Välkommen till mitt första blogginlägg!

Ja vad är fattig? Den frågan tänkte jag ta upp som första fundering…

Javisst kan man vara fattig på många olika sätt. Brist på kärlek är en slags fattigdom. Att inte ha egna barn ofrivilligt är ett fattigt liv. Att inte få göra sin röst hörd lever under en slags fattigdom på demokrati. Men det som blir vanligare och vanligare i dag är fattigdom på grund av brist på pengar. Det är den slags fattigdom som jag tänker ta upp. Ett fenomen som tyvärr bara blir vanligare och vanligare varje dag i det sk välfärds samhället Sverige påstås ha.

Idag finns det alldelens förstora klyftor, alldelens för stora gap mellan den utförsäkrade/sjuke/pensionären och den avlönade människan.

Idag år 2012 finns det barn här i Umeå, som om de inte hade maten i skolan eller dagis, skulle få gå hungriga eftersom föräldrarna är sjuka, utförsäkrade eller får låg inkomst. Som trots hårda ansträngningar inte kan ge barnen mat på bordet eller kläder på kroppen. Det är bara att glömma födelsedagar för dessa barn. Eller glömma födelsedagen gör nog ingen någonsin men presenter… Dessa barn får hoppas någon snäll granne eller släkting ska ha köpt något till dem.

Skolan som ska vara avgiftfri är en skam. Barn till fattiga kan glömma att få följa med till djurparker eller liknande eftersom föräldrarna måste betala en summa. Visst det är frivilligt men stackars barn som får se sina kompisar åka iväg och ensam och skamsen få stanna kvar hemma.

Detta händer i dag i vår fina stad Umeå. Är det så det ska vara?