Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Bakgrunden till att var femte anställd vid
Region Västerbotten är rädd för repressalier

__________________________

Ingress
År 2019 framkom att 19 av Sveriges 21 regioner hade beslutat om omfattande nedskärningar. Inom Region Västerbotten handlade det om besparingar på uppåt en halv miljard under de tre åren 2020-2021-2022. Dessa nedskärningar skulle ske trots de långa vårdköer som existerat under flera års tid. I februari-mars 2020 stod det klart att även Europa och Sverige skulle drabbas av den coronapandemi som i efterhand har visat sig vara den dödligaste sedan Spanska sjukan 1918-1921. Pandemin har, som nästan alla vet, skapat en ”vårdskuld” som nu kommer att läggas ovanpå de redan existerande vårdköerna. Trots detta står besluten om nedskärningar fast i Sveriges Regioner. Så är också fallet i Region Västerbotten. De bristande resurserna har lett till en rad protester. Bland annat har barnmorskor sagt upp sig i protest på Danderyds sjukhus och Södersjukhuset. Nu talar dessutom alltmer för en ”fjärde våg” när det gäller pandemin. Det är bland annat mot denna bakgrund som den, gång på gång, kartlagda tystnadskulturen inom Region Västerbotten ska förstås.

Del ett
I april 2020 genomfördes en enkätundersökning på initiativ av revisorerna i Region Västerbotten. Undersökningen handlade bland annat om ifall medarbetarna ansåg att det förekom en tystnadskultur på arbetsplatserna inom regionen. Enkäten visade att nästan hälften av de anställda ansåg att så var fallet. Det förekom en tystnadskultur.

I dagarna har resultatet av en ny medarbetarundersökning, gjord på regionens initiativ, publicerats. Resultatet är skrämmande. Undersökningen visar att en av fem anställda inom Region Västerbotten är rädda för att de ska bestraffas om de kritiserar arbetsgivaren.

Undersökningen måste anses som mycket tillförlitlig. Hela 8000 anställda har besvarat frågorna i enkäten. Det är cirka 80 procent av alla anställda. Svaren visar att att många anser att deras arbetsuppgifter är meningsfulla och uppmuntrar både till lärande och samarbete. Men samtidigt framkommer också att det finns påfallande brister i arbetsmiljön. Sju procent har erfarenhet av kränkande särbehandling och lika många har varit utsatta för hot eller våld. Två procent uppger att de varit utsatta för sexuella trakasserier.

Del två
I den senaste enkäten, från hösten 2021, framkommer alltså att 20 procent av de anställda avstår från att rikta kritik eller uttrycka missnöje mot arbetsgivaren. Detta av rädsla för repressalier.

Denna rädsla för att säga sin mening om missförhållanden på arbetsplatsen gör sig dels gällande i utåtriktade kontakter med media, dels internt. Det kan handla om arbetsplatsträffar och samverkansmöten. Jenny Olsson, ordförande för Vårdförbundets avdelning i Västerbotten, säger att rädslan märks speciellt i samband med löneöversynen, då varken förtroendevalda eller andra medlemmar vågar uttala sig, detta på grund av rädsla för att bestraffas genom sämre lönepåslag. Jenny Olsson berättar även att hon själv har blivit ”starkt” ifrågasatt på grund av sitt fackliga arbete. Pressen på henne kommer från cheferna.

Olsson berättar helt häpnadsväckande saker. Ett exempel: hon har tidigare blivit tillsagd att, i media, dementera något som hon tidigare sagt. Under avtalsförhandlingarna för två år sedan blev Olsson tvungen att tala om för arbetsgivaren att hon kände sig nedtystad när hon pekade på brister i processen. Detta gav resultat.

Del tre
Det är väldigt anmärkningsvärt att var femte anställd i Region Västerbotten är rädd för repressalier. Detta ifall de anställda skulle kritisera arbetsgivare eller chefer. De anställda som tar upp missförhållanden gör det ju inte för att djävlas utan för att de vill förbättra verksamheten.
Den kvardröjande tystnadskulturen, på grund av rädslan för repressalier, ska också ses mot bakgrund av de utfästelser som gjordes från Region Västerbotten efter att den tidigare undersökningen publicerades i april 2020. Då lovade bland annat den dåvarande regiondirektören Kenth Eliasson att material om personalens rätt till meddelarfrihet hade tagits fram. Han förde även fram att detta numera hade inarbetats i Region Västerbottens chefsutbildningar. Eliasson talade också om att arbetsgivaren haft möten med de fackliga organisationerna.

Men detta verkar alltså inte ha slagit igenom.

Var femte anställd inom Region Västerbotten är alltså idag rädd för repressalier ifall de påtalar missförhållanden på arbetsplatsen. Och rädslan gäller både i externa kontakter med media och i samband med interna arbetsplatsträffar och samverkansmöten. Det har alltså inte hänt mycket under tidsperioden mellan de två arbetsplatsenkäterna.

Avslutning
En av de stora frågorna i den politiska debatten i dag handlas om Lagen om anställningsskydd (LAS). Denna har angripits och försämrats. Till detta kommer det jag skrev inledningsvis:

”År 2019 framkom att 19 av Sveriges 21 Regioner hade beslutat om omfattande nedskärningsprogram. I Västerbotten handlade det om besparingar på uppåt en halv miljard under de tre åren 2020-2021-2022. Dessa nedskärningar skulle ske trots de långa vårdköer som existerat under flera års tid. I februari-mars 2020 stod det klart att även Europa och Sverige skulle drabbas av den coronapandemi som i efterhand har visat sig vara den dödligaste sedan Spanska sjukan 1918-1921. Pandemin har, som nästan alla vet, skapat en ”vårdskuld” som nu kommer att läggas ovanpå de redan existerande vårdköerna. Trots detta står besluten om nedskärningar fast i Sveriges Regioner. Så är också fallet i Region Västerbotten. De bristande resurserna har lett till en rad protester. Bland annat har barnmorskor sagt upp sig i protest på Danderyds sjukhus och Södersjukhuset. Nu talar dessutom alltmer för en ”fjärde våg” när det gäller pandemin. Det är bland annat mot denna bakgrund som den gång på gång kartlagda tystnadskulturen ska förstås. ”

Lägger vi samman den ökade pressen på personalen med ett urholkat anställningsskydd är en tystnadskultur, baserad på en rädsla för repressalier, svår att undvika. För att börja avveckla den kartlagda tystnaden, på grund av rädsla för repressalier, krävs med resurser – inte mindre. Och ett förbättrat anställningsskydd – inte ett försämrat!

Källor:
*Svt Västerbotten,
*Vårdfokus,
*Dagens Samhälle,
*Egna kontakter inom regionen.

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Minnet av Kristallnatten den 9 november och
behovet av en fortsatt kamp mot antisemitismen

__________________________

Varje år högtidlighålls minnet av Kristallnatten den 9 november på olika platser i Sverige. Dels för att hedra de miljoner judar som föll offer för nazismen. Dels för att bekämpa dagens växande antisemitism i Europa och Sverige. Den 9 november kallas för Kristallnatten för att det var denna natt år 1938 som nazisterna trappade upp våldet mot den judiska befolkningen i Tyskland genom att bland annat krossa tusentals fönster på judiska butiker och synagogor.

I år håller vi minnet av Kristallnatten levande genom en digital föreläsning med Piotr Zettinger, som överlevde Förintelsen. Piotr Zettinger föddes i Warszawa 1938. Av 80 000 judiska barn som levde i Warszawas getto överlevde endast 4 000. Piotr var ett av dessa. När människor började föras till koncentrationslägret Treblinka lyckades hans föräldrar smuggla ut sin son ur gettot. Han var då drygt 4 år gammal. När han var 7 år återförenades han med sin mamma, som också hade överlevt.

Föreläsningen sänds live via Facebook och börjar kl 18.00. Använd länken nedan:
https://www.facebook.com/KristallnattenUmea/videos/4777507535595369

Du kan även lyssna på Piotr Zettingers föreläsning på Rådhustorget i Umeå från kl 18 ikväll. Där kommer det att finnas en liten installation med bland annat tända ljus. Alla som själva önskar högtidlighålla denna dag är välkomna ned till Rådhustorget för att lyssna och tända ett ljus.

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Positiva exempel när det gäller grön industriell produktion

__________________________

Detta blogginlägg är skrivet av en kompis till mig

Inledning
Restvärme från industrin kan värma bostäder. Kommunala energibolag i Sverige blir allt bättre på att ta tillvara på restvärme från olika verksamheter för att värma upp exempelvis bostäder. Genom samarbete med den lokala industrin skulle även restvärme, som uppstår i samband med industriella processer inom exempelvis pappers-, stål- eller kemiindustrin, kunna tas tillvara. Miljövinsterna är potentiellt stora då kommunerna blir mindre beroende av att elda med biobränslen för att värma upp bostäder.

Del ett
Energimyndigheten har beräknat att ungefär åtta procent av all fjärrvärme i Sverige kommer från restvärme. På cirka 80 orter finns det ett samarbete mellan industrin och fjärrvärmeföretagen. Men potentialen att ta tillvara restvärme är större än så. När tidningen Dagens Samhälle skickade en enkät till 75 kommunala energibolag var det 30 av dessa som svarade att de inte utnyttjade restvärme från industrin. Detta visar på en del av potentialen.

Satsningar på själva fjärrvärmenäten kan dessutom öppna för att ta tillvara på restvärme från fler verksamheter!

Del två
– Med större, öppnare och gärna regionala sammankopplade fjärrvärmenät kan alltmer av restvärmen tas tillvara från industrin och på sikt även från till exempel serverhallar, säger Anders Ydstedt, talesperson för Industrigruppen ”Återvunnen Energi”, till tidningen Dagens Samhälle.

Ydtedt lyfter bland annat fram en modell som används av Stockholm Exergi där serverhallar, livsmedelsbutiker och andra verksamheter som skapar överskottsvärme kan sälja och leverera denna till fjärrvärmenätet.

Del tre
Här följer några exempel på hur kommunala energibolag i olika delar av landet tar tillvara på restvärmen från alltifrån krematorier (!) till isbanor.

* Stockholms stads Kyrkogårdsförvaltning som levererar restvärme från Råcksta krematorium som används till att värma upp 400 lägenheter i nordvästra delen av Stockholm. Även Jämtkraft och Karlstad Energi använder restvärme från krematorier på detta sätt.

* I Sollentuna kommun tas restvärmen från isbanorna på Sollentunavallen om hand och går till att värma motsvarande 100 villor.

* I Oxelösund har det kommunala energibolaget ett samarbete för att ta tillvara restvärme med stålproducenten SSAB.

Avslutning
Kreativiteten är stor bland olika kommunala energibolag när det gäller hur restvärmen kan tas tillvara. Men det finns en större potential. Och det behövs fler och medvetna satsningar av denna typ; det behövs fler och långsiktiga samarbeten mellan exempelvis kommunala bostadsföretag och industrin om att ta tillvara restvärme. Potentialen är stor, liksom miljövinsterna.

Det är dessutom viktigt med positiva exempel – både stora och små – när det gäller vad som kan kallas för grön industriell produktion. Dessa exempel är även viktiga för att bredda antalet ”miljöaktivister” – till att även handla om industrialister och kommunala samhällsplanerare.

Det går att göra nytta, stor nytta, även om du inte åkt till Glasgow för att demonstrera.

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Petter Nilsson är en slapp klimatförnekare –
men hur är det med alla andra Sverigedemokrater?

__________________________

Petter Nilsson, SD:s starke man i Umeå och Västerbotten, har skrivit ett ovanligt slappt inlägg – både politiskt och faktamässigt.

1. Petter Nilsson påstår att Kina släppte ut ca 400 gånger mer koldioxid än Sverige 2018.
Detta är väldig fel.
Sanningen är att Kina året 2018 släppte ut 286 gånger så många koldioxid-ekvivalenter som Sverige (Globalis).
Sanningen är att, om vi tar hänsyn till storleken på respektive lands befolkning, Kina släppte ut ca dubbelt så många koldioxid-ekvivalenter som Sverige under året 2018.
Sanningen är att om vi jämför utsläpp per person ligger Kina i nivå med EU och klart lägre än USA, Australien eller Gulfstaterna.
Det är väldigt slappt att jämföra två länder som Kina och Sverige utan att nämna att det förstnämnda landet har ca 1400 miljoner invånare medan det senare landet har ca tio miljoner invånare.

2. Petter Nilsson påstår att Kina inte närvarar under ”Glasgow prylen”
Detta är väldigt fel.
Kina har anmält en delegation till klimattoppmötet på 60 personer. Delegationen leds av ”Xie Zhenhua”. Denne har varit vice ordförande i Kinas viktigaste ekonomiska utvecklingsorgan. Xie Zhenhua har också varit Kinas ledande förhandlare under FN:s klimattoppmöten sedan mötet i Köpenhamn 2009.
Det helt felaktiga påståendet att Kina inte deltar i Glasgow visar hur slappt Petter Nilssons intresse är för klimatfrågorna. 

Jag vill passa på att nämna att även Indien är närvarande i Glasgow. Detta gäller även Indiens premiärminister Narendra Modi – som liksom Stefan Löfvén var med då toppmötet började.

3. Petter Nilsson påstår följande: de länder som deltar i ”Glasgow prylen” lovar ”hejvilt att de avser att dra ned på koldioxidutsläppen, en slags klimatkapplöpning som i allt väsentligt innebär en slags kapplöpning att utarma ländernas medborgares välfärd.”
Detta är väldigt fel.
* De löften som avges i Glasgow är inte bindande.
* Ännu så länge har inte de länder som deltar i Glasgow lyckats komma överens om när utsläppen av koldioxid-ekvivalenter ska vända nedåt. Det finns alltså inget år för det mest avgörande – nämligen för det nödvändiga trendbrottet. Inför klimattoppmötet i Glasgow pekade istället de löften som regeringar, och andra aktörer, hade avgett på en ökning av temperaturen i världen på i snitt uppåt 2,7 grader fram till år 2100.Detta enligt FN-rapporten ”Emissions Gap Report 2021”.
Petter Nilsson tar, slappt, en temperaturökning på i snitt 2,7 grader med en klackspark – och han menar uppenbarligen att en sådan klimatförändring inte skulle ”utarma ländernas medborgares välfärd”.
Fråga: Vad stöder du dig på för TIDSKRIFT eller andra MEDIER då du tar en ökning av temperaturen i världen på i snitt 2,7 grader med en klackspark?

4. Petter Nilsson påstår att Greta & Company har lyckats försena ett ambulansflyg.
Detta är väldigt fel.
Det är verkligen billigt att koppla ihop Thunberg med alla sorts aktioner – på flygplatser och i flygplan. Kanske räds Nilsson den växande klimatmedvetenheten hos unga, men även hos allt större delar inom hela befolkningen, både i Sverige och i andra länder. Kanske retar sig Petter Nilsson på Greta Thunbergs personliga popularitet. Men själva begreppet Greta & Company är verkligen slappt. Och att koppla ihop Thunberg med försenade ambulansflyg … det säger något om nivån på Petter Nilssons argumentationsteknik.

Jag har inget till övers för de som tar sig in på flygplatser eller uppträder så att passagerare på flygplan tror att de är utsatta för en terrorangrepp. Men Petter Nilsson försöker svärta ned alla miljoner människor som redan drabbas av, och är oroade för, det extremväder som redan igår var ett faktum – ett extremväder som riskerar att bli en ständig kedja av katastrofer i form av dödlig torka och bränder, översvämningar och ras.

Jag har själv varit engagerad i klimatfrågorna, speciellt för ett trendbrott när det gäller de globala utsläppen av koldioxid-ekvivalenter samt de lokala utsläppen i Umeå av kvävedioxid och partiklar, under snart 15 år. Det parti som jag tillhör har engagerat sig i namninsamlingar, debatter i Umeå kommunfullmäktige, opinionsmöten på Rådhustorget, utdelning av vår gratistidning Umebladet, mm. Om mitt engagemang räknas in bland ”& Company” – trots att mitt engagemang ligger utanför ”Fridays for Future” och ”Extinction Rebellion” – skulle jag känna mig stolt.

5. Petter Nilsson talar om ”miljöhysterin” – och har sedan inte en enda siffra, land eller person rätt. Istället består Petter Nilssons medvetna metod i försöket att, på slappast möjliga sätt, dra alla oss klimatengagerade över en kam. Detta genom nedsättande uttryck och felaktiga uppgifter som:
*Glasgow prylen,
*Greta & Company,
*Miljöhysteri,
*Påståendet om att Kina inte finns med i Glasgow,
*Jämförelsen mellan utsläppen i ett land med 1400 miljoner människor och ett med tio.

Petter Nilsson förmår inte visa upp några kunskaper alls. Varken vetenskapliga eller ovetenskapliga. Nilsson försöker sig inte ens på att föra fram ”fake news”. Istället består Petter Nilssons medvetna metod i att endast visa upp en negativ attityd.
* En negativ attityd till den växande skara som har förstått att den mänskliga aktiviteten nu riskerar att höja medeltemperaturen på jorden med i snitt 2,7 grader – eller mer.
* En negativ attityd till den växande skara som förstår att det krävs mänsklig aktivitet för att bromsa denna hotfulla utveckling.

Avslutning
Det Petter Nilsson faktiskt förmår klämma ur sig är påståendet att olika förslag som syftar till att hejda temperaturhöjningen skulle ”utarma ländernas medborgares välfärd”. Men Petter Nilsson är samtidigt så slapp att han inte ens försöker tala om vilka förslag i klimatdebatten som han tycker är dåliga och vilka som han tycker är bra.

Detta monumentala ointresse, denna okunskap, denna ovilja att ta ställning FÖR någon enda åtgärd – eller EMOT någon enda specifik åtgärd – i sitt blogginlägg den 4 nov är ett utmärkande drag för en sann klimatförnekare. Med klimatförnekare menar jag personer som inte accepterar den vetenskapliga slutsatsen att de klimatförändringar som nu sker huvudsakligen är orsakade av människans handlingar. Slutsatsen är, naturligtvis, att människan därför också måste agera för att hindra att klimatförändringarna just ”utarma ländernas medborgares välfärd”.

Petter Nilssons vägran att ens delta i debatten visar att han inte anser att människan behöver agera i dagens situation – trots att utvecklingen går mot en temperaturökning på 2,7 grader!

Det jag nu undrar är ifall denna slappa argumentation enbart representerar Petter Nilsson personligen. Eller om alla som röstar på Sverigedemokraterna är klimatförnekare som inte anser att det är nödvändigt med kunskaper – utan att det räcker med en slapp och negativ attityd.

Jag har själv svårt att tro att så är fallet. Jag är övertygad om att det finns många som röstar på SD som också oroar sig för klimat och miljö. Precis som jag. Jag vill på detta sätt rikta er uppmärksamhet på de slappa debattmetoder som Petter Nilsson använder.

Inte ens ”fake news”

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Kan makthavarna enas om när utsläppen ska börja minska?

__________________________

Nedanstående blogginlägg är skrivet av mig i samarbete med en annan medlem i Arbetarpartiet

Ingress
Inför klimatmötet i Glasgow har plötsligt en rad politiska makthavare börjat tala om Parisavtalet och om behovet av att begränsa ökningen av medeltemperaturen till 1,5 grader fram till år 2100. En av de makthavare som plötsligt har upptäckt att klockan är ”one minute to midnight” är Boris Johnson. Men den brittiske premiärministern är inte ensam. Ledarna för G20-länderna tillhör de makthavare som plötsligt har börjat tala om att hejda klimatuppvärmningen vid 1,5 grader. Alla deltar de i ett skådespel som är både cyniskt och lögnaktigt. Skälet till att Boris Johnson m.fl. plötsligt ömmar så mycket för 1,5-gradersmålet är för att dölja att ländernas och företagens konkreta agerande har inneburit att temperaturökningen nu är på väg mot 2,7 grader fram till år 2100!

Den fulla vidden av vad en temperaturökning på 2,7 grader skulle innebära är svår att greppa. Men extremväder har redan drabbat alla världsdelar. Och en sak står fullständigt klar: det är en enorm skillnad mellan Parisavtalets mål och vad som har uppnåtts i verkligheten. Denna skillnad mellan Parisavtalets mål och vad som har uppnåtts i verkligheten utgör i sin tur ett enormt nederlag för dagens makthavare och deras metoder för att slå vakt om miljö och klimat. Och detta nederlag för makthavarna är ingenting som Boris, Angela, Stefan eller Joe Biden vill ska diskuteras i bredare folkliga kretsar. Detsamma gäller för ”hemmasittarna” i Ryssland och Kina, dvs för Vladimir Putin och Xi Jinping, som skickat sina ställföreträdare till Glasgow istället för att komma själva.

Del ett
Vad skulle krävas för att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader före utgången av detta århundrade? Svaret är, enligt FN-rapporten ”Emissions Gap Report 2021”, att de nuvarande utsläppen av växthusgaser måste minska med hela 55 procent fram till år 2030. Låt oss repetera: de nuvarande utsläppen av växthusgaser måste alltså minska med hela 55 procent bara under de kommande nio åren. Är det någon som tror att Boris Johnson och övriga politiska ledare, eller börshajar, klarar detta. Naturligtvis inte. Det räcker med att nämna följande fakta: Under de föregående nio åren (2011-2019) ökade utsläppen i världen med nästan tio procent!

Till detta ska läggas att det i dagsläget inte finns några tecken på att utsläppen ens är på väg att plana ut.

Parisavtalets målsättning var att begränsa temperaturökningen fram till århundradets slut till 1,5-2,0 grader. Men alla fakta talar för att den nedre gränsen i det icke bindande Parisavtalet (1,5 grader) idag är omöjlig att uppnå. Det absolut enda skälet till att Boris Johnson nu låtsas som att det fortfarande skulle vara möjligt att klara målet på 1,5 procent är för att upprätthålla skenet av att dagens metoder är tillräckliga för att klara klimatkrisen. Makthavarna vill till varje pris förhindra att en bredare allmänhet börjar koppla ihop behovet av förändrade maktförhållanden i samhället med debatten om klimatförändringarna.

Del två
Dagens löften rörande utsläppen pekar alltså på en temperaturhöjning på uppåt 2,7 grader i slutet av detta århundrade! Detta enligt FN-rapporten ”Emissions Gap Report 2021”. Syftet med rapporten var att granska de nya eller uppdaterade löften om utsläppsminskningar som världens länder har givit inför det internationella klimattoppmötet COP26 som just nu pågår i Glasgow.

Rapporten innebär ett underkännande av de åtgärder för att minska utsläppen som dagens politiska och ekonomiska makthavare har lovat att genomföra. För att klara av att begränsa den globala uppvärmningen till 2,0 grader skulle det nu krävas att utsläppen av växthusgaser minskar med 30 procent – bara under de nio åren fram till 2030.

Men FN-rapporten ”Emissions Gap Report 2021” visar att de löften som har givits inför det pågående klimattoppmötet i Glasgow inte alls innebär en minskning med 30 procent fram till 2030. De löften som har avgivits innebär endast en minskning av utsläppen med 7,5 procent. De löften som har givits pekar mot att den globala medeltemperaturen kommer att öka med hela 2,7 grader år 2100. Och detta förutsätter, dessutom, att de avgivna löftena verkligen hålls. Annars kommer temperaturökningen att bli ännu större!

Det är mot denna bakgrund som Boris Johnsons och andra makthavarnas nyväckta intresse för Parisavtalet och för 1,5-gradersmålet är både cyniskt och lögnaktigt.

Del tre
Finns det då ingenting positivt att ta fasta på i FN-rapporten? Jo, det gör det. Rapporten visar att en rad länder har börjat anta målsättningar för när de ska bli klimatneutrala (netto noll). Detta innebär att länderna inte släpper ut mer växthusgaser än vad träd, gräs, buskar och annan växtlighet kan absorbera inom samma land. Om de antagna målsättningarna rörande klimatneutralitet verkligen skulle förverkligas innebär detta att ökningen av medeltemperaturen i världen skulle kunna begränsas till 2,2 grader fram till år 2100. Tyvärr visar tidigare erfarenhet av målsättningar, antagna på klimattoppmöten, att det inte finns någon som helst automatik i att dessa målsättningar förverkligas.

Det är min fasta övertygelse att om målsättningarna vad gäller klimatet ska förverkligas måste detta kopplas samman med en maktförskjutning i samhället. Utan att gå in alltför djupt på denna diskussion i ett enskilt blogginlägg handlar det främst (om än inte enbart) om makten över forskning och investeringsverksamhet. Resurserna måste dels kunna styras mot en framtida grön industriell produktion, dels måste välståndet fördelas på ett mer rättvist sätt än idag – både mellan individer och världsdelar.

Miljö- och klimatpolitik har alltför ofta handlat om skräckscenarier följda av moralpredikningar riktade mot enskilda individer i ”väst” och mot utvecklingsländer med en långt lägre levnadsstandard. Eller också av anti-vetenskapliga klimatförnekare. Det som har saknats är en medveten strävan efter att smälta samman de vetenskapliga rönen om miljö- och klimat med den industriella produktionen – och det på bredast tänkbara front. Det som också har saknats är en sammankoppling av maktförhållandena i samhället med debatten om miljö- och klimatpolitik.

Avslutning
IPCC:s senaste klimatrapport visade att klimatförändringarna redan är här. Detta bland annat i form av en ökad förekomst av extremväder som översvämningar och intensiva värmeböljor. IPCC-rapporten varnade också för att de stigande globala temperaturerna kommer att förändra levnadsförhållandena för i princip alla människor på hela planeten. Men vad IPCC samtidigt underströk var att varje tiondels grad av lägre temperaturökning är värd att kämpa för.

Låt oss upprepa detta. Varje tiondels grad av lägre temperaturökning är värd att kämpa för.

I slutänden kommer framgången för klimatmötet i Glasgow att avgöras av ifall makthavarna kan komma överens om när trendbrottet ska ske – och utsläppen faktiskt ska börja minska på global nivå.

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Aggressiva vaccinationsmotståndare i Umeå

__________________________

Inledning
Precis som jag skrev i fredags genomförde vi i Arbetarpartiet ett möte på Rådhustorget i lördags. Trots mindre bra väder. Vi håller alltid det vi lovar. Genom att arrangera en inofficiell lokal folkomröstning gav vi umeborna chansen att ta ställning till följande fråga: ”Ska vaccinvägrare inom sjukvård och äldreomsorg kunna omplaceras?”.

Det blev en lyckad tillställning. Det var både gamla och unga som stannade för att rösta. Stundtals uppstod det till och med köbildning. Sammanlagt var det 51 personer som röstade under den dryga timme som vi befann oss på torget.

Rösterna fördelade sig på följande sätt:
JA. 39 umebor röstade Ja till att anställda som vägrar vaccinera sig, trots att de arbetar inom sjukvård, äldreomsorg eller andra omsorger, ska kunna omplaceras,
NEJ. 12 personer röstade Nej till att vaccinvägrare inom sjukvård och omsorger ska kunna omplaceras.

Vi vill tacka alla som deltog. Samtidigt måste vi konstatera att det var överraskande många som röstade Nej. Men följande incident kanske kan förklara detta.

Del ett
Tyvärr stördes Arbetarpartiets arrangemang av ett antal vaccinmotståndare. En av dessa var mycket aggressiv. Denne riktade till och med ett underförstått fysiskt hot mot Davis Kaza – Arbetarpartiets gruppledare i Umeå kommunfullmäktige. Agerandet från vaccinmotståndarna berodde sannolikt på en kombination av två faktorer. Dels att vi bloggat om vår inofficiella lokala folkomröstning. Dels för att vaccinmotståndarna hade en manifestation i Stockholm samma dag (i lördags). Vaccinmotståndarna, för dagen organiserade även i Umeå, deltog själva i vår omröstning på Rådhustorget.

Del två
Händelserna utvecklade sig på följande sätt. Vi hade torgmötestillstånd, ljudanläggning och jag uppmanade förbipasserande att ta ställning i denna fråga som idag diskuteras över nästan hela Sverige. Folk uppmanades att komma fram och rösta vid vårt bord. Mot denna bakgrund borde vi naturligtvis ha fått agera ifred. Men icke så. Vaccinmotståndarna ställde sig istället mitt på Rådhustorget och började dela ut sina egna flygblad. Detta var provokativt agerat mot oss. Det skapade en risk att vi, i Arbetarpartiet, kunde bli sammankopplade med vaccinmotståndarna av umebor som endast skyndade förbi i det mindre bra vädret.

Deras material såg ut på följande sätt:

Del tre
Davis Kaza gick därför fram till en av vaccinmotståndarna som delade ut deras blad och bad vänligt denne att förflytta sig tio meter. Återigen: skälet var att vi hade polistillstånd (vilket de saknade) och att det fanns en risk att vi skulle kunna bli sammanblandade med dessa vaccinmotståndare.

Han som blev ombedd att flytta sig blev omedelbart mycket aggressiv.

Han började gasta om att han, minsann, hade rätt att dela ut sina blad och att ingen kunde tvinga honom att göra något. Kaza upprepade återigen, med vänlig röst, att det Arbetarpartiet ville var att vaccinmotståndarna skulle förflytta sig tio meter bort och dela ut sitt material där – istället för mitt i Arbetarpartiets torgmöte.

Del fyra
Detta gjorde tyvärr vaccinmotståndaren ännu mer aggressiv! Han sade också följande: om Davis Kaza fortsatte att be honom förflytta sig skulle Kaza ”få se vad som händer, inom en minut”. Det underförstådda var att vaccinmotståndaren skulle börja slåss med honom!

Ett fysiskt hot således!

Efter ett ytterligare kort meningsutbyte, i vilket Kaza återigen bad vaccinmotståndaren att flytta sin utdelning, inte avbryta densamma, kände sig Kaza tvungen att tillkalla polis. Vaccinmotståndaren gav ett så pass aggressivt, och obalanserat, intryck att det kändes befogat att tillkallas polis. När dessa kom – med tre bilar (!) – försvann anti-vaxxarna illa kvickt från Rådhustorget. Vi vill på detta sätt tacka för uppbackningen från ordningsmakten.

Del fem
Detta aggressiva agerande från en av vaccinmotståndarna på Rådhustorget är inte förvånande. Jag har tidigare skrivit om hur antivaccinrörelsen har ”radikaliseras”. I början av september blev exempelvis mitt namn och min bild ”kidnappade” av en vaccinmotståndare som heter Fritjof Persson. Denne har tidigare varit med i nazistiska ”Nordiska Motståndsrörelsen”. Fritjof Persson har också, offentligt, påstått att när svenskarna börjar fatta att folk dör av vaccinet, då ska älgstudsaren fram så att vi kan skjuta hela bunten i riksdagen och Folkhälsomyndigheten! För detta hotfulla uttalande har Fritjof, föga förvånande, blivit polisanmäld.

Fritjof Persson kan framstå som ofarlig i sig själv. Men uttalanden av detta slag, där både typen av vapen och vilka som förtjänar att skjutas, måste tas på allvar. Det krävs endast att en enda labil person uppfattar sig ha fått ett uppdrag från någon sorts udda auktoritet för att det ska gå verkligt illa! Huruvida Fritjof Persson själv är kapabel att inse detta är svårt att säga. Men oavsett vad han, och hans gelikar, förstår eller inte förstår måste deras uppmaningar till sina meningsfränder att skjuta folk tas på allvar. Och stoppas.

Del sex
Flygbladet som vaccinmotståndarna delade ut kom från några som kallar sig ”Sann Frihet”. Detta nätverk framstår som ett sorts ”fikonlöv” för en av de allra mest kufiska grupperna bland konspirationsteoretikerna i Sverige, nämligen gruppen ”vaken.se”. Dessa började pumpa ut sina budskap efter den 11 september 2001 då terrorgruppen al-Qaida kapade ett antal plan och bland annat körde in dessa i World Trade Centers båda torn. Vaken.se gör sig till tolk för de vanligaste konspirationsteorierna. De påstår bland annat att det var den amerikanska regeringen som själv låg bakom attacken den 11 september. De för även fram konspirationsteorier rörande ”chemtrails” (spåren i luften från flygplan).

Ni förstår karaktären på denna gruppering. Och det var alltså deras fikonlöv till nätverk, ”Sann Frihet”, som var ute i lördags.

Men för att vara rättvis: det var endast en av dem som var aggressiv. De övriga agerade helt OK. De höll sig på avstånd och uttalade heller inga hot.

Avslutning
Dagens Nyheter tillhör de som har varnat för en ”radikalisering” bland vaccinmotståndarna i Sverige. De har nämnt Fritjof Persson som, vid ett av sina besök i Umeå, ”kidnappade” mitt namn och min bild i syfte att framstå som mer legitim (klicka här för att läsa om detta). Vi uppfattar det aggressiva inslaget i agerandet från vaccinmotståndarna från nätverket ”Sann Frihet” som en bekräftelse på att vaccinmotståndarna i Sverige håller på att ”radikaliseras”.

Samtidigt vill vi understryka följande: alla som inte vill vaccinera sig tillhör inte de organiserade konspirationsteoretiker som utgör kärnan i antivaccinrörelsen i Sverige. Det finns även enskilda individer som ”bara” är rädda för att ta en spruta med ett nytt vaccin och inte alls tillhör de – ofta USA-inspirerade och aggressiva – vaccinationsmotståndarna (i nätverk som ”Sann Frihet” och Vaken.se).

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Lokal folkomröstning: ska vaccinvägrare inom
sjukvård och äldreomsorg kunna omplaceras

__________________________

Inledning
Torgmöte på Rådhustorget i morgon lördag 30 oktober. Jag och andra från Arbetarpartiet i Umeå kommer att ge alla förbipasserande en chans att rösta om följande fråga: ”Ska vaccinvägrare inom sjukvård och äldreomsorg ska kunna omplaceras?”

Vi finns på Rådhustorget mellan kl 13.00 -14.15. Vi vill att du deltar i denna lokala folkomröstning.

Bakgrunden till vårt torgmöte med tillhörande folkomröstning är den diskussion som just nu pågår över hela Sverige – däribland i Umeå och övriga Västerbotten – om hur kommuner och regioner ska agera gentemot personal som vägrar att vaccinera sig mot covid-19. Diskussionen sker mot bakgrund av behovet av att skydda patienter och brukare som riskerar att bli svårt sjuka eller dö om de smittas av coronaviruset, eller av andra smittsamma sjukdomar som säsongsinfluensan, som kan behandlas med vaccin.

Vi i Arbetarpartiet har skickat in en interpellation om dessa frågor till Umeå kommunfullmäktige. Du kan läsa denna interpellation här nedan.
(En interpellation är en fråga ställd till en politiker med verklig makt – följd av en allmän debatt i kommunfullmäktige).

Del ett
Här följer Arbetarpartiets interpellation

”Hur hanterar kommunen ovaccinerad personal inom äldreomsorgen?
Interpellation till äldrenämndens ordförande Carin Nilsson (S)

Under september och oktober månad skedde tre större utbrott av coronasmitta på äldreboenden i Umeå. Totalt har det handlat om ett 30-tal boende som smittats och åtta som avlidit (VK 14-15/10). Det har även stått att läsa att kommunen, med anledning av dessa utbrott av coronasmitta, nu ska utreda möjligheten att omplacera ovaccinerad personal.

Det hade varit önskvärt om fackföreningarna, bland annat Kommunal, hade drivit en kampanj med det dubbla syftet att medlemmarna både skulle vaccinera sig och samtidigt få tryggare anställningsvillkor.

Region Stockholm tog för en tid sedan beslut om att ovaccinerad vårdpersonal som jobbar nära äldre och svårt sjuka ska omplaceras. Region Stockholm baserar sitt beslut att omplacera personal på kollektivavtalets allmänna bestämmelser, sjätte paragrafen (AB §6). Detta kollektivavtal berör bland annat personal inom Kommunal, Vårdförbundet, Läkarförbundet, m.fl. Både inom regioner och kommuner. Kollektivavtalet ger arbetsgivare rätt till stadigvarande förflyttning av personal om ”vägande skäl” finns.

Arbetsgivaren – Region Stockholm i det här fallet – tolkar av allt att döma risken för att ovaccinerad personal ska smitta de ömtåligaste patienterna (med risk för att dessa blir svårt sjuka eller dör) som ”vägande skäl”. Ett sådant resonemang kan naturligtvis även användas när det gäller äldreomsorgen eller annan omsorg som berör riskgrupper.

Även en rad kommuner har öppnat för omplacering av ovaccinerade. I exempelvis Uppsala kommun har den socialdemokratiska ordföranden i äldrenämnden sagt att den ovaccinerade personalen i första hand ska erbjudas andra arbetsuppgifter, men det kan även bli aktuellt med omplacering. I slutänden måste frågan om omplaceringar av vaccinvägrare ses mot bakgrund av behovet att skydda de patienter som riskerar att bli svårt sjuka eller dö om de smittas av coronaviruset eller av andra smittsamma sjukdomar som kan behandlas med vaccin.

Umeå kommun bör motivera personalen att vaccinera sig samt utnyttja möjligheten att omplacera anställda som vägrar att vaccinera sig – och som arbetar inom äldreomsorg och andra omsorger.

Mot denna bakgrund ställer vi följande frågor:

1. Hur lång tid dröjer det innan Umeå kommun har utrett möjligheten att omplacera ovaccinerad personal?
2. Erbjuds nyanställd personal på exempelvis särskilda boenden för äldre samt inom hemtjänsten vaccination mot covid-19?
3. Har personal på särskilda boenden för äldre samt inom hemtjänsten möjlighet att vaccinera sig på arbetstid?

Davis Kaza                         Patrik Brännberg”

Del två
Interpellationen kommer förhoppningsvis att debatteras på Umeå kommunfullmäktige den 29 november.

Avslutning
När det gäller den lokala folkomröstningen i Umeå så äger denna alltså rum i morgon lördag 30 oktober – mellan kl 13.00 -14.15

Välkommen att rösta!

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
IVO:s kritik mot Individ- och familjenämnden i Umeå
samt Andreas Lundgren som ”jurist”

__________________________

Kära läsare,
för att underlätta för dig att följa med i de invecklade turer som nedan kommer att beskrivas vill jag börja med att sammanfatta det väsentliga i vad som har hänt. I fyra punkter.

* Den statliga myndigheten IVO kritiserar skarpt den nämnd som Andreas Lundgren (S) är ordförande för (Individ- och familjenämnden). Till saken hör att det inte är första gången som IVO kritiserar denna nämnd. Det har skett över 40 gånger under perioden 2015-2021.
* Andreas Lundgren agerar jurist för att stoppa Arbetarpartiet från att ställa en fråga med anledning av kritiken från IVO. Den motiveringen som Andreas Lundgren uppger är att vår fråga inte går att besvara utan svaret berör ”myndighetsutövningsärendet” vilket  påstås göra vår fråga olaglig. Detta framgår av ett mail daterat 26 augusti.
* Individ- och familjenämnden svarar på kommunrevisionens frågor den 27 september. En av de frågor som kommunrevisionen ställer, och som nämnden med Lundgren i spetsen besvarar, har ett närmast identiskt innehåll med vår fråga. Innebörden är alltså följande: den fråga som vi ställde till Lundgren, och som var olaglig den 26 augusti, var plötsligt laglig den 27 september! Skillnaden berodde på vem som ställde frågan.
* Hans Lindberg, partikollega till Andreas Lundgren, arrangerar ett möte som ifrågasätter folkvalda politikers rätt att träffa den pappa som berörs av det myndighetsutövningsärende vars handläggning IVO kritiserar. Syftet med mötet är främst att hindra att kritiken drabbar ledande socialdemokratiska politiker.

Del ett
Som tidigare framkommit har den statliga myndigheten IVO (Inspektionen för vård och omsorg) i ett tillsynsärende riktat skarp kritik mot Individ- och familjenämnden i Umeå. Kritiken mot nämnden handlar, VK 22/10, om ”en ung tonårsflicka vars utsatthet och behov av stöd hade krävt mer kraftfulla insatser av socialtjänsten, enligt inspektionen för vård och omsorg (IVO)”.

Socialdemokraterna i Umeå kommunfullmäktige har agerat fullständigt oacceptabelt med anledning av kritiken från den statliga myndigheten IVO.

Del två
I ett första blogginlägg visade jag på Hans Lindbergs (S) roll i att få tillstånd ett makabert möte som ifrågasatte att folkvalda politiker skulle träffa en missnöjd medborgare. Detta skrev jag den 20 okt. Medborgaren var fadern till den ovan nämnda flickan. VK har gjort ett flertal reportage med anledning av IVO:s kritk. Det första i början juni och ytterligare tre reportage under oktober månad.

I ett andra blogginlägg påtalade jag att Andreas Lundgren (S) – ordförande i den kritiserade Individ- och familjenämnden – förhindrade Arbetarpartiet från att ställa en fråga i Umeå kommunfullmäktige angående vilka åtgärder som den kritiserade nämnden skulle vidta med anledning av IVO:s kritik (22/10). Genom att förhindra oss att ställa en fråga försökte Lundgren undgå att kommentera kritiken från IVO i Umeå kommunfullmäktige. Detta är inte konstigt. Den kritik som riktas mot nämnden slår nämligen hårdast mot dess ordförande, som ju är Lundgren. Detta är heller inte första gången som IVO riktar kritik mot den nämnd som Lundgren är ordförande för.

Under åren 2015 – 2021 har IVO riktat kritik mot nämnden vid över 40 tillfällen.

Del tre
I sin svarsblogg förnekar Andreas Lundgren att han skulle ha förhindrat Arbetarpartiet från att ställa en fråga med anledning av kritiken från IVO (22 okt). Han gömmer sig därför bakom presidiet – de som leder sammanträdena i fullmäktige. Detta är verkligen ömkligt av Lundgren. Av två skäl.

1. Även Umeå kommuns revisorer (kommunrevisionen) har uppmärksammat den kritik som IVO har riktat mot den Individ- och familjenämnd som Lundgren är ordförande för. Kommunrevisionen ställer i stort sett samma fråga till nämnden som Arbetarpartiet. (Vi ska strax visa på detta). Och tänka sig: Lundgren kunde svara på kommunrevisionens frågor – men inte på Arbetarpartiets. Skillnaden är att svaret till kommunrevisionen vanligtvis inte blir lika uppmärksammat som att tvingas besvara frågor i Umeå kommunfullmäktige – även om svaren är offentliga i båda fallen!

2. Vi utformade vår fråga i samråd med en av kommunens jurister. Andreas Lundgren hade möjlighet att samarbeta med oss om frågans utformning men var inte intresserad. Lundgrens har sedan agerat utifrån ståndpunkten att ALLA svar till Arbetarpartiet skulle innebära att sekretessbelagda uppgifter avslöjades – även om det var Andreas Lundgren själv som utformade svaren! Logiken i Lundgrens agerande var denna: Jag kan inte besvara AP:s fråga eftersom jag kommer att avslöja sekretessbelagda uppgifter!  (Denna hållning gällde dock inte, vilket vi ska visa, i förhållande till kommunens revisorer).

Mot Lundgrens ”jag vägrar”- attityd kunde i praktiken inget göras: varken av oss, jurister, presidiet, fullmäktige eller av någon annan. Tala om att obstruera den demokratiska processen!

Del fyra.
Vi utformade alltså vår fråga till Lundgren efter att ha inhämtat synpunkter från en av kommunens jurister – vilket innebar en liten förändring i vår fråga. Efter förändringen kontaktade vi åter juristen för att fråga om vår formulering av frågan var juridiskt OK.

Först svarade juristen på följande sätt: ”Jag har inget att anföra mot formuleringen”.

Men dagen efter hade juristen ändrat sig. Juristen hänvisade då, i förbigående, till en kollega för att sedan – mycket tungt – landa i Andreas Lundgren åsikter! Låt mig citera detta avsnitt från kommunjuristen:
” …  Jag har också, efter samtal med Andreas, uppfattat att det är svårt/omöjligt att besvara den (enkla)frågan utan att det ifrågavarande myndighetsutövningsärendet berörs och därmed olagligen hanteras.”

Låt mig förtydliga vad du, käre läsare, just nu har läst.

Du har just läst att den kommunjurist som Dag 1 sade att ”jag har inget att anföra mot formuleringen” Dag 2 säger att ”det är svårt/omöjligt att besvara … frågan [från Arbetarpartiet]”. Och detta beror på att kommunjuristen, ”efter samtal med Andreas, uppfattat att det är svårt/omöjligt att besvara … frågan utan att det ifrågavarande myndighetsutövningsärendet berörs och därmed olagligen hanteras”. Detta är häpnadsväckande.

För vem i helvete är det som är jurist och som avgör vad som är lagligt eller olagligt?

Är det den kommunjurist som först sade att vår fråga var OK? Eller är det politikern Lundgren som, till varje pris, vill stoppa vår fråga från att ställas i fullmäktige? I detta fall är det uppenbarligen inte juristen som är jurist. I detta fall är det uppenbart att det är Andreas Lundgren som står för juridiken. Men detta är inte Lundgren själv modig nog att tillstå. Trots att citatet tydligt visar att kommunens jurist har böjt sig för politikern Andreas Lundgren. Tillåt mig repetera citatet från kommunjuristen:

” …  Jag har också, efter samtal med Andreas, uppfattat att det är svårt/omöjligt att besvara den (enkla)frågan utan att det ifrågavarande myndighetsutövningsärendet berörs och därmed olagligen hanteras.” (Denna mailväxling är offentlig).

Den odemokratiska farsen slutar inte där.

Del fem
Låt oss nu jämföra vår ”olagliga” fråga med den fråga som kommunrevisionen ställde och som Andreas Lundgren – tillsammans med den av IVO skarpt  kritiserade nämnd som Lundgren är ordförande för – kunde besvara. Och detta med hela 5100 tecken!

Arbetarpartiets ”olagliga” fråga:
-Vilka generella åtgärder kan nämnd och socialtjänst vidta med anledning av IVO:s kritik?

Kommunrevisionens ”lagliga” fråga:
-Vilka åtgärder/förändringar i arbetssätt har/kommer nämnden att göra utifrån lämnad kritik för att säkerställa att barn som far illa/riskerar att fara illa erhåller rätt insatser i rätt tid?

Kommentar: OM det är någon av dessa två (nästa likadana) frågor som är lättare att besvara utan att ”myndighetsutövningsärendet” berörs är det Arbetarpartiets fråga. Varför? Därför att vi frågar om vilka generella åtgärder som nämnden kan vidta. Det vill säga åtgärder som inte handlar om ett specifikt ärende.
Kommunrevisionens fråga, däremot, innehåller inte begreppet generell. Därför måste svaret på kommunrevisionens fråga handla om just det ärende för vilket IVO (senast) kritiserat Individ- och familjenämnden.

Del sex
Men lita inte bara på mitt ord. Läs istället ett utdrag från det svar som Andreas Lundgren och nämnden i övrigt har lämnat till kommunrevisionen. Här följer utdraget från Individ- och familjenämnden då den svarar på kommunrevisionens fråga (med anledning av IVO:s kritik):

”…Bristerna [som IVO påtalat] består av:

* Nämnden har inte beviljat barnet tillräckliga insatser i förhållande till hens behov.

* Nämnden borde ha inlett utredning enligt 11 kap. 1 § SoL den 31 augusti 2020 alternativt 18 och 22 september 2020.

* Nämnden borde inte ha avslutat barnets ärende den 4 september 2020

* Nämnden borde ha initierat samverkan med andra berörda myndigheter i oktober 2020.

De brister som IVO påtalat handlar om IFN:s bedömningar som är gjorda vid olika tidpunkter i det specifika ärendet. IFN har noga gått igenom IVO:s beslut, IFN tar till sig IVO:s synpunkter och arbetar i samverkan med andra berörda myndigheter, vårdnadshavarna och barnet för att barnet/familjen framöver ska få tillräckliga insatser i förhållande till deras behov.”

Kommentar: Den som vågar hävda att detta svar från Individ- och familjenämnden – med Andreas Lundgren i spetsen – inte berör just ett specifikt och identifierbart ”myndighetsutövningsärende” måste vara blind och spela dum. Här talas nämligen om:
a) barnet,
b) en rad specifika datum,
c) om socialtjänstlagen (SoL),
d) I en annan fråga från kommunrevisionen talas det dessutom om ”barnkonventionen”,

Dessutom: Individ- och familjenämnden (IFN), inbegripet Andreas Lundgren, säger att den ”tar till sig IVO:s synpunkter…”. Tänk så enkelt allt hade varit om Andreas Lundgren bara hade kunnat ge oss detta besked: ”Vi tar till oss IVO:s synpunkter”.

Avslutning
Jag vill sluta med att påpeka att både kommunrevisionens frågor och svaren från den skarpt kritiserade Individ- och familjenämnden är offentliga. Precis som den fråga vi stoppades från att ställa till Andreas Lundgren.

Låt mig avsluta på samma sätt som jag inledde. Detta har hänt:

* Den statliga myndigheten IVO kritiserar skarpt den nämnd som Andreas Lundgren (S) är ordförande för (Individ- och familjenämnden). Till saken hör att det inte är första gången som IVO kritiserar denna nämnd. Det har skett över 40 gånger under perioden 2015-2021.
* Andreas Lundgren agerar jurist för att stoppa Arbetarpartiet från att ställa en fråga med anledning av kritiken från IVO. Den motiveringen som Andreas Lundgren uppger är att vår fråga inte går att besvara utan svaret berör ”myndighetsutövningsärendet” vilket  påstås göra vår fråga olaglig. Detta framgår av ett mail daterat 26 augusti.
* Individ- och familjenämnden svarar på kommunrevisionens frågor den 27 september. En av de frågor som kommunrevisionen ställer, och som nämnden med Lundgren i spetsen besvarar, har ett närmast identiskt innehåll med vår fråga. Innebörden är alltså följande: den fråga som vi ställde till Lundgren, och som var olaglig den 26 augusti, var plötsligt laglig den 27 september! Skillnaden berodde på vem som ställde frågan.
* Hans Lindberg, partikollega till Andreas Lundgren, arrangerar ett möte som ifrågasätter folkvalda politikers rätt att träffa den pappa som berörs av det myndighetsutövningsärende vars handläggning IVO kritiserar. Syftet med mötet är främst att hindra att kritiken drabbar ledande socialdemokratiska politiker.

Återigen: Tänk så enkelt det hade varit om Andreas Lundgren hade kunnat förmå sig till att ge oss följande besked: ”Vi tar till oss IVO:s synpunkter”. Då hade denna strid kunnat undvikas. Men Socialdemokraternas stöddighet gör en sådan, enkel, lösning omöjlig.

Och detta har ett pris.

Man lever inte av politik allenast.
Det krävs vänner också.

___________

Innan jag fortsätter min kritik av hur Umeås maktparti nummer ett har agerat med anledning av den statliga myndigheten IVO:s kritik i ett tillsynsärende vill jag berätta om min helg. Den gjorde mig tio år yngre.

De fem musketörerna återvänder

Under 1970-talet gick det en serie på TV som hette ”Superstars”. Det var idrottslegendarer som diskuskastaren Ricky Bruch, stavhopparen Kjell Isaksson och hockeyspelaren Börje Salming som tävlade mot varandra. I tio grenar. Detta var en föregångare till dagens ”Mästarnas mästare”.

Året var 1977 (tror jag) när ett gäng umegrabbar i vilket jag ingick samlades för att, oförskräckt, genomföra vår egen variant av Superstars. Vi hade också tio grenar. Under åren kom dessa att variera något. Det har handlat om 100 meter, längdhopp, höjdhopp, ett spel med fotboll där man skulle ”bolla ut” varandra – vilket var Huvudgrenen, bordtennis, bänkpress, ishockeyspel, höjdhopp, 200 meter, 400 meter, 3 km, ”ballknäckarhindret” på I 20, hinderbanan på I 20, cykeltrial, skytte med luftpistol respektive luftgevär, pilkastning, längdsimning under vatten!, badminton, bowling, spjutkastning, mm.

Skador förekom.

Själv slet jag av bakre lårmuskeln på vänster ben i samband med ett hundrameterslopp. Jag fann mig själv liggandes på tartanbanan vrålandes av smärta samtidigt som jag slog knytnävarna i den då röda banan på Gammliavallen för att överföra smärtan från benmuskeln till händerna. Men bryta tävlingen var det aldrig tal om. Kampen räckte över två dagar. Jag slet sönder lårmuskeln på fredagens kväll. Men på lördagen hoppade jag omkring med kryckor och försökte spela fotboll. Det gick inte bra.

Ursinnig kamp – bära eller brista.

Det var ofta hårda tag. Inte någon brutalitet mot varandra men när det gällde att ta ut sig själv. Exempelvis i löpgrenarna eller i undervattenssimmet. Många av killarna var verkliga bollbegåvningar. Minst tre av oss kunde stå med fotbollen hur länge som helst. Tyvärr hörde jag inte till dessa. Men dessa deltagare kunde ta bollen med foten, knäet, pannan, bröstkorgen och bolla, bokstavligen, hur länge som helst. De var verkliga bolltrollare. Men det blev för mycket snack om ”rita”, ”utlägg”, o s v. Så för att grenen med fotbollen inte skulle ta hur lång tid som helst tvingades vi införa ett stenhårt domarsystem där det inte tilläts något ”käftande”.

Det fanns andra bollgrenar också. En av deltagarna hade exempelvis erövrat en sjuttondeplats på SM med ishockeyspel. Många dueller med ishockeyspelet blev stenhårda och just detta spel skapade alltid en enorm stress. Stenhårda var även matcherna i bordtennis.

Blev småkänt

Ryktet om den lokala tiokampen i Umeå spred sig. En i det järngäng som startade tiokampen i Umeå hade en storebror som heter Bertil Karlefors. Denne jobbade på SVT och TV4 som nyhetskorrespondent med placeringar i New York, Stockholm, Jerusalem och Paris. Han ”kom hem” till den stad där han växte upp för att vara med i tiokampen. Andra kom också. Vårt påhitt drog deltagare.

Vi bokförde det mesta.

När jag hörde av mig till kärnan i gänget, i våras, för en comeback denna höst visade det sig att det fanns en pärm där (nästan) allt var bokfört. Om jag minns rätt körde vi tävlingen första gången 1977 och vi höll på fram till 1994. Själv missade jag ett antal kamper under åren då 80-talet övergick i 90-talet. Men det senaste året då vi körde stod mitt namn med bland deltagarna. Minsann. Det var 1994. Och det står i Pärmen.

I lördags samlades kärnan i gänget igen.

Om jag minns rätt hade det då alltså gått 44 år sedan den första tiokampen. Och det var definitivt 27 år sedan sist (år 1994). Det bevisar innehållet i Pärmen. De tre mest allroundbegåvade tiokamparna ingick i kärnan. Deras artistnamn är Snake, Rogga och Tobbe. Till dessa kom två andra ur kärnan nämligen SM-Pelle (ishockeyspel) samt undertecknad. Jag tänkte på boken (och filmen) ”Musketörernas återkomst” då vi satt i bilen och snackade skador. Sådana fanns det gott om.

Så det fick bli en femkamp 2021. Efter beslut genomfördes följande grenar:

1. Bänkpress:
Denna gång siktade vi inte på att lyfta så många kilo som möjligt utan vi tävlade istället om hur många gånger alla kunde lyfta 20 kg. Segraren lyfte först stången 30 gånger och sedan 51 gånger – i ett utslagsheat ! Snake tog hem segern – med ett lyft mer än mig i ”finalen”. Tjurskallen kunde gå på mitt resultat – och lyfte stången en (1) gång mer. Redan i den första grenen kom lite av de gamla kämpatakterna fram.

2. Bowling:
Rogga oövervinnerlig. Bowlade med både stil och precision. Själv ”segrade” jag i bottenstriden. Och kom sist,

3. Ishockeyspel:
Lika stressigt som 1977! Här var jag definitivt sämst. Men Tobbe, som tränat tillsammans med en son, var bättre än någonsin! Med ett passningsspel som det var en fröjd att se,

4. Pilkastning: Allmän ringrost,

5. Luftgevär: Snake vann lätt,

Återetablerad tradition?

Jag hoppas verkligen att vi kan göra om detta. Själv hoppas jag att vi kan återetablera själva traditionen. Främst för att det är så förbannat roligt. Mest att träffa de gamla kämparna. Men även själva tävlingen. Idag är den inte på liv och död längre. Bara nästan! Kan vi återetablera traditionen skulle åtminstone jag kunna motivera mig att träna lite mer allsidigt än vad jag gör idag. Kanske skulle jag till och med kunna förbättra konditionen. Och kasta det där klotet utan att hamna i diket. Mitt mål är att slå den där Pelle.

Lyckligt återseende.

Det var helt otroligt att få träffa dessa grabbar igen efter så många år. Segern var att vi kunde genomföra femkampen 44 år efter den första, stenhårda, tiokampen. Det slutade på Lottas med en plankstek för undertecknad. De andra trodde mig inte när jag sade att jag aldrig någonsin varit där tidigare. Men det är faktiskt sant.

Under de tuffa åren, då många av oss kämpade som om livet stod på spel, hade vi en pokal som gick till den som tog hem segern tre gånger. Denna gång hade vi en t-shirt, och en medföljande mössa, som båda bar namnet på en amerikansk politiker som segertrofé. Det krävs en speciell sorts humor för att uppskatta detta pris. Men det hade alla. Vilken politiker? Låt mig bara säga att t-shirten och mössan passar bäst inomhus bland andra med samma sorts humor.

Jag hoppas verkligen att vi kan återuppliva denna tradition. Själv blev jag tio år yngre på kuppen. Så roligt var det. Jag blev faktiskt lycklig av att återse de andra musketörerna.

Vem som vann?

Det gjorde Snake. Men, som Pelle sade, den verkliga segern var att vi kunde genomföra femkampen tillsammans.
Efter 44 år.

Return of the Five Musketeers

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Mer om makthavare som försöker pressa förtroendevalda att inte träffa medborgare.

__________________________

Mitt mål
Mitt mål är att rikta allas blickar mot vissa makthavares försök att tysta kritiker av delar av den verksamhet som bedrivs av Umeå kommun. De makthavare som försöker tysta kritiker använder sig alltid av metoden med medvetna missförstånd. Därför ska jag upprepa det jag nyss skrev, för att försvåra för de makthavare som alltid använder sig av metoden med medvetna missförstånd. Alltså: Mitt mål är att rikta uppmärksamheten mot:
a) de makthavare som försöker tysta kritiker – men, det är inte alla makthavare som försöker tysta kritiker,
b) kritiken berör vissa delar av verksamheten inom kommunen – men, kommunen och dess anställda gör väldigt mycket som är bra.

Del ett
Fråga: Varför försökte Hans Lindberg, uppbackad av tre chefspersoner från socialtjänsten, ifrågasätta det riktiga i att folkvalda politiker (gruppledarna i partierna i Umeå kommunfullmäktige) träffar en medborgare som är kritisk mot handläggningen av ett ärende? Varför denna rädsla. Svaret är mycket, mycket enkelt.

Svar: Skälet är att den statliga myndigheten IVO (Inspektionen för vård och omsorg) i våras riktade skarp kritik mot den politiska nämnd som har ansvaret för socialtjänsten i Umeå kommun. Denna kallas för ”Individ- och familjenämnden”. Ordförande för denna nämnd heter Andreas Lundgren. Han är liksom Hans Lindberg socialdemokrat.

Del två
Före årets sommaruppehåll ställde Arbetarpartiet en fråga till Andreas Lundgren (S) – en fråga som Andreas Lundgren enligt alla normala rutiner borde ha bevarat i samband med ett möte i Umeå kommunfullmäktige (Jag ska redovisa frågan nedan). Men Andreas Lundgren såg till att frågan aldrig fick ställas i Umeå kommunfullmäktige!

Uppdatering 21:43:
Andreas Lundgren försöker nu – i en blogg – gömma sig bakom kommunfullmäktiges presidium. Men Andreas Lundgrens agerande framgår av en e-mailväxling som jag har tillgång till. Jag kommer att publicera denna e-mailväxling.

Den fråga som Arbetarpartiet ville ställa är, som alla själva kan se nedan, så försiktigt formulerad att den inte skulle ha tvingat Andreas Lundgren att avslöja det som är belagt med sekretess. Det är självklart för oss i Arbetarpartiet att inte agera för att röja sekretessbelagd information. Den fråga som Arbetarpartiet ville ställa till Andreas Lundgren i Umeå kommunfullmäktige handlar, som rubriken anger, om ”Vilka generella åtgärder kan nämnd och socialtjänst vidta med anledning av IVO:s kritik?”.

Men Andreas Lundgren, ordförande i Individ- och familjenämnden, agerade alltså så att Arbetarpartiet inte fick ställa frågan!

Återigen: Skälet kan inte ha varit att frågan skulle ha tvingat Lundgren att avslöja något som omfattas av sekretess. Nämndsordförande Lundgren hade kunnat svara oss på det sätt som han, senare, svarade i Västerbottens-Kuriren. Jag citerar Andreas Lundgren i VK (13/10-21): ”Det ska gå korrekt till och om det brister i handläggningen ska socialtjänsten ha fungerande system för att kunna identifiera vad som har gått fel, följa upp och åtgärda det”.

Detta kunde alltså Andreas Lundgren säga i VK. Men samme Lundgren vägrade säga samma sak i Umeå kommunfullmäktige! Varför?

Den enda förklaringen var att Lundgren, så länge som möjligt, försökte undgå att kommentera frågor som ställdes med anledning av den skarpa kritiken från IVO!  Kritiken som IVO hade riktat drabbade den nämnd som Andreas Lundgren är ordförande för vilket innebär att kritiken slår hårdast mot just Lundgren själv!
Innehållet i kritiken är känd sedan i våras och handlar om (citat VK) ”en ung tonårsflicka vars utsatthet och behov av stöd hade krävt mer kraftfulla insatser av socialtjänsten, enligt inspektionen för vård och omsorg (IVO)”.

Del tre
Här nedan kan du nu, kära läsare, själv ta del av den fråga som Lundgren lyckades förhindra att Arbetarpartiet fick ställa i Umeå kommunfullmäktige. Efter den korta frågan som, otroligt nog, inte fick ställas i Umeå kommunfullmäktige återfinns en länk.

I denna länk finns:
a) de frågor som kommunens revisorer har ställt till Individ- och familjenämnden med anledning av den skarpa kritik som IVO riktade mot denna nämnd i våras,
b) svaren från den av IVO kritiserade Individ- och familjenämnden.

I mitt nästa blogginlägg ska jag publicera våra egna kommentarer på Andreas Lundgrens och Individ- och familenämndens svar på revisorernas olika frågor till denna nämnd .

Del fyra
Här följer nu frågan som inte fick ställas i Umeå kommunfullmäktige

”Vilka generella åtgärder kan nämnd och socialtjänst vidta med anledning av IVO:s kritik?

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har i ett tillsynsbeslut riktat kritik mot socialtjänsten i Umeå kommun. Bakgrunden till kritiken från IVO är att en tonårsflicka bland annat inte har fått ”det skydd och stöd som barn och unga i hennes situation har rätt till enligt socialtjänstlagen”. Ytterst ansvarig i detta sammanhang är politikerna i Individ- och familjenämnden.

Mot denna bakgrund ställer jag följande fråga:
-Vilka generella åtgärder kan nämnd och socialtjänst vidta med anledning av IVO:s kritik?

Davis Kaza”

Avslutning
Klicka här för att läsa Individ- och familjenämndens svar till Umeå kommuns revisorer.