Replik: Vi kan lära oss av Norges vårdmodell

I dagens Folkbladet kan du läsa min replik kring ledaren om förstaligande av vården. 

* * * * *

Kata Nilsson, Folkbladet, lyfter i en ledare frågan vad som händer med vården om makten flyttas från Västerbotten till riksdagen. Idag är det stora regionala skillnader i både vårdköer och överlevnadsstatistik av såväl cancer som hjärt- och kärlsjukdomar. Sverige bör titta på Norges modell med statligt huvudansvar men med kommunalt skött primärvård. Så kan vi bygga en nära vård som också är jämlik i hela landet.

Som kristdemokrat delar jag synen att frågor hanteras bäst närmast medborgaren. Vi tror starkt på subsidiaritetsprincipen, att beslut ska fattas på lägsta möjliga ändamålsenliga nivå. Det har dock visats sig gång på gång och inte minst inom nuvarande pandemi att vården inte beslutas på den lägsta ändamålsenliga nivån.

I dag är det dessvärre stora skillnader på vården beroende på var i landet man bor. Chansen att överleva svåra cancerdiagnoser har blivit ett geografiskt lotteri, vilket vi behöver förändra istället för att försvara.

Även om det börjar ske samarbeten över regiongränserna så väljer varje enskild region sin egen leverantör av ex journalsystem, system som ofta har problem att kommunicera med varandra. Den som skadar sig under en resa till grannregionen men senare behöver fortsatt vård på hemmaplan, riskerar mötas av en läkare som inte har tillgång till vad som redan journalförts.

Under de senaste veckorna har det blivit tydligt att huvudansvaret för vården behöver flyttas till staten. Kriser slår nationellt och varje enskild region har inte ensamt musklerna att kämpa på en internationell marknad för att köpa in skyddsmaterial. Nu arbetar man med nationella inköp, men det tar tid att bygga upp de fungerande kommunikationskedjor som måste till, jämfört med om staten redan haft huvudansvaret. Planering runt behovet av vårdpersonal bör också skötas nationellt, för att säkra kompetensförsörjningen i krisläge.

Vi kan lära oss av Norge, där man gått över till det system vi önskar se i Sverige. I grannlandet bär staten huvudansvaret för vården och sjukhusen medan primärvården sköts av kommunerna. Här får man en bra fördelning av nära vård till medborgarna samtidigt som det stora, övergripande helhetsansvaret och riktlinjerna sätts nationellt. Kommunerna bestämmer hur många fasta läkare det ska finnas utifrån befolkningsmängd och behov – idag har nästan alla norrmän en fast läkare och patienterna inom primärvården är väldigt nöjda. Att staten äger huvudansvaret innebär alltså inte nödvändigtvis att vårdbesluten hamnar längre bort från patienten. Däremot säkerställer nationella riktlinjer att vården blir jämlik över hela landet.