Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Detta är den andra delen i en serie på tre bloggar om Hijab-uppropet i Umeå och Sverige.

Ingress
Vi ska titta närmare på de som är ”administratörer” för Hijab-uppropets facebookgrupp på riksplanet och som inspirerar, eller uppmanar, andra att ta initiativ till lokala manifestationer i Hijab-uppropets namn. Exempelvis manifestationen i Umeå – som bland annat arrangerades av de två MP-politikerna Mariam Salem och Alice Nikmanesh – och där den lokale ordföranden för (S), Alejandro Caviedes, deltog tillsammans med sin partikollega Mahmoud Chninou. I mitt förra blogginlägg redogjorde vi för några av de organisationer och personer som de som organiserade Hijabuppropet i Umeå följde och ”gillade” på facebook.

__________          __________          __________

En första kommentar till Elin Söderberg – jag återkommer i slutet av denna vecka
Innan vi tittar på initiativtagarna till Hijab-uppropet på riksplanet vill jag nämna att jag senare under veckan både kommer att publicera och besvara en kommentar som Elin Söderberg har sänt till min blogg med anledning av ett av mina tidigare inlägg.

Elin Söderberg är den i Umeå som idag representerar önskningarna från Partistyrelsen för Miljöpartiet Sverige. Söderberg representerar den Partistyrelse som hade det ofattbart dåliga omdömet att öppna dörren till en ministerpost för Mehmet Kaplan i Stefan Löfvens första regering. Jag skriver ”ofattbart dåliga omdömet” eftersom Kaplan tvingades avgå från regeringen 2016. Detta på grund av:

* sina kontakter med islamisterna i den turkiska organisationen Milli Görüs. En organisation om vilken Ingmar Karlsson (Turkietkännare, författare, diplomat och före detta generalkonsul i Istanbul) har sagt följande: ”Själva grundtanken är att de vänder sig mot den västerländska synen på demokrati…”,

* sina kontakter med de Grå Vargarna. ”Vargarna” är en fascistisk organisation som strävar efter att det turkiska folket förenas till en enda homogen turkisk sunnimuslimsk statsbildning från Balkan till Centralasien. ”Vargarna” är i allra högsta grad en del av den turkiska stats-apparaten och bedriver något som i praktiken är statsfinansierade miliser på främmande territorier – samt något som bäst kan beskrivas som statsterrorism (Ledarsidorna.se). ”Vargarna” har, enligt turkiska myndigheter, mördat 694 personer mellan 1974 och 1980 (Wikipedia).

* att det framkommit att Mehmet Kaplan jämfört Israel med Nazi-Tyskland (Wikipedia)

Elin Söderberg, som representerar en Partistyrelse med ofattbart dåligt omdöme, ondgör sig över min kritik mot Mariam Salem och Nya MP i Umeå. Jag ska därför ännu en gång publicera en tanke som jag, för första gången, förde fram i ett blogginlägg den 30 okt 2018. Denna tanke har jag sedan dess fört fram fler gånger på min blogg. Den är som följer:

– Mariam Salem kan omedelbart avsluta den nuvarande debatten kring hennes person. Allt hon behöver göra är att otvetydigt uttala att sharia (lagar och domstolar) INTE gäller i Sverige! Salem behöver endast otvetydigt uttala att i Sverige är det de grundlagar som demokratiskt beslutats av människor i en folkvald riksdag som gäller. I Sverige är det INTE föreställningen om att det finns en gudomlig rätt (eller lag) – som står över de lagar som demokratiskt beslutats av människor i en folkvald riksdag – som gäller. Mariam Salem behöver endast otvetydigt uttala sig för att i Sverige ska grundlagarna gälla – inte sharia. Då kan debatten om henne, grundlagarna och sharia upphöra.

Skälet till att jag och andra kräver att få veta vilka lagar Mariam Salem ser som överordnade – de i Sverige gällande grundlagarna eller sharia – beror på kombinationen av två saker: dels på att Salem är en makthavare i Umeå kommun, Region Västerbotten samt i Umeå tingsrätt, dels på hennes häpnadsväckande uttalanden, bland annat i ett Facebook-inlägg efter en valdebatt i september 2018, i radions Morgonandakt i oktober 2018, mfl.

Men Mariam Salem har, hittills, trots ett flertal uppmaningar vägrat att säga att sharia inte gäller i Sverige. Detta gör det till min och andra personers demokratiska och sekulära plikt att trappa upp diskussionen. Vi tänker nämligen slå vakt om ett samhälle där det INTE förekommer månggifte, barnäktenskap, inte religiöst baserad hederskultur och inte uppfattningen att det finns en gudomlig rätt (lag) som står över de lagar som stiftats av människor i en folkvald riksdag.

__________          __________          __________

Del ett
Tillbaka till Hijabuppropets initiativtagare på riksplanet.

Låt oss syna några av de organisationer och personer som initiativtagarna till Hijab-uppropet på riksplanet följer och ”gillar” på Facebook och sannolikt också i det verkliga livet.

* Sveriges Förenade Muslimer (SFM). Flera av de ansvariga för uppropets Facebookgrupp på riksplanet ”gillar” SFM på Facebook. Denna förening är ett känt fäste för salafister i Sverige. En ofta förekommande talare hos SFM är Abu Muadh. Denne predikant har bl a gjort sig känd för att förhärliga martyrdöden i Syrien under just den tid då många reste från Sverige för att ansluta sig till Daesh / IS och andra jihadistorganisationer. Även den svenske IS-krigaren Mikael Skråmo förekom som talare hos SFM innan denne reste till Syrien. Detta var ett av skälen till att vi i Arbetarpartiet protesterade mot att Abu Muadh fick tala i en av Umeå kommuns skollokaler år 2018.

* Hizb ut-Tahrir. Detta islamistiska parti är motståndare till demokrati och har som uttalat mål att samhället i hela världen ska styras av sharia! Hizb ut-Tahrir anser att muslimer som tror på demokrati i själva verket är otrogna. Därför anser partiet att det är obligatoriskt för varje muslim att både förkasta demokratin och på olika sätt utmana alla som propagerar för demokrati. Vi talar om ett minst sagt extremt parti.

* Anas Khalifa. Denne predikant, som också är knuten till Sveriges Förenade Muslimer i Göteborg, uppmärksammades redan 2006. Detta då han predikade om fördelarna med väpnad jihad som en väg till paradiset för en grupp barn och ungdomar i Sverige. Khalifa har även dömts till fängelse 2013 för ett omfattande momsbedrägeri. Syftet med momsbedrägeriet misstänks ha varit att föra miljontals kronor ut ur landet för att finansiera terrorism.

* Salman Al-Ouda. Denne saudiske predikant anses ha varit en form av mentor åt Usama bin Laden i början av 1990-talet, även om han numera tar avstånd från våld och terrorism. Idag förespråkar han ”en fredlig övergång till sharialagar”. Al-Ouda har även gjort en rad kontroversiella uttalanden om judar. Han tillhör de som påstår att Förintelsen är en ”myt av enorma proportioner”. Han hämtar dessutom sitt judehat ännu längre tillbaka i historien. Detta genom att upprepa den uråldriga myten att judar bakar bröd med blod från spädbarn…

Del två
Att följa och ”gilla” organisationer som Sveriges Förenade Muslimer, İsveç Diyanet Vakfı och Hizb ut-Tahrir – eller individer som Anas Khalifa, Salman Al-Ouda, Bilal Philips och Mufti Menk – på Facebook innebär ett kraftfullt statement. Detta skrev jag redan i min förra blogg. Det sänder ut en signal om att man sympatiserar med dessa organisationer och individer. Samt med deras idéer!

Låt oss göra en jämförelse. Ledaren för Ku Klux Klan i USA heter David Duke. De personer som följer och ”gillar” David Duke på Facebook vill göra ett statement om sina sympatier för dennes extrema rasistiska idéer. Och de som ”gillar” Benito Mussolini brukar även gilla den fascistiska ideologin – och inte sällan även dess kampmetoder – in real life.

Avrundning
Mot bakgrund av alla kopplingar mellan de ansvariga bakom Hijabuppropet och islamister – alltifrån salafistisk islam till den gren av Muslimska Brödraskapet som stöds av Erdogans regim i Turkiet – är det ställt utom alla tvivel att Hijabuppropet även handlar om ett försök från islamister att göra come-back.

Samtidigt låtsas de som står bakom Hijab-uppropet inte om den uppenbara risk som finns att barn påtvingas åsikter, av föräldrar och av andra släktingar, mot vilka de inte kan värja sig då de befinner sig i en påtaglig beroendeställning.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Detta är den första delen i en serie på tre bloggar om Hijab-uppropet i Umeå och Sverige.

Ingress
Det officiella syftet med Hijabuppropet är att protestera mot det slöjförbud som de styrande i Skurups kommun har infört för elever och personal inom för- och grundskola.
Manifestationer har hittills genomförts i Skurup, Ronneby, Malmö, Stockholm och Umeå.

Men Hijabuppropets manifestationer har även ett djupare syfte.

Hijabuppropet handlar också om att islamisterna i Sverige (som inte är att förväxla med demokratiskt sinnade muslimer) vill göra en come-back efter att ha tvingats på reträtt de senaste åren. Detta bland annat av Säpos gripanden i våras, och besluten om utvisning av de gripna i tre instanser. Nämnas bör även skandalerna kring bostadsminister Mehmet Kaplans avgång, reaktionerna på miljöpartisten Yasri Khans vägran att ta kvinnor i hand, de indragna bidragen för Sveriges Unga Muslimer p.g.a. deras oförmåga att leva upp till demokratins idéer, m.m. Till detta kommer att Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) börjat intressera sig för hur islamisterna arbetar för att påverka det svenska samhället, och därför beställt tre forskningsrapporter som granskar dels Muslimska brödraskapet, dels salafisterna.

Del ett
Personerna bakom Hijabuppropet har i flera fall kopplingar till salafistisk islam – i Sverige och internationellt.
Detta gäller även för arrangörerna i Umeå. Arrangörerna i Umeå är dessutom särskilt intressanta då två av dessa har förtroendeuppdrag för Miljöpartiet: Mariam Salem och Alice Nikmanesh.

Mariam Salem rör sig i samma kretsar som den trefaldigt utvisade imamen i Islamiska Föreningen i Västerbotten. Imamen var en av de sex personer ur det wahhabitiska nätverket som Säpo grep våren 2019. Vi redogör djupare för samarbetet mellan Salem, imamen och MP i Umeå i en tidigare blogg (klicka här). Salem gillar även storayatollan Mohammad Hussein Fadlallah på Facebook, som bland annat uttalat sig positivt till självmordsbombningar mot israeliska civila. Mer om detta kan du läsa i en tidigare blogg (klicka här).

Alice Nikmanesh gillar en rad kontroversiella individer på Facebook. Bland dessa finns den iranske presidenten Hassan Rouhani. I samband med att Rouhani triumferande sa att regimen hade lyckats slå ned befolkningens protester i november ifjol kallade han även demonstranterna för ”utländska fiender”. Här är det på sin plats att understryka att detta ”nedslående” av de regimkritiska protesterna skedde med en fruktansvärd brutalitet, där säkerhetsstyrkor bl a sköt mot demonstranter från helikoptrar, något som kostade minst 1500 människor livet!

Nikmanesh hyser även andra mycket anmärkningsvärda sympatier. Hon följer och gillar även den turkiska muslimska stiftelsen ”İsveç Diyanet Vakfı” på Facebook. Denna stiftelse är mycket intressant. Stiftelser som denna utgör den turkiska statens förlänga arm i en rad europeiska länder. Kopplingen mellan stiftelsen och den turkiska staten framgår till och med i namnet. Diyanet är nämligen namnet på den statliga turkiska myndighet som landets moskéer – oavsett om de finns i Turkiet, Sverige eller något annat land – lyder under.

I Sverige kontrollerar stiftelsen ”İsveç Diyanet Vakfı” hela nio moskéer.

Redan 2017 avslöjade Sveriges Radio hur den turkiske presidenten Erdogan använt de moskéer som finns i Sverige, och som kontrolleras av nämnda stiftelse, till att kartlägga kritiker mot den turkiske presidentens regim. Ett tillfälle då moskéerna, bland annat i Sverige, användes för att kartlägga kritiker mot den turkiska regimen var i samband med det s.k. kuppförsöket mot Erdogan år 2016. Personer som utmålas som regimkritiker i någon av stiftelsens moskéer riskerar att gripas om de reser till Turkiet.

Jag, och många andra, anser att dessa kunskaper om ”İsveç Diyanet Vakfı” borde få folk att dra öronen åt sig när det gäller denna stiftelse. Men Alice Nikmanesh – representant för Nya Miljöpartiet i Umeå – drar alltså inte öronen åt sig. Hon följer och gillar den turkiska muslimska stiftelsen ”İsveç Diyanet Vakfı” på Facebook. Precis som hon (Alice Nikmanesh) gillar den iranske presidenten Hassan Rouhani.

Hon och Mariam Salem, båda medlemmar i Nya Miljöpartiet i Umeå, tillhör de fyra initiativtagarna till Hijabuppropet här i Umeå.

Del två
Även de andra två organisatörerna bakom Hijabuppropet i Umeå följer och ”gillar” anmärkningsvärda personer och organisationer på Facebook.
En av de fyra organisatörerna av Hijabuppropet i Umeå ”gillar” bl a predikanten Bilal Philips. Denne Philips har bl a ursäktat självmordsbombare, krävt dödsstraff för homosexuella samt uttryckt antisemitiska uppfattningar. Philips misstänks även ha haft knytningar till de som utförde bombdådet i ett garage vid World Trade Center i New York 1993. I detta dödades sex människor. Philips extremism är uppmärksammad i stora delar av världen. Han är exempelvis förbjuden att resa in i Danmark, USA, Storbritannien, Kenya, Tyskland och Australien. Philips fick även en officiell order om att lämna Bangladesh. I Filippinerna greps han och utvisades.

Även den fjärde av organisatörerna bakom Hijabuppropet i Umeå har åsikter som är värda att uppmärksamma. En av de hon gillar på Facebook är en person kallad Mufti Menk. Denne är en salafistisk predikant från Zimbabwe. Även han har gjort sig känd för nedlåtande uttalanden om homosexuella. Mufti Menk gillas även av Alice Nikmanesh.

Att följa och ”gilla” organisationer som İsveç Diyanet Vakfı – eller individer som Bilal Philips och Mufti Menk – på Facebook innebär ett kraftfullt statement. Det sänder ut en signal om att man sympatiserar med dessa organisationer och individer. Samt deras idéer! Låt oss göra en jämförelse. Ledaren för Ku Klux Klan i USA heter David Duke. De personer som följer och ”gillar” David Duke på Facebook vill göra ett statement om sina sympatier för dennes extrema rasistiska idéer.

Mot bakgrund av de många kopplingarna mellan de ansvariga bakom Hijabuppropet och alltifrån salafistisk islam till Erdogans turkiska stat är det ställt utom alla tvivel att detta initiativ, i första hand, handlar om ett försök från islamister att göra come-back. När SD+M-styret i Skurup införde ett slöjförbud för elever i för- och grundskola såg islamisterna en chans att göra just detta (en comeback).

Del tre
I detta läge ställdes alla politiska partier inför ett val.
Arbetarpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna valde att försöka balansera Hijabuppropets manifestation genom att bjuda in till en föreläsning rörande slöjan/hijaben med forskaren Devin Rexvid. Frågor som togs upp handlade bl a om kopplingen mellan kampen för demokrati och mot hedersförtryck och slöja; slöjans effekter på flickor som tvingas bära densamma men även på pojkar som tvingas att agera ”slöjväktare” för sina systrar.

Politiker från andra partier gjorde andra val.

Del fyra
Ordföranden för Socialdemokraternas partiorganisation i Umeå, Alejandro Caviedes, valde att delta i Hijabuppropets manifestation i Umeå. I våra ögon legitimerade Caviedes därmed försöket från islamisterna och deras medlöpares att göra en comeback.

Caviedes (S) var inte ensam om detta.

Även ordföranden för Ersboda S-förening tillika styrelseordförande i UPAB, socialdemokraten Mahmoud Chninou, deltog i Hijab-uppropets manifestation på Renmarkstorget i Umeå den 1 februari. Mahmoud Chninou har tidigare gjort sig känd för att han, i det längsta, undvek att avbryta sin vänskap på Facebook med Raad Al-Duhan. Denne Raad Al-Duhan var en av de sex personer som greps av Säpo och utvisades i tre instanser. Skälet var att Raad Al-Duhan ingick i det wahhabitiska nätverk som bidragit till att personer rest från Sverige för att ansluta sig till Daesh / IS och andra terrororganisationer.

Men denne Raad Al-Duhan – som Mahmoud Chninou (S) i det längsta undvek att säga upp sin kontakt med på facebook – är inte endast utvisad från Sverige i tre instanser. Raad Al-Duhan är även dömd – både i Tings- och Hovrätt – för att ha dödshotat Gefle Dagblads tidigare chefredaktör. I mina ögon är det konstigt att, med dessa kunskaper, hålla fast vid Raad Al-Duhan som vän. Även om det är på Facebook.

Här kan du se bilder på Socialdemokraternas ordförande i Umeå, Alejandro Caviedes, och hans partikollega Mahmoud Chninou. De båda deltog alltså i Hijabuppropet på Renmarkstorget i Umeå lördagen den 1 februari. I mitten står en av organisatörerna till Hijabuppropet i Umeå, Mariam Salem. Hon har varit MP-politiker sedan i november 2017 och innehar numera uppdrag i Umeå kommun, Region Västerbotten samt i Tingsrätten i Umeå. Salem var tidigare också en av Raad Al-Duhans vänner på Facebook. 

Chninou. Foto: Nya Arbetartidningen. Bilden är beskuren.

Salem. Foto: Nya Arbetartidningen. Bilden är beskuren.

Caviedes. Foto: Anders Löwdin (CC BY-NC-ND 2.0). Bilden är beskuren.

Alejandro Caviedes (S), Mariam Salem (Nya MP i Umeå) och Mahmoud Chninou (S) har mer gemensamt än att de alla deltog i Hijabuppropet på Renmarkstorget den 1 februari. De tillhör alla de två partier (S+MP) som styr Umeå tillsammans. S+MP styr även Region Västerbotten (landstinget) tillsammans med Vänsterpartiet.

Trion Caviedes, Salem och Chninou var inte de enda umepolitiker som deltog i Hijabuppropet på Renmarkstorget. Vi ska återkomma till andra umepolitiker som var med på Renmarkstorget den 1 februari senare i denna bloggserie.

Del fem
Ulrika Edman, gruppledare för Vänsterpartiet i Umeå, har gjort ett försök att reducera Hijabuppropet att endast handla om rätten för sin ”vän och kollega” Mariam Salem att bära slöja/hijab. Så vitt jag förstår är det ingen som har ifrågasatt Mariam Salems rätt att klä sig hur hon vill. Varken i Umeå eller i Skurup.

Ulrika Edmans facebookinlägg andas desperation.Och brist på kunskap.

I mina ögon är det direkt anstötligt att blunda för kopplingen mellan den turkiska staten, stiftelsen İsveç Diyanet Vakfı och det öde som riskerar att drabba de personer som blivit angivna (via någon av de nio moskéer som kontrolleras av nämnda stiftelse) då de besöker Turkiet. Men att blunda för angiveri och dess konsekvenser är resultatet då någon, likt Ulrika Edman, försöker reducera avsikten med Hijabuppropet – i Umeå och i Sverige – till att handla om hennes ”vän och kollega” Mariam Salems rätt att bära slöja/hijab.

En rätt som ingen har hotat.

Avslutningsvis
Det är naturligtvis också intressant att sätta in organisatörerna av Hijabuppropet i Umeå i ett större sammanhang. I nästa blogg ska vi, förutom att titta på vilka andra umepolitiker som deltog i Hijabuppropet, även titta på de personer som är administratörer för Hijabuppropets facebookgrupp på riksplanet. Då ska vi redogöra för några av de organisationer och personer som organisatörerna för Hijabuppropet på riksplanet följer och ”gillar” på Facebook.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

I denna tredje del om hur det svenska politiska systemets stabilitet har rubbats i grunden ska jag försöka förklara två saker:
* vilka icke-partipolitiska maktcentra som kommer att kräva att den politiska stabiliteten ska återupprättas i Sverige,
* vilka skäl som gör att jag inte tror att det är möjligt att återupprätta denna politiska stabilitet.

Men låt mig först repetera några slutsatser från de två tidigare bloggarna (27 januari och 1 februari).
Den politiska stabiliteten i ett land är inte detsamma som att det råder en stabilitet i riksdagen. Låt mig ta ett exempel: En tänkt regering kan basera sig på en klar majoritet i riksdagen. Detta innebär att denna regering kommer att få sin budget och andra viktiga propositioner och/eller lagförslag antagna av riksdagen.

Så även om en regering vilar på en stabil majoritet i riksdagen behöver detta inte betyda att det råder en politiskt stabil situation i landet.

Låt mig ange några skäl som stämmer in på dagens situation i Sverige:

1. Den ekonomiska politiken som förts i Sverige under årtionden innebär att inkomstskillnaderna idag aldrig har varit så stora sedan SCB började mäta år 1991. Den tiondel av befolkningen som tjänar mest tjänar lika mycket som de fem tiondelar som tjänar minst. Eller med andra ord: top ten tjänar lika mycket som den halva av befolkningen som tjänar sämst.
2. Sverige bedriver sedan ett årtionde tillbaka en asylpolitik som vägrar ta hänsyn till två saker: dels att en rad kommuner inte klarar av kostnaderna för denna asylpolitik, dels – vilket har gjort saken långt, långt värre – att denna asylpolitik saknar folklig förankring. Istället för att lägga sig på EU-snittet när det gäller asylpolitiken har beslutsfattarna försökt agera ”humanitär stormakt”. SD:s exempellösa framgångar i opinionen är ett sorts uppror mot detta. Ett minskat förtroende för många partier, politiker och media utgör ett annat resultat av denna icke folkligt förankrade politik.
3. Den misslyckade integrationspolitiken, som naturligtvis i hög grad beror på asylpolitiken, har bidragit till att Sverige har en rekordhög arbetslöshet. Arbetslösheten är dessutom väldigt olika mellan exempelvis de som är födda i Sverige och de som kommit hit. Medan arbetslösheten under 2019 låg på endast 4,4 procent för inrikes födda låg arbetslösheten på skrämmande 22,0 procent för folk födda i Asien och på 26,7 procent för folk födda i Afrika.
4. Ovan nämnda faktorer har skapat en grogrund för de islamister från Muslimska brödraskapet och salafisterna (däribland wahhabiterna) som arbetar emot en integration och istället arbetar för segregerade parallellsamhällen präglade av hedersförtryck och shariastyre. Framväxten av sådana parallellsamhällen (enklaver) är redan ett faktum i Sverige. Och utvecklingen går åt fel håll.
5. Den organiserade brottsligheten, som centreras kring bland annat knarkhandeln, har mycket lättare att slå rot i ett samhälle som befinner sig i upplösning – och den organiserade brottsligheten bidrar själv till denna upplösning. Det är mot denna bakgrund vi ska se ökningen av skjutningar och sprängningar.

Kommentar: Det spelar ingen roll hur stabil majoritet en regering än har i riksdagen. Med dessa problem, och en hotande konjunkturnedgång, kommer stabiliteten i själva samhället i sig att minska. Och minskar stabiliteten i själva samhället kommer även det politiska systemet att bli mindre stabilt. Även en regering som har en stark majoritet bakom sig i riksdagen kan tvingas avgå och utlysa nyval om en hög arbetslöshet, stora inkomst- och förmögenhetsklyftor samt andra spänningar skapar väldiga protester.

Men Sverige har inte en regering med en stark majoritet bakom sig i riksdagen.
Sverige har en minoritetsregering bestående av S+MP. Alla övriga partier har förklarat sig vara i opposition. Detta gäller även för C och L som gjorde upp om Januari-avtalet med minoritetsregeringen. Dessa endast ”släppte fram” regeringen. Även Vänsterpartiet har förklarat sig vara i opposition. Och naturligtvis ser sig M, KD och SD som oppositionspartier.

Vi har alltså en minoritetsregering i form av en koalition bestående av S+MP. Och vi har sex oppositionspartier: SD, M, C, KD, L och V.

Vad ligger bakom detta parlamentariska kaos?
Parlamentariskt så har Socialdemokraterna halverats. Partiets stöd i väljarkåren har krymp från 45,3 procent i riksdagsvalet 1994 till 23,5 procent enligt Sifos januarimätning i år. S har alltså tappat hälften (48 %) av sina egna väljare på drygt 25 år! Eftersom väljarna främst har hamnat hos SD kan S-katastrofen även kallas för en partisplittring.
Men även Moderaterna har drabbats hårt av SD:s framgångar. Moderaterna har varit det största borgerliga partiet – och det näst största partiet i Sverige – ända sedan valet 1979. Alltså i över 40 år! Men om SIFO:s januarimätning skulle stämma har SD gått om Moderaterna och är nu landets största eller näst största parti.

Jakten på en ny politisk stabilitet

Globalt ökar instabiliteten genom bland annat politiska spänningar mellan exempelvis USA och Iran, USA och Kina, EU och Ryssland, m.m. Det svenska etablissemanget har inte, dessutom, råd med ett instabilt politiskt system på hemmaplan. Då de tidigare garanterna för det politiska systemets stabilitet (S och M) kan inte längre kan fylla denna roll kommer de utomparlamentariska institutioner som dominerar Sverige – banker och exportindustri, polis och militär, stor-media samt inte minst EU och Nato – förr eller senare att kräva att ett nytt samarbete utvecklas mellan nya konstellationer av partier. Detta i syfte att skapa en långsiktig politisk stabilitet. Detta är nödvändigt för bland annat banker, exportindustri, polis, EU och Nato.

Det första steget kommer att vara att försöka skapa en regering som stöds av en majoritet i riksdagen.

Hur en sådan majoritet ska skapas beror naturligtvis på valutgången 2022. Men även på de utomparlamentariska makthavarnas bedömning av Sverigedemokraternas pålitlighet – något som vi strax återkommer till. Men allt tyder på att Socialdemokraterna kommer att göra ett ännu sämre val 2022. Och troligen gäller detta även för de övriga partier som ingått Januariavtalet. Både L och MP riskerar att hamna utanför riksdagen. Samtidigt skulle SD kunna bli Sveriges största parti efter nästa val. För varje dag som går blir nu SD mer och mer legitimt. Detta gäller i politiska debatter såväl som i media. Denna process går inte att stoppa. Och om SD blir det största partiet i valet 2022, större än något av de tidigare statsbärande partierna S och M, är det svårt att se hur en parlamentarisk majoritet skulle kunna bildas utan Jimmie Åkessons medverkan. Det enda alternativet skulle kunna vara ett regeringssamarbete i vilket M och S utgör kärnan. Men det är osannolikt att M är intresserade av en sådan lösning.

SD:s delaktighet kan ta sig olika former. Men skulle SD bli störst i Sverige är det mycket svårt att tänka sig att partiet skulle acceptera att enbart agera stödparti åt en M-ledd regering, utan att få egna ministerposter. Om L ramlar ur riksdagen kan en situationen uppstå där SD blir nästan lika stora som M, KD och C tillsammans! Och om inte Åkesson, i ett sådant läge, kräver ministerposter för SD löper partiledningen risken att få ett internt uppror på halsen.

Det politiska systemet i Sverige befinner sig just nu i en interimssituation. Med det menas att alla samarbeten är tillfälliga i väntan på valet 2022. Detsamma gäller framtiden för alla partierna. Det gäller minoritetsregeringen S+MP, det gäller för de övriga två partier som ingår i Januariavtalet (C och L) och det gäller för ett eventuellt konservativt block bestående av M+KD+SD.

Inget är alltså säkert. Men varje seriös analys måste utgå ifrån det behov som de tyngsta aktörerna i Sverige har av ett stabilt politiskt system. Vi tänker alltså på banker och exportindustri, på polis och EU (efter Brexit) och Nato. Med en söndertrasad socialdemokrati kommer en ny parlamentarisk majoritet med stor sannolikhet att innehålla Jimmie Åkesson och SD. Och med tanke på att SD kan bli största parti kommer det troligen inte gå att hålla SD utanför en framtida regering.

Men problemet är att även om en ny regering skulle skapas där SD ingår, på ett eller annat sätt, så utgör detta ingen garanti för ett stabilt politiskt system. Och detta på grund av de stora och växande samhällsproblem som vi nämnde ovan.

Sverige går en mycket turbulent framtid till mötes. Och om en ekonomisk nedgång dessutom skulle tillkomma innebär detta troligtvis att Sverige kommer att ställas inför en social oro som saknar motstycke efter slutet på andra världskriget. 

Bonus ett: Arvet efter Jonas Sjöstedt
Det finns tragi-komiska rester av 70-talsvänstern. Dessa ser att Socialdemokraterna driver en lika hård nedskärningspolitik som nyliberalerna inom Centern. De ser att S angriper arbetstryggheten genom att försämra turordningsregler och försvaga kollektivavtalen samt att S gått med på marknadshyror för nybyggen. Dessa rester av 70-talsvänstern gläds, med sin Jonas, åt höga opinionssiffror. Och sedan ropar de att V måste våga opponera mot S.

Men det finns tre stora men:
1. Socialdemokraterna kommer med största sannolikhet inte att sitta kvar i regeringen om två år och åtta månader, så varför ska V opponera mot en före detta S-regering?
2. Vänsterpartiets programkommission planerar att stryka kravet på att kapitalismen ska avskaffas,
3. V ska, för femte eller sjätte gången, stryka kravet på att Sverige ska lämna EU.

När kravet på att V ska arbeta för att avskaffa kapitalismen är borta; när kravet på att V ska arbeta för Sverige ska lämna EU är borta – i vad består då Vänsterpartiets alternativ till Socialdemokraterna?

Arvet efter Jonas Sjöstedt är inte ett starkt Vänsterparti – med ett politiskt alternativ till S. Arvet efter Sjöstedt är ett V med höga opinionssiffror (för tillfället) – utan politiskt alternativ till S. Arvets efter Sjöstedt är att han har gjort Vänsterpartiet redo för en sammanslagning med Socialdemokraterna.

Bonus två
Låt oss beskåda Socialdemokratins tillbakagång genom att jämföra valresultatet till riksdagen i september 2018 med Sifos mätning från januari i år (2020).

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Boken heter ”Muslimska Brödraskapet – ISLAMISMEN I SVERIGE” och är skriven av Johan Westerholm.

Boken går att köpa på Bokus.se.
Den är utgiven av förlaget Greycat Publishing.

På Bokus hemsida beskrivs innehållet på nedanstående sätt:

”Islam och islamism är inte samma sak. Alla muslimer är inte islamister och alla islamister är inte jihadister. Men alla jihadister är islamister i någon utsträckning och alla islamister är muslimer.

Islamismen är en religiös form av fascism. Den största islamistiska rörelsen är den globala nätverksorganisationen Muslimska brödraskapet. Trots att den bara stöds av en liten minoritet av världens muslimer har Muslimska brödraskapet genom sin goda organisationsförmåga lyckats måla upp en bild av att man företräder alla muslimer. Men sanningen är en annan, Muslimska brödraskapet stöds endast av cirka sju procent av svenska muslimer. Trots detta har de tillåtits att representera alla Sveriges muslimer i olika sammanhang.

Muslimska brödraskapet är sedan 1950-talet etablerat i Europa, och är en politisk kraft som påverkar lagstiftning och utrikespolitik genom att agera genom ombud i den offentliga förvaltningen och i de politiska partierna.

Muslimska brödraskapet är inte en organisation som andra – syftet är att verka genom ett nätverk som förenas i sin strävan att upprätta ett globalt kalifat. Vägen dit går genom att skapa enklaver i det svenska samhället och särlagstiftning.

I juridisk mening är det inte klandervärt att agera genom utomparlamentariska metoder som Brödraskapet gör. Timbro gör det. LO Sverige gör det. Svenska Kyrkan gör det. Alla gör det för att gynna sina egna intressen. Det som till vardags kallas för lobbyism.

Islamismen i Sverige handlar INTE om islam. Boken handlar om islamismen – en religiös fascistisk ideologi som är etablerad i Sverige. Islamismen i Sverige är en kartläggning av hur Muslimska brödraskapet är uppbyggt. Här finns tidigare unikt opublicerat material om hur Brödraskapets strategi ser ut, hur den tillämpas i den organisatoriska uppbyggnaden och hur Muslimska brödraskapet agerar genom sitt nätverk, sina organisationer och ombud. I huvudsak är boken baserad på Muslimska brödraskapets eget material.”

I övrigt:

Den tredje delen av hur det svenska politiska systemets stabilitet har rubbats i grunden – genom katastrofen för S, SD:s enorma framgångar och tillbakagången för M – kommer i morgon torsdag den 6 februari.
Det första avsnittet publicerades den 27 januari. Där konstaterade jag den katastrof som drabbat socialdemokraterna. Partiets stöd i väljarkåren har krymp från 45,3 procent i riksdagsvalet 1994 till 23,5 procent enligt SIFO:s januarimätning i år. S har alltså tappat hälften (48 %) av sina egna väljare på 25 år. Eftersom väljarna främst har hamnat hos SD kan S-katastrofen även kallas för en partisplittring.
Det andra avsnittet publicerade jag den 1 februari. Där konstaterade jag att även Moderaterna har drabbats hårt av SD:s framgångar. Moderaterna har varit det största borgerliga partiet – och det näst största partiet i Sverige – ända sedan valet 1979. Alltså i över 40 år! Men om SIFO:s januarimätning stämmer har alltså SD gått om Moderaterna.

Det tredje och avslutande avsnittet om hur det politiska systemet i Sverige har rubbats lägger jag alltså ut på torsdag den 6 februari.

Då kommer jag att peka på vilka aktörer som kräver att det, snabbt, skapas ett nytt stabilt politiskt system i Sverige. Jag kommer även att ange skälen till varför jag tror att detta kommer att misslyckas.

Till sist kommer jag att säga några ord om Vänsterpartiets roll i det politiska systemet och det politiska arv som Jonas Sjöstedt lämnar efter sig. För han lämnar verkligen ett politiskt arv efter sig.

Har du inte läst mina två första inlägg i denna bloggserie kan jag rekommendera dessa. De lades ut den 27 januari och den 1 februari.

Vi ses.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

_____     _____     _____     _____     _____

Här, nedanför bilden, följer mina kommentarer till föreläsningen i lördags om kampen mot hedersförtryck och hijab/slöja.

Överfull möteslokal. Se folk som tvingades stå – eftersom sittplatserna var slut. Eller lyssna på föreläsningen ute i foajén.

*Det var väldigt roligt att det kom ännu fler än vad vi arrangörer hade trott.
Som alla vet var arrangörerna Anders Ågren från Moderaterna, Veronica Kerr från Kristdemokraterna och jag från Arbetarpartiet.
Varken stolarna och luften räckte till!
Det var alltså mer än fullsatt på den föreläsning som hölls av forskaren Devin Rexvid i Umeå lördagen den 1 februari. Sittplatserna räckte inte till för de över 120 personer som kommit för att lyssna och skaffa sig kunskaper om hijab/slöjan och dess effekter på både flickor och pojkar.

Kommen hit vill jag understryka att för kommentarerna nedan ansvarar jag.
Personligen.

*Devin Rexvid forskar om hedersrelaterat förtryck och våld.
Rexvid är även debattör i frågor som rör heder och sekularism. År 2019 tilldelades han den hedrande (Glöm aldrig) ”Pela- & Fadime-utmärkelsen” för sitt arbete mot hedersförtryck. Vårt syfte, som arrangörer, var att balansera den offentliga diskussionen om hijab/slöja genom att bjuda in till denna föreläsning. Detta med anledning av att miljöpartistiska politiker från Umeå, samt ett par privatpersoner – alla facebook-följare av islamistiska teologer från salafisterna eller från Muslimska brödraskapet – tagit initiativ till en manifestation för hijab / slöja.

*Denna manifestation, som miljöpartisterna och de båda privatpersonerna tagit initiativ till, utgjorde en del i det nationella initiativet ”Hijabuppropet”. Samma dag organiserades liknande manifestationer i Malmö, Ronneby, Göteborg och Stockholm. Umeå var alltså en av fem kommuner där sådana s.k. Hijabupprop genomfördes. Jag vill påminna om att Umeå var en av fyra kommuner där imamerna i det wahhabitiska nätverket greps och utvisades trefaldigt. Umeå var även huvudorten för de fyra Bilaalförskolorna som fanns i tre kommuner. Islamismen – som alltid (fräckt och felaktigt) försöker göra sig till tolk för alla muslimer – är alltså stark i Umeå. Detta om man med stark menar aktiv.

Dock kan jag med glädje konstatera att det endast var ett 40-tal personer, enligt Västerbottens Kuriren, som anslöt sig till initiativet ”Hijabuppropet”. Detta tolkar jag som att islamisterna, samt deras medlöpare, är aktiva och ”högljudda” i Umeå.
Men på tillbakagång.

*Åter till föreläsningen.
Devin Rexvid talade bland annat om vad slöjan symboliserar. Inom hederskulturen symboliserar hijab / slöja den unga flickans oskuld och den gifta kvinnans kyskhet. Rexvid bemötte också argument om att slöjan kan vara en ”feministisk” symbol. Han betonade slöjans roll för hederskulturen och att slöjan syftar till att cementera kvinnans underordning och stärka patriarkala strukturer. Slöjan reducerar, enligt Rexvid, kvinnor och flickor till sin biologi. Men den reducerar även män till sin biologi – till varelser som inte kan kontrollera sin ohejdade sexualdrift. Kvinnorna måste därför alltid, i första hand, dölja sitt hår för att skydda sin oskuld respektive sin kyskhet.

Rexvid betonade också de negativa effekter som slöjbärande har för unga flickor. Det handlar bland annat om flickornas syn på sin egen kropp. Men även om deras möjlighet att delta i lekar tillsammans med andra barn. Rexvid berättade även om fall där unga pojkar fått agera ”slöjväktare” för sina syskon redan i förskoleåldern, och som vakter av sin mamma till och från förskolan, samt om de negativa effekter som detta har haft för pojkarna.

* Efter föreläsningen följde en kort frågestund.
Tyvärr räckte inte tiden till att svara på alla frågor. Men som vi arrangörer påpekade kommer diskussionen om hijab/slöja att fortsätta.

Detta var definitivt inte det sista tillfället för diskussion om kampen mot hedersförtryck och hijab/slöjan.
Hijab-upprop eller inte.

Många, många, många kom och lyssnade på Devin Rexvid.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress – Socialdemokratisk partisplittring
I det första avsnittet av denna bloggserie, i tre delar, konstaterade vi den socialdemokratiska katastrofen. Partiets stöd i hela väljarkåren har krymp från 45,3 procent i valet till riksdagen 1994 till 23,5 procent enligt SIFO:s januarimätning. Detta innebär att Socialdemokraterna har tappat hälften (48 %) av sina väljare på 25 år. Då väljarna främst har lämnat S för SD kan katastrofen även kallas för en partisplittring. Skälen till halveringen av S beror på en rad politiska misslyckanden:
a) Angreppen på äldreomsorg och pensioner, skolan och sjukvården,
b) Den totalt misslyckade integrationspolitiken där arbetslösheten blivit etnifierad. Medan arbetslösheten under 2019 låg på endast 4,4 procent för inrikes födda låg arbetslösheten på skrämmande 22,0 procent för folk födda i Asien och på 26,7 procent för folk födda i Afrika. Detta har bidragit till framväxten av parallella samhällen i utanförskap präglade av hedersförtryck och ökat inflytande för islamister som strävar efter shariastyre,
c) Nu senast det löntagarfientliga Januariavtalet där Annie Lööf och Centern fått igenom försämringar vad gäller turordningsreglerna, försvagad ställning för kollektivavtalen. Detta har i sin tur öppnat för diskussionen om att avskaffa begreppet ”saklig grund” vid uppsägning i diskussionerna mellan de fackliga federationerna LO och PTK samt arbetsgivarna – bakom ryggen på löntagarna.
Halveringen av S, eller partisplittringen, beror på den politik som förts av Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet – ett löntagarfientligt parti som är för fri invandring.

Del I
Men även Moderaterna har drabbats hårt. Dels av den politik som Alliansen förde i regeringsställning, dels av framgångarna för SD. Det förtjänar att understrykas att M är lika ansvariga som S+MP både när det gäller angreppen på välfärdssektorn och när det gäller den misslyckade integrationen.

Låt oss visa på Moderaternas och på den politiska borgerlighetens tillbakagång sedd som helhet.

Kommentar:

I valet 1979 tog Moderaterna över som borgerlighetens största parti. Denna position har partiet innehaft under nära 40 år fram till och med valet 2018. Under denna period hör det till undantagen att Moderaterna har hamnat under 20 procent i ett riksdagsval. Vanligtvis har de legat över, med rekordnoteringar 2006 och 2010 samt en hög siffra även 2014, historiskt sett. Men om Sifos januarimätning skulle bli resultatet både för Moderaterna och SD i nästa riksdagsval förlorar Ulf Kristerssons parti sin position som största borgerliga parti – efter drygt 40 år! Detta vore ytterligare en historisk förändring.

Del II
Sverigedemokraternas exceptionella valframgångar har alltså bidragit till att halvera Socialdemokraterna. SD:s framgångar hotar nu Moderaternas position som borgerlighetens största parti. SD har därmed rubbat hela det politiska systemets stabilitet.

Socialdemokraterna och Moderaterna har sedan 1979 varit kärnan i de olika regeringskonstellationer som har kommit till stånd. Moderaterna var det dominerande borgerliga partiet både under regeringen Bildt åren 1991 – 94 och under Alliansens åtta-åriga regeringsperiod 2006 – 2014. Socialdemokraterna och Moderaterna var kärnan i de båda konkurrerande blocken i svensk politik. S och M var alltså varandras partipolitiska huvudmotståndare. Men detta utgör endast den ena sidan av myntet. Studerar vi däremot stabiliteten i det svenska politiska systemet så kompletterade S och M varandra.

Oavsett vilket av partierna som har bildat regering – Socialdemokraterna eller Moderaterna – har dessa båda partier stått som garanter för det politiska systemets stabilitet. Och när det politiska systemet hotades av en våldsam ekonomisk kris i början på 1990-talet (åren 1990–1993 föll BNP i Sverige med ca 5 procent, vilket är oemotsvarat i modern tid) kom Sverige i praktiken att styras av en informell koalitionsregering dominerad av just Moderaterna och Socialdemokraterna. Carl Bildt var visserligen statsminister. Men han var helt beroende av den socialdemokratiske oppositionsledaren Ingvar Carlsson. Tillsammans genomdrev den M-ledda borgerliga regeringen och Socialdemokraterna två omfattande nedskärningspaket på totalt 65 miljarder kr. Detta för att stabilisera den svenska valutan och ekonomin i dess helhet.

Socialdemokraternas och Moderaternas betydelse som garanter för det svenska politiska systemets stabilitet kan även uttryckas i siffror. Under de tio riksdagsval som hölls, fr.o.m. 1979 t.o.m. 2010 låg snittet för S och M, tillsammans, på ca 61,5 procent av valmanskåren. Den högsta sammanlagda andelen av väljarna för dessa två partier låg på nästan 70 procent (69,2 procent i valet 1982). Det lägsta sammanlagda resultatet låg på 51,2 procent. Men återigen: snittet för S och M tillsammans låg, under åren 1979-2010, på ca 61,5 procent. Och detta borgade för det svenska politiska systemets unika stabilitet.

Men skulle Sifos januarimätning bli resultatet i riksdagsvalet 2022 kommer det sammanlagda antalet röster för S och M att krympa till endast 41 procent! Innebörden av detta är att de två partier som ensamma eller tillsammans stått för det politiska systemets stabilitet ända sedan andra världskrigets slut 1945 inte längre förmår fullgöra denna uppgift! Innebörden av Sverigedemokraternas exceptionella framgångar har inte endast försvagat nästan alla andra partier (med betoning på S och M) utan SD:s framgångar har även destabiliserat hela det svenska politiska systemet!

I den tredje och avslutande delen av denna bloggserie kommer jag att visa på vilka aktörer som agerar för att skapa ett nytt stabilt politiskt system, skälen till detta samt varför denna strävan efter en ny politisk stabilitet kommer att misslyckas. Jag kommer också att säga några avslutande ord om Vänsterpartiets tidigare och framtida politiska roll i det politiska systemet.

Fortsättning följer alltså.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Den 27 januari påbörjade jag en bloggserie i tre delar. Den första delen hette ”S har halverats sen ´94. SD störst i SIFO. S betalar priset för angreppen på välfärden, misslyckad integration och löntagarfientligt Januariavtal”.
Har du inte läst detta första inlägg i bloggserien kan jag rekommendera denna (27 januari). Del två i bloggserien publiceras exakt kl 13.00 på lördag den 1 februari.

                                                                                                Föreläsning för kunskap

Men nu vill jag välkomna dig till en föreläsning med forskaren Devin Rexvid om slöjan. Devin Rexvid tilldelades 2019 Pela och Fadime-utmärkelsen för sitt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Vi är ett antal partier, med säte i Umeå kommunfullmäktige, som erbjuder dig detta arrangemang. Du är varmt välkommen nu på lördag kl 13.00 i lokalen RT Umeborg, på Östra kyrkogatan 14.

Se affischen nedan.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Del ett
Socialdemokraternas långsiktig trend pekar obönhörligt nedåt.

Januariavtalet – nu ett år gammalt – som Socialdemokraterna ingick tillsammans med de aggressivt marknadsliberala och löntagarfientliga partierna Centern och Liberalerna samt med det likaså borgerliga Miljöpartiet blev droppen för många arbetare.
a) Centerns Annie Lööf fick igenom försämringar när det gäller arbetsrätt och kollektivavtal,
b) Värnskatten avskaffades vilket gav miljarder till de som tjänade över 703 000 per år – och mer
c) den ansvarslösa asylpolitiken fortsätter – Sverige borde naturligtvis ta emot lika många asylsökande som EU-snittet – men med C och MP i båten är detta omöjligt.
Detta blev för mycket för arbetarna i blått. Redan tidigare har SIFO påvisat att SD har gått förbi Socialdemokraterna bland medlemmarna inom de fjorton LO-fackförbund som tidigare utgjorde S kärnväljare. Trenden fortsätter.

Del två
Halvering av S sedan 1994

Skulle den senaste SIFO-mätningen även bli resultatet i riksdagsvalet 2022 har Socialdemokraterna halverats sedan valet 1994!  Då erhöll S hela 45,3 procent av väljarkåren – en siffra som idag framstår som just vad det är – något från ett annat århundrade.
Men ändå är det bara ett kvartssekel sedan.

Låt oss titta på vad som har hänt bara sedan valet för 16 månader och SIFO-mätningen i januari i år:

Kommentar
Detta innebär att Socialdemokraterna, som har utgjort ett statsbärande parti sedan 1920 då S för första gången bildade en egen regering under ledning av Hjalmar Branting, riskerar att förlora positionen som statsbärande parti. Socialdemokraterna har redan förlorat positionen som det politiskt dominerande partiet (något jag ska återkomma till i kommande blogginlägg).

Del tre
Fredagen den 11 januari 2019, hela fyra månader efter valet 2018, lyckades det svenska politiska systemet presentera en ny regering.

Denna minoritetsregering tillkom efter två – politiskt sensationella – eftergifter från Socialdemokraterna.

a) Efter att ha fått sitt eget och MP:s budgetförslag nedröstat av riksdagen beslöt sig Socialdemokraterna att börja regera på basen av en budgetreservation utformad av M och KD som röstats igenom i riksdagen med hjälp av SD!
Denna budgetreservation, som bland annat innehöll en skattesänkning på ca 20 miljarder (vilket naturligtvis ytterligare försvagade positionen för exempelvis skola och sjukvård), blev alltså grunden för regeringens ekonomiska politik.

b) Januariavtalet som S ingick med MP, C och L. I avtalet togs den s.k. värnskatten bort, vilket gynnar de som tjänade minst 703 000 kr om året (2019). Detta var en symbolfråga som drevs främst av Annie Lööf som ville att alla skulle se att Centerpartiet präglade Januariavtalet ideologiskt. Men Centerpartiet kom att prägla Januariavtalet ännu mycket mer när det gäller ideologi genom att de fick igenom tre andra krav. Vi tänker på att S gav efter och accepterade försämringar av turordningsreglerna, en försvagning då det gäller kollektivavtalens ställning samt att marknadshyror införs vid nyproduktion.

Del fyra
Vad har detta år med Januariavtalet inneburit för det svenska politiska systemet.

Jag vill särskilt framhålla fem punkter
■ Splittringen inom de borgerliga partierna där Centern och Liberalerna bröt sitt vallöfte att inte släppa fram Stefan Löfvén som statsminister och där Moderaterna och Kristdemokraterna, eventuellt, kommer att bryta sitt löfte om att inte göra sig politiskt beroende av Jimmie Åkessons SD.
■ Det skakiga, men trots allt existerande, samarbetet mellan minoritetsregeringen bestående av S+MP samt C och L.
■ De antydningar som finns till ett s.k. konservativt block mellan M, KD och SD. Vi vill dock göra en tydlig markering: Det finns inget konservativt block som många påstår. Det faktum att Ebba Busch Thor har träffat Jimmie Åkesson på tu man hand vid ett tillfälle och Ulf Kristersson har träffat samme Åkesson vid ett annat tillfälle, och naturligtvis talat politik, innebär inte att det har bildats något konservativt block. Därför vill vi betona att detta handlar om antydningar.
■ Sverigedemokraternas fortsatta tillväxt, dels i hela väljaropinionen där de nu är största parti enligt senaste Sifo, dels när det gäller stödet hos LO-medlemmar där de sannolikt också har passerat S – om det vore val idag.
■ Socialdemokraternas fortsatta tillbakagång, inklusive en fortsatt tillbakagång i förtroendet för Stefan Löfven som statsminister.

Det är den sista faktorn som jag anser vara den mest betydelsefulla – tillbakagången för Socialdemokraterna – tillsammans med deras oförmåga att förstå att det som hänt är deras eget fel. Och att ett halverat S nu är ”det nya normala”.

Det borde vara dags för Socialdemokraterna att släppa stöddigheten och visa lite ödmjukhet.
Men inte.

Fortsättning följer

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress
Jag strävar efter ett sekulärt samhälle tillsammans med alla övriga i Arbetarpartiet.
Ett sekulärt samhälle innebär rätten att både vara troende och ateist. Och som troende kan du vara kristen, muslim, jude, buddist eller hindu – för att nämna några av de stora världsreligionerna. Det som begränsar tron är att den inte får utövas på andras bekostnad. Det är därför som tron, och de präster som uttolkar denna i olika kyrkor, måste separeras från staten.

I ett demokratiskt samhälle är tron en privatsak. Detta innebär att lagarna som styr samhället stiftas av en folkvald riksdag, enligt demokratiska principer, och att landet ska styras efter grundlagarna (Sveriges författning). Samhället ska alltså inte styras efter sharia – som bl a tillåter barnäktenskap och att en man har upp till fyra fruar. Inte heller ska samhället styras i enlighet med bibelns uppfattningar om att människor kan stenas till döds för otrohet eller att kvinnan ska tiga i församlingen.

Inom ramen för de svenska lagarna, som sätter gränser för religionernas, och andra livsåskådningarnas, rättigheter, har samhället även skyldigheter mot troende och icke troende i livsåskådningsfrågor. Detta gäller exempelvis gentemot kristna, ateister, judar och muslimer.

I ett sekulärt samhälle har alltså människor, med olika tro och livsåskådningar, både rättigheter och skyldigheter.

I mina ögon har samhället, i form av Norrlands universitetssjukhus (Nus), brustit när det gäller sina skyldigheter gentemot muslimerna.

Del ett
Det är många av oss som känner till att då en muslim dör sker, om det är möjligt, en rituell tvagning. Detta bör ske under värdiga former och så fort som möjligt. Tidigare fanns ett speciellt rum på sjukhuset där denna tvagning kunde genomföras före begravningen. Men sedan över två år tillbaka finns inte denna möjlighet längre. Då förlorade muslimerna det rum där tvagningen tidigare hade skett.

Den som läser om denna fråga och informerar sig genom att tala med berörda parter kan inte dra någon annan slutsats än att alla undviker att ge ett tydligt svar på varför muslimerna har förlorat detta rum. Vad som däremot är tydligt är att servicedirektören vid Region Västerbotten blandar in både stat, kommun och region (landsting) då han förklarar varför ”ingen har ett direkt ansvar”. Regionstyrelsens ordförande Peter Olofsson (S) framhåller att ”frågan inte är enkel att lösa”. Oppositionsrådet Nicklas Sandström (M) hänvisar muslimerna till privata lösningar: ”En privat begravningsentreprenör skulle säkert kunna vara en betydligt bättre lösning”. Ett ytterligare regionråd, Liselotte Olsson, instämmer i kritiken från muslimska föreningen. Hon är nämligen med i Vänsterpartiet och instämmer därför i all kritik, men har inte själv lyckats åstadkomma någonting, trots att det har gått två år och tre månader. (uppgifter från Folkbladet 19/1-20).

Tvagningen är en känslig fråga och utgör en av ritualerna i samband med döden.

Vi som strävar efter ett sekulärt samhälle, där människor med olika tro och livsåskådningar både har rättigheter och skyldigheter, måste ta ställning för muslimerna. I denna fråga har dessa nämligen behandlats på ett osedvanligt nonchalant och nedlåtande sätt. Detta är min och Arbetarpartiets uppfattning.

Det är både skamligt och oacceptabelt att såväl tjänstemän som politiker vägrar att ge entydiga svar. På tjänstemannanivå försöker en ”servicedirektör” förvirra genom att antyda att frågan kräver inblandning av stat, region, kommun samt en ”omvärldsbevakning”. Dimridåer. De tre intervjuade politikerna drar, ytligt sett, åt olika håll. Men när det gäller oviljan att ge tydliga svar drar alla tre åt samma håll. Varken S, M eller V verkar ens vilja försöka besvara följande frågor:
– varför förlorade muslimerna det rum som de tidigare har haft på Nus,
– varför har en lösning på detta, för muslimer så stora problem, dragit ut på tiden – i hela två år och tre månader,
– kommer muslimerna att återfå detta mycket efterlängtade rum på Nus,
– när kommer detta i så fall att ske?

Del två
I tiotals blogginlägg har jag riktat skarp kritik mot islamister och deras medlöpare som vägrat att tydligt och klart säga ungefär så här: ”I Sverige gäller de svenska grundlagarna tillsammans med andra svenska lagar – i Sverige gäller däremot inte sharia”. Och jag kommer alltid att kritisera de som – istället för att svara på frågan om ifall de anser att det är svenska lagar som ska gälla i Sverige, eller om det är sharia som ska gälla – ständigt byter samtalsämne och istället för att svara börjar orera om rasism och islamofobi.

Men i lika många bloggar har jag uttryckt att muslimer, som ställer upp på att svenska lagar ska gälla i Sverige, både är mina vänner och mina allierade.

Detta är inga tomma ord från min sida.

Jag har många personliga vänner med muslimsk tro. Arbetarpartiet har under årtionden haft medlemmar som varit muslimer. Både från Afrika och från Mellanöstern. Både shiiter och sunni. Detta är nämligen möjligt i ett sekulärt parti. Det finns bland annat även kristna och ateister. 

Vi i Arbetarpartiet strävar efter ett sekulärt samhälle, med balans mellan rättigheter och skyldigheter, även då det gäller frågor som handlar om tro och livsåskådning. Detta utgör bakgrunden till att det är självklart för oss att stödja muslimernas rätt att återfå ett rum på Nus för tvagning av de döda inför begravningen – så att den situation som rådde före oktober 2017 kan återställs.

Då muslimerna förlorade sitt rum för drygt två år sedan borde de ansvariga politikerna ha insett sin moraliska skyldighet att:
a) ge en tydlig förklaring till varför detta, för muslimerna så viktiga, rum togs ifrån dem,
b) ge ett löfte om när muslimerna, absolut senast, skulle få ett annat rum på Nus som kunde fylla samma funktion.

Del tre
Ett sekulärt samhälle ska vara tolerant. Men ett tolerant samhälle innebära ett samhälle med både rättigheter och skyldigheter. I det här fallet har samhället inte levt upp till sina skyldigheter mot muslimerna. Återigen: detta är bakgrunden till att jag och Arbetarpartiet i övrigt stöder muslimernas krav på att kunna genomföra den rituella tvagningen av de döda under värdiga och praktiska former.

Innebörden är att ett rum på Nus måste ställas till muslimernas förfogande.

Snarast.

PS. Om någon försöker invända att även hinduer och buddister har vissa ritualer som de vill genomföra i samband med dödsfall och inför begravning, men att de idag saknar ett rum för detta, så får denna fråga behandlas om den tas upp av hinduer och buddister.
Det är inte alltid enkelt att vara sekulär och konsekvent.
Men jag anser att detta är två saker värda att sträva efter. Med all kraft. DS.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken SD eller S – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Avsnitt fyra
Tidigare avsnitt den 11, 12 och 17 januari

Ingress
I den senaste bloggen i serien om samarbetet mellan Miljöpartiet och Islamiska Föreningen i Västerbotten lovade jag att återkomma med det mest tydliga resultatet av detta samarbete. Det jag tänker på, i första hand, är Mariam Salems högst ovanliga politiska karriär.

Men först:
Om inte Socialdemokraterna inser det gigantiska misstaget i att i legitimera det Nya MP i Umeå, ett parti som överlevde valet 2018 endast tack vare samarbetet med Islamiska Föreningen vars imam idag är tre-faldigt utvisad, så kommer ledarskapet inom S att gå till historien som det mest enfaldiga. Som det ledarskap som lade S i graven för nöjet att få kalla sig kommunalråd under fyra år till. 

Del 1.
Inför valet 2018 stod Mariam Salem med på Miljöpartiets alla tre valsedlar i Umeå och Västerbotten.
Salem stod som tvåa på valsedeln till Umeå kommunfullmäktige, som åtta på landstingsvalsedeln och på plats nio på MP:s länsvalsedel till riksdagen. Det var osannolikt raskt marscherat för en person som gick med i Miljöpartiet först i november 2017. Jämför vi Salem med exempelvis Nils Seye-Larsen och Elin Söderberg har de båda senare en gedigen bakgrund inom MP. Seye-Larsen har bl a varit ersättare för Jabar Amin i riksdagen under perioderna 2010-2014 och 2014-2018. Elin Söderberg gick med i Miljöpartiet 2013 och har haft både interna förtroendeuppdrag samt förtroendeuppdrag för MP inom Umeå kommun. I jämförelse med bland annat dessa två var Mariam Salem nästan helt okänd både för medlemmar i MP samt för väljarna. Hon blev alltså medlem i MP så sent som i november 2017 – inte lång tid före fastställandet av valsedlarna. Men det fanns en förklaring till att Salem (trots att hon var helt ny och okänd) sattes upp på alla tre valsedlar och dessutom gick in direkt på andra plats på den kommunala valsedeln.

Jag beskrev situationen i mitt blogginlägg från den 17 januari: ”Då Partistyrelsen MP Sverige rensade ut ledarna i Gamla MP rensade de alltså också ut många muslimer. Detta uppfattade många muslimer i Umeå som väldigt negativt. Det Nya MP i Umeå löpte en överhängande risk att framstå som ett muslimfientligt parti just på grund av utrensningen av det gamla ledarskapet, som till stor del alltså bestått av personer med en muslimsk tro – muslimer som kunde skilja på religion och politik.

Nya MP i Umeå löpte alltså en stor risk att tappa väldigt många av de röster som partiet tidigare fått från muslimer i Umeå. Både Partistyrelsen MP Sverige och den nya lokala ledningen insåg att Miljöpartiet behövde ”nya” personer med muslimsk tro som kunde träda fram på den politiska arenan istället för de muslimer som hade blivit utrensade…

… Det är här Mariam Salem kommer in i bilden. Salems politiska karriär är till stor del ett resultat av Miljöpartiets närmast desperata behov av nya representanter för människor med muslimsk tro efter utrensningarna av det gamla ledarskapet. Mariam Salems politiska karriär är också till stor del ett resultat av samarbetet mellan Partistyrelsen MP Sverige och den Islamiska Föreningen i Västerbotten.”

Del 2.
Det är inte bara Mariam Salems placering på alla tre valsedlar som förvånar. Det som förvånar är också det antal personkryss som, den i politiska sammanhang okända, Mariam Salem erhöll. Låt oss redovisa antalet personkryss som Salem fick på de olika valsedlarna. Med några kommentarer.

* Umeå kommun
Här erhöll Salem hela 292 personkryss! De enda två som fick fler personkryss än Salem var just Nils Seye-Larsen och Elin Söderberg. Båda med en längre bakgrund inom MP. Salem kom på tredje plats trots att hon var i det närmaste okänd för väljarna. Seye-Larsen stod som första namn på den kommunala valsedeln vilket nästan alltid borgar för att personen ifråga får flest personkryss. Han stod dessutom som andra namn på riksdagsvalsedeln från länet och fick ytterligare draghjälp av detta. Elin Söderberg, som alltså fick näst flest kryss, fick naturligtvis en väldig draghjälp av att hon var Nya MP:s förstanamn på länsvalsedeln till riksdagen. Dessa hade också fått sina höga positioner på kommun- respektive riksdagsvalsedlarna på grund av att de två tillhörde de som var mest kända efter utrensningarna av det gamla ledarskapet inom MP i Umeå. Det som däremot verkligen förvånar är hur många personkryss som den okända Mariam Salem erhöll på valsedeln till Umeå kommunfullmäktige.

* Landstinget (numera Region Västerbotten)
Men Salem erhöll även hela 191 personkryss i landstingsvalet. Detta innebar att hon, i stort sett okänd, fick näst flest personkryss av alla på landstingsvalsedeln. Detta trots att hon här endast stod på åttonde plats. I landstingsvalet erhöll Salem t.o.m. fler personkryss än Elin Söderberg som alltså hade draghjälp av att hon var förstanamn på länsvalsedeln till riksdagen. Det finns 15 kommuner i Västerbotten. Hela 173 av Salems personkryss kom från Umeå. Detta visar hur okänd Salem egentligen är i länet som helhet. I nio kommuner fick Salem noll kryss, i två kommuner ett kryss, i två kommuner två kryss och i Skellefteå tolv kryss. Den fråga som måste ställas är inte varför den okända Salem fick noll, ett eller två kryss i 13 av länets kommuner. Den fråga som måste ställas är hur hon kunde få så många kryss i Umeå kommun även i landstingsvalet.

* Riksdagsvalsedeln från länet
Här erhöll Salem hela 83 personkryss. Det var bara tre personer på denna valsedel som erhöll fler personkryss. Även detta är en påfallande hög siffra för den så gott som okända Salem. Som dessutom endast stod på nionde plats. De två som fick flest personkryss var, föga förvånande, Elin Söderberg som alltså var MP:s kandidat till riksdagen från Västerbotten. Näst flest personkryss fick Nils Seye-Larsen. Han stod som andranamn på riksdagsvalsedeln från länet. Av Salems kryss kom hela 75 från Umeå. Återigen: hur kunde hon få så många kryss?

Del 3.
Det var samarbetet mellan Islamiska Föreningen i Västerbotten och MP (främst i Umeå) som var skälet till att den okända Mariam Salem sattes upp på alla tre valsedlarna samt fick så många personkryss. Som jag skrivit tidigare: Miljöpartiet i Umeå och Västerbotten var i desperat behov av ”nya” muslimer istället för de ”gamla” som de rensat ut.

Jag vet, från säkra källor, att Islamiska Föreningen i Västerbotten för första gången uppmanade sina medlemmar / besökare / anhängare att rösta på en viss person. Uppmaningen skedde via sms. Och den person som Islamiska Föreningen uppmanade till röstning på var just Mariam Salem.

Och det är mot denna bakgrund som jag vill påminna om följande:
Samarbetet mellan Islamiska Föreningen i Västerbotten (baserad i Umeå) och Miljöpartiet godkändes av Partistyrelsen MP Sverige via Max Troendle och den framväxande nya ledningen för MP i Umeå och Västerbotten. Detta inkluderar Max Troendle, Nils Seye-Larsen, Elin Söderberg, m fl. Men till detta kommer det viktigaste: den person som var imam i Islamiska Föreningen i Västerbotten vid denna tidpunkt.

Här kan jag riktigt se, och höra, hur vissa representanter för det kriminellt fega svenska etablissemanget vrider sig som maskar på en krok medan andra andas lika häftigt som Jonas Sjöstedt då han spelar indignerad.

Del 4.
Vem var imam i Islamiska Föreningen i Västerbotten vid tidpunkten för träffen mellan denna förening och MP på Ersboda Folkets Hus? Även om svaret på denna fråga får långt gående konsekvenser måste frågan både ställas och besvara sanningsenligt.

*Och sanningen är att imamen i Islamiska Föreningen, vid tidpunkten för mötet med MP, var den imam som greps av Säpo,
*Sanningen är att imamen i Islamiska Föreningen, vid tidpunkten för mötet med MP, var den imam som dömts till utvisning i tre instanser,
*Sanningen är att imamen i Islamiska Föreningen, vid tidpunkten för mötet med MP, var den imam som ingick i det wahhabitiska nätverk som anses ha bidragit till att unga män och kvinnor anslöt sig till barbarerna i Daesh / Islamiska Staten och liknande terrororganisationer,
*Sanningen är att imamen, vid tidpunkten för mötet med MP, var en av styrelseledamöterna i den ekonomiska förening som drev de fyra Bilaal-förskolorna i Umeå, Gävle och Söderhamn vilka anklagas för att ha indoktrinerat barn (mot skollagen) samt fört bort pengar,
*Sanningen är att imamen, vid tidpunkten för mötet med MP, utgjorde en del av det wahhabitiska nätverk som innebär att imamen idag betraktas som en fara för landets säkerhet.

Hur ända in i helvete kan detta vara en icke-fråga för Socialdemokraterna i Umeå, för myndigheter och för media?

Del 5.
Imamens roll i dagens umepolitik:
A. Enligt min uppfattning var det just denna imam – gripen, utvisad, anklagad för sin roll i Bilaal-förskolorna och ansedd som en fara för landets säkerhet – som var den som välsignade Islamiska Föreningens samarbete med Miljöpartiet.

B. Enligt min uppfattning var det just denne imam – gripen, utvisad, anklagad för sin roll i Bilaal-förskolorna och ansedd som en fara för rikets säkerhet – som godkände Mariam Salem som den person som skulle ta tillvara Islamiska Föreningens intressen i Umeå via Miljöpartiet.

C. Enligt min uppfattning är Mariam Salem i första hand Islamiska Föreningens representant inom Nya Miljöpartiet i Umeå – godkänd av nämnda imam. Salem är, í första hand, inte en troende inom Miljöpartiet i Umeå kommun och i Region Västerbotten.

Del 6.
Hur kan då Mariam Salem företräda Islamiska Föreningens intressen. Tack vare det stöd som jag redogjort för har Salem nu kunnat besätta en nästan osannolikt massa positioner. I Umeå kommun, i region Västerbotten (tidigare landstinget) samt senast som nämndeman i Umeå tingsrätt. Här nedan kan alla själva se utifrån vilka positioner som Salem kan agera.

Umeå kommun
* Umeå kommunfullmäktige, ordinarie ledamot
* Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden, ordinarie ledamot, andre vice ordförande
* Äldrenämnden, ordinarie ledamot
* Personalnämnden, ersättare

Umeå Tingsrätt (Umeå, Robertsfors, Vindeln, Vännäs, Bjurholm och Nordmaling)
* Nämndeman

Region Västerbotten (landstinget)
* Regionfullmäktige, ersättare
* Beredning folkhälsa & demokrati Umeå-regionen, ordinarie ledamot, andre vice ordförande

Avslutning
Det finns fortfarande en chans att ändra på situationen. Det är ännu inte för sent – inte ens för socialdemokrater och vänsterpartister. Inte ens för enskilda miljöpartister. Men det finns ett klockslag då det kommer att vara för sent. Enligt SIFO är nu SD det största partiet i Sverige. Den dag då SD blir det största partiet i riksdagen, och dessutom börjar tillsätta förbundsledningarna inom LO, då är klockan slagen. Det är då som det fulla priset för Socialdemokraternas samarbete med MP kommer att visa sig. Och då kommer många socialdemokrater att skylla på arbetarväljarna – och kalla dem för rasister. Och islamofober. Detta har redan skett i United Kingdom (förr kallat Storbritannien) där karriärister inom Labourpartiet anklagar arbetarna för partiets brister.

Om inte S gör en dramatisk kursändring –
både på riksplanet och i Umeå –
kommer vi att få se en allt snabbare dödsdans.
Finns det verkligen inga socialdemokrater kvar med en gnutta sunt förnuft?

_______________________________________

 Varken SD eller S  – nu behövs är ett riktigt arbetarparti