Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varför utförs inte vårt arbete av regeringen stödd av en majoritet i riksdagen ?

___________________________________

Kära läsare

Inledning

Du kan nu läsa fem vittnesberättelser. Tre är från människor som överlevt tiden i IS /Daesh ”huvudstad” Raqqa.
Gå in på arbetsgruppens hemsida via www.demokratiupprattelse.se

Du kan även läsa hur ett av offren för IS /Daesh berättar om de sovande IS-cellerna i Europa. Risken är nu stor att dessa IS-celler kommer att öka, både i antal och aktivitet, då hundratals personer med IS-koppling har lyckats rymma från ett kurdiskt fångläger (Ain Issa). Orsaken är att Turkiet har angripit det kurdisk-kontrollerade område där fånglägret ligger.

Jag har varit osynlig på bloggen ett tag – men jag har absolut inte varit inaktiv.
Som du känner till var jag en av dem som lämnade in en polisanmälan till riksåklagaren och rikspolischefen, riktad mot de ca 300 individer som frivilligt lämnade Sverige och som, med full vetskap om vad Islamiska Staten (Daesh) står för, anslöt sig till denna och andra terrororganisationer. Dessa terror-resor, från Sverige och tillbaka, har pågått åtminstone sedan 2013.

Inga sådan ”terrorresenärer” har gripits och lagförts på grund av misstänkta terrorbrott. Två har gripits och dömts. Men de greps i samband med att polisen gjorde ett knarktillslag och som en bieffekt av att polisen då kom över en datorsticka. Då poliserna tittade igenom denna framkom att två av de gripna hade sparat ett filmavsnitt på stickan där de själva fanns med som vittnen till en halshuggning. Ett minne så kärt att de bevarat händelsen på stickan och tagit med denna hem – sannolikt för att kunna återuppleva händelsen. Och visa den för sina sympatisörer. De två kunde alltså dömas. Men bevisen framkom som en bieffekt av ett knarktillslag. Detta är de svenska myndigheternas hela facit i kampen mot återvändande terrorister!

Del I
Du kan alltså läsa vittnesberättelser från offer som överlevt tiden i fångenskap hos  IS /Daesh.
Tre av berättelser kommer från ”huvudstad” Raqqa. Läs även berättelsen om de sovande IS-celler i Europa. Jag repeterar: gå in på arbetsgruppens hemsida via www.demokratiupprattelse.se

Gå sedan till ”Läs vittnesmål”.
Du kan sedan ”Kommentera” vårt arbete.
Och från och med slutet på den kommande veckan kommer du att kunna ”Donera” pengar för att stödja vårt arbete.

Lär dig hitta till, och följa, arbetsgruppens hemsida. För de vittnesberättelser vi lade ut igår kommer alltså att följas av fler.

Hemsidan heter DEMOKRATI & UPPRÄTTELSE.
Undertexten lyder:
Daesh (IS) offer måste få upprättelse för att våga tro på demokratin. Förövare måste lagföras i en rättsstat.

Jag är stolt över att ha fått en chans att delta i detta arbete.
Du behövs också i vårt arbete.

Del II
Insamlingen av offrens vittnesberättelser är vårt nästa steg efter vår polisanmälan av de ca 300 ”IS-resenärerna”.
När jag säger ”vårt nästa steg” talar jag om arbetsgruppen. Den arbetsgrupp som består av de tre privatpersonerna Ulf Boström, Edward Nordén och undertecknad (Jan Hägglund).

De fem vittnesberättelser som du kan läsa idag är bara början.

Vi kommer mycket snart att publicera fler vittnesmål. Denna läsning kommer inte att lämna dig oberörd. Kunskapen om terrorgruppernas ondska kommer att göra ont. Men vi behöver ta del av överlevarnas egna ord om det barbariska samhälle som IS /Daesh upprättade i Irak och Syrien.

Del III
Har du en egen vittnesberättelse eller känner du någon som har en vittnesberättelse att lämna? Vi ber dig då att överkomma all din smärtan och sända oss din berättelse. Vi ber dig att stötta de du känner så att de orkar skriva sin berättelse och sända den till oss i arbetsgruppen.

Alla kan skriva på sitt hemlands språk.

Vi översätter. Vi garanterar även full anonymitet. Vittnesberättelserna lämnas på en e-postadress där de krypteras och sparas på en server utanför Sverige.

Del IV
Du visar de överlevande offren respekt genom att läsa dessa, och de ännu inte publicerade, vittnesberättelserna.
Läs om de fasor som de genomgått. Och som de lever vidare med. Utan att få stöd av de svenska myndigheterna som inte ens förmår skydda dem från ett liv i rädsla för sina tidigare bödlar som tillåts leva fritt här i Sverige – och som de riskerar att möta på offentliga platser som Rådhustorget, biblioteken eller när de handlar på Coop, ICA eller Liedl.

Vi behöver alla ta del av dessa vittnesberättelser om vi ska kunna bistå offren i deras livslånga kamp för upprättelse. Vi behöver läsa deras berättelser om vi ska förstå behovet att bekämpa terroristerna och förebygga nya terrordåd som det på Drottninggatan.

Del V
Hur ska vi bistå offren på bästa sätt och bekämpa terrorgrupper som IS /Daesh på det mest effektiva sättet?
Denna fråga är av avgörande betydelse.

Svaret är att vi måste stödja alla de muslimer som anser att svensk lag står över sharia!
Dessa utgör en majoritet. I Sverige och i Europa. Men en annan majoritet, den i riksdagen, vägrar följa uppmaningarna från FN och Europarådet att erkänna IS /Daesh folkmord på yazidier, kristna och muslimer. Myndigheterna har ännu inte ens försökt att ställa de som lämnade Sverige för att förena sig med IS /Daesh, Nusrafronten och al-Qaida inför rätta.

Myndigheterna skyddar inte offren. Och så länge som en majoritet i riksdagen inte följer FU:s och Europarådets uppmaning, och så länge myndigheterna inte agerar för att skydda offren och lagföra de som återkommer från terrorgrupperna, så länge kommer också de som sätter svensk lag över sharia att leva i rädsla – här i Sverige. 

Om någon undrar ”var är alla muslimer som sätter svensk lag över sharia” blir mitt svar ”överallt”. Men rädda. Rädda eftersom de sviks av riksdagens majoritet och av myndigheterna!

Arbetsgruppen syftar bland annat till att stödja de muslimer som sätter svensk lag över sharia!

Del VI
Varför följer inte Sverige uppmaningarna från Europarådet och FN och erkänner IS /Daesh folkmord?

Läs vad FN:s utredningskommission har att säga.

Enligt FN-kommissionen har Islamiska Statens (Daesh) terrorverksamhet bestått av folkmord riktat mot folkgruppen yazidier, men även av folkmord riktat mot kristna och muslimer. Detta i form av massmord, sexslaveri, hjärntvätt, gruppvåldtäkter och andra brott mot mänskligheten. När det gäller yazidierna har IS / Daesh syfte varit att utplåna folkgruppens liv och identitet. FN:s kommission anser att IS folkmord på yazidierna påminner om Förintelsen.

Detta är brott som IS /Daesh utförde på de områden som de behärskade. Och Europarådet och FN uppmanar sina medlemsstater, till vilka Sverige hör, att erkänna de folkmord som IS /Daesh utfört på folkgruppen yazidier, kristna och muslimer i de områden som terrororganisationen behärskade.

Men vi får inte glömma alla terrordåd som IS utfört, eller inspirerat till, runt om i Europa och i många andra delar av världen. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Låt oss aldrig glömma offren på Drottningsgatan.

Del VII
Om en majoritet i riksdagen hade erkänt IS /Daesh folkmord på yazidierna, muslimer och kristna hade den svenska staten haft de juridiska instrument som krävs för att ställa de som återvänt från terrororganisationerna inför rätta.
Både de som redan återkommit till Sverige och de som kommer att försöka återkomma hit i framtiden. Folkmord är nämligen ett brott som aldrig preskriberas. Detta innebär att hur lång tid det än går blir brottet aldrig för gammalt juridiskt sett – de som misstänks för folkmord kan alltid ställas inför rätta så länge de lever.

Om du som läser detta tillhör ett av riksdagspartierna som vägrar erkänna dessa folkmord så bör du fråga din riksdagsledamot varför ditt parti överger offren, skyddar förövarna och därmed sviker alla de muslimer som sätter svensk lag över sharia?

Det är verkligen en skam att en majoriteten i riksdagen inte röstade för att erkänna folkmorden.

VIII
För naturligtvis borde alla som återvänder, efter att ha rest och anslutit sig till terrorklassade organisationer, behandlas som misstänkta, bland annat för mord, då de återvänder till ett Sverige som de lämnade. Ofta i förakt. Alla dessa borde naturligtvis få sina mobiltelefoner, datorer och ”datorstickor” genomsökta.

Men ingen som återkommit till Sverige – oavsett om de tillhört IS /Daesh, Nusrafronten eller al-Qaida – och därmed stött terrorklassade organisationer som begått obeskrivliga brott har gripits och förhörts som misstänkta för detta! Tyvärr skiljer sig Sverige, mycket negativt, från alla jämförbara länder. Exempelvis från grannländerna Norge och Danmark. Sverige saknar en fungerande lagstiftning mot de ca 300 individer som anslutit sig till IS / Daesh och andra terrorklassade organisationer. Idag har  minst hälften av dessa individer nu återvänt till Sverige.

De som styr Sverige spelar rysk roulette med våra liv. De har verkligen inte lärt sig något av tragedin på Drottninggatan.

Till sist:
Återigen: För att ta del av berättelserna – gå in på arbetsgruppens hemsida via www.demokratiupprattelse.se

Till sist: ställ dig själv frågan – varför utförs inte vårt arbete av regeringen stödd av en majoritet i riksdagen ?

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Inledning
I onsdags gav ”Utrikespolitiska föreningen vid Umeå universitet” representanter för den officiella regimen i Kina en chans att förklara hur de ser på dagens demokratirörelse i Hongkong. Men den fråga de borde ha fått besvara är hur de ser på den bestialiska massakern på Tiananmen Square 1989.

Stycke ett
Den bestialiska massakern på Tiananmen Square natten mellan den 3 och 4 juni 1989 chockade alla. Och naturligtvis även de kinesiska studenterna i Umeå. Chocken tilltog i takt med att allt fler fasansfulla detaljer läckte ut om vilka fasor som tilldragit sig på Tiananmen Square (Himmelska fridens torg).

Läs ett stycke nedan ur boken ”Eyewitness in China”, skriven av Stephen Jolly.

“But some of the workers and students stayed in the Square. And the troops just mowed them down. They shot them dead. They just shot them. There were dead and wounded lying in the square. Then the tanks came in and rolled over them, and flattened them. And then the soldiers got these bulldozers, and picked up all the bodies and the tents, and put them in a pile and burnt everybody and everything there. Some of the people were still alive I’m convinced when they were burnt, though I’ve got no proof of that of course. And all of these people are officially classified as missing, not dead.”

(Ur boken “Eyewitness in China”, av Stephen Jolly)

Stycke två
I samband med ett av mina besök i Kina träffade jag några diskussionslystna ungdomar. Då jag händelsevis råkade ha med mig boken ovan gav jag bort den till ungdomarna. Den första som läste den var en tjej som jag återsåg några dagar senare. Hon gav mig en kram och, med tårarna rinnande, viskade samtidigt i mitt öra: ”thank you, thank you, you know, our government doesn’t tell us everything”.

Även mina tårar rann. Denna bok skär i ens hjärta som en kniv.

Stycke tre
Minnet av massakern på Tiananmen Square är i allra högsta grad levande hos hundratals miljoner kineser i Folkrepubliken Kina. Detsamma gäller för de boende i Hongkong. De hade tillgång till all medierapportering från ”väst” och samtidigt, p g a geografisk närhet samt via släkt och vänner, fick de direkt information inifrån Kina.

Året 1989 var inte Hongkong en del av Folkrepubliken Kina utan var ”arrenderat” av United Kingdom. Så befolkningen hade tillgång till all medierapportering från ”väst”. Samtidigt, på grund av den geografiska närheten samt via släkt- och vänskapsförhållanden, hade Hongkongborna egna direkta informationskanaler till Folkrepubliken. Just därför var många av medias Kina-bevakare placerade i Hongkong. Och just därför måste dagens protester ses mot bakgrund av att det i år är 30 år sedan den ohyggliga massakern på Tiananmen Square 1989.

Stycke fyra
När massakern ägde rum fanns det många kineser här i Umeå för att plugga på universitetet. Vid denna tidpunkt var ofta de utlandsstuderande knutna till de styrande i Kina, antingen som medlemmar i KKP, eller genom att deras släkt kunde råka illa ut vid eventuella avhopp. Det cirkulerade också rykten om att studenterna tvingades spionera på varandra för att ingen skulle involvera sig i regimfientliga aktiviteter. Vi som senare kom att bilda Arbetarpartiet tog initiativet till ett politiskt möte med de kinesiska studenterna. Många kom.

Avrundning
I onsdags gav alltså ”Utrikespolitiska föreningen vid Umeå universitet” representanter för den officiella regimen i Kina en chans att förklara hur de ser på dagens demokratirörelse i Hongkong. Samtidigt har den kinesiska regimen dragit samman trupper runt omkring Hongkong.

Detta understryker att den fråga som den kinesiska regimens representanter borde pressas till att besvara är hur de ser på den bestialiska massakern på Tiananmen Square 1989.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Detta blogginlägg var tänkt att bli del tre i en miniserie om svensk flyktingpolitik. Men nu har Johan Westerholm, ”Ledarsidorna.se”, lämnat en så akut och skrämmande rapport att jag måste skjuta på den tredje delen ett antal dagar.

Och nu, för din egen skull, ta del av denna politiska katastrof i form av ett  fullständigt rättshaveri. Och hör sedan av dig!

” Polisen kapitulerar – Inför utomrättsliga klanjuridiska processer

Polisen låter på sitt intranät meddela personalen att utredningarna skall kompletteras med medlingsförsök mellan parterna istället för att föra olika brott till åklagare och domstol. Det gäller framför allt i konflikter mellan familjer och klaner som pågått under lång tid där brott som till exempel misshandel numera skall avgöras i utomjuridiska processer utan offentlig till- eller insyn. Upprördheten hos äldre och erfarna utredare och poliser är stor medan framför allt polischefer och yngre polismän rycker på axlarna åt nyordningen.”

Klicka och lyssna här nere.
Så får du höra fortsättningen på Johan Westerholm, Ledarsidorna.se,

Sedan du lyssnat klart skriv gärna en kommentar till min blogg. Och kontakta mig sedan om du vill delta i försvaret av en demokratisk rättsstat.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Det andra inlägget av tre om flyktingpolitik

Ingress
I det första inlägget i denna miniserie om flyktingpolitiken betonade jag att Sverige ska ta sin andel av det antal asylsökande som kommer till EU. De fyra åren 2012-2015 utgjorde ett historiskt undantag i svensk flyktingpolitik. Speciellt tydligt var detta under år 2015. I snitt tog EU-länderna emot 2,6 asylsökande per tusen invånare. Sverige, däremot, tog emot 16,5 asylsökande per tusen invånare! Det är över sex gånger så många som EU-snittet.

Problemet är att ett antal politiskt korrumperade partier, och ett antal politiskt korrumperade media, tillsammans har skapat en mytologi. Denna mytologi går ut på att då Stefan Löfvens regering beslöt att ”dra i handbromsen” den 24 november 2015 så bytte Sverige till en ny och ”inhuman” flyktingpolitik; att Sverige vid detta tillfälle frångick en gammal och human flyktingpolitik till förmån för en ny och ”kall” flyktingpolitik. Men sanningen är alltså att det som hände i november 2015 var att Stefan Löfven och den dåvarande S+MP-regeringen ÅTERGICK till en asylpolitik som låg i linje med den som Sverige alltid har fört. Sveriges samlade syn på invandring – arbetskraftsinvandring, anhöriginvandring, flyktinginvandring – har alltid varit restriktiv!

Låt mig uttrycka detta på ett annat sätt: Det var åren 2012-2015 som utgjorde undantaget. Detta undantag präglades av något helt nytt. Partier som MP, V och C kom att prägla asylpolitiken. Detta är partier som mer eller mindre uttalat vill ha fri invandring. Och detta har aldrig, någonsin, varit något som riksdagens partier tidigare har stått för. Jag skriver denna bloggserie i ett försök att vrida den lögnaktiga mytologin kring åren 2012-2015 rätt. Så låt mig säga det ytterligare en gång: Det Stefan Löfven gjorde den 24 november 2015 var att ta ett steg i riktning mot vad som alltid varit det NORMALA för Sverige.

Stycke ett
Sverige ska jämföras med övriga Europa – inte med 70 miljoner flyktingar i världen
Även före undantagsperioden 2012-2015 florerade en rad myter kring flykting- och invandringspolitiken i Sverige. De som inte har velat diskutera fakta rörande flyktingpolitik har ständigt försökt hitta metoder att förvränga verkligheten. Det vanligaste sättet att ljuga på har varit att ljuga med statistik som inte har något med varken Sveriges eller EU:s flyktingpolitik att göra.

Metoden går ut på att ställa Sveriges flyktingmottagande mot det totala antalet flyktingar i världen. År 2015 uppgav FN:s flyktingorgan att det totala antalet flyktingar i världen låg på ca 63 miljoner. (I slutet av 2018 låg antalet på 71 miljoner.) De korrumperade partiernas och medias metod går alltså ut på att jämföra svenskt flyktingmottagande med FN:s ”totalsiffra” över antalet flyktingar i världen. Effekten av detta är att det svenska flyktingmottagandet, oavsett hur stort eller litet det är, alltid kommer att se minimalt ut jämfört med totalsiffrorna (som var 71 miljoner år 2018 och ca 63 miljoner 2015). Detta metod är medvetet lögnaktig.

Låt oss åter titta på året 2015. Detta år uppgav FN att det fanns ca 63 miljoner flyktingar i världen. Av dessa sökte 3,2 miljoner asyl – någonstans i världen. Det antal som sökte asyl i något av EU:s 28 länder var 1,3 miljoner. Och det är naturligtvis mot denna siffra (1,3 miljoner) som Sveriges flyktingmottagande ska jämföras. Varje politiskt och intellektuellt hederlig debattör gör denna jämförelse. Och då kommer man fram till att Sverige inte bara tog sin del av ansvaret utan tog emot över sex gånger så många asylsökande som EU-länderna tog emot i snitt.

Låt oss titta på år 2018. Detta år var det, som sagt, 71 miljoner flyktingar i hela världen (FN). Av dessa sökte 3,5 miljoner människor asyl någonstans i världen. Det antal som sökte asyl i något av EU-länderna var 650 000. Det är mot denna denna siffra (650 000 asylsökande) som Sveriges flyktingmottagande ska jämföras.

Stycke två
Sverige har under snart ett årtionde bedrivit en asyl- och flyktingpolitik som skiljer sig från de övriga EU-ländernas. Detta utan att de olika regeringar som varit ansvariga har förberett kommuner och landsting ekonomiskt eller när det gäller arbetsmarknads- och bostadspolitik. Men det allra värsta har varit den offentliga lögnen. Inget av riksdagens partier har bedrivit någon valrörelse som öppet och ärligt sagt till väljarna att de söker stöd för en asyl- och flyktingpolitik som (låt oss ta år 2015) innebär att Sverige ska prioritera resurserna utifrån att landet tar emot sex gånger så många flyktingar som EU-snittet. Annars hade ju valrörelsen 2014 varit ett utmärkt tillfälle att föra fram detta budskap!

Stycke tre
Den offentliga lögnen – skapad av politiskt korrumperade partier och dito medier – har splittrat Sverige som nation. Det är denna offentliga lögn som huvudsakligen ligger bakom SD:s historiskt snabba tillväxt. Vissa partier – exempelvis MP, V, delar av S och C – anser uppenbarligen ändamålen helgar medlen. Alternativt uttryckt: de ljuger när det gäller den svenska asyl- och flyktingpolitiken. Och stora delar av media har backat upp denna lögn istället för att avslöja den.

Jag anser, tillsammans med övriga i Arbetarpartiet, att Sverige ska ta sin andel av de flyktingar som söker sig till EU. Jag anser, tillsammans med övriga i Arbetarpartiet, inte att EU ska ta emot färre flyktingar. Men vi anser också att svenska riksdagspartier och regeringar måste sluta med att försöka ”väga upp” en eventuell ovilja hos övriga 27 EU-länder när det gäller att ta emot asylsökande. Det går nämligen inte. Vad som däremot går är att slå sönder de svenska välfärdssystemen – inklusive kollektivavtalen.

Sverige är redan ett avskräckande exempel både inom och utanför EU. Detta kommer inte att öka övriga EU-länders vilja att ta emot fler asylsökande.

PS. Ett flyktingantal på 71 miljoner utgör en ohygglig tragedi. Frågan är hur dessa människor ska hjälpas. Svaret står delvis att finna i följande siffra: 40 miljoner av dessa är flyktingar i sitt eget land. Vad dessa flyktingar behöver är Fred och Bistånd på hemmaplan. Vad de inte behöver är offentliga lögner och länder som tar av sitt utlandsbistånd för att, ensamt, försöka ”väga upp” andra EU-länders motvilja att ta sin del av ansvaret. Detta var exakt vad Sverige gjorde 2015. Det sannolika resultatet av detta var att Sverige, genom att minska sitt utlandsbistånd till Afrika (och därmed bl a beröva människor tillgången på vatten), bidrog till att öka antalet människor som tvingades försöka ta sig över Medelhavet. DS. 

____________________

Detta var det andra inlägget av tre om flyktingpolitiken. Fortsättning följer.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Det första inlägget av tre om flyktingpolitik

Inledning

Sverige ska ta sin andel av det antal asylsökande som kommer till EU.

De fyra åren 2012-2015 utgör ett historiskt undantag i svensk flyktingpolitik. Speciellt tydligt blir detta under år 2015. I snitt tog EU-länderna emot 2,6 asylsökande per tusen invånare. Sverige tog emot 16,5 asylsökande per tusen invånare. Det är över sex gånger så många som EU-snittet.

Periodens karaktär av undantagstillstånd kan även beskrivas på andra sätt. Under de fyra åren 2012-2015 kom det nästan lika många flyktingar till Sverige som under de föregående 17 åren. Det handlar om nästan 350 000 personer. Det fanns ingen som helst beredskap för att ta emot så många flyktingar. Bristen på en genomtänkt plan för hur alla dessa människor skulle kunna tas om hand, och än mindre integreras, kunde iakttas på alla samhällslivets områden. Kommunerna hade inte förberetts ekonomiskt. Inte ens det akuta behovet av tak över huvudet kunde tillgodoses under hösten 2015. De ansvariga partiledarna, både i Alliansen och S+MP (plus V), verkade aldrig ens ha tänkt tanken att deras dramatiska omläggning av flyktingpolitiken – där Sverige avveck från alla jämförbara länder inom EU samt från sin egen historia – behövde förklaras. Det traditionella politiska etablissemanget begick alla fel som var möjligt att begå. Och Den Nya kompromisslösa Flyktingpolitiken genomfördes.

Samtidigt var debattklimatet sådant att det inte gick att påtala de ovan nämnda bristerna utan att bli stämplad som rasist eller SD-anhängare.

Och flyktingpolitikens kostnader sopas under mattan.

Stycke ett
Arbetarpartiet varnade för att denna nya, kompromisslösa, asylpolitik tvingade fram ett val mellan två alternativ: att slå vakt om välfärdssamhället eller att acceptera välfärdssamhällets upplösning.
Det förstnämnda alternativet krävde ett väldigt investeringsprogram. Annars riskerade den ansvarslösa flyktingpolitik som infördes under Reinfeldts år vid makten att skapa en ny arbetslös underklass i utanförskapsområden – identifierbar genom hudfärg. Uppdrag Gransknings reportage om situationen i Filipstad (28/8) visade på att en sådan situation redan hade börjat växa fram.

Idag är denna situation ett faktum

Stycke två
Reportaget från Filipstad visade på två skrämmande trender. Å ena sidan pågår en utflyttning från Filipstad, av inrikes födda personer i arbetsför ålder. Å andra sidan är arbetslösheten skyhög i den utrikesfödda delen av befolkningen.

Detta trots att det finns jobb att få i kommunen.

Enligt kommunchefen Claes Hultgren är problemet att många av de utrikesfödda helt saknar förutsättningar att kunna komma in på arbetsmarknaden. I kommunens ekonomirapport skriver Hultgren följande:
”I Filipstad bor cirka 750 vuxna individer med ursprung i Syrien, Somalia, Eritrea, Afghanistan och Irak. […] I denna grupp är arbetslösheten och bidragsberoendet mycket högt, samtidigt som utbildningsnivåerna är mycket låga. Denna grupp riskerar att hamna i ett evigt utanförskap som redan nu belastar den kommunala ekonomin tungt.”

Den situation som Uppdrag Gransknings reportage beskriver är inte unik för Filipstad. I juli var 47,4 procent av alla inskrivna hos Arbetsförmedlingen födda utanför Europa. Trots de senaste årens högkonjunktur tar det ca fem år innan hälften av de nyanlända, som kom till Sverige ett visst år, har etablerat sig på arbetsmarknaden (SCB). Svårast att komma ut i arbete har nyanlända kvinnor.

Stycke tre
Det tyngsta ansvaret för den uppkomna situationen ligger på de fyra borgerliga partierna. Regeringen Reinfeldt införde Europas mest liberala flyktingpolitik genom sin migrationspolitiska uppgörelse med Miljöpartiet. Detta skedde i mars 2011. Innebörden blev att en oproportionerligt stor andel av de asylsökande som kom till Europa sökte sig just till Sverige. Varken Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet hade något att invända mot denna politik.

Det var först i november 2015 som Stefan Löfven ”drog i nödbromsen” och återgick till en, för Sverige, mer normal asylpolitik.
Vänsterpartiet motsatte sig detta steg mot en återgång till en för Sverige mer normal flyktingpolitik. V är ett oseriöst politiskt parti som ingen bör ta på allvar.

Stycke fyra
Uppgörelsen mellan S, C, MP och L har nu, återigen, öppnat dörren för en asylpolitik som avviker från övriga EU. Detta genom en ökning av antalet asylsökande som Sverige inte kommer att klara.

En av de frågor som detta reser handlar om finansieringen.

Åren 2011 till 2017 femdubblades kostnaderna för svenskt flyktingmottagande. Från ca 12 miljarder 2011 till nästan 61 miljarder 2017. Se tabell nedan.

Att diskutera dessa kostnader är fortfarande tabu i den svenska politiska debatten. De skenande kostnaderna för flyktingmottagandet utgör troligen det tydligaste exemplet på att makthavarna hade tappade kontrollen över situationen 2015. De har aldrig återfått kontrollen. Och nu kommer denna brist på kontroll att göra sig ännu mer märkbar.

____________________

Detta var det första inlägget av tre om flyktingpolitiken. Fortsättning följer

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Arbetarpartiets ordförandes far satt alltså med i den helikopter som filmade de två miljoner människorna från Estland, Lettland och Litauen som bildade en 600 km lång kedja genom alla tre länderna.
Detta videoklipp från 1989 är verkligen gripande.
Se de klippet nedan. Som straff blev han ”bannlyst” och fick inte besöka Sovjetunionen på fem år. Han svarade kaxigt att han inte trodde att Sovjet skulle hålla ihop i fem år. Och som bekant fick han rätt. 

Det har nog inte undgått någon att en väldig proteströrelse vuxit fram i Hongkong. Vad som började som protester mot en utlämningslag handlar idag om djupare frågor som rör demokrati. Dagens protester får mig att minnas händelserna i Kina för 30 år sedan. Dagens protester i Hongkong kan omöjligt förstås utan att känna till den fasansfulla massaker som ägde rum på Tiananmen Square – Himmelska fridens torg – under den 3-4 juni 1989. Kampmetoderna kan inte heller förstås utan att känna till balternas strid för nationellt självbestämmande och avskiljande från Sovjetunionen samma år. Detta understryks av att demonstranterna uppmärksammade 30-årsdagen för ”The Baltic Way” genom att bilda en mänsklig kedja med över 200 000 människor som de kallade ”The Hong Kong Way”. The Baltic Way var en 600 km lång mänsklig kedja med två miljoner deltagare som sträckte sig genom Estland, Lettland och Litauen den 23 augusti 1989.

* Här kan du se ett klipp från den enorma folkliga mobilisering som skedde i Estland, Lettland och Litauen. Filmat från nämnda helikopter.

* Här är ett nyhetsinslag från 1989 som i sin tur berättar om hur den då aktuella frihetskampen har sina rötter 50 år tillbaka i tiden – i Molotov-Ribbentropp-pakten mellan Stalin-Sovjet och Hitler-Tyskland:

Vi du veta mer om hur den fasansfulla massakern på Tiananmen Square bland annat speglades i här i Umeå?

Läs då min min föregående blogg.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Ingress
Det har nog inte undgått någon att en väldig proteströrelse vuxit fram i Hongkong. Vad som började som protester mot en utlämningslag handlar idag om djupare frågor som rör demokrati. Dagens protester får mig att minnas händelserna i Kina för 30 år sedan. Dagens protester i Hongkong kan omöjligt förstås utan att känna till den fasansfulla massaker som ägde rum på Tiananmen Square – Himmelska fridens torg – under den 3-4 juni 1989. Kampmetoderna kan inte heller förstås utan att känna till balternas strid för nationellt självbestämmande och avskiljande från Sovjetunionen samma år. Detta understryks av att demonstranterna uppmärksammade 30-årsdagen för ”The Baltic Way” genom att bilda en mänsklig kedja med över 200 000 människor som de kallade ”The Hong Kong Way”. The Baltic Way var en 600 km lång mänsklig kedja med två miljoner deltagare som sträckte sig genom Estland, Lettland och Litauen den 23 augusti 1989.

* Här kan du se ett klipp från den enorma folkliga mobilisering som skedde i Estland, Lettland och Litauen. Filmat från nämnda helikopter.

* Här är ett nyhetsinslag från 1989 som i sin tur berättar om hur den då aktuella frihetskampen har sina rötter 50 år tillbaka i tiden – i Molotov-Ribbentropp-pakten mellan Stalin-Sovjet och Hitler-Tyskland:

Stycke ett
Tiananmen Square. Minnet av massakern på Tiananmen Square (Himmelska fridens torg) är i allra högsta grad levande hos hundratals miljoner kineser i Folkrepubliken Kina. Detsamma gäller för de boende i Hongkong. De hade tillgång till all medierapportering från ”väst” och samtidigt, p g a geografisk närhet samt via släkt och vänner, fick de direkt information från Kina.

Året 1989 var Hongkong fortfarande inte en del av Folkrepubliken utan var ”arrenderat” av United Kingdom. Så befolkningen hade tillgång till all medierapportering från ”väst”. Samtidigt, på grund av den geografiska närheten samt via släkt- och vänskapsförhållanden, hade Hongkongborna direkta informationskanaler med Folkrepubliken. Just därför var många av medias kinabevakare placerade i Hongkong. Och just därför måste dagens protester ses mot bakgrund av att det är 30 år sedan den ohyggliga massakern på Tiananmen Square 1989.

Stycke två
Kinesiska studenter i Umeå. När massakern ägde rum fanns det många kineser i Umeå för att plugga på universitetet. Trots att dessa studenter Vid denna tidpunkt var ofta studenterna var knutna till de styrande i Kina, antingen som medlemmar i KKP, eller genom att deras släkt kunde råka illa ut vid eventuella avhopp. Det cirkulerade också rykten om att studenterna tvingades spionera på varandra för att ingen skulle involvera sig i regimfientliga aktiviteter. Då kineserna organiserade en pick-nick slogs man av att de, trots sitt stora antal, nästan aldrig bjöd in någon icke-kines.

Stycke tre
Den bestialiska massakern på Tiananmen Square natten mellan den 3 och 4 juni 1989 chockade alla och naturligtvis även de kinesiska studenterna i Umeå. Umebor tog initiativ till att samla alla kineser som ville och kunde, tillsammans oss infödda umebor, till en sorts sorgens picknick på gräset vid Nydalabadet. Vi var många. Detta var ett sätt att stötta de sörjande, och alltmer chockade, kineserna. Ett tillstånd som tilltog i takt med att allt fler fasansfulla detaljer kom ut från vad som tilldragit sig på Tiananmen Square.

“But some of the workers and students stayed in the Square. And the troops just mowed them down. They shot them dead. They just shot them. There were dead and wounded lying in the square. Then the tanks came in and rolled over them, and flattened them. And then the soldiers got these bulldozers, and picked up all the bodies and the tents, and put them in a pile and burnt everybody and everything there. Some of the people were still alive I’m convinced when they were burnt, though I’ve got no proof of that of course. And all of these people are officially classified as missing, not dead.”

(Ur boken “Eyewitness in China”, av Stephen Jolly)

I samband med ett av mina besök i Kina träffade jag några diskussionslystna ungdomar. Då jag händelsevis råkade ha med mig boken ovan gav jag bort den till ungdomarna. Den första som läste pamfletten var en tjej som jag återsåg några dagar senare. Hon gav mig en kram och, med tårarna rinnande, viskade i mitt öra: ”thank you, thank you, you know, our government doesn’t tell us everything”.

Stycke fyra
Men åter till Umeå. Vår parti i Umeå ansåg att det varken var tillräckligt, politiskt sett, eller nyttigt på det personliga planet, att gång på gång samla folk enbart för att äta och sörja. Så till viss irritation för den umebo som ansåg sig ha monopol på de kinesiska studenterna i Umeå organiserade vi ett möte på kvällstid. Som jag minns det hölls mötet på Ålidhems Folkets Hus och var förhållandevis välbesökt. Trots ryktena om att vissa av studenterna tvingades spionera på andra.

Under mötet diskuterade bland annat KKP:s roll i Kina, bristen på demokratiska fri- och rättigheter, de ekonomiska reformernas effekter (skillnaden mellan fattiga och rika hade börjat öka). Alla var på mötet var, svensk eller kines, rörande eniga om att den kinesiska statsledningens påståenden om att demonstranterna på Himmelska fridens torg var kontrarevolutionärer influerade av imperialismen var en grov lögn. Det var ett mycket lyckat möte som jag än idag är stolt över att ha varit medarrangör till.

Stycke fem
På randen till inbördeskrig. Med tiden framkom det att det hade ägt rum protester i 400 städer runt om i Folkrepubliken Kina. Dessa hade hållits till stöd för demonstranterna på Tiananmen Square, men också mot bristen på yttrande- och tryckfrihet, de ökande skillnaderna mellan fattiga och rika samt mot det statsbärande kommunistpartiets oförmåga att leda landet framåt.

Missnöjet hade byggts upp under två stora satsningar som båda hade lett till katastrofer. Dels ”Det stora språnget” i slutet på 50- och början på 60-talet, dels på grund av ”Kulturrevolutionen” mellan 1966 och 1976. Det första var ett försök att industrialisera Kina och samtidigt effektivisera jordbruket. En satsning som ledde till en katastrofal hungersnöd, och som beräknas ha kostat tiotals miljoner liv, och ledde till att Mao i praktiken tappade makten. Kulturrevolutionen var ett fint sätt att beskriva Maos kamp för att återta makten genom att förtrycka kritiken underifrån, från arbetare och bönder, och återta makten inom partiet och statsapparaten.

Kina befann sig, i många avseenden, i en liknande situation som Östeuropa och Sovjetunionen befann sig i vid denna tidpunkt. Hela östblocket bröt samman under åren 1989-91. Oppositionen mot den kinesiska statsapparat som vuxit samman med KKP var så stark att marken darrade under deras fötter. Många hävdar att de första militära förband som fick order att krossa demokratirörelsen i Beijing, som spridit sig från studenterna på torget till arbetarna på fabrikerna, hade vägrat lyda order. Jag tillhör de som anser att Kina befann sig på randen till en politisk revolution, eller inbördeskrig, i april 1989. Det var därför den kinesiska ledningen använde så enormt brutala metoder.

Stycke sex
Kongressen som hölls av VPK:s ungdomsförbund. Fyra dagar före massakern höll dåvarande VPK:s ungdomsförbund Kommunistisk Ungdom (idag Ung Vänster) kongress. I ett referat från kongressen kan man läsa att KU hade bjudit in fyra representanter från den kinesiska ambassaden i Stockholm. Enligt referatet från kongressen kritiserade gästerna från ambassaden studenterna och demokratirörelsen. Hårt. De förklarade att den var ett resultat av påverkan, antingen av CIA eller imperialismen. I referatet, i en KU-tidning, stod det att dessa gäster fick kongressens varmaste applåd. Detta är en av många kopplingar till stalinistiska och maoistiska statsmaskinerier som det gamla VPK och dess ungdomsförbund Kommunistisk Ungdom aldrig har gjort upp med – fullt ut. Detsamma gäller för dagens Vänsterparti och Ung Vänster. Det handlar inte bara om Lars Ohly.

Det handlar även om senare partiledare.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Ingress
Jag minns en av alla de gånger som frågan om en kartläggning av ett eventuellt hedersförtryck i Umeå var uppe till debatt i Umeå kommunfullmäktige. Det var under mandatperioden 2014-2018. Gudrun Nordborg – då ordförande för Vänsterpartiet i Umeå, ledamot i kommunfullmäktige och, enligt vissa fnittriga manliga ledamöter inom V, en ”feministisk ikon” inom Vänsterpartiet – var en av de som gick till angrepp på vår fråga om varför inte också Umeå kartlade ett eventuellt hedersförtryck. Så hade ju skett i Stockholm, Göteborg och Malmö (och skulle komma att ske även i Uppsala).

Jag ansåg att Gudrun Nordborg inte hade velat diskutera argumenten för eller emot en kartläggning av hedersförtryck. (Vilka argument kan för övrigt finnas emot en kartläggning?) Den, enligt vissa, ”feministiska ikonen” hade istället slagit ned mycket aggressivt på förslaget från en kvinnlig liberal, och oss, om att göra en kartläggning av hedersförtryck i Umeå.

Jag frågade därför den dåvarande ordföranden för V i Umeå om hon ansåg att jag var rasist? Skälet är att jag tillhör de ytterst få, som vid denna tidpunkt, aktivt drev frågan om att Umeå kommun borde göra en kartläggning av hedersförtrycket? På detta svarade Gudrun Nordborg nej. Och sedan fällde Nordborg följande, anmärkningsvärda, uttalande: ”men det gynnar rasisterna att vi bara talar om hedersförtryck”!

Stanna upp ett tag och fundera på denna formulering!

Skulle det verkligen gynna Sveriges rasister om partierna i kommunala församlingar, samt i riksdagen, diskuterar begreppet hedersförtryck (brukat av FN) i syfte att:
* kartlägga de begränsningar av ungdomars och kvinnors liv som förekommer,
* i syfte att kartlägga förtryck som kan ta sig uttryck i form barn- och tvångsäktenskap, månggifte och könsstympning,
* genom att kartlägga ett förtryck som i värsta fall kan ta sig formen av mord ?

Bara undersökningen UNGA 18 i Umeå, som omfattade 5700 elever i åldrarna 13-18 år, visade bland annat följande när det gällde frågan om självbestämmande: ”Nära 10 procent av ungdomarna födda utanför Europa får inte själva bestämma vilken religion eller livsåskådning de ska ha … För ungdomar födda i Sverige är andelen 2 procent”.

Stycke ett
Därför har uteslutningen av Amineh Kakabaveh en nationell betydelse

Vänsterpartiet i Umeå har visat upp en oförståelse för, och en aggressivitet mot, de som vill bekämpa hedersförtryck. Det är just denna oförståelse och aggressivitet inom Vänsterpartiet som helhet som har lett till att V har uteslutit Amineh Kakabaveh.

Detta riskerar att skapa en förvirring hos många som själva ser sig som feminister – men som anser det vara en självklarhet att bekämpa hedersförtrycket. Det är därför som uteslutningen av Amineh Kakabaveh inte endast är en fråga för Vänsterpartiet. Det är en fråga för alla oss som under åratal bekämpat mäns våld mot kvinnor och, samtidigt, hedersförtrycket. Detta förtryck som drabbar både mot kvinnor och män, både flickor och pojkar – men med betoning på flickor och kvinnor.

Stycke två
V ljuger om sin goda vilja att lösa motsättningarna med Kakabaveh
Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler påstår att partiledningen gjort allt för att överbrygga motsättningarna med Amineh Kakabaveh. Och antyder att det är först nu, efter långt och moget övervägande, som partiet tvingats utesluta denna medlem. Men här ljuger Aron Etzler.

Partiledningens planer på att degradera Kakabaveh, genom att ställa henne utanför riksdagen, har funnits under lång tid. Det är bara att titta på hur valberedningen i Stor-Stockholm har agerat. Eller har försökt agera.

Inför riksdagsvalet 2014 hade V-valberedning i Stor-Stockholm föreslagit att Kakabaveh skulle stå på tredje plats på riksdagslistan. Så blev även fallet.

Men inför riksdagsvalet 2018 hade V-valberedningen i Stor-Stockholm ställt Amineh Kakabaveh utanför riksdagslistan! Då valberedningen i Stor-Stockholm står partiledningen nära visar detta tydligt på vilken lösning som partiledningen hade i tankarna. Kakabaveh skulle bort från offentligheten.

Men sedan hände något för Vänsterpartiets ledning ytterst genant. Den valkonferens som skulle fastställa valsedeln inför riksdagsvalet 2018 gjorde uppror mot att Amineh Kakabaveh ställts utanför. Medlemmarna stuvade om i den, partiledningen närstående, valberedningens förslag. Och placerade Kakabaveh på riksdagslistans plats 8 (av totalt 32) i Stor-Stockholm. När sedan personkryssen räknats visade det sig att Amineh Kakabaveh hade fått näst flest kryss av alla på riksdagslistan – slagen endast av partiledaren!

Detta visar att Aron Etzlers tal om en sorts uppgörelse i godo bara är snack. Då skulle inte Kakabaveh ha ställts utanför valsedeln till riksdagen. Det visar också på något mycket pinsamt för partiledningen. Medlemmarna i V stöder Kakabaveh. Dels genom att valkonferensen ”kör över” den partiledningen närstående valberedningen. Dels genom de många personkryssen. Kryss som kom hela Vänsterpartiet till godo.

I detta läge har Amineh Kakabaveh blivit ett hot. Hennes åsikter går på tvärs mot partiledningens. Och hon har ett stor stöd bland medlemmarna. Samtidigt har partiledningen velat göra det svårare för henne att agera offentligt – genom att peta henne från riksdagslistan. Men efter valet 2018 var hennes ställning starkare hos medlemmarna. Och ute i samhället håller vindarna på att vända. Allt fler tar hedersförtrycket på allvar. Och Vänsterpartiets officiella ståndpunkt, att angripa de som vill bekämpa hedersförtrycket, blir alltmer obegriplig. Kort sagt: både medlemmarna och tiden talar för Amineh Kakabaveh – inom V.

Detta beseglar hennes öde.

Stycke tre
En hel klan mot ett barn  – V försöker blanda bort korten
Till sist vill jag understryka hur Vänsterpartiet, ställda under galgen, erkänner förekomsten av hedersförtryck. Men bara för att i nästa sekund försöka blanda bort korten. De ”gör om” hedersförtrycket till en extrem form av individuellt manligt förtryck av kvinnan. Eventuellt med dödlig utgång. Och till denna analys har vissa, på min blogg ofta förekommande, representanter för Nya MP i Umeå självklart anslutit sig.

Men hedersförtryck handlar om ett kollektivt förtryck riktat mot en individ. Det handlar om familjens eller klanstrukturens förtryck av ett barn. Oftast drabbar klanstrukturens förtryck flickor och kvinnor. Men förtrycket drabbar även pojkar och män.

Så även när representanter för Vänsterpartiet låtsas erkänna hedersförtrycket så erkänner de inte detsamma. Skälet är att de förändrar dess innebörd. Detsamma gäller för vissa representanter inom Nya MP i Umeå.

Avrundning
Det politiska nyspråket i Umeå – Hägglund är en ”hund”
Islamisterna och/eller deras medlöpare har för övrigt, i sin kreativa strävan efter att förnya det svenska politiska språket, har börjat kalla mig för en ”hund”. Bland personer som kommer från arabiska länder utgör det en mycket, mycket grov förolämpning att kalla någon för en hund. Så den skyldiga skrev för säkerhets skull på arabiska.

Men då en majoritet av muslimerna både kan och vill skilja på politik och religion får jag naturligtvis veta detta. Jag ska återkomma till förråandet av det politiska språket i Umeå i blogginlägg framöver. Lita på det!

PS. Den 13 maj i år ifrågasatte jag första gången det lämpliga i att socialdemokraten Mahmoud Chninou är vän med den av Säpo gripne, och numera i två instanser utvisningsdömde, Raad Al-Duhan. Det har nu kommit till min kännedom att Chninou äntligen har tagit bort Raad Al-Duhan som vän på Facebook. Det har även kommit till min kännedom att samme Mahmoud Chninou ifrågasätter de tjejer och kvinnor på bl a Ersboda som kontaktat Centrum mot våld med anledning av förekomsten av ”moralpoliser”. Men mer om detta senare. DS.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten  –  hör av dig

____________________

Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte

Ingress
Då jag höll på att avsluta sommarens bloggserie, som hade namnet ”Politisk dödsdans för (S) i Umeå – eller dags för partnerbyte”, inträffade mötet med Umeå kommunfullmäktige den 26 augusti. Likt en trafikolycka. Och den ursprungliga planen på cirka tio blogginlägg måste överges.

Målsättning med artikelserien är följande: Vi i Arbetarpartiet vill förmå de traditionella socialdemokraterna i Umeå att ”göra upp” med islamisterna och deras medlöpare. Dels genom att bryta sitt nuvarande samarbete med Nya MP i Umeå, dels genom att göra slut på inflytandet från islamisterna och/eller deras medlöpare inom sina egna led (de egna, splittrade, socialdemokratiska leden).

Fullmäktigemötet i augusti kan alltså jämföras med en politisk trafikolycka.

Innan vi går vidare vill jag säga detta: Alla muslimer som skiljer på politik och religion är mina och Arbetarpartiets vänner. Dessa har inget ansvar för det som hände.

De angrepp som framfördes mot mig och på Arbetarpartiet  – före, under, och efter fullmäktigemötet i augusti – har tvingat mig att förlänga artikelserien. Angreppen var så fyllda av hat och lögner att vi måste intensifiera arbetet med att avslöja islamisterna och deras medlöpare. Det är ofta just medlöparna som sprider hatet och lögnerna vidare. Gruppledaren i Nya MP i Umeå, Nils Seye Larsen, slog an tonen vad gäller hatet. Mariam Salem (samma parti) slog an tonen när det gäller lögnerna. Låt oss börja med hatet.

1. Hatet
Nils Seye Larsen (Nya MP) försökte, från talarstolen i Umeå kommunfullmäktige, beskriva mig som sjuk. Nils Seye Larsen kopplade ihop mig med följande ord: ”…extremistiskt, islamofobiskt och sjukt konspiratoriskt..”.

De tre som leder fullmäktiges möten skulle ha stoppat alla som använt detta språkbruk – utom om talarna kommer från Nya MP i Umeå. Just dessa får uttrycka sig hur som helst.

Lina Farhat (S) var den som kallade mig för ”aset”.
Detta gjorde hon på facebook samma dag som fullmäktigemötet hölls den 26 augusti. Den välartikulerade Lina Farhat, med ett brett ordförråd, innehar kommunala uppdrag både i tekniska nämnden och i valnämnden. Hon representerar en helt ny typ av socialdemokrat. Detta gäller inte endast hennes språkbruk utan också hennes förmåga att, exempelvis, förringa Förintelsen!
Den som vill lära känna denna Farhat kan läsa mitt blogginlägg från den 3 maj i år. Hon förekommer i detta. Hon hade uppgiften att ”värma upp” publiken åt Stefan Löfven när han besökte Umeå på 1 Maj. Löfvens besök skedde uppenbarligen på grund av den nationella uppmärksamhet som Lina Farhats nya typ av socialdemokrater, och deras nyskapande politiska språkbruk, skapade i debatten kring hedersförtrycket på fullmäktige i mars. Den debatt som gav S negativ uppmärksamhet över hela Sverige och gjorde Löfvens besök i Umeå nödvändigt. Hon utgör ett exempel på varför jag skrev artikelserien.

Alejandro Caviedes (S) tillhör också en ny sorts av socialdemokrat. Men med en annan inriktning än Lina Farhat. Vi brukar kalla Caviedes, med flera, för ”Schwänstern”. De är socialdemokrater som försöker vara mer (V) än Vänsterpartiet själva. Läsare av denna blogg har stiftat bekantskap med Caviedes tidigare. Det var han som, i debatten om LOV kontra LOU, tolkade vad fackföreningen Kommunal ansåg i denna fråga. Då vi själva kollade vad som Kommunal egentligen hade sagt, och skrivit, visade det sig att Caviedes inte hade talat sanning! Men hans bristande känsla för sanningen hade lurat väldigt många: det handlade om medlemmar inom Kommunal, Socialdemokraterna och (som jag tror) även medlemmar i V. Hans bristande känsla för sanningen satte sin prägel på hela debatten och kunde ha fällt avgörandet då frågan avgjordes i kommunfullmäktige. Som tur var genomskådade vi denne Alejandro Caviedes. Men till all olycka är han nu ordförande för den socialdemokratiska partiorganisationen i Umeå (arbetarekommunen). Tyvärr leder alltså Caviedes ett organisatoriskt led som står över S-gruppen i fullmäktige som leds av Hans Lindberg. När det gällde frågan om LOV vs LOU kunde Caviedes agera från skuggorna. Han utgör ännu en politisk olycka för S i Umeå.

Om mig och Arbetarpartiet anser Caviedes följande: ”Jan Hägglund och hans parti beter sig ännu sämre än sd”. Det är ett intressant uttalande från en av ledarna för den tredje falangen inom den splittrade socialdemokratin i Umeå. Jag undrar om de traditionella socialdemokraterna, exempelvis Hans Lindberg och Mikael Berglund, håller med Alejandro Caviedes i detta. Lindberg och Berglund tillhörde nämligen de som var mycket ivriga när det gällde att få med oss i den valtekniska samverkan som upprättades efter fjolårets val. Det enda parti som helt ställdes utanför detta var SD.

Men nu har alltså Caviedes öppnat en dörr in i värmen för Jimmie Åkessons lokala avdelning i Umeå! Och efter som vi har lämnat ”våra” platser i nämnderna, i protest över att ha blivit dåligt behandlade, borde vägen in ligga öppen för SD.

Caviedes agerande kan få långt gående politiska effekter i framtiden. SD:s nya gruppledare hade kanske hoppats på att bli uppvaktad från ett helt annat håll. Men det vore både spännande och intressant med ett samarbete S+SD+MP. Men detta kanske aldrig förverkligas. Vi måste ju komma ihåg att Caviedes bara representerar EN (1) av Socialdemokraternas TRE (3) falanger.

Mariam Salem (Nya MP), som vi strax ska återkomma till i andra frågor, går längre än Caviedes när det gäller hyllningarna av SD. Och hyllningar är Åkessons lokala adepter inte vana vid, varken från Nya MP eller i allmänhet. Mariam Salem kommenterar Caviedes uttalande på följande sätt: ”Jag måste faktiskt säga att både SD och moderaterna håller god ton både i och utanför fullmäktige samt klarar av att göra skillnad på sak och person till skillnad från arbetarpartiet som har gjort detta till en personlig kamp och konstant spyr galla” (spyr utgör en ytterligare antydan till att vi skulle vara sjuka).

Den uppmärksamme läsaren lägger här märke till två saker:
* Mariam Salem verkar kunna byta sida i blockpolitikens Sverige. Detta är något vi i Arbetarpartiet har framhållit under mycket lång tid. Det är ett av flera skäl till att vi anser MP vara en så olämplig samarbetspartner för S.
* Sedan tar sig Salem rätt att recensera vilka som ”spyr galla” samt ”klarar av att göra skillnad på sak och person”. Men den enskilda ledamot i Umeå kommuns historia som har gått längst för att, medvetet, blanda ihop person och politik, är just Mariam Salem. Ni som läser min blogg vet vad jag syftar på.

2. Lögnerna
På augustifullmäktige sa Mariam Salem bland annat följande i talarstolen: ”…i somras höll Arbetarpartiet en föreläsning om slöja. Och efter det så kontaktade ganska många unga tjejer mig och berättade att de upplevde att de var rädda, oroliga och att de tyckte att det var väldigt obehagligt, för att den här typen av sammankomster och föreläsningar som Arbetarpartiet håller, upplevde de, gick ut på att stigmatisera dem och där det uttryckligen sas att de skulle marginaliseras i samhället.”

Här ljuger Mariam Salem.

Problemet för personer som ljuger, medvetet, i våra dagar är att både anföranden och föreläsningar spelas in. Det gäller inte bara i Umeå kommunfullmäktige – som läsare av denna blogg har kunnat konstatera (se blogginlägget från den 28 augusti). Även den föreläsning som Mariam Salem hänvisar till spelades in. Det är därför jag vågar kalla Mariam Salem för lögnare. De som förde fram åsikter under mötet var föreläsaren och publiken. Inte jag och min bisittare. Vi två, som representerade arrangörerna Arbetarpartiet, koncentrerade oss på att hålla i mötet. Rummet var så fullt att folk tyvärr fick vända i dörren.

Nåväl. Sa föreläsaren det Mariam Salem påstod i kommunfullmäktige, nämligen att slöjbärande kvinnor skulle ”…marginaliseras i samhället”? Svaret är ett entydigt Nej. Naturligtvis inte. Detta framgår inte bara av min minnesbild och mina anteckningar, av andras minnesbilder och anteckningar. Det framgår även vid en genomlyssning av varje ord från föreläsaren. Både i hans inledning och avrundning. Därför jag vågar säga att Mariam Salem ljuger. Salem talar inte ens sanning då hon talar om när föreläsningen skulle ha ägt rum. Hon påstår att den hölls i somras. I Umeå betyder detta juni, juli och augusti. Om vi ska vara generösa. Men föreläsningen hölls dagen efter Valborgsmässoafton. Salem har ingen koll på någonting.

3. Sanningen
Vad sa då föreläsaren? Föreläsaren, som talade om många saker, var bland annat kritisk till att barn idag kan pressas till att ta på sig slöjan mot sin vilja. Detta då de uppenbart befinner sig i ett beroendeförhållande till bland annat sina vuxna föräldrar. Men när det gäller trygghet har jag aldrig hört någon föreläsare vara så noga med att skapa ett tryggt samtalsklimat. Låt mig citera, ord för ord, från den inspelning vi har från föreläsningen:

”Det jag kan göra och det jag uppmuntrar alla inklusive ni som sitter i det här rummet att göra, det är att man inte ska acceptera, och inte bara det, utan man ska aktivt ingripa om man ser en slöjbärande flicka, kvinna, som blir trakasserad, som blir förnedrad, förminskad, i det offentliga rummet av andra. Då måste man som medmänniska ingripa. Att jag är kritisk till slöjan betyder inte att jag förespråkar att man ska kränka – fysiskt, verbalt – de som bär slöja.”

Föreläsaren sade alltså att alla, inklusive de som lyssnade på föreläsningen, aktivt ska försvara slöjbärande kvinnor och flickor om de blir trakasserade. Jag håller med föreläsaren om detta – till 100 procent. Under mötet var min roll att få alla närvarande att diskutera just slöjan, i sig, och inte för eller emot ett slöjförbud. Detta var min uppgift och den lyckades jag med.

4. Ny polisanmälning
Det finns två helt skilda bilder av vad som sades under Arbetarpartiets föreläsning. Både av föreläsningens innehåll och under vilken årstid den hölls. Vi har dels den bild som Mariam Salem, som inte var närvarande, förde fram i Umeå kommunfullmäktige. Vi har dels den bild som jag för fram här, om föreläsningens innehåll och under vilken årstid den hölls. Och jag var där. Jag höll nämligen i själva mötet. Den bild som jag och Mariam Salem ger är oförenliga. Det är precis som med sharia och folkstyre.

Och nu påstår jag helt öppet att Mariam Salem ljuger då hon påstår att det ska ha sagts att slöjbärande kvinnor ska ”…marginaliseras i samhället…” under vår föreläsning. Som ska ha hållits i somras. Istället påstår jag att föreläsaren förde fram åsikten att ”… man ska aktivt ingripa om man ser en slöjbärande flicka, kvinna, som blir trakasserad, som blir förnedrad, förminskad, i det offentliga rummet av andra. Då måste man som medmänniska ingripa…”. Detta under vår föreläsning, på 1 Maj, som jag och en person till höll i.

Vem tror läsaren ljuger?

Och vem tror polisen ljuger? Om Salem anser att den bild hon ger av föreläsningen är sann, och att min är falsk, borde Salem återigen polisanmäla mig. Jag säger nämligen att hon ljuger. Så om Salem vet med sig att hon talar sanningen och tror att jag hittar på det jag säger så borde hon återigen polisanmäla mig för förtal. Detta vore intressant. Då kommer både inspelningen i fullmäktige, och den under föreläsningen, att granskas av polis. Och ett utslag kommer att fällas. Tidigare har Salems anmälningar hamnat i papperskorgen. Detta är ett utslag när det gäller trovärdigheten i Salems anmälningar. Men om hon anser sig stå för sanningen uppmanar jag henne att försöka igen. Kanske kan hon, åtminstone, återigen få VK att koppla ihop mitt namn med hennes anmälningar. Det är så ”lawfare” fungerar.

5. Välkomna till verkligheten
* Det finnas de som anser att det är fel att arrangera föreläsningar om slöjan och dess effekter på individer och på samhället,
* Det finns de som anser att det är fel att offentligt diskutera Muslimska brödraskapet och wahhabitisk salafism. Speciellt om diskussionerna bygger på rapporterna från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) samt Försvarshögskolan,
* Det finns de som kraftigt ogillar den uppfattning som jag ofta för fram: nämligen att de flesta muslimer vill skilja på politik och religion och att de accepterar de lagar som stiftas av en folkvald riksdag, medan en minoritet sätter idén om guds lag, tolkad av präster (sharia), högre än människans lag och som därför aldrig kommer att acceptera de demokratiska fri- och rättigheterna,
* Det finns även de, exempelvis på bibliotek, som ogillar böcker som kritiserar islamisterna.

Men det kommer att hållas allt fler föredrag, och skrivas allt fler artiklar och böcker
-om slöjan,
-om islamisterna i Muslimska brödraskapet och i ”wahhabia salafia”,
-om att en majoritet av muslimer vill och kan skilja på politik och religion,
-om att det finns en minoritet som verkligen vill ersätta  demokratin med sharia.

Till de som påstår att detta gör dem kränkta, otrygga, ifrågasatta, otrygga, kränkta och till och med arga vill jag säga: det är så här demokratins fundament, yttrande- och tryckfrihet, fungerar.

Välkomna till verkligheten i Sverige.

Avslutning
Debatten har nu nått en nivån som gör att jag aldrig skulle våga vistas ensam i ett rum med vissa kvinnliga politiska motståndare. Jag kommer aldrig att åka i en hiss, eller gå in i något av de rum som gränsar till fullmäktige, tillsammans representanter från partier som innehåller islamister, eller deras medlöpare.

När metoden att ”tiga ihjäl” oss inte fungerade; när lawfare via polisanmälningar som VK hjälpsamt skrivit om inte tystade oss; när lögner om vår föreläsning inte kommer att tysta oss finns det endast två metoder kvar. Den första består i att anklaga mig för någon form av övergrepp.

Vi kommer inte att retirera när det gäller försvaret av yttrande- och tryckfriheten – demokratins fundament.
Jag kommer därför att tvingas gå runt med vittnen.

Jag saknar de muslimer som vill och kan skilja politik från religion.

_________________________

De tidigare blogginläggen i serien om islamisternas roll i kommunen och regionen.
”Politisk dödsdans för S i Umeå – eller dags för partnerbyte” har publicerats
9/7, 13/7, 16/7, 19/7, 23/7, 27/7, 30/7, 3/8, 6/8, 11/8, 13/8,16/8, 21/8, 23/8, 25/8, 26/8, 28/8, 2/9 och 4/9.