Har just värmt upp kaffet jag gjorde i går. Kan ju inte slänga bort det och göra nytt. Måste ju spara på dom stackars dropparna. Men hur som helst, det är något speciellt med dagens första kopp. Tog och skjölde ner ett par Alvedon med kaffet också. Yoghurten är slut men det får vänta tills den 18de eftersom plånboken är tom. Som tur är har jag en halv förpackning knäckebröd.

Har en himla värk i dag. Men dom andra medicinerna ligger på Apoteket som jag skulle behöva. Har inte råd att hämta ut dom. Så jag får lida.

Det är visst Lördag i dag. Veckodagarna går ju in i varandra för mig. Som jag hört i många år så har jag ju "tur" som får vara ledig jämt. Vad skulle jag inte ge för att slippa värken en dag. Få gå till jobbet på morgonen och känna sig behövd. Tänk vilken lycka att kunna ha arbetskamrater,.och sociala kontakter varje dag. Det har inte jag eller vi som är skrotade. Inte heller vill samhället veta av oss. Det är ju hur klart som helst. Varför skulle dom annars dra åt på våra pensioner och låta oss betala mer i skatt än arbetarna som jobbar och tjänar betydligt mer än oss. Inte har vi subensionerad mat eller hyror. Vi betalar precis lika mycket som ni som jobbar. Varför?

Funderar vad det blir till middag? Tips någon?