Familjens dag.

I dag är det familjedagen. En dag värd att fira. Alla dessa små gemenskaper som familjerna utgör, ger människorna trygghet. Ja, jag vet att detta tyvärr inte gäller alla familjer men för den skull är det inte nåt jag vill låta bli att fira.

För en kristdemokrat är familjen viktig. Varför det? Jo precis som jag skrivit så värnar vi om de små gemenskaperna som omger människan och ger trygghet, en känsla av att känna sig behövd, sedd etc. Familjen känns verkligen som något jag vill värna om. Det finns också fler små gemenskaper som är viktig för människan, men familjen är den mest basala och centrala.

Fortfarande ekar orden tomt från vänsterhåll: ”Död åt familjen”. Eftersom några familjer inte fungerade är familjen nåt som man vill få bort. Ett väldigt knepigt förhållningssätt. Eller är det som jag tror, att man från vänsterhåll känner ett hot som innebär att familjen förblir en viktig faktor i vårt samhälle. Detta vill man alltså stävja. Som bekant är det ju staten som är den viktigaste byggstenen och individen är till för samhället och inte tvärtom, allt i sann vänsteranda. Då blir det mycket svårt att se familjen som den viktigaste byggstenen i vårt samhälle samt ge familjen den status den förtjänar.

Men för mig är familjen central och jag önskar att vårt samhälle mer värnade om den. Är familjen central så ska man låta dem själv bestämma. Varför ska staten bestämma vem som ska vara hemma och när? Varför ska staten bestämma att föräldraförsäkringen ska delas på ett sätt som staten anser är riktigt?  

Ska det vara så svårt? Nu är det dags att subsidiariteten får råda. Familjen ska få den roll den förtjänar och det innefattar även bestämmandet vid köksbordet över sin vardag.
Därför vill jag fira idag.