Sitter här med min älskade kaffekopp. Just värmt på kaffet ifrån igår, det som blev kvar. Har tyvärr inte råd att kosta bort det. Mitt barn ligger och sover här på soffan brevid mig. Hon har inte ett eget rum eftersom vi bor så trångt. Och det finns inget riktigt kök som jag kan stänga in mig i. Känns som tangenterna låter mycket, men som vanligt så reagerar hon inte. Hon brukar alltid sova när dagens första blogginlägg skrivs. Önskar så att hon kunde få sova i en riktig säng i ett rum för sig själv. Men det är en utopi, en dröm som kommer nog alltid att vara en dröm…

Läser att kyrkor, välgörenhets organisationer slår larm nu. Aldrig har så många sökt hjälp hos dom, som nu. Socialtjänsten skickar dit dom för att de ska kunna få hjälp. Socialbidrag, glöm det. I dag är reglerna så hårda att du får inte äga någonting alls, inget alls, då först får du hjälp. Bostadslös i vissa fall också om du råkar äga din bostad. Inga möbler, ingenting. Du har blivit ett fattighjon 2012 i Umeå, i dag hrä i "välfärdssamhället" Sverige. När ska regeringen vakna upp ur sin dröm om att det finns inga fattiga? Allt fler slå larm, situationen kapsejsar totalt snart. Men gör regeringen nått nej!

Folk överlever tack vare snälla medmänniskor numera. Skillnaden i dag emot för 100 år sedan är att det finns inga fattigstugor längre. Dit snälla människor gick med mat och kläder till de fattiga. Men det lär väl inte dröja det heller.

Läs gärna dessa artiklar. Den första kunde vara jag. Stämmer så väl in på hur jag har det. Knäckebröd och gratis kuponger är det jag överlever på.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14763001.ab

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article15126657.ab

Socialtjänsten tvingas hänvisa fattiga till välgörenhet