpris sju år innan artemisinin.

Nej okej, för landets självförsörjningsgrad kan vi ju ändå tänka oss att växthusodling av bananer inte är dumt. Vi importerar mycket bananer, varför inte odla några i en vinterträdgård? De har väl också fördelen att bananplantor ger mycket kalorier. Så om jag hade pengar skulle jag låta bygga en vinterträdgård på min uteplats och föda upp niltilapia och odla bananer i fiskbajset. Vi lever i en ekonomi som är avancerad nog för både eljest och spektakulära idéer, som att odla bananer 63 grader norr. Om ekonomin i framtiden inte kommer att vara lika avancerad – ni vet vilka katastrofer vi kan ha framför oss – är självförsörjningsgrad egentligen ett annat ord för att producera mer kalorier, igen varför inte en vinterträdgård med bananer och matfisk? Fast det kan naturligtvis finnas invändningar …

Tomten ger inte bort 400 kvm växthus

Av , , Bli först att kommentera 0

Saken med utbildningen jag går är att området vi studerar: akvaponik, är så nytt i Sverige. Vi mer eller mindre eljest människor som läser om kombinerad fiskuppfödning och växtodling är pionjärer. Det sistnämnda ett ord som fick mig att tänka på Karl-Oskar och Kristina, eller kanske mer bonden Isak i Hamsuns Markens gröda. Karl-Oskar och Kristina hade varandra, plus släckt och vänner när de slog sig ner vid Ki-Chi-Saga. Hamsuns nordnorska nybyggare gick ensam ut i skogen för att röja mark och bygga hus. Nybyggare är old school pionjärer. Fast där slutar likheterna. Vår kurslitteratur rekommenderar ett 400 kvm stort växthus med rutor av dubbel polyeten. Att ensam gå in i skogen, hugga ner träd och såga plankor till ett växthus är lite överdrivet. Lite omöjligt. Om jag dessutom börjar spekulera om att på nyröjd skogsmark odla solrosor framavlade för att ge så mycket olja som möjligt. För att i nästa steg själv tillverka polyeten av solrosolja. Ja om jag föreslår det, är jag bara löjlig.

Jag vill inte vara för negativ. Så vad vill jag säga med tidigare stycke? Antagligen hur svårt det är att starta något nytt. Speciellt om det görs ensamt. Även om jag avstår från fåniga idéer som att koka egen polyeten, är frågan hur hitta ett 400 kvms växthus? Eller lokal över huvud taget. Och här har jag inte ens nämnt juridik och ekonomi. Ytterligare två ämnen man ska ha koll på. Annars är det kul.

Kursbok och språket : har min julläsning allmänintresse?

Av , , Bli först att kommentera 1

På tal om böcker. Jag tänker vara lite lagom over-the-top* och anklaga Adlibris för att korrumpera språket. Deras brott. De har bytt betydelse på ordet: “Pocket”? Förvränga språket så mycket att pocket nu har en annan definition! Är det verkligen acceptabelt? I litteratur-fanzinet Mono – som kom ut i några nummer under slutet på 1990-talet – läste jag följande definition på “Pocket”: “den ska passa i fickan och kosta lika mycket som ett paket cigg”. Enligt Adlibris är detta en “pocket”.

Kom igen. Vad har ni för fickor? Och cigaretter är säkert dyra numera, men jag misstänker att du blir lurad om du betalar över 300 kr för ett paket cigg.

Okej, det var egentligen inte det viktiga. Jag ville bara uppmärksamma att jag äntligen har en pappersbok till min utbildning: Aquaculture farmer : the complete guide, Adrian Southern, Whelm King (2017) ISBN: 9780865718586.

Det som inte har allmänintresse är mina tankar om min “karriär”. Men låt mig ändå skriva följande. Ibland hittar man utbildningen man borde ha gått, lite för sent. Universitetet i Wageningen, Nederländerna ger en distansutbildning på halvtid i växtförädling (“Plant breeding” som enligt mig blir “växtförädling” på svenska). I min erfarenhet gillar svenska universitet inte att ge yrkesutbildningar på halvtid, men detta nederländska universitet klarar tydligen av det. Och, ja, “för sent” är ett subjektivt påstående. I detta fall betyder det att jag är medelålders och som sagt var precis har börjat en yrkesutbildning.

* Orden ”lagom over-the-top kanske uppfattas lite konstigt. Men jag tycker det låter ok. Ingen korrumpering av språket.

Några sista ord om ett kosttillskott och en växt

Av , , Bli först att kommentera 2

Man ska skriva om saker man är entusiastisk över. Just nu är jag entusiastisk över växten Pterocarpus marsupium. Den har länge används inom ayurveda. Men också, jag har ofta nämnt ämnet pterostilben. Det ingår bl.a. i kosttillskott jag skrivit om tidigare. Det visade sig att ärtväxten Pterocarpus marsupium från den indiska subkontinenten är en bra källa till just pterostilben. Så på min nuvarande utbildning, akvaponiingenjör, spekulerade jag ihop ett förslag på en akvaponisk odling av P. marsupium, till kosttillskott. Dessutom beställde jag frön till växten ifråga, för sådana saker gör jag. Och just det, de säger ju att man bygger relation med läsare med hjälp av selfies.

Min spekulation var att odla dessa växter i biobäddar. Se bild från FOA (Food and agriculture organization of the United Nations, inte FOI innan namnbytet) och deras rapport Small scale aquaponics från 2014.

Av naturliga skäl måste tropiska arter i Sverige odlas inomhus eller i växthus. Arbetet innehåll tanken på att använda spillvärme från pappersbruket i Obbola för uppvärmning och kanske t.o.m. komplettera fiskarnas mat med svampar som växt på spillavfall från papperstillverkningen. Samtidigt som jag inte nog kan betona att det hela bara var en inlämningsuppgift till en yrkeshögskola. Inget jag vet skulle fungera i verkligheten. Problem finns alltid. Fördelen är att kosttillskott har ett högre kilopris än mat. En liten odlingsyta kanske kan ge mer profit än om det hade odlats grönsaker.

Något jag också kan nämna är att det nu finns en studie där extrakt av P. marsupim var det bästa växtextraktet för att förlänga livet på jästsvampar. Pterocarpus marsupium extract extends replicative lifespan in budding yeast. Så nu vet du hur du kan förlänga livet på dina jästsvampar. Dessutom, i studien förkortade extrakt av grönt te livet för jästsvampar. Ta det för vad det är värt.

Biodynamisk-jordbruk och Monsanto mot EU-byråkrater

Av , , Bli först att kommentera 0

Ursäkta för clickbait i titeln. Monsanto är ett varumärke som inte har varit i bruk på åratal. Nåja, det känns alltid konstigt att droppa namn. Det finns en risk att personen i fråga hittar bloggen. För mig skulle det kännas konstigt om andra skrev om mig. Men alla är inte som jag. Personen jag tänker nämna här är Niklas Wennberg. Jo, bara en grej från ett föredrag med Niklas Wennberg, företagare inom bl.a. vattenbruk och bosatt på Tjörn. Han påstod i förbifarten att han hade träffat biodynamiska jordbrukare som var nyfikna på akvaponik, odling i vatten. Det är lätt att tänka sig just biodynamiska bönder med sin antroposofin och Rudolf Steiners läror borde ogilla allt annat än odling i jord.

Detta påminde mig om Pamela Ronald, professor i University of California, Davis (jag har mindre problem att nämna personer från den engelskspråkiga värden, de hittar säkerligen inte blogg). Tillsammans med sin man skrev hon i boken Tomorrow’s Table: Organic Farming, Genetics and the Future of Food att just Rudolf Steiner kunde ha gillat modern genteknik. Det låter minst sagt lika oväntat som att biodynamiker gillar grönsaksodling i vatten. Men logiken är ungefär såhär. En gröda har ett genom med miljarder baspar DNA, att specifikt ändra på en handfull av dessa baspar är inte helt olikt homeopati. Homeopati som späder ut ämnen miljarder gånger. Här späder de miljarder basparen ut de ändrade basparen. Ända skillnaden är att genteknik fungerar. En sådan, låt oss kalla det, utspädd förändring kan ändra grödan*. Och vi kan alltså tänka oss att Rudolf Steiner skulle ha ingått en allians med utsädes-företagen för att övertala de stela byråkraterna i Bryssel att tillåta homeopatiskt genetiskt förädlade grödor.

* Spektakulärt exempel om du börjar med en asiatisk elefant eller en sumatranoshörning och ändra X antal gener får du något som liknar en mammut respektive en ullhårig noshörning. (I verkligheten är det långt ifrån enkelt, men jag ville ha ett spektakulärt exempel.)

Fisk, mossbräke, moringa, svenska konstnärer

Av , , 2 kommentarer 0

Genom åren har jag skrivit ett flertal inlägg om mossbräke, små växter i släktet Azolla, och ett flertal inlägg om trädet moringa Moringa oleifera. Därför är det roligt att kurslitteraturen* till min nuvarande utbildning, akvaponi-ingenjör, nämner mossbräke och moringa som källa till fiskfoder.

Det är kanske så enkelt att dessa växter ligger i tiden och både jag och folk som funderar över fiskmat känner till dem. Fiskar behöver protein, nämnda växter har ett högt proteininnehåll. På det sättet är det logiskt. När jag skrev den meningen påmindes jag om växten som det i normala fall nämns i sammanhanget, sojabönor. Det finns en anledning till att våra boskap äter så mycket soja. Soja ger mycket protein. Och visst sojabönor nämns i också som en källa till fiskmat, men som sagt var även moringa och mossbräke nämns. Kul.

Förresten är det inte bara jag och fiskodlare som känner till de växterna, även svenska konstnärer gör det. Först var det Erik Sjödin som år 2010 uppmärksammade mossbräke. Sedan, faktiskt i år, hade Ingegerd Cecilia Germain med moringa i hennes utställning i Botkyrka. Om jag, fiskodlare och svenska konstnärer känner till växterna, måste de ligga i tiden.

 

* Small-scale Aquaponic Food Production: Integrated Fish and Plant Farming (2014), Christopher Somerville med flera, Food and Agriculture Organization of the United Nations. ISBN: 9789251085332

Fiskodling inklusive några ord om akvaponik + foto

Av , , Bli först att kommentera 1

Lustigt att jag inte skrivit om fiskodling förrän nu. Fisk är idag där ätbara växter var för 10000 år sedan. Vi håller snabbt på att gå över från vilt till odlat. I teorin är fiskodling ett bra sätt att få hållbart protein. Saken med fiskar är att de är kallblodiga och att de simmar i vatten. Okej, det är ingen överraskning för någon, men i detta sammanhang betyder det att fiskar inte behöver slösa energi på att värma upp kroppen och att vattnet bär upp dem, de bränner inga kalorier bara på att stå upprätt. Därmed behöver fiskar mindre foder än våra mer traditionella lagårdsdjur. Dessutom norrmännen har avlat fram laxar för att växa snabb vilket ger ännu lägre foderbehov innan fiskarna har vuxit till ”slaktvikt”*. Visst, just lax är ett rovdjur och behöver fisk som foder. Men lax kan äta foder gjort på fiskar vi människor inte äter och upp till en tredjedel av deras foder kan bestå av växtprotein och växtfett. Igen, i teorin ska det vara bra. Sedan har även jag uppfattat att det finns kritik av norsk laxodling. Här skriver jag bara om teorin.

Något som är coolt är också kombinationen fiskodling och hydroponik, s.k. akvaponik, där växter får näring från fiskarnas avföring och samtidigt renar akvarievattnet. Hemmaodlat i Malmö hade en sådan anläggning så jag postar ytterligare en bild därifrån.

Det som är tråkigt med det hela är att grödorna växer långsammare i akvaponik än i hydroponik. Följden blir att det är svårt att få akvaponik lönsamt. Tyvärr, för det är coolt. Tycker jag.

* Riktigt snabbt blir det om vi får använda genteknik för att skynda på tillväxten.