Läste nyligen en bok som heter “Daniel pratar inte” av Marti Leimbach. Det är en roman om en liten pojke med autism, skriven utifrån mammans perspektiv.

Och man känner då man läser att det finns en verklighet bakom. Den sträcker sig ut och griper tag, åtminstone om mig när jag läser boken. Och jag tänker på hur viktigt det är, om vi möter barn som vi tycker beter sig lite besynnerligt ibland, att vi tänker till lite extra. Eller kanske bara ser dem på affären där vi handlar. Vi vet ju inte anledningen till deras beteende. 

Kanske har de problem, av ett eller annat slag, som varken de eller deras  föräldrar rår över? 

Kanske gäller detta även ibland med vuxna?

Läste aldrig “Pojken som kallades Det” av Dave Pelzer!

Att det ändå gick bra för denna pojke till slut får nog tillskrivas att det mitt ibland svårigheter fanns vuxna som brydde sig – på riktigt! Att bry sig på riktigt gör som oftast skillnad, förr eller senare.

Just nu går tiden “sin gilla gång”! Vad nu uttrycket “sin gilla gång” egentligen står för.

Idag har det dock inneburit för undertecknad att den “gillat” sig fram på “Den förhistoriska världens” kontor. Jobbat ifatt en del av sånt jag ligger efter med – varför blir man alltid efter, fastän man försöker ha bra rutiner?

På kortnyhets-sidan gjorde jag klart en om anknäbbsdinosaurernas, så utomordentligt motståndskraftiga tänder. De var verkligen super – hade sex olika tandvävnader, till skillnad mot andra reptils tänder som har två o däggdjuren som har fyra. Dessutom var deras tuggrörelser ovanligt komplexa, såväl upp och ner, som i sidled, samt fram och tillbaka. Och många tänder hade de också, upp till 1400 kunde det röra sig om, vilka byttes ut kontinuerligt. Ja, födan de tuggade i sig från forntidens väldiga skogar kunde vara både seg och hård, så nog behövdes det alltid.

Sparade några nypublicerade vetenskapslänkar att skriva nya “kortisar” utifrån. Bland annat en om “förhistoriska” kineser som idkade jordbruk långt innan jordburket började blomma i Kina, så att säga. (Konstigt uttryck det här med förhistoriskt, hur kunde saker ske innan historien – innan de hände, eller…) Och så en där det hävdades att gåtan med monarkfjärilens migration var löst. Ska man tro på det? Det har ju tidigare kommit så många forskningsstudier om dessa fjärilars migration, där man bara kunnat se vissa delar av mysteriet.

Se, nu har jag bara hunnit skriva om ett par olika saker av allt smått och stort jag hunnit under dagen. Och kanske inget av det hade med “tidens gilla gång” att göra. Kanske den gilla gången har mer att göra med allt gör utan att riktigt tänka på det. Som att hämta in posten, gå igenom sånt som hamnat på skrivbordet, kollat mailboxen o aviseringar på fb, och så vidare…

Eller handlar det om tiden själv som tickar på utan att man kan göra så mycket åt det? Att träden avlövas alltmer, att det låg ett vitt snötäcke på marken, som sedan smälte bort i solskenet. Kanske bara att det mesta var som vanligt och att inget oväntat inträffade?

Visst är det roligt när nya, oväntade saker händer. Eller att vi startar upp nya saker vi själva planerat in. Men det känns ändå lite tryggt och skönt när “tiden går sin gilla gång”. Även om jag inte riktigt vet vad uttrycket egentligen står för!