Större partier ogillar konkurrens.
S+M+V+C införde spärr på 3 % för
att få bort AP, MP, L, KD ur fullmäktige. 
Låt inte S+M lyckas – rösta på AP 11 sep
_     _     _     _     _

Ingress
Bostadsbristen utgör ett allvarligt och växande problem i Umeå. Målsättningen i kommunens bostadsförsörjningsprogram för åren 2017-2024 är att det ska byggas 2 000 bostäder i Umeå varje år. Men här har De Styrande misslyckats. Se figur nedan.

Del ett
Under de fem åren 2017- 2021 borde det alltså ha färdigställts 10 000 bostäder i kommunen. Men endast 4 418 blev klara. Istället för 2 000 färdigställda bostäder / år låg snittet endast på 884. Det ser inte heller bättre ut för de kommande åren. Tjänstemän på kommunen beräknar att antalet färdigställda bostäder under åren 2021 – 2024 kommer att ligga på 3 829. Detta blir ett snitt på endast 957 färdigställda bostäder / år. Detta är alltså ett riktigt misslyckande. Om bostadsbristen ökar kommer trångboddheten att tillta – och personer som vill bosätta sig i Umeå tvingas välja andra orter.

Ansvaret för detta misslyckande faller tungt på Socialdemokraterna. Dessa saknade den nödvändiga framförhållningen för att kunna erbjuda batterifabriken Northvolt en tillräckligt stor industritomt! (S) har även saknat viljan och förmågan att ta fram detaljplaner för ett antal större bostadsprojekt – och sedan få igång byggande på fler än ett av dessa (större) områden samtidigt. Istället har det alltför ofta ”duttats” ut 100 bostäder hit och 100 bostäder dit. Och dessutom inte sällan på mindre, men för staden värdefulla, grönområden.

Del två
Vi anser att kommunen måste komma igång både med planering av, och byggande på, några större bostadsprojekt så snart som möjligt. Några exempel:

* Röbäcksliden. Detta ligger åt Skravelsjöhållet till. Där kan 1000 bostäder byggas relativt snart. Området har dock planerats ända sedan 2017 – vilket understryker Umeå kommuns svårigheter att gå från ord till handling. Att det nu börjar göras upp konkreta planer beror på ett initiativ från oppositionen – från vänster till höger – i Byggnadsnämnden.

* Tegelbruksberget. Först krävs en ordentlig utredning om ifall området är lämpligt att bebyggas. Detta bland annat för att klarlägga vilket avstånd som måste hållas till Grössjöns naturreservat. Det behövs många fler bostäder, till överkomliga hyror, i Umeå. Inte minst för unga vuxna. Fördelarna med Tegelbruksberget är att man kan utnyttja befintlig infrastruktur. Vi tänker på Holmsundsvägen som biltrafiken kan ansluta till; vi tänker på Strömpilens köpcenter; vi tänker på kollektivtrafiken i form av 9:ans busslinje! Allt detta kommer att bidra till lägre hyror i jämförelse med att bebygga ett område som saknar infrastruktur. Om utredningen kommer fram till att området kan bebyggas kan det bli fråga om 1500-2500 nya bostäder.

* I20-området. Ett nytt bostadsområde ryms självklart på det väldiga I20-området. En naturlig plats vore närmast Ersboda – i ”triangeln” mellan Norra Länken och gamla E4:an. Även här finns en existerande infrastruktur i form av dessa två vägar samt Ersboda handelsområde. Tyvärr verkar De Styrande vara så rädda för att stöta sig med Försvaret att de inte ens tar upp frågan om områdets framtid. Men Försvaret förstår naturligtvis att en ”framstöt” från kommunen handlar om ett försök att lösa bostadsbristen. Istället för en obefogad rädsla för Försvaret borde De styrande istället vara rädda om alla trångbodda och bostadssökande i Umeå.

Detta är tre exempel. Fler exempel finns. Det som krävs för att få fart på bostadsbyggandet i Umeå är handlingskraft. En sådan har saknats i många år.

Avslutning
(S) upprepar, gång på gång, att något har varit ”fel” i handläggningen av Tegelbruksberget. Men det är inget fel i att en majoritet i byggnadsnämnden ger tjänstemännen i uppdrag att utreda. Detta även om (S) hamnade i minoritet och blev överkörda – i sina egna ögon. Men sådant kommer att hända då (S) endast har 20 av totalt 65 mandat i fullmäktige – men trots detta uppträder som om de hade egen majoritet! Socialdemokraterna har en tydlig dragning åt att stämpla alla initiativ som de själva inte är med på som ”felaktiga”. Men det är (S) som har FEL. Och detta kommer befolkningen i Umeå kommun att förstå.

Med mindre än en tredjedel av väljarna, och mandaten, bakom sig måste (S) uppträda mer ödmjukt och lyssna på andra.

Större partier ogillar konkurrens.
S+M+V+C införde spärr på 3 % för
att få bort AP, MP, L, KD ur fullmäktige. 
Låt inte S+M lyckas – rösta på AP 11 sep
_     _     _     _     _

Ingress
Umeå kommun har präglats av turbulens under de senaste åren. Jag tänker bland annat på individ- och familjeomsorgen. Ett antal kartläggningar har satt fingret på brister i arbetsmiljön, tystnadskultur och ett auktoritärt ledarskap. Detta skulle kunna sammanfattas som att det råder ett demokratiskt underskott i Umeå kommun. Det finns flera källor till detta demokratiska underskott. Låt mig framhålla två av de viktigaste.

1. Politikernas kunskaper sackar efter tjänstemännens. Ett problem som ökar det demokratiska underskottet handlar om den ökande obalansen mellan tjänstemän och politiker. Sedan 1975 har befolkningen i Umeå nästan fördubblats. På många sätt har detta varit positivt. Men det har också skapat nya problem. Några exempel: Ökade utsläpp av avgaser från bilar och större krav på stadsplanering. Till detta kommer tendenser till utanförskap, hedersförtryck och religiös extremism.

De anställda i kommunen har blivit kunnigare och även fler. De har arbetat med de nya problemen nästan varje dag. Politikernas kunnande har däremot släpat efter. Detta har inneburit en förskjutning av kunnande, och därmed också av reell makt, från politikerna till tjänstemännen. Idag befinner sig de politiker, som är valda av folket och därför har det yttersta ansvaret för kommunens verksamhet, ”i händerna” på tjänstemän/specialister i långt högre grad än 1975. Denna ökade obalans mellan tjänstemän/specialister å ena sidan, och politikerna å den andra, är inte tjänstemännens fel. Men då politikerna, som har det yttersta ansvaret, blir allt mer beroende av tjänstemännen innebär detta ett växande demokratiskt problem. Och felet är politikernas. Deras kunskaper ökar långsammare än tjänstemännens.

2. Oklarhet om vilka politiska partier som styr i Umeå. Ett annat växande problem är oklarheten om vilka partier som egentligen styr kommunen. På papperet är det Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Men (S) har endast 20 mandat av kommunfullmäktiges totalt 65 mandat. Och MP har endast (4) mandat. Detta innebär att ”de styrande” – Socialdemokraterna och MP – ständigt måste göra upp med andra partier. Dessa uppgörelser sker, mer eller mindre, i det fördolda. Situationen innebär att nästan ”alla” är med och styr. Mer eller mindre. Detta leder till en osund kollegialitet – främst mellan de större partierna. Situationen skapar också en tystnadskultur. Då något går åt skogen utkrävs sällan ansvar av någon.

Ta upphandlingen av Lundabron som exempel: Bygget av bron skulle ha kostat kommunen drygt 40 miljoner – men notan slutade på nästan 160 miljoner! Skälet till att det inte utkrävdes något, egentligt, ansvar för den skandalöst dåliga upphandling som låg bakom kommunen förlust på 100 miljoner är just oklarheten mellan vilka som styr och vilka som utgör oppositionen.

Avslutning
Arbetarpartiet vill rollerna ska vara tydliga. Då blir besluten mer transparanta och ansvar kan utkrävas. Arbetarpartiet kommer att arbeta för ett majoritetsstyre i Umeå kommun under perioden 2022 – 2026.

Större partier ogillar konkurrens.
S+M+V+C införde spärr på 3 % för
att få bort AP, MP, L, KD fullmäktige. 
Låt inte S+M lyckas–rösta på AP 11 sep
_     _     _     _     _

Ingress
På Umedalen bor idag drygt 4,000 människor. Västerbottens län har 15 kommuner. Om Umedalen var en egen kommun skulle den, befolkningsmässigt sett, vara större än Bjurholm, Dorotea, Sorsele och Åsele. Umedalens kommun skulle vara jämnstor med Norsjö och mindre än övriga kommuner.

Del ett
Positivt med Umedalen. Det finns en rad positiva saker med att bo på Umedalen. Nämnas bör närheten till naturen och lugnet – där älven utgör ett mäktigt inslag även om den ligger en bit bort. Bussförbindelserna är goda (även om allt kan bli ännu bättre) och även de som saknar bil kan förhållandevis enkelt ta sig in till centrala Umeå. Den som tar bilen till och från jobbet kan enkelt handla på ICA Kvantum. Förutom skolor och förskolor finns bland annat en fritidsgård, ett bibliotek, en skulpturpark, ett spa och Muskötens idrottsplats. De gamla byggnaderna från mentalsjukhusets tid innebär att Umedalen ruvar på mer historia än andra yngre stadsdelar i Umeå.

Del två
Levande stadsdelscentra saknas. Men Umedalen kan också beskrivas som en rad olika bostadskvarter, utan inre kitt, i form av ett gemensamt stadsdelscentra. Vi ska strax återvända till detta. En annan sak som utmärker Umedalen är hur tydligt avgränsad denna stadsdel är. Gränserna utgörs av Vännäsvägen, den blivande Västra Länken/12:an och bebyggelsen omkring Sockenvägen. Detta gör kontakterna med andra stadsdelar, exempelvis Rödäng, viktiga. Något som också kommer att bli viktigt blir möjligheterna att nå Klockarbäckens köpcentra som, i och med Västra Länken, kommer att växa och även innehålla livsmedelsförsäljning.
Men det är framförallt kontakterna inom stadsdelen Umedalen, i form av ett stadsdelscentra, som behöver förbättras.  Det bästa vore om ett sådant stadsdelscentra både kunde innehålla en rejäl livsmedelsbutik, fräscha kaféer samt kulturella mötesplatser. Det behövs en central mötesplats för unga. Ett sådant stadsdelscentra skulle innebära mycket för Umedalen. Både för servicen och för gemenskapen.

Precis som på andra stadsdelar runt om i Umeå har det, periodvis, funnits delar av Umedalen som känts ”stökiga”. Under den period då den nazistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) försökte etablera sig i Umeå bosatte sig, medvetet eller inte, flera av dess medlemmar just på Umedalen. Deras klistermärken spreds på och omkring stadsdelen. Men av allt att döma är, åtminstone för tillfället, faran över när det gäller NMR.

Del tre
Kvarterspoliser. Umedalen tillhörde, tidigare, de stadsdelar som ansågs ha ett behov av kvarterspoliser. Poliserna döptes, i folkmun, till Tom och Jerry. Dessa utgjorde under en period ett mycket uppskattat inslag på stadsdelen. De ökade tryggheten. Arbetarpartiet anser att systemet med kvarterspoliser snarast bör återinföras – både runt om i landet och på en rad stadsdelar i Umeå. Detta skulle garantera att hela stadsdelen Umedalen, inklusive ett nytt stadsdelscentra, skulle kännas tryggt och säkert.

Avrundning
Västra Länken. Bygget av Västra Länken innebar en stor besvikelse för vissa av de som bor på Umedalen. Detta är begripligt. Dragningen av trafikleden skar nämligen av dessa från Prästsjön. Det som nu kommer att hända, på grund av Västra länken, är att Umedalen kommer att hamna närmare Umeå – i många umebors medvetande. Idag är Umedalen den avlägsna stadsdelen på väg mot Vännäs. Sedan trafikmönstret har ändrats, på grund av Västra länken och utbyggnaden av Klockarbäcken, kommer sannolikt fler att ”ha vägarna förbi” Umedalen. Detta innebär också en möjlighet att etablera ett stadsdelscentra. Diskussionen om var detta bör ligga borde därför påbörjas snarast.

De stora ogillar konkurrens.
S, M, V & C införde spärr på 3 % för
att få bort AP, MP, L, m fl, från fullmäktige. 
Låt dem inte lyckas – rösta på AP 11 sep
_     _     _     _     _

Ingress
Stadsdelarna Tomtebo och Tavleliden har idag ca 7300 invånare. Om de två stadsdelarna utgjorde en egen kommun skulle denna, befolkningsmässigt sett, bli ungefär lika stor som Nordmaling, Vilhelmina och Robertsfors. Så ser läget ut idag. Men området som helhet kommer att växa ytterligare. Tomtebo gård håller på att byggas och därefter ska Tomtebo strand följa. Enligt planerna kommer hela området att ha uppåt 13,000 invånare innan det är färdigbyggt. Inom Västerbottens län skulle endast Umeå och Skellefteå vara större än ”Stor-Tomtebo”. Vi ska strax återkomma till områdets fortsatta utbyggnad – både till dess möjligheter och problem.

Del ett
Det finns många positiva faktorer som gör att folk trivs på området Tomtebo-Tavleliden. En faktor utgörs av närheten till naturen – bland annat i form av pärlan Nydalasjön. Den sociala stabiliteten är en annan. Men inget är så bra att det inte kan bli bättre. Analysen måste göras utifrån att området kommer att fortsätta att växa.

Del två
Trafiksituationen är redan svår – och värre kommer den att bli. Redan i dag uppstår ofta bilköer på morgon och under eftermiddagar. På fredagar uppstår ofta en svår köbildning. Ibland ända nerifrån Tunnelbacken och upp längs Ålidbacken. Det kan vara riktigt trångt vid rondellen intill Ålidhems centrum och ännu värre vid rondellen där Ålidbacken och Tomtebovägen, från var sitt håll, möter Kolbäcksleden/E4:an. Så är alltså läget idag. Då befolkningen på området kommer att fördubblas är det uppenbart att den nuvarande trafiklösningen (Tomtebovägen) inte håller. Bilar som står stilla och väntar, i långa köer, skapar inte bara en väldig stress. Det är också väldigt dåligt ur miljösynpunkt. Något måste göras – annars kommer den fortsatta utbyggnaden av Tomtebo-Tavleliden att leda till en rejäl trafikinfarkt.

Del tre
Ett lokalt centrum saknas. Något som skulle utveckla området vore ett levande lokalt centrum. På Ålidhem – med ”endast” 6,000 boende – finns ett lokalt centrum. Men Ålidhem är planerat på ett annat sätt. Och Ålidhems centrum kan dessutom tillgodogöra sig folk från andra stadsdelar. Men, med tanke på att befolkningen på Tomtebo-Tavleliden kommer att öka – från dagens ca 7300 invånare till hela 13,000 – borde det börja planeras för ett levande lokalt centrum. Befolkningsunderlaget finns. 
Ett lokalt centrum bör innehålla livsmedelsbutiker, kaféer och mötesplatser för kulturella aktiviteter. Det finns idag en ungdomsgård på Tomtebo. Med ett befolkningsunderlag på 13,000 boende (där barn och ungdomar dessutom utgör en stor andel) finns det underlag för ytterligare en ungdomsgård. Om sedan en sådan ska ligga intill ett lokalt centrum, eller inte, är en annan fråga. Detta understryker att en diskussion bör påbörjas om var ett levande lokalt centrum skulle kunna växa fram. Kan det ske på Nornaplatsen, eller måste det ske någon annanstans, och i så fall vart?
En sak är klar: Den växande befolkningen skapar också möjligheter. Men om dessa ska kunna tas tillvara, på bästa sätt, måste en diskussion inledas om hur det växande området ska planeras då antalet invånare fördubblas!

Del fyra
Kollektivtrafiken måste förbättras. Den växande befolkningen på området har redan ”krockat” med dagens trafiklösning. Den växande befolkningen utgör samtidigt en god grund både för ett levande lokalt centrum och för en utbyggd kollektivtrafik. Idag går det nästan inga bussar från Tavleliden. Detta borde det göra. De bussarna som avgår från Tomtebo tar vägen via Ålidhem. För de som påbörjar bussresan redan på Tomtebo kan Ålidhem kännas som en omväg. Bussen riskerar att bli ett alltför tidskrävande alternativ. För att göra bussen mer attraktiv, både för de som saknar bil samt i syfte att locka bilisterna, bör vissa turer gå direkt från Tomtebo till Vasaplan (eventuellt via NUS).

Avslutning
Nydalasjön – juvel som kräver hänsyn. Vi inledde med det positiva och vi ska avsluta där – med närheten till till naturen. Den verkliga juvelen utgörs av Nydalasjön. Det som är bra att veta är att denna klassas som en ”ekologiskt känslig sjö”. Nydalasjön har tidigare hotats av algblomning. Om algblomning skulle ske i sjön skulle den bli FoF (ful och farlig). Detta skulle innebära en enorm förlust för alla umebor – men kanske mest för de som bor närmast. Ju fler som förstår att sjön utgör en tillgång – som måste vårdas – desto bättre. Arbetarpartiet har drivit frågan om ytterligare en reningsanläggning, placerad vid Nydalabadet, under tio år. Tyvärr utan stöd i fullmäktige.

Till sist
Antalet boende på ”Stor-Tomtebo” kommer nästan att fördubblas. Diskussionen om de problem, och om de möjligheter, som detta innebär bör påbörjas snarast bland de som bor på området.

De stora partierna ogillar konkurrens.
S, M, V och C har infört en spärr på 3 procent.
De vill få bort AP, MP, KD, L och SD – från fullmäktige. 
Låt inte Lindberg+Ågren vinna– rösta på Arbetarpartiet 11 sep
_     _     _     _     _

Detta är avsnitt två. Avsnitt ett utgörs av mitt föregående blogginlägg

Ingress
Under 1970-talet klarade makthavarna inte av att fatta framgångsrika beslut rörande vilka åtgärder som skulle användas för att bromsa dåtidens ekonomiska kris som kom att präglas av stag-flation. Svårigheten bestod bland annat i att makthavarnas tidigare misstag – i kombination med utifrån kommande påverkan som exempelvis ett fyradubblat oljepris hösten 1973 – hade skapat en kris som var sammansatt av både stagnation (lågkonjunktur och arbetslöshet) samt inflation (penningvärdesförsämring). Detta, en lågkonjunktur med ökande arbetslöshet (stagnation) och samtidig inflation, var något helt nytt. De gängse ekonomiska teorierna hade inte förutsett detta fenomen.

Låt mig försöka förklara varför det även idag, trots erfarenheterna från 70-talet, kan visa sig vara mycket svårt att bekämpa stag-flation.

Del ett
Då tillväxten avtar ökar arbetslösheten och lågkonjunkturen fördjupas. I detta läge brukar räntorna sänkas för att mildra lågkonjunkturen. Det fungerar i princip på följande sätt: Då privata eller offentliga aktiebolag ska bygga bostadshus finansieras dessa projekt till stor del genom lån. Sänks räntorna blir det billigare att låna och fler byggprojekt kommer att genomföras. Detta minskar arbetslösheten. Och det som gäller för byggbranschen gäller för ekonomin i dess helhet. Sänkta räntor bromsar nedförsbacken i ekonomin och kan, förhoppningsvis, få hjulen i ekonomin att börja snurra fortare igen. Fler löntagare behövs i produktionen av varor och tjänster. Tanken är bland annat att minska arbetslösheten. Därför brukar räntorna sänkas under en lågkonjunktur.

Del två
Inflationen brukar öka i en situation av högkonjunktur. Då ekonomins hjul snurrar allt snabbare dras en allt större del av arbetskraften in i produktionen av varor och tjänster och till slut kan en brist på arbetskraft uppstå. Detsamma gäller för råvaror, halvfabrikat och maskinkapacitet. Det kan även uppstå en brist på pengar (krediter). I situationer med ökande konkurrens om dessa produktionsfaktorer pressas priset på dessa uppåt. Priset på arbetskraft ökar (lönerna höjs). Priset ökar även för råvaror, halvfabrikat och ”maskintid”.  Företagen kommer därefter att överföra kostnadsökningarna till de producerade varorna och tjänsterna som därmed blir dyrare i affären. Detta är inflation. I mitt tänkta exempel beror inflationen på att efterfrågan på varor och tjänster, från företag och hushåll, är större än tillgången. Detta brukar kallas för efterfrågedriven inflation.

(Idag är inflationen, delvis, utbudsdriven. Den beror till stor del på ökade priser på bland annat råolja, el, livsmedel samt på störningar i leveranskedjorna. Att förklara innebörden av detta ligger dock utanför ambitionsnivån för detta blogginlägg).

Del tre
Inflation innebär att alla – löntagare, arbetslösa, pensionärer och studerande – får allt mindre mat för varje hundralapp då de besöker affären. Därför brukar man kalla inflation för penningvärdesförsämring. För att bromsa inflationen brukar räntorna höjas. Detta minskar både företagens och hushållens vilja att låna pengar. Med ökade räntor blir ju lånen dyrare. Om vi återgår till byggbranschen kommer färre byggprojekt att förverkligas. Och det som gäller för byggbranschen gäller för ekonomin som helhet. Hushållen vill exempelvis inte låna för att köpa en bostadsrätt eller en ny bil. De höga räntorna gör detta för dyrt. Samtidigt innebär höjda räntor att det blir mer attraktivt att sätta in pengarna på banken och spara. För den som sparar är höga räntor positivt. Allt detta innebär att efterfrågan minskar och att inflationen avtar.

Del fyra
Man vad händer i en situation av stag-flation? Stagnationen – eller lågkonjunkturen med ökande arbetslöshet – innebär ett behov av att stimulera ekonomin. Detta betyder bland annat ett behov av sänkta räntor. Men inflationen, som gör att varor och tjänster blir dyrare, innebär ett behov av höjda räntor. Räntepolitiken är en kraftfull ekonomisk åtgärd. Och räntepolitiken blir desto kraftfullare ju mer en regering höjer eller sänker räntan. Det stora problemet – och det är verkligen ett STORT problem – är att i en situation med stag-flation motverkar ”räntevapnet” sig självt. Stag-flation innebär en situation då ekonomin är på väg in i en lågkonjunktur samtidigt som det råder inflation. Så om räntorna sänks för att bromsa lågkonjunkturen kommer inflationen att öka. Och om räntorna höjs för att bromsa inflationen kommer lågkonjunkturen att fördjupas med ökande arbetslöshet som följd!

Det kraftfulla räntevapnet motverkar alltså sig självt. Det man vinner på gungorna förlorar man på karusellerna.

Avslutning – en tillbakablick.
Detta var ett (av flera) skäl till att makthavarna på 70-talet (och under början av 80-talet) inte klarade av att utforma en politik som kunde lindra den djupa ekonomiska krisen. Eller, rättare sagt, de flera och på varandra följande kriserna som drabbade samhällena och knegarna under denna period.
I mångt och mycket var stagflations-krisen under främst 70-talet en sjukdom mot vilket det inte fanns något vaccin. Krisen (sjukdomen) fick helt enkelt vandra genom samhällskroppen och döda de svagare delarna. Tyvärr dödades även friska delar. I många länder slogs stora delar, eller mycket stora delar, av tillverkningsindustrin ut. En av Sveriges viktigaste industrigrenar, varvsindustrin, utplånades helt. Detta trots att Sveriges varvsindustri var väldigt effektiv i jämförelse med andra länders. Men i flera andra länder hjälptes varvsbranschen igenom krisen av sina regeringar. Men i Sverige bedrevs ingen överbryggningspolitik. Politikerna beslöt, med berått mod, att låta den svenska varvsindustrin gå i graven. Detta var en industriell tragedi.

Inflationen under dessa år tog en väldigt stor del av småspararnas pengar. En hundring blev alltså mycket mindre värd i mataffären under dessa år på grund av den snabba inflationen (penningvärdesförsämringen). De som däremot vann på inflationen var de som tagit stora lån. Det gällde exempelvis för företag och även för hushåll som lånat till villa eller bostadsrätt – och där låntagarna hade trygga jobb. Hur då? Jo, även en skuld på hundra kronor minskade i värde på grund av inflationen. Inflation innebär, förenklat sett, en värdeöverföring från den som sparar till den som lånar!

Bonuskunskap: Sveriges specialitet bestod, under början av 80-talet (81-82), av väldiga devalveringar av valutan (depreciering). På två år blev kronan hela 25 procent mindre värd i förhållande till andra valutor. Detta gynnade de svenska exportföretagen men gjorde alla importerade varor väldigt mycket dyrare – exempelvis importerad mat. Devalveringarna drev i sin tur på inflationen och tog därför ännu mer av småspararnas pengar. Knegarna, med en slant på banken, var de stora förlorarna under stagflations-krisen. Vissa drabbades både av arbetslöshet och inflation!

Till sist
Dagens konjunkturnedgång, präglad av stag-flation, kan bli djup och långvarig som under 70-talet. Den kan också bli mildare och kortare. Jag har, naturligtvis, inte kunnande nog för att avgöra karaktären på lågkonjunkturen. Men även experterna kommer att ha svårt att avgöra hur djup och lång som lågkonjunkturen blir. Ingen kan vikta alla faktorer som påverkar på exakt rätt sätt. Inget kan heller förutse vilka ekonomiska och militära beslut som olika makthavare kommer att fatta framöver – beslut som i sin tur påverkar den ekonomiska utvecklingen. Som påpekats tidigare: Även idag har ekonomin drabbats av chocker ”utifrån”. Det handlar bland annat om väldiga prisökningar på olja, el, livsmedel samt av rubbade leveranskedjor.

Men under alla förhållanden måste innehållet i EU-kommissionens rapport, som jag refererade till i mitt föregående blogginlägg, framhållas. I rapporten från den 13 juli sägs att dagens lågkonjunktur kommer att drabba Sverige hårdast av alla 27 EU-länder!

Detta borde statsminister Magdalena Andersson kommentera och därefter borde hon redovisa hur hon tänkt mildra krisen. Detsamma gäller för oppositionsledaren Ulf Kristersson. Men båda statsministerkandidaterna verkar vara, otäckt, överens om att valrörelsen inte ska handla om arbetslöshet och penningvärdesförsämring – faktorer som kommer att påverka vår vardag under de kommande två-tre (eller fler) åren framöver. Lågkonjunkturen som vi är på väg in i kanske, i värsta fall, kommer att påverka hela mandatperioden 2022-2026. Trots detta lyser åtgärds- eller krisprogrammen med sin frånvaro.

Detta inger inget förtroende. Varken för ”Magda” eller för ”Uffe”.

Detta var avsnitt två. Avsnitt ett utgörs av mitt föregående blogginlägg

De större ogillar konkurrens.
S, M, V och C har infört en spärr på 3 %.
De vill få bort AP, MP, KD, L och SD – från fullmäktige. 
Låt inte Lindberg+Ågren vinna  – välj Arbetarpartiet 11 sept.
_     _     _     _     _

Ingress
EU-kommissionen utkom med en olycksbådande ekonomisk rapport den 13 juli i år. I rapporten räknar EU-kommissionen med att en kombinationen av lägre tillväxt och högre inflation kommer att prägla ekonomin och samhället framöver! En lågkonjunktur med ökande arbetslöshet (stagnation) kombinerad med inflation kallas för stag-flation. Detta ekonomiska fenomen – kombination av stagnation (lågkonjunktur med ökande arbetslöshet) och inflation – ansågs utesluta varandra ända fram till den ekonomiska krisen under 1970-talet. Då drabbades en rad länder – bland annat USA, Storbritannien och Sverige – av just stag-flation. Krisen under 70-talet blev både djup och långvarig. Den lämnade djupa sår efter sig. Krisen innebar bland annat att stora delar av tillverkningsindustrin slogs ut i en rad länder. Idag vet ingen om den ekonomiska kris som både Europa och USA redan är inne i kommer att bli lika djup och långvarig som den på 70-talet. Men allt tyder på att marknadsekonomin går in i en period som kommer att präglas av både ekonomisk nedgång med ökande arbetslöshet och inflation. Alltså av stag-flation!

Detta borde prägla valrörelsen i Sverige.

Del ett
Den endast två veckor gamla rapporten från EU-kommission har skrivit ned prognosen för den ekonomiska tillväxten inom EU-området) nästa år betydligt bara sedan i maj. (Tillväxten för i år ligger fast för EU-området). BNP inom EU-området som helhet beräknas öka med 2,7 procent i år för att sedan sjunka till endast 1,5 procent nästa år. Detta kommer att leda till ökande arbetslöshet (min kommentar / JH).

Även när det gäller prognosen för inflationen har EU-kommissionen blivit mer pessimistisk än vad den var bara i maj. Om tillväxten beräknas sjunka beräknas däremot inflationen att stiga till hela 8,3 procent i år och vara fortsatt hög (6,8 procent) nästa år. Återigen: Prognosen beskriver utan tvivel en situation präglad av stag-flation!

Del två
En stag-flationskris är väldigt svår att bemöta. Det är naturligtvis svårt att vikta alla faktorer mot varandra och avgöra hur djup, och hur lång, som konjunkturnedgången kommer att bli. Det som däremot är uppenbart är att det finns en djup oro bland ekonomiska experter och politiker för att 70-talsfenomenet stag-flation (lågkonjunktur med ökande arbetslöshet och samtidig inflation) återigen kommer att leda till en djupare ekonomisk kris. En kris präglad av stag-flation är nämligen väldigt svårt att motverka.

Del tre
Sverige sämst inom EU. Kommissionens rapport pekar ut Sverige som det land som beräknas få sämst ekonomisk tillväxt inom hela EU! Detta gäller både för i år och nästa år (1,3 respektive 0,8 procent). Detta innebär i praktiken nolltillväxt. Detta kommer att öka arbetslöshet – frågan är bara med hur mycket! I april låg Sveriges arbetslöshet på hela 7,7 procent. Bland de 27 EU-länderna var det endast Spanien, Grekland och Italien inom EU som hade högre arbetslöshet än Sverige (i april). Den svenska arbetslösheten är dessutom väldigt snedfördelad. Bland utrikesfödda låg arbetslösheten på hela 17,0 procent. Bland inrikes födda låg arbetslösheten på 5,4 procent. Den ekonomiska nedgången kommer alltså, med största sannolikhet, att ytterligare öka arbetslösheten fram till utgången av 2023. Och eventuellt under en längre period än så.

Varför präglar detta inte valrörelsen?

Del fyra
Värsta scenariot. Det fanns även ett ”worst case scenario” i den rapport som EU-kommissionen presenterade i maj. Detta utgick ifrån att Ryssland skulle svara på västvärldens ekonomiska krigföring (som startats på grund av Rysslands militära angrepp Ukraina) genom att införa ett totalstopp för gasleveranser till EU. Detta skulle slå mycket, mycket hårt. Istället för en avtagande – men dock – tillväxt under andra halvan i år samt under nästa år skulle ett stopp för gasleveranserna innebära att ekonomin inom EU skulle börja krympa redan under andra halvan av i år och fortsätta att krympa även under nästa år.

I maj ansågs detta vara endast ett hypotetiskt scenario. Men Paolo Gentiloni, EU:s ekonomikommissionär, sade i samband med presentationen av den nya rapporten (den 13 juli) att risken för ett totalt gasstopp har blivit mer än endast ett hypotetiskt scenario. Nu är detta något som EU-länderna måste förbereda sig för. Paolo Gentiloni sade även att en storm är möjlig – men att detta värsta scenario ännu inte blivit verklighet. Som tur är, tillägger undertecknad.

Avslutning
Det är alltså väldigt svårt att vikta alla faktorer mot varandra och försöka avgöra hur djup, och hur lång, som konjunkturnedgången kommer att bli. Men det som alltså är uppenbart är att det finns en djup oro, både bland ekonomiska experter och politiker, för att en djup kris präglad av stag-flation kommer att uppstå. Och som jag tidigare skrivit: En ekonomisk kris präglad av stag-flation är väldigt svår att motverka. Jag ska försöka förklara varför detta är så svårt i mitt nästa blogginlägg.

Jag vill avsluta med att säga följande: Både Magdalena Andersson (S) och Ulf Kristersson (M) – de två som hoppas på att få bilda regering efter valet – borde dels erkänna allvaret i den ekonomiska situationen, dels förklara hur de vill bemöta densamma. Men båda håller tyst. Därmed visar både Socialdemokraterna (med stödpartier) och Moderaterna (med sina stödpartier) hur likgiltiga de är för de vanliga knegarna.

De större ogillar konkurrens.
S, M, V och C har infört en spärr på 3 %.
De vill få bort AP, MP, KD, L och SD – från fullmäktige. 
Låt inte Lindberg+Ågren vinna  – välj Arbetarpartiet 11 sept.
_     _     _     _     _

Uppdaterad 23 juli 13:05

Ingress
På Ålidhem bor det drygt 6,000 människor. Skulle stadsdelen vara en egen kommun skulle den bli jämnstor med Nordmaling, Robertsfors eller Vilhelmina. Sett till befolkningens storlek. De enda kommuner inom Västerbottens län som har en tätort med större folkmängd än Ålidhem är Umeå, Skellefteå och Lycksele. Ålidhem är en av de stadsdelar som har präglat, och som fortsätter att prägla, Umeå.

Del ett
Storleken på Ålidhems befolkning, och stadsplaneringen, har tillsammans kommit att utgöra en av stadsdelens starka sidor. På Ålidhem finns nämligen ett levande centrum – och dessutom inomhus. Detta är ett resultat av att kommunen, via Bostaden, fattade ett medvetet beslut att bygga en galleria. På Ålidhems centrum finns, idag, tre traditionella matvaruaffärer, en matvaruaffär vars sortiment speglar stadsdelens mångkulturella sammansättning samt fem restauranger / matställen. Plus frisör. Med mera. Även kollektivtrafiken är (mer än) utmärkt. Det går hela fyra busslinjer till och från stadsdelen. Du behöver inte ha bil om du bor på Ålidhem. Bostadshusen ligger dessutom ofta i fyrkanter till vilka man tar sig via stora p-platser, där man lämnar bilen, för att sedan promenerar dit man ska. Stadsdelen innehåller inga inre vägar för personbilar – bara bussgator. Bra för barn.

Del två
Ålidhem har låg-, mellan- och högstadium. Stadsdelen är även rik på fritidsaktiviteter. Bredvid centrum ligger kulturhuset ”Klossen” och strax intill ett högstadium samt en fotbollsplan (Ålidhems arena). Denna är väldigt populär. På andra sidan fotbollsplanen återfinns såväl bibliotek som ungdomsgård. Stadsdelen har tveklöst en rad positiva sidor.

Del tre
Ålidhem har alltid varit en omdiskuterad stadsdel – och var det första exemplet på ett bostadsområde i Umeå som präglades av miljonprogrammets epok. Redan från början fick Ålidhem karaktären av att vara ett genomgångs­område. De första delarna som byggdes var Pedagoggränd och Stipendiegränd. Dessa innehöll studentlägenheter och studentkorridorer. (Under slutet på 60-talet busade undertecknad, tillsammans med kompisar, i stadsdelens första hus – men detta är preskriberat). De flesta studenter visste att de skulle lämna Ålidhem efter avsluta­de studier. Därav stadsdelens genomgångskaraktär. En stadsdel med genomgångskaraktär slits ofta hårdare.

Del fyra
Det var även på Ålidhem som den första segregeringen kunde anas i Umeå – mellan medborgare födda i Sverige och invandrare. Redan under 1970-talet placerades, medvetet, många flyktingar på Ålidhem. Denna trend har sedan fortsatt. Arbetslösheten är betydligt högre bland utlandsfödda än bland personer födda i Sverige (17,0 procent respektive 5,4 procent, riket, april). En högre arbetslöshet innebär en minskad social stabilitet. Genomgångskaraktären och arbetslösheten har delvis präglat Ålidhem.Nästan alla – både svenskar och invandrare – vill ha ett jobb och en anständig lön. Satsningar på riksplanet för att minska arbetslösheten skulle gynna hela Sverige. Däribland Ålidhem.

Del fem
En långsiktig social stabilitet skapas, bland annat, av barnfamiljer med förvärvsarbetande föräldrar som planerar att stanna kvar på en stadsdel under många år. Idag utgör dessa en för liten andel av de boende på Ålidhem.

Del sex
Under de senaste åren har den negativa sida av Ålidhem förstärkts. Våren 2018 skedde ett knarkrelaterat mord på stadsdelen. Knarkhandeln, på kvälls- och nattetid, intill centrum blev ett problem. Kameror sattes upp och detta innebar att handeln med droger flyttade bort från centrum. Men inte bort från Ålidhem.

Avrundning
Ålidhem är en stadsdelar med stora positiva inslag. Men det finns också problem som vi inte får blunda för. På Ålidhem brottas det positiva och det negativa. Arbetarpartiet arbetar aktivt för att de positiva sidorna ska vinna. Vi anser att följande insatser är nödvändiga:

* Den sociala stabiliteten måste öka – detta kräver fler barnfamiljer med förvärvsarbetande föräldrar,
* Droghandeln måste trängas tillbaka. Det mest effektiva sättet att bekämpa denna typ av brottslighet är att återinföra kvarterspoliser på Ålidhem. Poliserna (som kallades för ”Kling” och ”Klang”) hade ett kontor på just den sida av Ålidhems centrum som idag bevakas av kameror,
* Det behövs nattvandrare, bosatta på området, som stärker den sociala sammanhållningen. Dessa måste samarbeta med kvarterspolisen,
* Insatser mot arbetslösheten,
* De drogliberala attityderna måste bekämpas – något som alltid har varit en av Arbetarpartiets uppgifter.

Arbetarpartiet tror på Ålidhem. Vi känner stadsdelens olika sidor. Det är nämligen här som vi har haft vårt högkvarter – ända sedan i början av 70-talet!

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

Ingress
Om Ersboda vore en egen kommun skulle området bli den fjärde största kommunen i Västerbottens län!

Del ett
Ersboda består av flera stadsdelar. Det är stor skillnad mellan radhusområdena på norra delen av Östra Ersboda och området på södra delen av Östra Ersboda intill Folkets Hus. Det är stor skillnad mellan området runt Västra Ersbodas tynande centrum och Ersbodas stora handelsområden intill väg 364 med Stora Coop, Willys, Jula, o s v. Men dessa olika stadsdelar har sam­ma namn – Ersboda.
Hela området har idag drygt 10 000 invåna­re. Detta är nästan lika många som Lycksele – som utgör centrum för Västerbottens inland. Det är inte konstigt att Ersboda både förknippas med idyll – och med bilbränder.

Del två
Trots att så många bor på Ersboda saknar de olika stadsdelarna levande lokala centra. Betydelsen av levande stadsdelscentra är mycket stor för olika stadsdelars identitet, sammanhållning och sociala stabilitet. När nya stadsdelar byggs upp på relativt kort tid, och då befolkning har olika bakgrund, leder detta ibland till problem. Detta gäller för hela Sverige. Ersboda-området har genomgått flera olika faser. Den första fasen i en stadsdels utveckling kan vara stökig. Sedan ”mognar” ofta stadsdelar då folk ”bor in sig” och sociala kontaktnät brukar växa fram. En sådan stadsdel blir sedan lugn och trygg. Andra stadsdelar fortsätter däremot att vara ”stökiga”. Eller kan bli stökiga. Ersboda-området präglas föga förvånande av olika trender. Vi har dels ett borttynande centrum på Västra Ersboda och samtidigt ett växande handelsområdet vid väg 364 i form av Stora Coop, Willys, Jula, o s v. Vi har dels lugna radhusområden och samtidigt oroliga kvarter vid Östra Ersboda – under kvällstid. För vissa idyll – för andra bilbränder.

Del tre
Arbetarpartiet vill se satsningar för att Västra Ersboda centrum ska återfå den livfullhet som fanns där en gång. Tyvärr tror vi att det nya handelsområde som växer fram, på andra sidan väg 364, kommer att motverka en önskvärd utvecklingen mot levande lokala centra på Ersbodas olika stadsdelar. Det nya handelsområdet är ett exempel på dålig stadsplanering.

Del fyra
Beslutet att lägga ned ungdomsgårdar i Umeå under 90-talet var mycket olyckligt. Arbetarpartiet organiserade stora manifestationer mot detta beslut. Uppåt tusen deltog utanför kommunfullmäktige. Då fritidsgården Athena tvingades lämna Ersboda Folkets Hus, för att flytta in i Er­sängsskolan, följde inte alls alla ungdomar med. Detta beslut var en, av många, faktorer som bidrog till en negativ utveckling på Ersboda. Men tiderna förändras.

Idag gläds Arbetarpartiet åt att det, sent omsider, åter har öppnat en ungdomsgård i Ersboda Folkets Hus. Detta samtidigt som ungdomsgården på Ersängsskolan får finnas kvar. Men det krävs mer.

Avrundning
Ett levande lokalt stadsdelscentra måste skapas på Östra Ersboda. Gärna med torghandel. Detta utgör en av Arbetarpartiets viktigaste prioriteringar. En sådan satsning ska naturligtvis ske i samverkan med de boende på denna stadsdel. Få saker är så viktiga som levande lokala centra för Ersbodas olika stadsdelar. Återigen: Levande centra skapar identitet, sammanhållning och sociala stabilitet. Flera levande stadsdelscentra är viktigt för hela Ersboda-området.

Ersbodas utveckling kommer att påverka hela Umeå.

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

Bara en kommentar: Jag har inte fått någon tand utslagen – även om det ser ut så. Med åren har tänderna blivit ännu mer sneda. Jag funderar faktiskt på tandställning. Efter valet.

När det gäller intervjun – både text och bild – är det bara att klicka på bilden nedan.

Du kan även läsa intervjun genom följande länk: https://www.vk.se/2022-07-16/ap-vill-satsa-mer-pa-valfarden-och-mindre-pa-skrytprojekten

Ha en trevlig lördag. Trots regnet.

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

Ingress
Drogliberalerna har under en tid flyttat fram sina positioner. Arbetarpartiet är oroade över denna utveckling, speciellt i en situation med hög och bestående ungdomsarbetslöshet. En arbetslöshet som nu dessutom hotar att öka.

I. Missbruket har ökat med legaliseringen
Legaliseringen har bland annat inneburit en kraftig ökning av antalet småbarn som förgiftats av cannabis. Detta sedan cannabisindustrin började sälja ätbara produkter som krämer, kakor och godis med cannabis! Långt tidigare har det varit känt att missbruk av cannabis, precis som alkoholmissbruk, bland annat leder till sämre minne, inlärningsförmåga och impulskontroll bland ungdomar.

Bakgrunden till att cannabisindustrin har fått så fria händer är att i Kanada, och i en rad delstater i USA, har cannabis (marijuana och hasch) legaliserats. Detta har alltså inneburit ett ökat missbruk.

II. Men sprit är ju också farligt …
Detta argument brukar alla, aktiva, förespråkare för en legalisering av cannabis använda sig av. Och även de som försvarar sitt eget missbruk. Syftet med argumentet ”men sprit är ju också farligt” är inte att göra något åt faran med alkohol. Absolut inte. Syftet med ”spritargumentet” är att styra in debatten i en återvändsgränd (”allt är ju farligt”) som är ofarlig för drogliberaler och för de som försvarar sitt eget missbruk.

Hur hanterar alla vi som bekämpar en legalisering, med bland annat cannabisgodis som följd, detta ”spritargument”?

Vi ska naturligtvis säga det uppenbara: ”Javisst, sprit ÄR naturligtvis också farligt. Hade samhället inte redan godkänt alkohol, och nikotin, skulle dessa båda substanser inte haft en chans att bli lagliga idag”. Sedan ska vi – till drogliberaler och de som försvarar sitt eget missbruk – tillägga följande: ”Vårt mål är att både motarbeta missbruk av narkotika och av alkohol – vill du hjälpa oss att pressa tillbaka användandet av alkohol och narkotika i samhället?”

Det slår aldrig fel. Då jag ställt denna fråga till drogliberaler, och till de som försvarat sitt eget missbruk, har de alltid blivit svarslösa. Det har nästan omedelbart visat sig att de inte alls är oroade för riskerna med ”den farliga spriten”. Det visar sig att ”spriten” bara var ett fikonlöv som de använder för att försvara narkotikan. Ända sedan 80-talet har jag bett legaliseringsivrare som använt ”sprit-är-ju-också-farligt” argumentet att hjälpa till med att pressa tillbaka både användandet av alkohol och narkotika. Men då jag styrt diskussionen åt detta håll har de alltid velat avbryta samtalet.

III. Blandmissbruk
Jag växte upp då mellanölet släpptes fritt samtidigt som cannabis romantiserades via en rad pop- och rockgrupper. Min erfarenhet av gamla kompisars missbruk är inte att någon enda lämnade alkoholen för (exempelvis) cannabis. Min erfarenhet är att mina gamla kompisar gick från alkohol till både alkohol och cannabis, det vill säga till blandmissbruk. Tyvärr gick det mycket illa för många kompisar ur min generation.

IV. Kampen mot narkotikan är i högsta grad en politisk fråga.
Ungdomsförbunden inom M, C och L förespråkar en legalisering av cannabis – med sikte på försäljning över disk. Ungdomsförbunden inom MP och V vill avkriminalisera cannabis. Även inom Socialdemokraternas ungdomsförbund finns grupperingar som vill legalisera cannabis.

Avslutning
Kampen mot narkotikan kommer att vinnas eller förloras av den sida som har folkopinionen med sig. Föräldrar måste klara diskussionen om hasch och marijuana (cannabis) med sina barn. Ungdomar måste våga ifrågasätta sina kompisars missbruk. Det är därför som Arbetarpartiet, tillsammans med andra, arbetar för att återskapa en folkrörelse mot legalisering av nya droger – i syfte att pressa tillbaka användandet av både alkohol och narkotika !

För användandet av både alkohol och narkotika måste pressas tillbaka. Samtidigt måste resurserna öka till de som söker hjälp för att sluta missbruka. Detta oavsett om det handlar om narkotika, alkohol eller blandmissbruk. En beslutsam attityd riktad mot faran med dessa substanser måste kombineras med en bevarad respekt för, och ett stöd till, de som missbrukar. Det är människor vi talar om.

Till sist: Ingen som söker hjälp ska behöva oroa sig för att bli bestraffad.