Då var hemmapremiären avklarad. Och ett lite väl sent blogginlägg av mig kanske, som någon påpekat i kommentarerna. Men jag lever efter ett tufft schema. Igår efter UFC-matchen hade jag träning och även idag hade jag träning efter skolan så jag är precis hemkommen.

Vad ska man säga? Jag läste i UFC:s gästbok att någon nämnde det att varje match är tuff och så är det verkligen. Norrettan är en riktigt jämn serie i år. Jag förvånas inte om något av de förmodade storlagen faktiskt kämpar om nytt kontrakt i höst. Samtidigt kan säkert 6-7 av lagen gå hem och vinna serien.

Därför ser jag det rätt positivt med 1-1 mot Arameiska, men visst, en vinst hade ju smakat dubbelt så gott. Som tränare Blomqvist sa i web-tvintervjun efter match att man inte kommer upp i normal standard, jag kan inte annat än att hålla med. Personligen anser jag att man spelar alldeles för svårt och kanske till och med ovårdat, okoncentrerat stundtals. Detaljer som straffas till slut. Exempelvis bortalagets mål.

En sak som var riktigt rolig var dock publiksiffran. Det var längesedan UFC hade så mycket publik (bortsett från fjolårets derbymathcer), riktigt roligt.

Men nu är det bara att ta nya tag när man besöker Karlslund nästa helg. 3 poäng måste självklart vara målet.