Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

I lördags var det 1 Maj.
Arbetarrörelsens dag då knegarna mobiliseras till försvar för bland annat sjukvård, äldreomsorg och anställningstrygghet. Självklart ställde inte Arbetarpartiet in. Det gjorde inte KP heller utan stod för god musik. Vi i Arbetarpartiet genomförde en mer traditionell, fast coronasäkrad, manifestation.

Manifestationen föregicks av ett flertal kontakter med Polisen. Vi ville försäkra oss om att det skulle gå bra att genomföra 1 Maj i enlighet med de gällande restriktioner som Arbetarpartier stöder fullt ut.

Och även om så inte vore fallet: vem vill riskera att göra det minsta misstag vad gäller restriktionerna då en präktig kille som Stellan ”låtsas-Holmsundarn” Elebro – för närvarande iklädd de socialdemokratiska åsikter som han tror gällde i Holmsund för hundra år sedan – kan misstänkas lura inne i Rådhuset med kikare för att se ifall vi råkade vara nio personer istället för åtta under någon sekund. 

Vi ställde alltså upp med åtta deltagare med två meters lucka – plus standing man som vi satt munskydd på.

Nu har vi fått ett e-mail från Länsstyrelsen. I detta kunde vi ta del av att ”genomförd tillsyn [var] utan anmärkning avseende maxantal deltagande personer vid 1 majdemonstration i Umeå”.

Bifogat fanns följande brev i en pdf-fil:

Vår manifestation på 1 Maj fick alltså godkänt! Inga överträdelser. Det har vi svart på vitt på – se ovan..

Med detta i ryggen planerar vi nu att hålla ett offentligt möte på Himmelska Fridens Torg.

I Holmsund.

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Inledning
Försvaret av nationalstaten är något helt än att odla nationalismen. Många av de som är anhängare av en ständigt ökande EU:överstatlighet försöker förvirra begreppen. De som vill gå längst vad gäller överstatlighet är anhängarna till ett Europas Förenta Stater. Dessa kallar sig för ”federalister” och har en ny statsbildning med USA:s 50 olika delstater som förebild. Till anhängarna av ett Europas Förenta Stater hör bland annat Frankrikes president Emmanuel Macron, EU-kommissionens nuvarande Ursula von der Leyen, den tidigare ordföranden för EU-kommissionen Romano Prodi. I princip är även de svenska Liberalerna för ett Europas Förenta Stater. Detta sedan ungdomsförbundet fick igenom en motion om att partiet skulle stödja ett Europas Förenta Stater. Detta var under Björklunds tid som ordförande. 

Arbetarpartiet slår vakt om nationalstaten – och bekämpar samtidigt nationalismen. Del I
Det svenskarna röstade Ja eller Nej till var ett medlemskap i EU som ett handelsområde. Det handlade om de fyra rättigheterna: Fri rörlighet för arbete och kapita, varor och tjänster. Ja-sidan vann med 55 procent, Nej-sidan fick 45 procent.  Men det svenskarna rösta för 1994 var, under inga som helst omständigheter, en ständigt ökande överstatlighet i form av en gemensam valuta, gemensamma skatter, en växande gemensam EU-budget, en upprustning och en utveckling mot en EU-armé, ett gemensamt banksystem och en växande EU-lagstiftning. Det svenskarna absolut inte röstade för, för cirka 27 år sedan, var att avskaffa nationalstater som Sverige, Tyskland, Danmark, Frankrike, Finland, Italien, osv. Valen till riksdagen innebär att svenskarna väljer en lagstiftande församling för nationalstaten Sverige. Det är denna statsbildning som, via majoriteter i riksdagen, kan ta ut de skatter på vilka välfärdssamhället vilar. Sjukvård, utbildning, barn- och äldreomsorg bygger på riksdagens beskattningsrätt av nationalstaten Sveriges medborgare. Detsamma gäller för arbetsrätt och kollektivavtal – alla rättigheter bygger på vad som lagstiftats eller förhandlats fram inom ramen för nationalstaten Sverige. Försvaret av nationalstaten Sverige är detsamma som att slå vakt om välfärdssamhället Sverige. De som vill ersätta nationalstaten med en federation kallad Europas Förenta Stater efter amerikansk förebild vill även avskaffa välfärdssamhället och alla de rättigheter som har skapats inom dess gränser och ramar. EU:s överstatlighet hotar både de demokratiska fri- och rättigheterna och välfärdssamhället.Här måste vi kräva intellektuell hederlighet av anhängarna till den ständiga, smygande, ökningen av EU:s överstatlighet. Det är inte möjligt att ha både en statsbildning bestående av ett ”Europas Förenta Stater” på samma geografiska område som den nuvarande svenska staten. De som strävar efter ökad EU-överstatlighet gör det utan någon legitimitet från folkomröstningen 1994. Och om de som, i hemligheten, vill se ett Europas Förenta Stater, hade yttrat ens ett ord om detta inför folkomröstningen 1994 hade Nej-sidan garanterat segrat. Återigen: det svenskarna röstade Ja till var inte ett Europas Förenta Stater, där dagens nationalstater avskaffas och omvandlas till delstater i en ny federativ statsbildning, där USA utgör förebilden. Det svenskarna röstade Ja till, för snart 27 år sedan, var ett handelsområde med fri rörlighet för varor och tjänster, arbetskraft och kapital. Varken mer eller mindre.

Del två
Nationalism är något helt annat än en nationalstat. Nationalism handlar om att se svenskar, eller nordbor, som folkslag som är överlägsna de folk som bor runt, eller söder om, Medelhavet. Nationalism, och rasbiolog, kom att odlas av kolonialmakterna i Europa som lade under sig kolonier i Afrika, Asien och Latinamerika. Det handlade bland annat om stater som Storbritannien, Frankrike, Belgien, Holland, Spanien och Portugal.

Nationalismen har, historiskt sett, en tendens att utvecklas i aggressiv riktning. Mot rasism och krigshandlingar. Men Europa är naturligtvis inte ensamt om att ha odlat nationalismen. Det kejserliga Japans krig mot Kina under mellankrigstiden präglades av rasism även det. Många andra exempelvis finns.

Arbetarpartiet försvarar nationalstaten. Och bekämpar nationalism och rasism. Vi försvarar välfärdsstaten och tar strid mot rasbiologin – som bland annat leder till uppfattningen att invånarna i ett land, eller en världsdel, står över invånarna i andra länder och andra världsdelar.

Avslutning
Sverigedemokraterna var en gång ett parti som kritiserade utvecklingen mot EU-överstatligheten. Detta parti håller nu på att förverkliga drömmen om ett s.k. konservativt block tillsammans med främst M och Kd. Jag är övertygad om att Sd kommer att överge sitt motstånd, i den värsta opportunism, för att få utgöra regeringsunderlag år M och Kd.

Detta parti vänder verkligen kappan efter vinden.

Arbetarpartiet slår vakt om nationalstaten. Detta är både en del av styrelsesättet och på vad välfärdssamhället bygger. Arbetarpartiet bekämpar nationalismen. Detta är en ideologi som innebär förtryck av andra – under förevändningen att de är underlägsna. Nationalstaten och nationalism är, och förblir, två helt skilda begrepp med helt skilda funktioner.

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Jag fick Pfizer–BioNTech. Idag torsdag 29 april.

*Jag hade varit lycklig ifall jag hade fått Modernas vaccin (som bygger på samma princip) och lycklig ifall jag fått vaccinet från Astra Zeneca. Jag har ju åldern inne.

Det lustiga var att kvinnan som jag är gift med fick vaccinet samma dag. Fast hon är fyra år yngre. Inte rättvist tänkte jag. Egennyttigt. Sedan slog det mig att jag, på grund av en vanlig förkylning (inte p g a covid-19 eller säsongsinfluensan utan en vanlig förkylning, de finns fortfarande kvar), hade tvingats att skjuta upp min första vaccinspruta. Med hela åtta dagar. Det har känts som en evighet.

Så OK då att frun fick sprutan samma dag. Fast två timmar senare (lite kompensation ska jag väl ha för att jag är fyra år äldre). Och enda barnet…

Då jag kom in på min vårdcentral (Dragonens hälsocentral) var det full rulle. Mycket effektivt. En tog hand om det administrativa. En visade på var, var och en, skulle sitta samt svarade på frågor. Ett mycket bra upplägg. Detta innebar att två kunde syssla med att sticka oss övriga i armen – snabbt och effektivt. ”Detta är tomteverkstaden” skojade de. ”Vi kör med löpandebandsprincipen” fortsatte den effektiva och glada personalen. ”Vad bra”, sade jag, och kände mig egendomligt upprymd. Det var nästan som att ha lite resfeber. Jag såg att många andra också var upprymda. Precis som jag.

*Vad är effekterna av Pfizer–BioNTech ?

Vanligtvis ingen feber eller ledvärk eller någonting alls efter första sprutan. Vanligtvis. Om cirka två veckor får man ett skydd på 40 procent. Jag ska ta min andra spruta den 10 juni. Cirka två veckor senare får man ett skydd på upp till 95 procent! Detta innebär två saker:
a) det blir inga förändringar i livsstilen före midsommar – fram till dess råder samma försiktighet,
b) vetskapen om att det kommer att bli väldigt mycket tryggare vid midsommar – om lite mindre än två månader – skapar ett ljus i slutet av tunneln (som man brukar säga). Och det är en stor lättnad.

Bieffekt: Jag (just jag) blev lite trött. Det var allt. Allt. På vårdcentralerna blir alla ombedda att sitta kvar 15 – 20 minuter för att kolla att inga allvarliga bieffekter uppstår. Det har inte med något speciellt vaccin att göra. Det har att göra med att vi människor tar ett vaccin – som innebär en påfrestning på kroppen.

Till sist:
* Jag är väldigt tacksam för att jag har fått den första sprutan mot coronaviruset,
* Jag skulle ha varit väldigt tacksam vilket vaccin som jag än fått – jag har som sagt var åldern inne,
* Jag vill tacka min vårdcentral – Dragonens hälsocentral – för ett mycket effektivt arbete,
* Jag önskar nu bara att alla visar solidaritet med samhället och gör två saker:
a) tar sprutan då de erbjuds,
b) botas från konspirationsteorier som går ut på att de får in nanoteknik i kroppen som gör att USA eller Kina (eller marsmänniskorna) kan styra deras tänkande,
c) att vissa ”mösspåtagare” slutar bete sig så förbannat barnsligt.

*Det är fortfarande farligt att ta p-piller.
Jag är glad över att den EVENTUELLA faran för folk som får Astra Zenecas vaccin nu har börjat jämföras med den fara som de kvinnor / tjejer utsätts för som tar p-piller. Dessa piller har används av så många kvinnor och tjejer, under så många årtionden, utan att riskerna har tagits på det blodiga allvar som de förtjänar. Men kvinnor / tjejer löper en väldigt mycket större risk att drabbas av blodproppar än de som idag får Astra Zenecas vaccin. Speciellt om de som får vaccinet är över 65 år fyllda.

Det verkar klokt att låta folk i min ålder, som inte verkar bekommas, vara de som i första hand får Astra Zenecas vaccin.

Det viktigaste nu, när frågan om risker för blodproppar har börjat diskuteras, är att faran med p-pillren inte endast blir ett slagträ i debatten utan att uppmärksamheten leder till förändringar. Detta är ingen kvinnofråga. Detta är en fråga för både män och kvinnor. P-pillren måste, helt enkelt, bli mindre farliga. Kvinnor och tjejer ska inte tvingas fortsätta att vara försöksdjur. Alla, även vi karlar, måste förstå och stötta kravet på ofarliga p-piller. Eller så får vi karlar dra på oss kondomen. Igen. Ja, just det.

Det måste vara slut med att kvinnor och tjejer tvingas agera försöksdjur.

Vi karlar måste också engagera oss för detta krav.  

Må denna insikt bli en bestående bieffekt av vaccindiskussionerna.
Och må fan ta konspirationsteoretiker och mösspåtagare.

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Sammanfattning
Detta är mitt tredje inlägg om missbruket av omställningsstödet till politiskt förtroendevalda. Omställningsstödet var tänkt att tillfalla politiker under den period som påbörjades fr o m den dag de förlorade sitt förtroendeuppdrag – t o m den dag då de fick ett nytt jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. I Arbetarpartiet stödde vi principen med ett omställningsstöd. Vi, och många med oss, såg omställningsstödet som en sorts a-kassa för politiker som tappat väljarnas, eller sina partikamraters, förtroende.

Tyvärr finns det, som tidningen Expressens kartläggning har visat, minst 19 personer i Sverige som tar ut detta omställningsstöd trots att de fått ett nytt arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Detta innebär ett missbruk av tanken med omställningsstödet. Det är uppenbart att de som har formulerat reglerna har lämnat en juridisk blotta för de som vill fuska till sig pengar. En av de politiker som har fått ett nytt arbete på den ordinarie arbetsmarknaden – men som trots detta tar ut omställningsstödet – är, som tidningen Expressen berättat, Ulrika Edman. Hon tillhör alltså den lilla grupp av politiker som missbrukar tanken med omställningsstödet genom att fuska till sig pengar.

Ulrika Edman var tidigare gruppledare för Vänsterpartiet i Umeå kommunfullmäktige – med ett högt ekonomiskt politiskt arvode. Detta arvode har hon alltså förlorat. Edman sitter kvar i kommunfullmäktige som vanlig ledamot (fritidspolitiker) för V. Men Edman har dessutom fortfarande kvar ett arvoderat uppdrag för Vänsterpartiet. Hon är vice ordförande i en beredning för SKR (Sveriges Kommuner och Regioner). Detta uppdrag ger pengar. Det handlar sannolikt om mellan 5 000 – 15 000 kr / månaden.

Ulrika Edmans kända, plus sannolika, bruttoinkomster:
* det nya jobbet på den vanliga arbetsmarknaden innebär en lön på 33 500 kr / mån,
* Edman har ansökt, och fått, hela omställningsstödet på 45 269 kr / mån, för årets tre första månader,
* då det inte går någon nöd på Edman kan hon kosta på sig att endast arbeta 70 % i sitt nya jobb,
detta ger henne en lön på 23 450 kr / mån – och en 5,6 timmars arbetsdag!
* hennes arvoderade uppdrag i SKR ligger sannolikt på 5000 – 15 000 kr / mån.

Edman tjänar sannolikt mellan 75 000 och 80 000 kr / månaden brutto – med en 5,6 timmars arbetsdag.

Skälet till denna, för en vanlig knegare ouppnåeliga, livsstil – höga inkomster kombinerat med en 5,6 timmars arbetsdag – beror på att Edman tillhör de cirka 20 personer i Sverige som missbrukar tanken med omställningsstödet. Hon tar ut hela 45 269 kr / månaden i omställningsstöd – trots att hon alltså har fått ett nytt jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. Till detta kommer inkomster från SKR som brutto ligger någonstans mellan 5 000 och 15 000 kr per månad.

Del ett
Västerbottens-Kuriren har försökt tona ned det giriga i Ulrika Edmans agerande. Detta genom valet av jämförelse som tidningen har gjort. VK har använt sig av en förkastlig journalistisk metod.

Det riktiga vore naturligtvis att jämföra Ulrika Edman och de cirka 19 övriga politiker som missbrukar tanken med omställningsstödet med de politiker som inte missbrukar tanken med omställningsstödet.

Expressen har nämligen undersökt långt fler politiker än de cirka 20-tal som missbrukar tanken med omställningsstödet. ”Missbrukarna” av omställningsstödet – de som tar ut både lön och omställningsstöd – tillhör en minoritet av politiker. En majoritet av de politiker som förlorat sina uppdrag har inte missbrukat omställningsstödet genom att både ta ut detta (på skattebetalarnas bekostnad) samtidigt som de har fått jobb på den vanliga arbetsmarknaden.

Del två
Västerbottens-Kurirens val avslöjar tidningens syfte. Tidningen kunde ha valt att jämföra den minoritet av politiker som har missbrukat tanken med omställningsstödet (och därmed fuskat till sig skattepengar) med den majoritet som inte har missbrukat omställningsstödet. Men istället har VK valt att likställa Nasser Mosleh med Ulrika Edman. Detta är naturligtvis ett medvetet val av Västerbottens-Kuriren.

Och det är detta val som jag anser vara under all kritik 

a) Det är felaktigt – i sak.
b) Det är ansvarslöst – med tanke på effekterna.
Låt mig förklara varför.

Men först: titta på bilderna nedan. I dessa likställs alltså Nasser Mosleh med Ulrika Edman.

Detta är alltså allt som den överväldigande majoritet av läsarna på nätet får veta – om de två som jämställs – ifall de inte prenumererar på Västerbottens-Kuriren. VK får förlåta att jag upplyser mina läsare om att det är en mycket liten del av alla som kommer i kontakt med Expressens riksnyhet – om missbruket av omställningsstödet – som prenumererar den i Umeå utgivna tidningen VK.

Detta är VK:s vinkling på nätet vad gäller frågan om omställningsstöd – för alla de som inte prenumererar.

Del tre
Genom valet att likställa Nasser Mosleh med Ulrika Edman – istället för att jämföra fuskaren Edman med den majoritet som inte fuskat – uppnår VK ett antal mål:
* Ulrika Edman framstår som en av två mottagare av omställningsstöd,
* Detta antyder att Ulrika Edman inte skulle vara ensam, i Umeå, om att missbruka omställningsstödet – och då blir genast hennes fusk på skattebetalarnas bekostnad mindre anmärkningsvärt,
* För de som känner till att Expressen har avslöjat och namngett fuskare – men som inte läser VK, utan som endast ser nyheten som  VK presenterar den på nätet (se bilden ovan) – framstår även den namngivne Nasser som en fuskare. Och detta är det mest djävliga. Nasser tillhör nämligen inte fuskarna.

Jag tänker utveckla detta.

Del fyra
Nasser Mosleh har all rätt till omställningsstöd – både juridiskt och moraliskt.
Det är bland annat för att arbetare och invandrare som vi i Arbetarpartiet, och många med oss, stöder principen med ett omställningsstöd. Även arbetare och folk med utländsk bakgrund (både kvinnor och män) ska våga ta på sig politiska uppdrag.

Ulrika Edman, däremot, har ingen som helst moralisk rätt till omställningsstödet.
Det är därför som Expressen nämner henne vid namn på sin lista över de som missbrukar omställningsstödet genom att ta ut detta trots att de har fått jobb på den vanliga arbetsmarknaden. Ulrika Edman bidrar därmed till det stora, och VÄXANDE, politikerföraktet.

Men det finns även en VÄXANDE aggressivitet mot invandrare.
Genom att jämställa Nasser Mosleh med Ulrika Edman, som VK har gjort på nätet (se bilden ovan), så spelar VK rasisterna rakt i händerna. Detta riskerar att:
* drabba Nasser Mosleh personligen – jag hoppas att så inte är fallet – men VK utsätter honom definitivt för denna risk,
* öka den allmänna motviljan mot invandrare i Umeå med omnejd.

Låt mig säga detta rakt ut:
i sitt försök att tona ned kritiken mot Ulrika Edman ”offrar” VK både Nasser Mosleh och övriga invandrare.

Detta är förbanne mig inte smickrande för en tidning som så sent som i går (lördagen den 23 april) slog an tonen: ”När VK griper in” i samband med de sexuella trakasserierna på Umeå universitet.

Avrundning
Det finns mer att säga i denna fråga – men det ska vi ta i nästa blogginlägg.

Jag hade missat att Vänsterpartiet i Västerbotten hade tagit avstånd från Ulrika Edmans beteende. I radion. Detta misstag från min sida rättas härmed till. Det är bra att V i länet säger ifrån.

Detta gör det samtidigt ännu mer anmärkningsvärt att Vänsterpartiet i Umeå fortsätter att hålla tyst.

Och därmed, i praktiken, fortsätter att ställa sig bakom Ulrika Edmans tricksande med skattebetalarnas pengar. Så länge Vänsterpartiet i Umeå fortsätter att stötta Edman, genom sin tystnad, blir denna rubrik i Vänsterpartiets senaste material till umeborna endast ett dåligt skämt.

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

I måndags skrev jag om Ulrika Edman.
Här nere följer alla 19 på den girighetens lista som Expressen tagit fram.
De enda riksdagspartier som inte finns med på denna lista är Kristdemokraterna och Liberalerna.

Efter listan följer mina kommentarer.

1. Edman verkar ha missat att politiska förtroendeuppdrag inte är en tillsvidareanställning på ett stabilt företag. En hel- eller deltidsarvodering är något mitt emellan en visstidsanställning och en ”timtid”. Som förtroendevald måste du räkna med att väljarna kan avsätta dig, redan efter fyra år, då det är dags för val igen (visstidsanställning på fyra år). Men till detta kommer att du, som förtroendevald, inte kan kvarstå på vissa positioner ifall du förlorar förtroendet inom ditt eget parti. Och detta kan gå fort – ifall du exempelvis inte accepterar majoritetens vilja på ett årsmöte (timtid).

2. De ersättningar som vissa politiker har idag är orimliga. Den politiker i Umeå kommun som tjänar mest idag ligger på cirka 1,6 miljoner kr per år. Detta är, minst sagt, för mycket.

3. För politiskt valda är det riskfyllt att bygga upp en livsstil – boende, bilar, Bahamas – som om de hade en välbetald tillsvidareanställning då de egentligen har något som är mindre tryggt än en visstidsanställning. Den som lever på ett politiskt förtroendeuppdrag är alltså dels beroende av väljarnas förtroende, dels av förtroendet hos sina partikamrater. Om något av dessa två förtroenden förbrukas tvingas de att kliva av. Detta kan gå fort. Min gissning är att Edman hade skaffat sig en livsstil som ”tvingade” henne att agera på ett sätt som inte lämnar en god eftersmak. Detta var nämligen ”andra varvet” då Edman, på kort tid, visar att hennes tal om alltför stora politikerförmåner endast var tomt tal. Då det gäller henne själv.

4. Det bästa du kan göra som hel- eller deltidsarvoderad politiker är att på olika sätt spara den ibland väldigt stora inkomstökning som du plötsligt kan komma i åtnjutande av. Och fortsätta att leva ungefär som tidigare. För, återigen, förtroendeuppdragen är ingen tillsvidareanställning. På ett stabilt företag. Och blir du beroende av höga inkomster, i din egenskap av förtroendevald politiker, kan ditt liv slås i spillror ifall du hastigt tvingas lämna uppdraget.

5. Politiker ska naturligtvis inte kunna ta dubbla ersättningar. Det är helt sanslöst att skrivningarna i Umeå kommun gör det möjligt att ta ut omställningsstödet – trots politikerna i fråga har fått ett jobb. Jag och det parti jag tillhör är för principen att det ska finnas ett omställningsstöd. Skälet till detta är att den som tar på sig ett heltidsuppdrag – exempelvis då personen är 30 och sedan tappar uppdraget vid 46 (efter fyra mandatperioder) – ofta har det svårt att återfå sitt gamla jobb efter sexton år. Företaget kanske inte ens finns kvar – eller så har arbetets karaktär förändrats så mycket att personen är ”förbrukad”. Därför anser vi att det är rimligt, med ett rimligt högt, omställningsstöd under en tid då politikern söker efter ett nytt jobb.

Men det ska inte gå att fuska – reglerna måste genast skrivas om!

6. Vänsterpartiet i Umeå ska inte tro att väljarna glömmer. Inte heller deras egna (v)äljare glömmer. De kan (v)älja fortsatt tystnad. Men denna tystnad skriker.

Det ska inte gå att fuska.
Detta bör (V) i Umeå kunna klämma ur sig.

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Jag har tidigare kritiserat att Ulrika Edman, Vänsterpartiets tidigare gruppledare i Umeå kommunfullmäktige, inte avsade sig sitt uppdrag i KSnau samtidigt som hon avgick som gruppledare. Detta av två skäl. Dels då platsen i KSnau ger en extra god insyn i kommunens affärer extra tidigt. Då Ulrika Edman inte avgick hindrade hon sin efterträdare som gruppledare att fungera fullt ut. Dels eftersom uppdraget i KSnau ger så väldigt mycket pengar. Dessa borde inte ha tillfallit Ulrika Edman efter att hon avgått som gruppledare i Vänsterpartiet.

Här spelar lagparagraferna ingen som helst roll. Det handlar inte om att topprida reglerna. På samma sätt som vi i Arbetarpartiet har Vänsterpartiet, gång på gång, kritiserat de höga arvodena till politiker. Och detta gör att en vänsterpartist som Ulrika Edman, som själv har kritiserat de höga arvodena, naturligtvis förväntas att agera i enlighet med Vänsterpartiets politik. Detta betyder att hon inte skulle ha hängt kvar vid positioner enbart på grund av att de ger en massa pengar. Men det gjorde alltså Ulrika Edman under hösten 2020. Hängde kvar i KSnau – på grund av alla pengarna.

Nu visar det sig, dessutom, att Ulrika Edman inte bara har agerat tvärtemot Vänsterpartiets linje (om att politiker har för stora förmåner) i samband med att hon inte lämnade posten i KSnau då hon avgick som gruppledare. GT/Expressen har avslöjat att Ulrika Edman även finns med på skammens lista över 19 politiker i Sverige som har tagit emot dubbla ersättningar. Det handlar om 19 politiker runt om i landet som har tagit emot ett ”omställningsstöd” trots att de redan har skaffat ett nytt arbete.

Det finns givetvis också en annan lista, som är längre, på tidigare heltidspolitiker som inte har missbrukat omställningsstödet utan som har avsagt sig detta i samband med att de har fått ett nytt jobb. Detta är ju den självklara andemeningen i omställningsstödet. Tyvärr visar Ulrika Edman och de övriga 18 att det uppenbarligen behövs en bestämmelse som gör det omöjligt att missbruka omställningsstödet som Edman med flera gör!

Jag låter GT/Expressen beskriva hur Ulrika Edman, som själv vid upprepade tillfällen i Umeå kommunfullmäktige har kritiserat politikers förmåner, resonerar. När det gäller henne själv.

–     –     –     –     –

GT/Expressen 19 april 2021:
”På samma sätt ansökte Vänsterpartiets tidigare gruppledare i Umeå, Ulrika Edman, i september om ett omställningsstöd enligt regler som hon själv varit med och beslutat om.
Då hade hon redan ett nytt jobb som kurator vid Norrlands universitetssjukhus och kan nu – under ett års tid – kvittera ut 45 269 kronor varje månad, utöver lönen.
Därtill har hon också kvar uppdraget som Vänsterpartiets lokala representant i Sveriges kommuner och regioner. 

Ulrika Edmans stödpaket kommer mot slutet av året ha kostat skattebetalarna i Umeå över en halv miljon kronor.
– Det är inget som jag ångrar eller känner mig omoralisk över, att jag använt ett regelverk som appliceras på mig. Sedan kan någon tycka det. Men alla generösa regler och privilegier som gäller vänsterpartister och andra politiker, det gäller även mig, säger Ulrika Edman. 

Hon jämför med att moderater har rätt till barnbidrag, även om de – enligt henne – ”aktivt motarbetar ett sådant”. 

Men här har du ett val, om du ska ansöka eller inte, trots att du har ett jobb?
– Så är det ju. Men det är ett regelverk som gäller alla inklusive mig.”

Länk till Expressens artikel.

–     –     –     –     –

Mina kommentarer:
* Ulrika Edmans jämförelser mellan sig själv och moderater som har rätt till barnbidrag är absurd och har ingenting med hennes egna dubbla ersättningar att göra. Alla svenska medborgare som har barn har rätt till barnbidrag – oavsett vilket parti de röstar på. Fruktansvärt pinsamt.
* Bara för att ett bidrag går att ta ut – i detta fall omställningsstödet – betyder inte detta att en vänsterpartistisk politiker måste ta ut det. Tanken är ju att omställningsstödet ska hjälpa den politiker som förlorat sitt uppdrag, t ex efter ett valnederlag eller efter att ha förlorat förtroendet i sitt eget parti, tills att personen har hittat ett nytt jobb. Och när det gäller Edman uppstod det aldrig någon period då hon behövde ett omställningsstöd…
* Den ursprungliga kritik som jag riktade mot Ulrika Edman för att säga en sak och göra en annan i höstas var uppenbarligen för mild. Ser vi det hela under en 12-månadersperiod har Edman fått ersättningar från tre håll: ersättning från KSnau, ersättning av lön och ersättning av omställningsstöd.
* En fråga som säkert många ställer sig är denna: om Ulrika Edman haft så lätt för att tala med dubbla tungor när det gäller politiska förmåner – vilka andra frågor har hon spelat dubbelt i?

Avrundning
Tidigare har Vänsterpartiet i Umeå och i Västerbotten inte offentligt tagit avstånd från Ulrika Edmans ekonomiska manövrer. Detta har varit är anmärkningsvärt. Om partiet inte heller nu tar avstånd från Edmans ekonomiska manövrer kommer det att klinga ännu mer falskt nästa gång en representant för Vänsterpartiet, i någon av länets 15 kommuner samt i Regionen, kritiserar höga arvoden och andra förmåner för politiker.

Tyvärr kastar Ulrika Edmans agerande en skugga över alla förtroendevalda i alla partier – och underminerar dessutom den kritik som andra partier riktar mot alltför höga ersättningar till politiskt förtroendevalda.

Vad säger Vänsterpartiet i Umeå om Edmans agerande?

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Ingress
Enligt uppgifter i SVT Västerbotten kommer om- och utbyggnaden av Umeå hamn i Holmsund att kosta 1,8 miljarder istället för beräknade 1,4 miljarder kr. Detta innebär alltså en kostnadsökning för Umeå kommunkoncern (förvaltningar och bolag) på nästan 30 procent.

I kronor räknat blir kostnadsökning alltså 400 miljoner.

Detta kommer att få effekter.

Del ett
Eftersom informationen från makthavarna i Umeå kommunfullmäktige ofta har lämnat en del i övrigt att önska, när det gäller effekterna för umeborna, i samband med denna typ av negativa överraskningar, känner vi oss kallade att ställa följande frågor.

Arbetarpartiets frågor kommer att ställas till kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg.

Vi hoppas att alla umebor får svar på vad den ökade kostnaden på 400 miljoner kr kommer att få för effekter. För alla i Umeå skrivna kommer att beröras – på ett sätt eller på flera. 

Del två
Svaren på nedanstående frågor bör levereras av Hans Lindberg i samband med nästa fullmäktigemöte.
Detta möte hålls måndag den 26 april – så håll ögon och öron öppna.

Detta är innehållet i våra frågor
1. Ökade kapitalkostnader:  – Vilka kostnadsökningar innebär de 400 miljonerna i ökade kostnader för räntor och andra kapitalkostnader?
2. Skjuts andra investeringar på framtiden:  – Kommer några andra investeringar inom kommunkoncernen (förvaltningar och bolag) att skjutas på framtiden – eller helt utebli – som en konsekvens av de ökade investeringskostnaderna i hamnen med 400 miljoner kr. Om så är fallet: vilka planerade investeringar kommer att drabbas?
3. De totala investeringarna och upplåningen:  – Innebär detta att kommunkoncernens (förvaltningar och bolag) totala investeringsvolym också kommer att öka med 400 miljoner kr och därmed även kommunkoncernens upplåning?

4. Ökade taxor och avgifter: Kommer kostnadsökningen på 400 miljoner i hamnen att finansieras på något annat sätt än genom ökad upplåning – exempelvis genom ökade taxor/avgifter?

Avrundning.
Måndag den 26 april bör svaren komma. Frågorna och svaren på dessa är viktiga på två sätt: dels i sig själva, dels eftersom det ofta sker kostnadsökningar – men att konsekvenserna av dessa sällan redovisas.

Men insynen i Umeå kommuns förvaltningar och bolag måste öka.

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Det skamligaste sveket i modern tid var Kommunistisk Ungdoms förräderi mot demokratirörelsen i Kina 1989. Detta år växte en heroisk demokratirörelse fram med centrum på Tiananmen Square (Himmelska Fridens Torg) i Kinas huvudstad Beijing (Peking). Den leddes av ungdomar, oftast studenter, men kom snabbt att vinna ett stort och växande stöd inom arbetarklassen och andra befolkningsskikt i Peking. Men stödet stannade inte inom Kinas väldiga huvudstad. Händelserna på Himmelska Fridens Torg läckte ut och vann snabbt stöd även i andra delar av det gigantiska Kina.

Men inte nog med det. Stödet för demokratirörelsen var så starkt att det fann vägar både till delar av armén och de allra högsta ledarna inom den härskande enpartidiktaturen i Kina.

I detta läge, då spänningarna växte dag för dag, begick Vpk:s ungdomsförbund (Kommunistisk Ungdom, KU) ett nästan ofattbart svek. Medan en hel värld följde, och stödde, demokratirörelsen i Peking bjöd KU in fyra representanter från den kinesiska ambassaden i Stockholm till sin kongress. Dessa representanter för den kinesiska enpartidiktaturen fick angripa demokratirörelsen – ungdomarna och arbetare, i och utanför Peking – och oemotsagda kalla dessa för att vara ”kontrarevolutionärer” och lakejer åt ”utländsk imperialism”. Enligt KU:s egen beskrivning fick sedan dessa representanter för den kinesiska enpartidiktaturen en av KU-kongressens varmaste applåder…

De som deltog i dessa applåder kan inte bara komma och säga att de hade fel. Det hela är mycket allvarligare än så.

KU:s attityd till demokratirörelsen, liksom liknande organisationers attityder, inrapporterades naturligtvis till ledarna i Kina. Dessa attityder bidrog – även om de naturligtvis inte var avgörande – till det ohyggliga beslut som ledarna för den kinesiska diktatur sedan kom att fatta. Några dagar efter KU-kongressen beslöt den kinesiska enpartidiktaturen att slå till. På ett ohyggligt sätt.

Regimen satte in arméns stridsvagnar, och soldater, mot studenterna och arbetarna som tältade och hungerstrejkade för demokratiska reformer. Den ena dagen sjöd den växande tältstaden av liv. Med massmöten, exempelvis deltog 50 000 personer, vid bildandet en fri fackföreningsrörelse. Med banderoller som krävde både socialism och demokratiska reformer.

Nästa dagen utspelades de mest fruktansvärda scener som det går att föreställa sig. Demokratirörelsen krossades – i ordets mest bokstavliga, blodiga och primitivt brutala bemärkelse – under larvfötterna på Deng Xiaopings stridsvagnar. Sedan brändes hundra eller tusentals (ingen vet hur många) krossade och sammanpressade rester av människor på Himmelska Fridens Torg i syfte att utplåna spåren efter den massaker som skett.

Det var, och det är, ofattbart.

De läsare som vill ta del av en skriven ögonvittnesskildring av vad som hände på Himmelska Fridens Torg, i Peking och i Kina under dessa dagar kan kontakta mig via min e-mail. Jag vill gärna bidra till att hålla minnet av dessa hjältar – kvinnliga och manliga, unga studenter och lite äldre arbetare, i och utanför Peking – vid liv.

Jag vill också att folk ska minnas vilken sida som Vpk:s ungdomsförbund Kommunistisk Ungdom, valde i denna konfrontation. Medan andra gjorde allt för att få fram stöduttalanden till representanter för demokratirörelsen applåderade deltagarna på KU-kongressen enpartidiktaturens bödlar.

Detta val utgör ett av flera skäl skälen till att Socialdemokraterna aldrig baserade sitt regerande på en överenskommelse med Skp/Vpk.

Se gärna både den korta filmsnutten samt den längre dokumentären som båda beskriver den heroiska demokratirörelsen i Kina 1989.

Här är den korta filmsnutten:

Här följer den längre dokumentärfilmen:

Återigen:
De läsare som vill ta del av en skriven ögonvittnesskildring av vad som hände på Himmelska Fridens Torg, i Peking och i Kina under dessa dagar kan kontakta mig via min e-mail.

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Ingress
Skälet till att jag sriver inlägg på denna blogg är två:
*jag föra fram mina åsikter – som naturligtvis ofta sammanfaller med åsikterna hos det parti jag tillhör,
*jag strävar efter att bidra till att höja den sjunkande allmänbildningen i Sverige – i detta ingår att bekämpa fake news.

Mina två senaste blogginlägg har skrivits på grund av den historieförfalskning som mediala och politiska opinionsbildare har dragit igång. Syftet med denna historieförfalskning är att legitimera besluten som har tagits av partiledningarna hos Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Dessa tre, traditionella, borgerliga partier har beslutat att de ska försöka erövra regeringsmakten efter riksdagsvalet nästa år – även om detta innebär att de blir politiskt beroende av Sverigedemokraterna. Och M och Kd samt (L – om partiet överlever valet) kommer med största sannolikhet att bli politiskt beroende av Åkessons Sd. Detta har varken M, Kd eller L försökt förneka. Den uppslitande striden inom Liberalerna beror på att så många av liberalernas medlemmar inte vill bli beroende av Sd.

Men åter till de opinionsbildare inom de mediala och politiska sfärerna som försöker förfalska historien. Eftersom de inte kan förneka det beroende av Sverigedemokraterna som M, Kd och L kommer att hamna i, efter en valseger, försöker de istället förminska betydelsen av dessa partiers beroende av Sverigedemokrater.

Och det är här historieförfalskningen kommer in.

Opinionsbildarna för fram påståendet att Socialdemokraterna har varit politiskt beroende av ”kommunisterna”. Och det dessutom under många årtionden. Tanken är att hinna etablera följande attityd, hos så många väljare som möjligt, före valet nästa år:
– Det är väl inte värre om M, Kd och L blir politiskt beroende av Sverigedemokraterna än att Socialdemokraterna har varit politiskt beroende av ”kommunisterna” under flera årtionden.

Den stora bristen i detta resonemang – det som gör att resonemanget verkligen förtjänar att kallas för historieförfalskning – är att Socialdemokraterna aldrig baserade sin regeringspolitik på ett samarbete med Skp/Vpk!Detta främst av två skäl:

Del ett
Skp/Vpk:s politiska historiska beroende av Stalins Sovjet. Det finns många skäl till att Socialdemokraterna inte ville basera sin regeringspolitik på ett fyraårigt samarbete med Skp/Vpk. Här några grundläggande skäl till denna hållning från Socialdemokraternas sida:
*Skp kallades socialdemokraterna för ”socialfascister” och påstod att socialdemokraterna var de allra värsta fascisterna,
*Då sedan Stalins Sovjet gjorde historiens kanske mest bisarra politiska 180-graders omsvängning, och själv ingick en formell pakt med Hitler (Ribbentrop-Molotovpakten), något som underlättade för Nazi-Tyskland att angripa på Polen, stödde Skp även samarbetet mellan Stalins Sovjet och Hitlers Tyskland – detta trots att Skp alldeles innan – själva (med orätt) hade kallat socialdemokraterna för ”socialfascister”! Något som gjorde det hela ännu värre var att Skp även försvarade att Stalins Sovjet föll Polen i ryggen samtidigt som landet desperat försökte försvara sig mot Nazi-Tyskland,
*Skp tog inte avstånd från Den Stora Terrorn: då stalinisterna rensade ut all opposition, all möjlig framtida opposition samt bedrev ett ensidigt inbördeskrig mot sin egen befolkningen på landsbygden – speciellt i Ukraina.
*Skp stödde Sovjets angrepp på Finland 1939.

Del två
Skp/Vpk:s beroende fram till dess muren föll. Till detta ska läggas att Skp/Vpk under årtionden vägrade att kritisera bristen på demokratiska fri- och rättigheter inom östblocket. Skp/Vpk vägrade även att kritisera den styrande byråkratin i Sovjet för dess förtryck av befolkningarna i Sovjet och i Östeuropa. Denna vägran vidhöll Vpk (namnbytet från Skp till Vpk skedde 1967).

Del tre
Skp/Vpk:s materiella beroende av bl a  Sovjet och Öst-Tyskland! Många av de besök som Skp/Vpk, och deras ungdomsförbund, under årtionden företog till länder inom östblocket som inte var något annat än mutresor. Detta oavsett om resorna genomfördes under rubriker som ”partiskolor” eller ”ungdomsläger”.
Det handlade ofta om generösa semestrar, resor som i alla andra sammanhang skulle ha betecknats som just mutresor, givetvis med inslag av besök från någon partipamp med åtföljande propaganda för enpartidiktaturens fördelar. Fördelar för de styrande politrukerna i Sovjet och i Östeuropa.

Del fyra
Det kanske allra skamligaste i modern tid skedde 1989 – genom förräderiet mot demokratirörelsen i Kina. Detta år, 1989, växte en heroisk demokratirörelse fram i Kina. Den leddes av ungdomar, oftast studenter, men kom snabbt att vinna ett stort och växande stöd inom arbetarklassen i och utanför Beijing. Men också hos övriga samhällsskikt i andra delar av det väldiga Kinas – dit nyheterna från Himmelska Fridens Torg i huvudstaden Beijing läckte ut.

Men inte nog med det. Demokratirörelsen var så stark att fann stöd både inom delar av armén och bland de allra högsta ledarna inom den härskande enpartidiktaturen i Kina.

I detta läge, då spänningarna växte dag för dag, begick Vpk:s ungdomsförbund (Kommunistisk Ungdom, KU) ett nästan ofattbart svek. Medan en hel värld följde, och stödde, demokratirörelsen i Beijing bjöd KU in fyra representanter från den kinesiska ambassaden i Stockholm. Dessa representanter för den kinesiska enpartidiktaturen angrep demokratirörelsen i sitt hemland och angrep ungdomarna och arbetarna – i och utanför Beijing – för att vara lakejer för utländsk imperialism. Enligt KU:s egen beskrivning från detta ungdomsförbunds kongress fick dessa fyra gäster från den kinesiska ambassaden en av kongressens varmaste applåder… De som deltog i dessa applåder kan inte bara komma och säga att de hade fel – deras stöd inrapporterades till de kinesiska ledarna på hemmaplan – och bidrog som en liten, men dock, del i det beslut som ledarna för den kinesiska enpartidiktatur kom att fatta.

Avslutning
En hel värld stödde demokratirörelsen – ungdomar, arbetare och andra skikt av Beijings befolkning – vars centrum var den växande tältstaden på Himmelska Fridens Torg. Ett sjudande centrum med massmöten, bildandet av en fri fackföreningsrörelse, samt prydd med banderoller med paroller både för socialism och för demokratiska reformer. Samtidigt satt alltså Vpk:s ungdomsförbund, Kommunistisk Ungdom och applåderade varmt och länge, representanterna för den kinesiska enpartidiktaturen. En diktatur som fyra dagar senare krossade demokratirörelsen – krossade i ordets mest bokstavliga, blodiga och ofattbart brutala mening – under larvfötterna på Deng Xiaopings stridsvagnar. För att sedan bränna de krossade och sammanpressade resterna av människokroppar på just Himmelska Fridens Torg i Beijing.

Det är svårt att tänka sig ett större svek än det Vpk:s ungdomsförbund begick 1989,
S har aldrig baserat sitt regeringsinnehav under en fyraårsperiod på Vpk,
Jag påstår att de som säger så är historieförfalskare,
Jag utmanar dem på debatt.

Se själv det närmast osannolika mod som visades av ungdomarna i demokratirörelsen i Kina 1989:

Polio, smittkoppor och mässling är virussjukdomar som corona.
Anti-vaccinrörelsen saboterar kampen mot corona – öppnar för gamla farsoter.
Vaccinera dig direkt du erbjuds chansen.
Visa solidaritet – hjälp till att rädda liv!
____________________________

Inledning
Det pågår på sina håll ett försök att förfalska historien. För att legitimera bland annat Liberalernas beslut att sträva efter en borgerlig regering, även om denna blir beroende av stöd från Sd, har kända journalister fört fram påståendet att socialdemokraterna skulle ha varit beroende av Skp/Vpk under många årtionden!

Stefan Löfven och S verkar inte klara av denna debatt.Tragiskt men sant.

Socialdemokraterna verkar istället vara helt inriktade på att kritisera andra. De koncentrerar sig på att L – genom partirådets beslut – har sällat sig till M och Kd. Och visst har Liberalerna verkligen gjort en 180-graderssväng. L har övergett den hållning som partiet intog under Jan Björklunds ledarskap. Det som då vägde tyngst var att hålla Sd borta från utformandet av regeringspolitiken. Detta ledde i sin tur till att Liberalerna undertecknade januariavtalet tillsammans med S, Mp och C.

Men efter valet av Nyamko Sabuni till ny partiledare har Liberalerna gjort en radikal omsvängning – så radikal att omsvängningen har splittrat partiets medlemmar. Och efter partirådets beslut intar nu L samma hållning som M och Kd: regeringsmakten ska erövras – även om detta innebär att Sverigedemokraterna kommer att få inflytande över utformningen av den politik som en eventuell framtida borgerlig kommer att driva – bl a genom deltagande i de budgetförhandlingar som måste till vid ett regeringsskifte.

Huruvida M, Kd och L gör rätt eller fel är inte den frågeställning som jag tänker behandla här.

Men det jag verkligen anser behöver bemötas är det försök att förfalska historien som har startat. Denna går ut på att påstå att Socialdemokraterna skulle ha varit politiskt beroende av det Skp/Vpk som existerade under åren (1921-1990/91). Syftet med denna historieförfalskning är att etablera följande uppfattning:
”Det är väl inte värre att M, Kd (och L – ifall partiet överlever) blir politiskt beroende av Sverigedemokraterna än att Socialdemokraterna har varit politiskt beroende av kommunisterna under alla dessa år”.

Problemet med detta är att Socialdemokraterna aldrig var politiskt beroende av Skp/Vpk under alla dessa år.
* S tog aldrig in Skp/Vpk i någon regering.
* S lät heller aldrig Skp/Vpk vara med och utarbeta de budgetar som låg till grund för hur Sveriges regerades.

Del ett
Det är viktigt att inte förvirra debatten genom att inte blanda samma två jämförelser. Det går nämligen att göra två jämförelser: Den ena går ut på att jämföra de demokratiska bristerna som Skp/Vpk har haft under sin existens (1921-1990/91) med de brister som Sverigedemokraterna (1988 – ) har idag. Den andra går ut på att jämföra Socialdemokraternas tidigare beroende av Skp/Vpk med det eventuella framtida beroende av Sverigedemokraterna som M, Kd och L kommer att hamna i – om dessa partier skulle ges tillfälle att bilda regering tillsammans nästa år.

Dessa två jämförelser måste hållas isär.

Det handlar egentligen om fyra olika frågeställningar. Låt oss räkna upp dessa:
a) vilka demokratiska brister hade Skp/Vpk,
b) vilka demokratiska brister har dagens Sd?
c) hur beroende var Socialdemokraterna av Skp/Vpk,
d) hur beroende kommer M, Kd och L att bli av Sverigedemokraterna,

*Detta blogginlägg har inte ambitionen att analysera bristerna hos gårdagens Skp/Vpk och dagens Sd för att sedan jämföra dessa brister. En sådan analys skulle, för att bli rättvisande, kräva en utvärdering även av Socialdemokraterna, borgerligheten och det svenska samhället som i sin helhet, under de gigantiska händelserna som började med Första världskriget 1914 och avslutades med Sovjets sammanbrott 1991. Och denna artikel har, naturligtvis, inte denna ambition.

Men samtidigt vill vi inte hamna i en situation där slutsatsen blir denna: kan vi inte säga allt så säger vi ingenting. Det vore oacceptabelt fegt. Arbetarpartiet av idag, och de medlemmar som grundade partiet, har både möjlighet och skyldighet att säga följande: Vi alltid har varit kritiska till Skp/Vpk:s beroende av bland annat Sovjetunionen och Öst-Tyskland.

*Det har dels handlat om ett politiskt beroende. Skp/Vpk vägrade under årtionden att kritisera bristen på demokratiska fri- och rättigheter inom östblocket och den styrande byråkratins förtryck av befolkningarna i dessa länder. Det har dels handlat om ett materiellt beroende! Många av de besök som Skp/Vpk och deras ungdomsförbund KU (Kommunistisk Ungdom) har gjort i bl a Sovjetunionen har varit generösa semesterresor – eller mutresor – för att tala klarspråk. Det faktum att resorna ofta företagits under rubriker av typen ”partiskolor” eller ”ungdomsläger” förändrar inte karaktären av mutresor.

*När det gäller förhållandet till enpartistater handlar dessa även om Kina. Ett av de absolut värsta sveken från Vkp: ungdomsförbunds (KU) sida var sveket mot demokratirörelsen i Kina 1989. Denna heroiska rörelse – ledd av ungdomar, stödd av arbetare och övriga delar av Beijings befolkning samt av delar ur armén krossades – i ordets mest bokstavliga och blodiga mening – under larvfötterna på Deng Xiaopings stridsvagnar. Fyra dagar innan denna obeskrivliga massaker på Himmelska Fridens Torg i den kinesiska huvudstaden hade KU bjudit in fyra representanter för den kinesiska regimen från Kinas ambassad i Stockholm till sin Kongress. De inbjudna gästerna från ambassaden avfärdade demokratirörelsen hemma i Kina med att denna bestod av lakejer för utländsk imperialism. Enligt KU:s egen beskrivning fick dessa gäster från den kinesiska ambassaden en av KU-kongressens starkaste applåder…

Del två
Socialdemokratins beroende av Skp/Vpk var minimalt. Låt oss ta itu med den andra jämförelsen. Alltså: Hur beroende har  Socialdemokraterna varit av Skp/Vpk fram till sammanbrottet för Östblocket och Sovjetunionen under åren 1989-91. Och hur beroende kommer M och Kd att vara av Sd vid ett eventuellt maktskifte efter valet nästa år (detsamma gäller för L – ifall partiet överlever valet 2022)?

Socialdemokraterna har, sedan de inledde sitt långa maktinnehav 1932, fram till 1998 nästan alltid legat en bra bit över 40 procent av väljarkåren. Under Andra världskriget var socialdemokratin ännu starkare. Skp/Vpk har, med undantag för en kort period under och strax efter efter Andra världskriget varit ett mycket litet parti räknat i andel av väljarkåren liksom och i antal riksdagsmandat (partiet splittrades dessutom 1929, en splittring som varade fram till 1937). Periodvis hade dock Skp/Vpk ett stort inflytande på arbetsplatserna. Om detta vittnar inte minst Metallstrejken 1945. Men det Moskvatrogna partiet saknade förmåga att utveckla detta stöd till ett mer allmänt, och bestående, stöd i de breda befolkningsskikten.

*Men låt oss återvända till väljarkår och riksdagsmandat. Socialdemokratins styrka i förhållande till Skp/Vpk säger inte hela sanningen. Ytterligare faktorer av stor vikt måste läggas till.
För det första: Under perioden 1932-1991 (då sammanbrottet av östblocket var fullständig i och med Sovjetunionens upplösning) kunde alltid Socialdemokratin räkna med stöd från de borgerliga partierna – om det eventuellt skulle uppstå någon parlamentarisk konflikt med Skp/Vpk. Låt oss exemplifiera detta med de de två koalitionsregeringarna samt med samlingsregeringen under Andra världskriget:

-Koalitionsregering, S och Bondeförbundet (Centern): 1936 – 39,
-Samlingsregering, (S, M, C, F): 1939-45,
-Koalitionsregering, S och Bondeförbundet (Centern):1951 – 57.

För det andra: Socialdemokraterna försökte nästan alltid förankra sina reformer så brett som möjligt. Detta av flera skäl. S ville inte att reformerna som partiet kämpade för skulle rivas upp vid ett regeringsskifte. Partiet strävade också medvetet efter att splittra de borgerliga partierna. S ville, också detta medvetet, inte göra sig beroende av Skp/Vpk. ATP-striden 1958-59 utgjorde på så sätt ett undantag.

För det tredje: Från och med 1970 infördes en enkammarriksdag med en fyraprocentsspärr för att ta sig in i riksdagen. Detta innebar att Vpk (namnet Skp avskaffades 1967) från och med detta val, fram till 1991, nästan alltid var beroende av socialdemokratiska stödröster (”kamrat fyra procent”). Detta gjorde inte Vpk mer självständiga, eller krävande, i förhållande till S.

För det fjärde: I de allra flesta fall stod Socialdemokraternas politik, och förslag, i riksdagen närmare Skp/Vpk:s åsikter än vad de borgerligas förslag gjorde. Även om det fanns åsiktsskillnader mellan Socialdemokraterna och Skp/Vpk.
S kunde därför helt enkelt ställa Skp/Vpk inför fullbordat faktum: här är vårt förslag och där är de borgerligas – var så god och välj! Skp/Vpk hade nästan aldrig något annat val än att stödja Socialdemokraternas förslag. Detta var naturligtvis extra tydligt i samband med regeringsbildningarna. Skulle Skp/Vpk ha fällt en arbetarregering hade detta varit liktydigt med politiskt självmord.

*För att sammanfatta.
Socialdemokratins politiska styrka var överväldigande i förhållande till Skp/Vpk under åren 1932-91. Till detta ska läggas följande:
a) S kunde räkna med stöd från de borgerliga vid en (eventuell) konflikt med Skp/Vpk,
b) socialdemokratins medvetna strävan efter att förankra sin politik hos ett eller flera borgerliga partier (tydligt exemplifierat av koalitionsregeringarna),
c) Vpk:s beroende av stödröster från S,
d) Skp/Vpk föredrog nästan alltid Socialdemokraternas politik före borgarnas.
Lägger vi samman dessa faktorer blir det svårt att dra någon annan slutsats än att Socialdemokraternas beroende av Skp/Vpk, historiskt sett, har varit minimal.

Del tre
Sd:s inflytande kommer inte att bli minimalt. Sverigedemokraternas inflytande i ett nytt politiskt block, tillsammans med M och Kd, kommer inte att bli minimalt. Bara det faktum att ledarna – först Ebba Bush och sedan Ulf Kristersson – har beslutat sig för att närma sina partier till Åkesson visar på att Sverigedemokraterna redan har ett inflytande. Det var i juni 2020 som partiledningen i M slutligen fattade sitt beslut att satsa på att erövra regeringsmakten med hjälp av Sd. Då detta besked kom hade Kd-ledningen redan fattat samma beslut. Bakgrunden till besluten kan, åtminstone delvis, sammanfattas i följande två tabeller.

Tabell 1: Riksdagsvalet 2018

Kommentarer:
– Av tabell 1 ovan kan vi bland annat utläsa följande: Redan i valet 2018 skulle ett tänkt borgerligt alternativ ha haft en majoritet av väljarkåren bakom sig (52,6 procent) – även utan Centerpartiet !
– Däremot skulle inte samma tänkta alternativ – i form av M, Sd, Kd och L  – ha haft tillräckligt många mandat i riksdagen för att kunna bilda regering. I praktiken skulle de, med största sannolikhet, ha behövt ett (1) mandat till.
– Så länge Sverigedemokraternas andel av väljarkåren, och andelen mandat i riksdagen, i praktiken räknas bort framstår möjligheten att bilda en borgerlig regering som liten.
– Men ifall Sverigedemokraterna räknas in som en del av ett traditionellt borgerligt regeringsalternativ kommer situationen i den svenska inrikespolitiken att bli dramatiskt annorlunda.

Tabell 2: Sifo, mars 2021

Kommentarer:
Av tabell 2 ovan kan vi bland annat utläsa att M, Kd och L kommer att hamna i ett påtagligt beroendeförhållande till Sd:
– Redan efter valet 2018 utgjorde Sverigedemokraternas väljare en tredjedel (33,3 procent) av alla som röstade på de partier som idag i praktiken håller på att formulera ett regeringsalternativ (M, Sd, Kd och L),
– I den senaste Sifomätningen (mars 2021) utgjorde Sverigedemokraternas väljare nästan 38 procent av alla som uppgett att de kommer att rösta på något av dessa fyra partier,
– Om vi åter utgår från Sifomätning i mars – men räknar med att Liberalerna åker ur riksdagen – kommer Sverigedemokraternas väljare att uppgå till över 40 procent (!) av ett regeringsalternativ som består av M, Sd och Kd.
– Om vi tittar på hur stor andel som Kd:s väljare skulle utgöra av ett block bestående av samma tre partier (M, Sd och Kd) skulle Kd:s andel uppgå till mindre än tio procent!

*För att sammanfatta.
a) De tre partierna Kd, M och nu även L har redan närmat sig Sverigedemokraterna. Detta i syfte att bilda en regering som kommer att bli politiskt beroende av Sd. Detta visar att M, Kd och L redan är beroende av Sd.
b) Till detta ska läggas de senaste undersökningarna som visar att Sverigedemokraterna blir ett alltmer accepterat parti bland Moderaternas, och främst bland Kristdemokraternas, väljare. Detta gäller däremot inte för Liberalernas väljare – vilket inte alls bådar gott för detta partis chanser att återväljas till riksdagen,
c) Som vi sett ovan utgjorde Sd:s väljare en tredjedel av det totala antalet väljare i ett tänkt  block bestående av M, Sd, Kd och L redan i valet 2018.
d) Utgår vi från den senaste Sifo-mätningen – och räknar med att Liberalerna ramlar ur riksdagen – kommer Sd att bidra med fyra av tio väljare i ett regeringsalternativ bestående av M, Sd och Kd.
e) Motsvarande siffra för Kd uppgår till mindre än en väljare av tio.

Mot denna bakgrund tyder allt på att Sverigedemokraterna kommer att få ett rejält inflytande i en eventuell regering som baserar sig på en framgång för de tre partierna M, Sd och Kd. Särskilt så ifall Sverigedemokraterna skulle bli större än Moderaterna. Sd:s inflytande i en regering bestående av M, Kd och Sd behöver inte nödvändigtvis inskränka sig till utformningen av en sådan regerings budget. Går Sd framåt i valet 2022 och hamnar i en position där de kan bilda regering tillsammans med M och Kd kan partiets inflytande naturligtvis även räcka för att erhålla ministerposter.

Avslutning
Jag började med att säga att det pågår ett försök att förfalska historien. Detta påbörjades efter beslutet på Liberalernas partiråd. Jag skrev också att det är viktigt att hålla isär de två olika jämförelser som kan göras – annars blir debatten förvirrad. Själv har jag försökt mig på frågan om det politiska beroendet.

Hur stort eller litet har var Socialdemokraternas tidigare beroende av Skp/Vpk – i jämförelse med storleken på det, eventuella, framtida beroende av Sverigedemokraterna som M, Kd och L kommer att hamna i om dessa (3 eller 4) partier skulle komma att bilda regering efter nästa år.

Och ni som har följt min analys vet att min slutsats är denna:
*Socialdemokraternas politiska beroende av Skp/Vpk har varit minimal – under åren 1921 – 1990/91,
*M, Kd och L kommer att hamna i en stark beroendeställning i förhållande till Sd – särskild om L ramlar ur riksdagen – om dessa partiers rösterna är tillräckligt många för att de ska kunna bilda regering nästa år.