Sitter här i mörkret med kaffekoppen och tänker hur det var när jag växte upp… Då fanns det nästan alltid en förälder hemma, man kände grannarna och visste vad alla hette typ i området. Blev någon sjuk, ja då fanns det grannar som ställde upp och hjälpte den stackars sjuklingen. Man kunde lämna dörren olåst utan att komma hem till en tömt hus. Har en känsla att folk var mer nöjda trots de hade det sämre. Är pengar allt? Men hur är det i dag? Alla jobbar typ, man vet inte vad grannen heter, folk får ligga sjuka eller döda i dagar eller månader innan någon reagerar. Folk bryr sig inte knappt om varandra nu för tiden. Så trist och tråkigt. Varför har samhället blivit så kallt? Nu mer än någonsin är folk så uppstressade. Visst man är rädd att förlora jobbet, för hur lätt är det att hitta ett annat? Är det rätt att vanligt folk ska stressa ihjäl sig medans några få får det ännu bättre och högre löner utan att göra just något? Tänker på bankdirektörerna och bolagsägarna…

Ta och kika in här http://www.facebook.com/groups/429811863725869/ Här bryr vi oss om varandra och miljön.