Nu är denna dag över. En verklig intensiv dag som nu avslutas med en massa värk. Kan knappt skriva detta men jag kämpar på. Värken får ens energi att rinna ut fort. Trött som få. Glad för jag tror mina barn uppskattade trots allt sin födelsedag. Trots jag inte hade råd att köpa något så blev de nog glada över det jag hade tiggt ihop, om än använda innan de fick det. Men viktigast är ju att få vara tillsammans. Många härliga skratt har det blivit. Ledsen för detta är sista kvällen med en av dom. Nästa gång jag ser henne är om ett år. Hon måste tillbaka och jobba där hon studerar. Ja hon pluggar utomlands, Tack EU, för att ni ger mina barn chansen att kunna studera gratis utomlands! Undrar om politikernas barn måste jobba för att kunna plugga samtidigt? Så det är med tungt hjärta jag vinkar av henne i morgon. Mendet hon pluggar och de åsikter hon har så känner jag hon blir en av de som kommer att rädda Sverige om det är nu möjligt. Kanske inte Sverige men vi fattiga och svaga i samhället kommer hon nog bli ett bra språkrör.