Om bollinnehavet hade varit avgörande för vem som vinner en match vore det fullständigt odiskutabelt om vilket lag som med en riktigt förkrossande marginal skulle ha tagit hem den här matchen. Det kan nog alla som satt på Gammliavallen och tittade på UFC-Boden hålla med mig om. Nu är det dock antal mål som räknas och de var lika för båda, 1-1.

Det här var första matchen jag har kunnat se sedan den webbtv-sända GIF Sundsvall-matchen i slutet på februari. Så det var egentligen först under lördagen som jag verkligen fick se årets UFC. Som sagt, man höll i mycket boll, vilket är grymt positivt istället för den tidigare "tjong-fotbollen". Erik Lundström och Olle Andersson som ledare på det centrala mittfältet visade sig vara en riktigt bra kombination. Två spelskickliga spelare som även aldrig ger sig utan verkligen krigar tills de vunnit en närkamp, något som verkligen behövs på mitten. Jag blev även mycket positivt överraskad av Jonas Nilsson som spelade högerback, där kan UFC ha gjort ett riktigt fynd.

Men bollinnehavet avgör som sagt inte en match. UFC hade mycket spel på offensiv planhalva samt ett relativt stort antal chanser, men man gjorde inte mål. Antingen blev det en dribbling för mycket, eller annat felbeslut. Kan man finslipa på de avgörande momenten kan det visa sig bli riktigt bra.

Försvarsspelet var, tycker jag, i princip felfritt. Som jag skrev tidigare så imponerade Jonas Nilsson på mig och jag tycker även att Jesper Törnqvist fungerade bra ute på kanten. Båda två följde med bra i anfallen och kom ofta i inläggspositioner. Sjöström-Sandvärn som mittbackar känns lugnt och tryggt. Det enda negativa jag egentligen kan komma på är väl straffsituationen då nyss inbytte Jonathan Jonsson kom lite fel in i tacklingen och domaren valde att blåsa straff. Men det är sånt som händer.

Då har jag fått dela med mig lite av mina nattstankar från lördagens match.