Saken med utbildningen jag går är att området vi studerar: akvaponik, är så nytt i Sverige. Vi mer eller mindre eljest människor som läser om kombinerad fiskuppfödning och växtodling är pionjärer. Det sistnämnda ett ord som fick mig att tänka på Karl-Oskar och Kristina, eller kanske mer bonden Isak i Hamsuns Markens gröda. Karl-Oskar och Kristina hade varandra, plus släckt och vänner när de slog sig ner vid Ki-Chi-Saga. Hamsuns nordnorska nybyggare gick ensam ut i skogen för att röja mark och bygga hus. Nybyggare är old school pionjärer. Fast där slutar likheterna. Vår kurslitteratur rekommenderar ett 400 kvm stort växthus med rutor av dubbel polyeten. Att ensam gå in i skogen, hugga ner träd och såga plankor till ett växthus är lite överdrivet. Lite omöjligt. Om jag dessutom börjar spekulera om att på nyröjd skogsmark odla solrosor framavlade för att ge så mycket olja som möjligt. För att i nästa steg själv tillverka polyeten av solrosolja. Ja om jag föreslår det, är jag bara löjlig.

Jag vill inte vara för negativ. Så vad vill jag säga med tidigare stycke? Antagligen hur svårt det är att starta något nytt. Speciellt om det görs ensamt. Även om jag avstår från fåniga idéer som att koka egen polyeten, är frågan hur hitta ett 400 kvms växthus? Eller lokal över huvud taget. Och här har jag inte ens nämnt juridik och ekonomi. Ytterligare två ämnen man ska ha koll på. Annars är det kul.