Vi klarade oss. Jag hoppas att detta även gäller för alla grannar i huset.

Hemska och fasansfulla tankar
Då jag uppsökte badrummet började det smälla och dundra i trapphuset och röster hördes. Vissa upprörda. Jag undrade, förstrött, om det var barn på en julgransplundring som lämnat en lägenhet och tagit sig ut i trapphuset. Efter några minuter meddelade Marika att det brann på sjätte våningen i huset där vi bor – i detta NU!  Hon hade haft svårt att öppna dörren till trapphuset på grund av att grannar varit på väg ut ur huset via trapphuset – och att brandröken kunde kännas inne i vår lägenhet. En granne från sjätte våningen – dottern till innehavaren av den lägenhet där det brann – hade sagt vi skulle hålla oss inne i vår lägenhet. Då jag fick höra detta fattade jag plötsligt vidden av vad som hände. Och DÅ kände också jag brandröken. Tydligt. Lukten är skrämmande.

Vi öppnade fönster och balkongdörren för att slippa brandröken. Sedan ringde jag nyhetstipset för VK / Folkbladet för att berätta vad som hände – men i ärlighetens namn också för att få reda på mer om vad som pågick i vårt hus! Vi var mitt i händelserna – men samtidigt var vi isolerade. Det vi fick veta av den reporter som jag talade med var att det handlade om en fullt utvecklad lägenhetsbrand!

Hemska tankar är oundvikliga i ett sådant läge. Tänk om vi tvingas evakuera lägenheten på grund av att branden sprider sig och att vi sedan skulle förlora alla viktiga saker som speglar våra liv och våra personligheter. Jag tänker på foton, skivor, filmer, tavlor och vissa minnessaker – på det som inte går att ersätta.

Vi bor på fyran och branden var på sexan. Hur skulle det här gå? Jag tyckte att röklukten bara blev starkare.

Obeskrivlig lättnad
Det gick några minuter. Sedan kunde jag inte bärga mig utan öppnade jag dörren till trapphuset. Det luktade överraskande nog inte mycket rök där. Då jag hörde brandmännen en våning upp tog jag mig upphör trappan för att ställa frågor.
Jag: Hur utvecklar sig branden?
Brandmannen: det är lugnt vi har släckt branden!
Jag: Så det är inte aktuellt med någon evakuering?
Brandmannen: Nej, allt är under kontroll.

Vilken obeskrivlig lättnad. Vi stängde fönster och balkongdörr och tittade efter alla utryckningsfordon som stått nedanför. Vi kunde höra, och sedan se, att brandslangarna rullades ihop. Och att vissa (inte alla) av utryckningsfordonen började lämna området runt huset. Återigen: vilken obeskrivlig lättnad.

Livet är skört – även grannarnas
Sedan övergick tankarna till de som bor i lägenheten som brann. Och till övriga grannar på sexan och även på femman. Vi hoppas, innerligen, att ingen av dessa har förlorat sina foton, skivor, filmer, tavlor och minnesmärken – det som inte går att ersätta.

Under de senaste åren har jag, vid en rad tillfällen, haft anledning att tänka på hur skört livet är. Detta på grund av sjukdomar och olyckor. Idag var jag med om ytterligare ett sådant tillfälle. Även grannarnas liv är sköra.

Brandförsvar och brandvarnare
Jag kan inte nog understryka vilken lättnad det var då jag insåg att brandbilarna, och de andra utryckningsfordonen, måste ha varit på platsen väldigt snabbt. Brandmännen och kvinnorna uppträdde, utifrån det jag kunde uppfatta, både lugnt och kunnigt. Brandförsvarets budget kostar inte mycket. Den får verkligen inte bantas. Tvärtom! Om något, bör den utökas i en växande kommun.

I vår lägenhet finns det just nu två brandvarnare. Vi ska sätta upp en tredje – i sovrummet. Giftiga ämnen kanske smyger sig på, då man sover, så att man aldrig vaknar mer. Mina tankar går, återigen, till grannarna på sjätte och på femte våningen. Måtte alla som bor där, både i den lägenhet som brann och i de intilliggande, vara oskadda. Måtte de alla få behålla sina viktiga saker. Eller så många av dessa saker som möjligt.

Livet är skört.

PS. Jag skulle skriva del fem i bloggserien om det som hotar demokratin: bland annat vänskapskorruptionen inom polistoppen, överbefälhavaren roll och Natos betydelse i sammanhanget. Jag ska försöka publicera detta blogginlägg i morgon. DS.

Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.
____________________________

Jag vill återigen betona att min kritik inte gäller vanliga poliser och andra statstjänstemän – utan vissa toppchefer och vissa politiker

Sammanfattning del I – III
Myndighetskulturen har också drabbats av den rubbade jämvikten. Då den systembevarande jämvikten rubbas på område efter område är det oundvikligt att jämvikten även rubbas inom den svenska myndighetskulturen. Värderingarna håller på att förskjutas i anti-demokratisk riktning. De högre befattningshavarna inom polisen, militären, underrättelsetjänstens olika grenar som Säpo och Must, domstolsväsendet, etc, utgör en central del av den svenska myndighetskulturen. Även dessa (statens hårda kärna) kommer att påverkas av den rubbade jämvikten. Och ur denna rubbade jämvikt växer vänskapskorruptionen fram. Jag ska strax ge ett ytterligare exempel på den förfärande vänskapskorruptionen.

Låt mig först säga följande: de högre befattningshavarna inom polisen, militären, underrättelsetjänsten, domstolsväsendet, m fl, har aldrig varit politiskt neutrala. Med individuella undantag har topparna inom statsmaskineriet alltid tillhört borgerligheten (i bred bemärkelse).

Men, så länge den socialdemokratiska arbetarrörelsen drog in arbetare och tjänstemän i kampen för bättre villkor – något som inkluderade facklig organisering, försvar av offentlighetsprincipen, alliansfrihet och en allmän demokratisering av arbets- och samhällslivet – fanns en MOTVIKT som begränsade det politiska svängrummet för topparna inom statsmaskineriet. Samhällsklimatet under 1970- och 80-talen präglades av en rörelse för ökad demokrati exempelvis uttryckt i reformer som LAS och MBL.
Men idag leder inte längre socialdemokratin någon rörelse för ökad demokrati. Därmed är motvikten, som en gång delvis neutraliserade topparna inom statsmaskineriet, borta. Nu ökar istället svängrummet för de icke-valda makthavare inom polisen och militären. Resultatet blir att rörelsen för ökad demokrati har ersatts av en rörelse som hotar de demokratiska fri- och rättigheterna.

En del av denna rörelse handlar om att statsmaskineriets högre makthavare har börjat frigöra sig från beroendet av samhällets folkvalda makthavare. Detta förändrar naturligtvis myndighetskulturen och bidrar på ett avgörande sätt till den röta som breder ut sig i toppen av statsmaskineriet.

Låt mig upprepa detta: skälet till den rubbade jämvikten – och därmed till den förlorade motvikten när det gäller hur statsmaskineriets högre makthavare vågar agera – är den upplösning och tillbakagång som präglat socialdemokratin sedan 1990-talet. Socialdemokratin har både förlorat förmågan att formulera de politiska målen för samhällsutvecklingen och sin tidigare andel av väljarkåren – något som hänger samman.

Med detta sagt: över till ett ytterligare exempel på den vänskapskorruption – till den röta – som finns i samhällstoppen. Lägg märke till att den höge statstjänsteman som historien nedan handlar om har hjälpts och skyddats av sju olika statsministrar – av skilda politiska färger. Det handlar om Dan Eliasson. Dennes karriär speglar ett bredare förfall i samhället.

Del 1: ett imponerande CV
På grund av socialdemokratins unikt långa politiska maktinnehav i Sverige (1932 – ?) kom en växande andel av dessa nämnda toppar att gå med i det socialdemokratiska partiet. För personer som ville göra en snabb karriär var detta ett smart drag. Detta oavsett vilka politiska värderingar de hyste innerst inne.

Det förfärande exemplet på vänskapskorruption som jag utlovade handlar just om en sådan karriärist. En ”klättrade” vars medlemskap i (S) har utgjort en ovärderlig hjälp och ett ännu större skydd. Jag talar om Dan Eliasson.

Denne Eliasson har, ofattbart nog, både kunnat påbörja sin karriär och sedan fortsätta att klättra under en rad regeringschefer – med olika politisk färg. Men under hela sin resa inom samhällsmaskineriets toppskikt har den socialdemokratiska partitillhörigheten skyddat honom. Detta trots alla, ibland ofattbara, dumheter. Eliassons resa visa hur partierna inom det politiska etablissemanget tar hand om varandras karriärister.

Här följer en lista på de regeringschefer under vilka Eliasson har lyckats klättra högre och högre – eller fått hjälp med att behålla jobbet.

1. Ingvar Carlsson, S
2. Carl Bildt, M
3. Ingvar Carlsson, S / Göran Persson, S,
4. Fredrik Reinfeldt, M
5. Stefan Löfvén, S,
– – – – –
6. Magdalena Andersson, S,
7. Ulf Kristersson, M

Del 2: krönika över en klättrare
Dan Eliasson började sin karriär under en S-regering. Karriären fortsatte sedan under Carl Bildts tid som statsminister samt efter att (S) återtagit regeringsmakten 1994. Men det var under Fredrik Reinfeldts tid som statsminister (2006 – 2014) som Eliasson kunde börja klättra på allvar. Av allians-regeringen hann Eliasson nämligen bli utsedd till:
a) tillförordnad biträdande chef för SÄPO,
b) därefter vidare till Migrationsverket och den fina samt välbetalda chefstiteln generaldirektör. Titeln generaldirektör kom sedan att liksom fastna på Eliasson.
c) Försäkringskassan följde efter Migrationsverket, för Eliasson, och åter som generaldirektör.

Det under tiden på Försäkringskassan som svårigheterna för Eliasson började synas. Åtminstone för en lite bredare krets. I praktiken sparkades nämligen Eliasson från Försäkringskassan och han karriär hade vid denna tid kunnat rinna ut i sanden. Men i detta kritiska läge skyddades han av sina ”vänner”.  Så istället tog karriären fart. På nytt! Efter regeringsskiftet 2014 utsågs nämligen Dan Eliasson till … d) rikspolischef ! Men, den som kom till Stefan Löfven med förslaget att utse Dan Eliasson till rikspolischef ville tyvärr landet (och statsministern) illa.

Med titeln rikspolischef, S-partiet bakom sig och en lön på 160 000 kr/mån borde ändå läget ha varit rätt okej. Kan man tycka. Men tyvärr överträffade Eliassons självförtroende vida denne karriärists polisiära kunskaper. Efter sig lämnade Eliasson en omstridd polisreform som innebar en väldig centralisering – något som uppenbarligen inte har kunnat stoppa de skjutningar och sprängningar som understryker framväxten av kriminella och parallella samhällsstrukturer. Däremot underlättade polisreformen för den nepotism som lett fram till dagens skandal som involverar bl a Mats Löfving och Linda Staaf.

Men inte nog med det. År 2015 präglades Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet av en oemotsvarad migrationskris. Eftersom Schengen-samarbetet då höll på att bryta samman (EU:s gränskontroller räckte inte till) ville både polismyndighetens nationella operativa ledningsgrupp samt alla regionala gränspolissektioner införa nationella gränskontroller. Men rikspolischef Dan Eliasson höll inte med. Detta blev dock för mycket även för Eliassons egna partikamrater. S+MP-regeringen beslöt att ge blanka fan i vad rikspolischefen ansåg och återinförde de nationella gränskontrollerna. Och därmed fick Eliasson, i praktiken, åter sparken.

Först en rejäl medalj.

Dan Eliasson fick verkligen en medalj! Detta på grund av sin insats för ”ledningen av evidensbaserat polisarbete”. Ja, detta är sant.
En bra tragedi ska också ha komiska inslag. Här borde dock karriären ha varit definitivt slut för Eliasson. Men återigen kom ”vännerna” till hjälp. Eliasson fick en ”sista chans”. Han blev återigen generaldirektör. Denna gång för e) MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap). Återigen med en lön på 160 000 kr / mån!

Här kommer coronapandemin in i bilden. Denna var en tragedi för miljoner men just en komedi vad gäller Eliasson. Denne skulle ju leda MSB:s arbete under pandemin. I detta ingick att tala om för svenskarna att de inte borde resa utomlands under jul och nyår vintern 2020/2021. Men istället för att själv föregå med gott exempel – genom att följa sin egen rekommendation – gjorde Eliasson en privat resa till Kanarieöarna. Som media uppmärksammade. Och Eliasson förlorade ytterligare ett jobb.

Men vad är ”vänner” till för? Stefan Löfvén stoppade undan Eliasson i någon skrubb på regeringskansliet. Där skulle han, enligt Wikipedia,  f) arbeta med att ”se över Sveriges krislagstiftning”…

Eliasson fick, även denna gång, behålla titeln generaldirektör och lönen på 160 000 kr / mån. Varken Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson såg något skäl att ändra på denna (Eliassons) position. Vad han gör idag är okänt. Men Eliassons förordnande skulle gå ut då år 2022 var slut. Låt oss hoppas att så blev fallet.

Avslutning
Rötan bland dagens toppchefer inom polisen, och Dan Eliassons hela karriär, utgör förfärande exempel på hur myndighetskulturen har drabbats av vänskapskorruption.

Jag måste skriva detta igen: så länge den socialdemokratiska arbetarrörelsen drog in arbetare och tjänstemän i kampen för bättre villkor – något som inkluderade facklig organisering, försvar av offentlighetsprincipen, alliansfrihet och en allmän demokratisering av arbets- och samhällslivet – fanns det en motvikt som begränsade hur topparna inom statsmaskineriet kunde uppträda. Och även hur politiker – borgerliga, socialdemokratiska och andra – kunde agera. Men idag finns inte längre någon motvikt.

Det är detta som Dan Eliassons öde så tydligt visar. ”The Dan Eliasson Story” understryker även en annan sak. Detta är hur  socialdemokratiska och borgerliga regeringar, tillsammans, både har underlättat och skyddat Eliassons karriär. De borde ju istället, och i samförstånd, ha begravt dennes karriär och förtidspensionerat personen Eliasson.

Till sist
Denna bloggserie om vänskapskorruption fortsätter. I nästa avsnitt ska vi bland annat titta på vad Nato betyder för jämvikten i samhället och för myndighetskulturen.

Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.

____________________________

Ingress
Jämvikten i världen har rubbats. Förändringar sker alltid. Och vid varje ekonomisk konjunkturuppgång och konjunkturnedgång rubbas jämvikten i samhället. Men det vi talar om handlar om något djupare. Då vi påstår att jämvikten har rubbats menar vi att den övergripande, systembevarande, jämvikten har rubbats. Detta sker på alla nivåer. Från den globala nivån ned till den nationella, och ibland även ned till den lokala, nivån.

Del ett
Jämvikten har rubbats inom bland annat USA
Ett av de viktigaste länderna i vilket jämvikten har rubbats är USA. Vem kunde tro att en avgående president skulle bidra till den hets som fick en väldig pöbel att storma Kapitolium varvid fem människor dog? Denna parlamentsbyggnad är säte för Kongressens båda kamrar, representanthuset och senaten, i vilka landets folkvalda antar budgetar och stiftar andra lagar. Denna verksamhet utgör hjärtat för de män och kvinnor som är folkvalda i USA. Även idag, två år efteråt, präglar Donald Trumps vägran att erkänna sig besegrad i presidentvalet 2020 det som händer i USA. Ett exempel är cirkusen i samband med valet av Kevin McCarthy (R) till talman representanthuset – efter 15 försök!

Del två
När det gäller Sverige har jämvikten rubbats inom den socialdemokratiska arbetarrörelsen. Medlemmarna i de fackförbund som tillhör LO har nästan helt förlorat möjligheten att delta i utformningen av politiken. Akademiskt utbildade karriärister har tagit över partiet. Dagens S-politiker saknar ett klassperspektiv på innehavet av regeringsmakten. De driver inte längre frågor som full sysselsättning, återställd skattenivå för ökade satsningar på sjukvård och äldreomsorg, stärkt anställningsskydd, facklig organisering av det ökande antalet oorganiserade – detta i syfte att minska arbetslösheten och därmed minska klassklyftorna och samtidigt förbättra integrationen. Dessa sossekarriärister strävar istället efter privilegier, i form av makt och pengar, på samma sätt som politiker i de borgerliga partierna. Dagens S-politiker ser endast på sig själva som bättre ”förvaltare” av statsmaskineriet än de borgerliga. Inget mer. Socialdemokratin präglar inte längre borgerligheten med sin politik. Tvärtom. (S) utgör idag en politisk svans till borgerligheten.

Då socialdemokratin förlorade det politiska initiativet förlorade också partiet även stora delar av sin traditionella väljarbas. Detta gör att (S) inte har kunnat återvinna arbetarväljare som som numera röstar på SD. Dessa faktorer gör att socialdemokratin har tappat sin unika styrkeposition i Sverige. Betydelsen av denna förvandling av den socialdemokratiska arbetarrörelsen, och av dess roll i samhället, kan inte överskattas.

Del tre
Sedan den allmänna och lika rösträtten infördes under åren 1918-21 har det nämligen främst varit den socialdemokratiska arbetarrörelsen som fyllt de politiska ramar som rösträtten skapade med ett socialt innehåll. Då jämvikten rubbats, i borgerlig riktning, inom socialdemokratin kommer det alltså att få konsekvenser för hela samhällsutvecklingen.
Resultatet har blivit dramatiskt: idag tillhör Sverige ett av de EU-länder som har den högsta arbetslösheten. Sverige tillhör även, föga förvånande, de länder där klassklyftorna har ökat mest. Det unikt stora flyktingmottagandet, i kombination med den katastrofalt misslyckade integrationen, har lett till framväxten av parallella samhällsstrukturer. Detta främst i anslutning till Stockholm, Göteborg och Malmö. Antalet skjutningar och sprängningar är bland de högsta inom EU – om inte allra högst.

Del fyra
Jämvikten även har rubbats bland de borgerliga partierna. Ända sedan valet 1979, under mer än 43 år, har Moderaterna varit det största borgerliga partiet och Sveriges näst största parti. Men i årets val blev det ny-reaktionära partiet Sverigedemokraterna landets näst största parti. SD är följaktligen också det största borgerliga partiet och det största partiet i statsminister Ulf Kristerssons regeringsunderlag. Idag är det SD som, i hög utsträckning, präglar både de övriga partierna i regeringen och själva regeringspolitiken.

Del fem
Resultatet är att jämvikten nu rubbas på nästan alla områden i Sverige. Och det på ett djupgående sätt. Visst pågår det alltid både ekonomiska, sociala och politiska förändringar i samhället. Men efter rösträttens införande har förändringarna i det svenska samhället alltid skett inom ramen för ett maktsystem präglat av huvudsakligen två huvudaktörer. Å ena sidan den socialdemokratiska arbetarrörelsens fackliga och politiska grenar, å andra sidan borgerlighetens centra i form av affärsbankerna, vissa storföretag (exempelvis Wallenbergsfären och Volvo) samt partier som Moderaterna.

Men detta maktsystem har alltså brutit samman. Återigen: skälet är att den socialdemokratiska arbetarrörelsen inte längre förmår fylla sin tidigare roll (som den haft sedan 1932) som en av två huvudaktörer inom det svenska sociala och politiska maktsystemet. Detta innebär, i sin tur, att den tidigare balans som funnits i samhället har rubbats. Eller med andra ord: jämvikten i det av klasser splittrade svenska samhället har rubbats. Och samhället befinner sig därför stadd i en pågående förändring – i en på flera områden snabb förändring.

Del sex
I vilken riktning går då samhällsutvecklingen? Den har under en längre tid rört sig i riktning mot dramatisk ökade klyftor i en rad avseenden. Det handlar om ökade klyftor mellan de med höga inkomster och de med låga; mellan de med hög utbildning och de med lägre utbildning; mellan de som bor i villa och de som bor i hyresrätt; mellan de med arbete och de arbetslösa; mellan de som är födda i Sverige och de som är födda utomlands; mellan de som bor i områden dominerade av folk födda i Sverige och de som är födda utomlands. Inga nya lagar kan stoppa de negativa konsekvenserna av detta. Därmed inte sagt att Sverige ska sluta upp med att stifta nya lagar

Avslutning
De förändringar som den rubbade jämvikten har gett upphov till är långt ifrån över. Vi måste förvänta oss att nya brutala slag kommer att riktas mot välfärdssamhället. Vi måste även förvänta oss ett samhälle som – bland annat – allt mer kommer att präglas av korruption och maktmissbruk. Tillsammans hotar denna utveckling de demokratiska fri- och rättigheterna. Detta både i Sverige och i en rad andra länder. Dessutom: då de den systembevarande jämvikten är hotad i en rad länder ökar risken för krig mellan länderna! Risken är att kriget i Ukraina eskalerar och att nya krig bryter ut.

Till sist
I nästa blogginlägg kommer vi att försöka visa effekten (av att den systembevarande jämvikten har rubbats) på den svenska myndighetskulturen – inklusive på den högsta polisledningen.

Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.

____________________________

Ingress
Repetition av vad som hände före jul. Under sin tid som chef på Nationella operativa avdelningen (Noa) rekryterade Mats Löving en Linda Staaf som underrättelsechef på Noa. Linda Staaf saknade erfarenhet som polis samtidigt som 21 andra hade sökt tjänsten – varav många hade mycket stor erfarenhet av arbete som polis. Det har senare framkommit att Mats Löfving och Linda Staaf hade en relation vid tidpunkten då han tillsatte henne.

Detta har lett till en förundersökning riktad mot Mats Löfving rörande grovt tjänstefel. Som chef utrustades sedan Staaf med tjänstevapen – av samme Mats Löfving. Även detta utreds nu. Detta eftersom Staaf inte hade den (för ett vapen) nödvändiga utbildningen – något som Staaf själv måste ha varit högst medveten om.

Del ett
Men det kommer mer. En tid efter att förhållandet tagit slut anmäldes Mats Löfving två gånger för övergrepp mot Linda Staaf. Dels för grov fridskränkning, dels för misshandel. Den ena anmälan kom från polisens säkerhetschef Ari Stenman, den andra från en vän till Linda Staaf inom polisen. Anmälningarna skedde efter att Staaf talat med Stenman och sin vän inom polisen.

Del två
Men båda dessa anmälningar lades dock snabbt ned av överåklagare Anders Jakobsson! Istället hamnade de hos rikspolischefen Anders Thornberg. Denne informerade sin dåvarande ställföreträdare, den för brott anmälde länspolismästaren Mats Löfving, om anklagelserna mot … Mats Löfving! Däremot fick varken polisens eller statens ansvarsnämnder något av dessa ärenden sig tillsända och ingen av dessa nämnder har därför kunnat pröva anmälningarna mot Löfving.

Del tre
Vad gäller Linda Staaf uppgav media först att hon skulle lämna polisen för att börja arbeta på justitiedepartementet (polisenheten). Senare ändrades detta till att Staaf skulle stanna hos polisen.

Linda Staaf omskrevs i somras som överbefälhavare Micael Bydéns ”nya kärlek” (Expressen 21/09-22). Tillhör inte detta privatlivets sfär – kanske någon undrar? Svaret är NEJ. Inte på denna nivå – och inte utifrån vad som har hänt.
Både Mats Löfving och Linda Staaf borde, som toppchefer, ha tvingats genomgå en ny säkerhetsprövning. Detta då de utsatt sig själva för risken att hamnat i klorna på utpressare på grund av sin hemliga relation och allt vad denna relation medfört i form av eventuella tjänstefel.

Och mot denna bakgrund borde, naturligtvis, inte ÖB Micael Bydén ha inlett någon kärleksrelation med Linda Staaf. En överbefälhavare måste sträva efter att vinna allmänhetens, riksdagens, regeringens samt andra myndighetspersoners förtroende. Bydén har emellertid gjort motsatsen. Han förtjänar inte något förtroende.

Avrundning
Kommentarer och frågor
* Hur svårt kan det vara för en åklagare att inleda en förundersökning när denne har ett utpekat brottsoffer (Linda Staaf), en misstänkt gärningsman (Mats Löfving) samt två vittnen (polisens egen säkerhetschef Ari Stenman och Linda Staafs vän inom polisen),
* Rikspolischef Anders Thornberg och överåklagare Anders Jakobsson har uppträtt helt oacceptabelt, deras främsta mål verkar ha varit att skydda Mats Löfving,
* Jag repeterar: Både Mats Löfving och Linda Staaf borde, som toppchefer, ha genomgått en ny säkerhetsprövning, eftersom de har utsatt sig för risken att hamnat i klorna på utpressare genom sin hemliga relation,
* Polisforskaren Bo Wennström anser att den stora polisreformen 2015 skapade kaos, gav upphov till många fall av nepotism och skapade en toppstyrd organisation (SR P1, 15/12-22),
* Återigen: Överbefälhavaren Micael Bydén borde, naturligtvis, inte ha ingått någon kärleksrelation med Linda Staaf mot bakgrund av bristen på ny säkerhetsprövning och behovet för en ÖB att ha allmänhetens, riksdagens, regeringens och andra myndighetspersoners förtroende,
* De inblandade polischeferna borde sparkas (med undantag för Stenman och Staafs vän inom polisen) tillsammans med överbefälhavare Micael Bydén. Denne ÖB har uppenbarligen ett mycket dåligt omdöme. Och dåligt omdöme är olämpligt för en överbefälhavare.

Till sist:
I nästa blogginlägg kommer jag att göra ett försök att förklara denna skrämmande vänskapskorruption. Den beror, anser jag, främst på att jämvikten har rubbats inom de mest väsentliga delarna av det svenska samhället – något som avspeglas inom bland annat polisledningen.

Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.

____________________________

Förord
Det skrevs med rätta om en skandal inom polisledningen i Sverige under december 2022. Jag skrev ett kortare blogginlägg om detta den 13 december. Vi bör stanna upp och återigen titta på de händelser som avslöjades i slutet av förra året. För visst handlar det om en skandal – eller om flera skandaler.
Men problemet är mycket större än vad (de flesta) medier försöker göra det till. Det handlar om något djupare än den ”smutsiga historia” som förtjänstfullt avslöjats av främst tidningen Expressen.
Det handlar om en vänskapskorruption som har visat sig ha en skrämmande stor utbredning inom rikets polisledning. Det som hänt undergräver även förtroendet för Sveriges Överbefälhavare (ÖB). Det var bland annat om dessa makthavares förlorade trovärdighet som jag skrev den 13 december.

Denna vänskapskorruption, denna röta, måste få konsekvenser på allra högsta nivå – inom både polisen och Försvarsmakten. Men vänskapskorruptionen ska inte drabba vanliga poliser som gör ett bra jobb – bland annat här i Umeå.

Del ett
Jag kommer i ett antal blogginlägg att försöka visa att vänskapskorruptionen i toppen av statsmaskineriet – om de inblandade inte får sparken – faktiskt riskerar att undergräva förtroendet för de demokratiska fri- och rättigheterna. Jag kommer även att försöka visa att denna röta hänger samman med att jämvikten har rubbats i avgörande delar av samhället.

Jag upprepar: de inblandade polischeferna måste sparkas. Och ÖB kan, enligt min uppfattning, inte sitta kvar.

Del två
Men, dessutom krävs en ny syn på höga makthavare inom statsmaskineriet. Dessa bedriver politik och de har dessutom ett långt större inflytande i många centrala frågor än vanliga riksdagsledamöter. Höga statliga makthavare borde därför, även de, tvingas söka väljarnas förtroende i allmänna val. Att innehavare av offentliga positioner måste ställa upp i val och därför måste ha väljarnas förtroende kan verka ”revolutionärt” för många vid ett första påseende. Men denna tanke är faktiskt inte unikt.

Vi behöver inte gå längre än till USA. Där väljs stora delar av statsmaskineriet i samband med de allmänna valen. Detta gäller bland annat ordningspolisen (sherifferna), vissa åklagare och även domare!

Avslutning
Vilka höga befattningshavare är då inblandade i den ovan nämnda vänskapskorruptionen i Sverige?

De inblandade personerna är följande:
* Anders Thornberg, rikspolischef,
* Mats Löfving, tidigare ställföreträdande rikspolischef och länspolismästare,
* Linda Staaf, tidigare underrättelsechef på Noa (Nationella operativa avdelningen),
* Anders Jakobsson, överåklagare
* Ari Stenman, Polisens säkerhetschef
* Linda Staafs polisvän
* Micael Bydén, överbefälhavare

Av dessa är inte Ari Stenman samt den person som omnämns som Linda Staafs polisvän indragna i den, av främst Expressen, beskrivna vänskapskorruptionen.

I nästa blogginlägg
I nästa blogginlägg ska jag repetera vad som har hänt i denna härva av vänskapskorruption inom den högsta polisledningen – en härva som alltså även har utlöpare till landets ÖB.

Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.

____________________________

Ingress
Väldigt många har hört av sig om socialtjänsten i Umeå kommun under året 2022. Detta både till mig och till andra inom Arbetarpartiet (AP). Det har handlat om berättelser som främst både oroar och skrämmer – men ibland värmer. Jag och AP har fått väldigt mycket information och annan hjälp under 2022 när det gäller frågor som berört och berör socialtjänsten i Umeå. Hjälpen har kommit ifrån föräldrar med eller utan egna barn, från tidigare anställda vid socialtjänsten men också från personer som fortfarande är anställda vid socialtjänsten i Umeå kommun. Det är därför som vi har kunnat sätta fingret på vissa frågor.

Del ett
Exempel på tre viktiga frågor under året:
a) det tog socialtjänsten drygt fyra månader att koppla upp sig mot den e-posttjänst som varnar för HVB-hem som kan vara direkt farliga (ibland livsfarliga) för tonåringar med bland annat drogproblem,
b) hur fruktansvärt orättvist lagförändringen (rörande pengar till bostadsanpassning) slår mot de personer som av medicinska skäl borde få en elrullstol för utomhusbruk OCH hur långsamt Umeå kommun har reagerat när det gäller att hjälpa de som drabbats av denna lagändring och därför inte får någon elrullstol,
c) den kritik som tre av de högsta cheferna vid socialtjänsten har riktat mot i första hand ordföranden i IFN (Individ- och familjenämnden) men också mot de övriga politikerna i denna nämnd samt mot kommunens högsta politiska ledning.

Del två
Dessa tre chefers exempellöst hårda kritik – bland annat om att det skulle ha förekommit sådana felaktigheter från politikernas sida (särskilt från ordföranden) i samband med myndighetsutövning att hela socialtjänstens uppdrag hotades – drabbar även dessa tre chefer själva. De hade ju spelat med i detta spel under åratal – utan att slå larm! Denna innebörd av chefernas kritik (att den slår tillbaka mot dem själva) verkar de tre inte ha insett – vilket är mycket anmärkningsvärt.

Del tre
Under detta år har jag ofta framfört kritik – hård kritik – mot dessa tre höga chefer inom socialtjänsten samt mot ordföranden inom IFN. Men jag har också, gång på gång, framhållit följande: de allra flesta som arbetar inom socialtjänsten i Umeå kommun (det gäller även majoriteten av cheferna) VILL göra ett bra jobb och GÖR även ett bra jobb.

Ett nyårslöfte inför 2023
Ett nyårslöfte från min sida är att jag kommer att fortsätta att skriva om olika missförhållanden i samhället – däribland inom socialtjänsten i Umeå. Frågan om hur de som inte får sina elrullstolar blir behandlade i Umeå kommun är en fråga som jag, och övriga Arbetarpartiet (AP), kommer att följa upp. Vi kommer även att följa upp frågan om HVB-hemmen bland annat det i Svenljunga. Och vi kommer, självklart, att följa upp frågor som berör arbetsförhållandena inom, bland annat, socialtjänsten i Umeå kommun.

Tänkbara nya frågor att belysa när det gäller socialtjänsten i Umeå kommun är sammansättningen av familjerätten och utfallet i vårdnadstvisterna.

Till sist – ett tack
Tack alla ni som hjälpt oss med uppslag till blogginläggen här, samt även till motioner, interpellationer och ”enkla” frågor till Umeå kommunfullmäktige. Jag ber er att fortsätta att tipsa oss om olika missförhållanden – men även om de hjältar som också finns inom socialtjänsten i Umeå kommun.

Till er alla, från oss alla,
Gott Nytt År

År 2022 riktigt, riktigt jobbigt år – som på något sätt gick bra

* Den första riktiga valrörelse som jag var med om att utkämpa var 1991.
I år var jag med om att organisera den nionde. Årets valrörelse var den hårdaste av alla. Dels på grund av coronapandemin som gjorde att vi inte fick in lika många nya medlemmar som vi brukar Vi kunde inte vara ute och träffa folk på det sätt som vi brukar. Dels på grund av att debatten i valrörelsen huvudsakligen kom att handla om just pandemin, kriget i Ukraina, inflationen, ”priset vid pump”, etecetera, frågor som naturligtvis gynnar partier som redan finns i riksdagen. och missgynnar de partier som står utanför. Riksdagspartierna behöver f.ö. inga medlemmar. De kan betala Post Nord för att bära ut allt valmaterial (vi brukar göra det själva) och dessutom får riksdagspartierna delta i oändligt många TV-program.

Men ändå gick det bra för Arbetarpartiet.

Året 2018 gick vi framåt med nästan 40 procent (trettionio procent) i absoluta tal i jämförelse med 2014. Att vi då, i denna valrörelse, kunde behålla samma andel av väljarna som för fyra år sedan var en väldig framgång för oss. Ibland är det en framgång att inte gå bakåt! Men det kostade alltså på. Det är därför som jag skrev att denna, den nionde, valrörelsen var den den hårdaste. Det som gjorde att det gick vägen var att både de medlemmar som varit med ett tag och de nya  (medlemmar och sympatisörer) tog ett rejält steg framåt. Och i samband med valet fick AP dessutom en rad nya medlemmar. Kombinationen av vårt goda valresultat, stegen framåt från både erfarna valarbetare och oerfarna samt de nya medlemmarna har återskapat en optimistisk stämning inom Arbetarpartiet. Pandemins missmod är borta.

Noterbart är att vi, veteraner, tillhörde de mer pessimistiska inom partiet. Flera av de nyare valarbetarna hyste däremot en orubbligt övertygelse om att valet skulle gå bra. Och de nyare valarbetarna fick rätt. Tack och lov.
Jag vill, återigen, tacka alla som jobbade för Arbetarpartiet i valrörelsen och alla ca 3000 som röstade på oss. Återigen: Vårt goda valresultat, stegen framåt från både erfarna valarbetare och oerfarna samt de nya medlemmarna har återskapat en optimistisk stämning inom Arbetarpartiet. Och vi väntar på fler nya medlemmar. DU är välkommen.

* På det personliga planet började året med att jag fick besked om att jag hade cancer. Då jag var liten var detta, ett besked om att ha fått ”kräfta”, en dödsdom. Det var länge sedan det var så. Det vet jag – rent intellektuellt. Men känslomässigt är det fortfarande en chock. Under en period visste jag inte om detta var början till slutet eller om sjukdomen skulle gå att bota. Det var ingen kul tid. Tvärtom. Som tur var blev denna, den stora ovisshetens tid, kort.

Jag fick sedan ansvaret för att välja botemedlet: kniven eller strålning. Jag valde tillsammans med Marika som jag är gift med. Det blev kniven. Operationen ägde rum den 29 april. Jag åkte hem dagen efter och höll ett zoom-anförande två dagar efter på Första maj. Inte för att jag behövde utan för att jag ville. Det är bra att sätta upp ett mål efter en operation så att man inte tacklar av, utan istället tar sats för att ”komma igen” så snart som möjligt. Valrörelsen var ju inte så avlägsen.

Sjukvårdspersonalen var fantastisk. Alla från läkaren på min vårdcentral som misstänkte att allt inte stod rätt till, via de som undersökte mig och sedan Kniv-Sebbe och Strål-Martin som förklarade de två botande metoderna, till de kontaktsköterskor som alltid har svarat på våra frågor och de sjuk- och undersköterskor som tog hand om mig efter operationen. Idag är cancern borta.

Tack och åter tack.

* Jag fick även annat stöd. Och mycket. Mina partikamrater var ett stort stöd – i den mån som jag tillät dem. Jag ville inte nämligen vara till en belastning, mer än nödvändigt. Man vill ju vara en tillgång. Speciellt som jag stod som nummer ett på vår valsedel till Umeå kommunfullmäktige. Vissa personer har spelat en extra viktig roll för mig. Vissa är kamrater i partiet, andra är kamrater utanför partiet. Deras roll har varit stor för att de är så speciella som personer.

Den som i sista hand har hjälpt mig genom detta år – som präglats av kamp på alla områden, oftast i motvind – är Marika. Utan henne skulle jag inte har klarat både den hårdaste valrörelsen hittills och det svåraste sjukdomsbesked som jag någonsin fått. Och jag har, dessutom, tänkt finnas kvar till dess jag blivit morfar! Och Marika farmor.

Tack till alla

Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.

____________________________

Debatten i denna fråga på kommunfullmäktige den 19 december

Den 2 maj inrättades en e-tjänst som kan utgöra skillnad mellan liv och död när det gäller socialtjänstens placeringar av unga. Den 8 september var Umeå kommun uppkopplad mot denna e-tjänst. Det tog alltså över fyra månader. Den information som kan fås på denna e-tjänst är om det, exempelvis, förekommer alkohol och tunga droger på ett visst HVB-hem. Då är det, naturligtvis, ytterst olämpligt att en kommun (Umeå och andra) placerar ungdomar med alkohol eller drogproblem på ett sådant HVB-hem. Tonåringen kan i värsta fall dö av en överdos. Men även om tonåringen inte dör är det inte så troligt att han eller hon blir av med sitt beroendet av alkohol och droger på ett HVB-hem där sådant förekommer. Alltså bör tonåringen placeras någon annanstans. Denna information kan, som vi gång på gång understrukit, utgöra skillnaden mellan liv och död.

Arbetarpartiet ställde frågan om ifall kommunens socialtjänst var uppkopplad mot denna e-tjänst i en interpellation som vi lämnade in den 16 augusti. I ett aggressivt svar på kommunfullmäktige den 29 augusti fick vi, av Individ- och familjenämndens ordförande Andreas Lundgren S, veta att så var fallet. Men detta stämde inte med sanningen.

Om Umeå kommuns socialtjänst fått ut informationer om olika HVB-hem berodde detta på en läcka som gjorde att precis vem som helst hade kunnat få ut en massa information! Denna läckan täpptes till – tack vare vår medlem Davis Kaza!

Klicka här för att läsa en artikel om detta i Expressen.

Arbetarpartiets medlemmar är väldigt nöjda över att Umeå kommuns socialtjänst har varit uppkopplad till denna e-tjänst sedan den 8 september. Vi är mindre nöjda med turerna i denna så viktiga fråga. De olika turerna i denna fråga understryker de brister som vi tidigare har påpekat när det gäller den högsta ledningen inom socialtjänsten i Umeå – både på chefsnivå och vad gäller den yttersta politiska ledningen.

Du som vill kan både se och höra Davis Kazas avslutande inlägg i debatten om denna så viktiga fråga på kommunfullmäktiges möte måndagen den 19 december i år.

Klicka här för att se video från debatten!

Avslutningsvis vill jag säga följande: jag vet att det finns väldigt många inom Umeå kommuns socialtjänst som både gör ett bra jobb och som inte vill annat än att fortsätta att göra ett bra jobb. Den kritik som AP under en tid riktat mot socialtjänsten i Umeå kommun gäller dess högsta ledning.

Jag kommer att skriva fler blogginlägg om socialtjänsten både i Umeå och på andra orter. Socialtjänsten måste bland annat försvaras mot den internationella smutskastningskampanj som detta år inleddes med.

Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.

____________________________

Ingress
På måndag den 19 december är det möte med Umeå kommunfullmäktige. Då kommer vi i Arbetarpartiet (AP) att följa upp en interpellation som vi ställde till Andreas Lundgren i augusti i år. Andreas Lundgren är, i sin egenskap av ordförande i Individ- och familjenämnden (IFN), ytterst ansvarig för socialtjänsten i Umeå kommun.

Skälet till att vi känner oss nödsakade att följa upp vår interpellation är att Andreas Lundgren inte höll sig till sanningen då han besvarade våra frågor i augusti. I vår nya interpellation till fullmäktige den 19 december kan du läsa om (en del av) bakgrunden till diskussionen mellan oss i AP och Andreas Lundgren.

Nya interpellationen

”Interpellation till individ- och familjenämndens ordförande Andreas Lundgren (S)
Har Umeå kommun anslutit sig till e-tjänsten ”IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden”?

På kommunfullmäktige den 29 augusti 2022 ställde Arbetarpartiet tre frågor rörande Umeå kommuns placering av barn och ungdomar. Frågorna berörde huruvida kommunen använde sig av en e-tjänst från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som lanserades den 2 maj 2022. E-tjänsten kallas ”IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden”. Bakgrunden till frågorna var att IVO:s upplysningstjänst upplyst oss om att Umeå kommun inte var ansluten till ”IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden”.

I det skriftliga svar vi fick från individ- och familjenämndens ordförande påstods istället motsatsen. Bland annat stod följande två påståenden att läsa i svaret:
”Umeå kommun har sedan maj 2022 tillgång till och använder e-tjänsten IVO:s placeringsstöd”
”Sammanfattningsvis är det alltså ett helt felaktigt påstående att Umeås socialtjänst inte har tillgång till placeringsstödet”

Individ- och familjenämndens ordförande höll fast vid denna beskrivning under debatten på kommunfullmäktiges möte den 29 augusti.

Efter debatten hörde vi av oss till IVO:s placeringsstöd för att kontrollera uppgifterna och fick då följande svar:
”Vi kan bekräfta att Umeå kommun inte har frilistat sig/anslutit sig till placeringsstödet”

Samma besked gav även Umeå kommuns IT-avdelning, som varit i kontakt med representanter för Stöd och omsorg.

Det besked vi fick från dessa två, av varandra oberoende, källor var alltså att Umeå kommun inte var ansluten till e-tjänsten ”IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden”. Men detta var alltså inte det besked vi fick från den ytterst politiskt ansvarige för individ- och familjenämnden.

Mot denna bakgrund vill vi ställa följande frågor:
1. Är Umeå kommun numera ansluten till e-tjänsten ”IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden”?
2. Om så är fallet – sedan när?
3. Vad var skälet till att vi fick felaktiga uppgifter om Umeå kommuns anslutning till ”IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden” på kommunfullmäktige den 29 augusti 2022?

Davis Kaza
Arbetarpartiet ”

Avslutning
Du kan besöka fullmäktige på måndag 09.00 och själv lyssna då debatten. Men tiderna är lite osäkra. Ett annat alternativ är att återvända till denna blogg på tisdag den 20 december. Då kommer jag att publicera våra frågor och Lundgrens svar i ett blogginlägg. På tisdag alltså.

Du kan också själv leta reda på ett videoklipp och där både se och höra vår debatt med Lundgren nu på måndag. Jag återkommer och berättar hur du ska bära dig åt för att få tag på detta videoklipp.

Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.

____________________________

Den ”nationella säkerheten” har varit skälet till att locket lagts på i samband med olika skandaler som involverat toppar inom den svenska staten. Men den ”nationella säkerheten” måste också kunna användas för att avskeda toppchefer som förbrukat sitt förtroende och som på grund av sina relationer med varandra faktiskt utgör ett hot – mot just den nationella säkerheten. Skälet är att deras privata relationer till varandra har gjort dem sårbara för utpressning. Bland annat.

Kopplingen mellan skandalen inom polisledningen och Sveriges överbefälhavare (ÖB) Micael Bydén består av att Linda Staaf är ÖB:s (citat Expressen 21 september 2022) ”nya kärlek”.

Läs denna skrämmande historia i nedanstående länk.

https://www.expressen.se/nyheter/fortroendet-ar-forbrukat-sparka-polischeferna/

Jag kommer dels att bygga ut detta blogginlägg, dels skriva fler blogginlägg på samma tema.

Men jag vill redan ny ställa frågan: vågar regeringen avskeda detta, med varandra, så ”vänskapliga” gäng. För den ”nationella säkerhetens” skull? För tar regeringen detta begrepp (den nationella säkerheten) på allvar så har regeringen inget annat val än att avskeda detta gäng.Å ena sidan

Å andra sidan. För hur skulle det se ut i Nato-höjdarnas ögon om Sveriges toppchefer inom polisen samt överbefälhavare avskedades just nu? Eller i Erdogans ögon?

Risken finns att det kommer att framstå som om den eventuella vänskapskorruptionen sträcker sig in i riksdag och regering. En sak är säker: dessa chefer inom polisen samt ÖB har öppnat sig för utpressning. De borde bort. NU.