Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

MER TILL STADSBIBLIOTEKETS PERSONAL
Under drygt fyra månader har jag och andra fått höra att boken ”Feindliche Übernahme” från 2018 av författaren Thilo Sarrazin inte har utrensats – utan de mest skiftande förklaringar har förts fram. Nu plötsligt sägs det, rakt ut, både skriftligt och muntligt, att boken faktiskt HAR utgallrats. Men varför, varför, kunde inte detta sägas redan i månadsskiftet januari / februari? Skälet är att detta skulle vara hemligt – men mitt bloggande har gjort denna position ohållbar.

Motiveringen till denna ”utgallring” dålig. Genant dålig.

Censuren av boken påstås nämligen bero på utrymmesbrist!

Boken beställdes av personal på stadsbiblioteket med full insikt om att den skulle ianspråkta 3 cm hyllytan. Sedan fanns det plats på hyllan (för utlåning) under två-tre månader under hösten 2018. Sedan, strax före årsskiftet, uppstod plötsligt utrymmesbrist. Och det var en ALLVARLIG utrymmesbrist. Boken fick inte ens plats i depån på Nygatan. Seriously: vem kan ta detta på allvar. Den allvarliga utrymmesbristen var av politisk art.

NI som själva arbetar inom biblioteksväsendet kan bara inte ta detta på allvar? Självklart hade boken fått plats på Nygatan. Men både ni och jag vet att boken även hade fått plats på hyllan till utlåning på stadsbiblioteket. Dit den var beställd och där den hade stått under två-tre månader hösten 2018. Ända till dess påtryckningarna kom.

Jag har kunnat påvisa väldiga självmotsägelser i de olika svar som vissa i personalen har lämnat. Detta har jag inte gjort för att vara elak utan för att försvara demokratins fundament: yttrande- och tryckfriheten. Sannolikt har ni nu fått order uppifrån om att alla ska hålla sig er till samma genanta förklaring: utrymmesbrist! Ni ska inte hitta på egna förklaringar. Men skulle era chefer ha påbjudit en sådan likriktning så har era chefer agerat både odemokratiskt – och sannolikt även olagligt.

Finns det ingen anställd på stadsbiblioteket som mår dåligt av alla lögner?

Mår ni inte dåligt över det faktum att boken först faktiskt fanns hemma för utlåning (vilket det tog 4½ månad att erkänna), sedan plockades boken bort (vilket förnekades under 4½ månad), och nu ska ni (troligen) alla påstå att detta beror på utrymmesbrist!

Vore det inte befriande med sanningen?

Mår ni inte illa av att bli utnyttjade av pk-politiker, och mer eller mindre politiserande chefer, som plockar bort böcker efter religiösa-politiska påtryckningar istället för att stå upp för demokratiska fri- och rättigheter.

Varför blev NI bibliotekarier en gång i tiden? Var är er lojaliteten mot den yttrande- och tryckfrihet som står över hemsnickrade tolkningar av bibliotekslagen?

TILL ALLA LÄSARE – INKLUSIVE ANSTÄLLDA PÅ STADSBIBLIOTEKET
Då ingen enhetschef på stadsbiblioteket eller politiker i kulturnämnden vågar försvara det agerande som har förekommit i samband med att anställda plockat bort Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme från utlåningshyllan på Umeå stadsbibliotek, trots skriftliga bevis på att boken köpts in, känner jag mig tvingad att ta upp frågan till debatt i Umeå kommunfullmäktige.

Censur hör inte hemma i en rättsstat och vi, jag och andra i och utanför Arbetarpartiet, kämpar för att Sverige ska förbli en rättsstat. Och Umeå är en del av Sverige även om jag ibland tvivlar på att alla i denna kommun har fattat detta. Jag tvivlar även på att alla i Umeå, politiker och andra, har insett att grundlagarna står över hemsnickrade ”värdegrunder”.

Jag vill understryka detta: jag har det största förtroende för majoriteten av personalen på stadsbiblioteket. Det är vissa chefer och vissa kulturpolitiker plus en minoritet av personalen på stadsbiblioteket som jag anser har agerat oacceptabelt.

Med anledning av den skriande tystnaden när det gäller frågorna om hur Thilo Sarrazins bok har behandlats, och hur de som har försökt erhålla besked om ifall Umeå stadsbiblioteket kommer att ”nyinköpa” hans senaste bok blivit behandlade, känner jag mig tvingad att ta upp frågan till debatt i Umeå kommunfullmäktige.

Då får de olika partierna en chans att bekänna färg när det gäller sin syn på censur vs värdet av yttrande- och tryckfrihet.
Detta kommer att bli svårt för de styrande Socialdemokraterna och för Miljöpartiet (SMP). V kan ju alltid ducka.

Jag har därför sänt in en interpellation till Umeå kommunfullmäktige med tre frågor. Dessa kommer antingen att behandlas nu på måndag den 17 juni eller måndagen den 26 augusti. Här nedan kan du läsa min interpellation – både min bakgrundsbeskrivning och mina tre frågor.
Sedan jag snabbt skrev interpellationen har jag gjort en språklig bearbetning som gör versionen här nedan mer lättläst. 

_     _     _     _     _

”Interpellation till kulturnämndens ordförande Helena Smith (S)

Umeå stadsbibliotek köpte in en bok av Thilo Sarrazin under hösten 2018. Boken plockades sedan snabbt bort från hyllorna för utlåning. För den som inte vet vem Tholo Sarrazin är kan jag berätta följande: han socialdemokrat och har haft en rad tunga förtroendeuppdrag inom den tyska offentliga sektorn sedan 1975. Sarrazin har bl a arbetat inom finansministeriet och Bundesbank. Under åren 2002 – 2009 var han senator i Berlin med ansvar för stadens ekonomi. År 2010 utkom han med en bok som blev den mest sålda politiska boken i Tyskland, skriven av en tysk, under ett helt årtionde. Även Sarrazins senaste bok Feindliche Übernahme har sålt mycket bra. Mot denna bakgrund är det fullt naturligt att varje stadsbibliotek, med självaktning och kulturella ambitioner, köper in denne författares nya bok. Det som däremot inte var fullt så naturligt var att boken försvann väldigt snabbt från stadsbibliotekets hyllor.

Boken gavs ut i Tyskland den 30 augusti 2018, ställdes ut på stadsbibliotekets utlåningshyllor i Umeå en tid därefter men försvann från dessa hyllor strax före (eller efter) nyår. Boken kan därför endast ha funnits att låna under ett par-tre månader.

Men folk som kan tyska hann se boken i utlåningshyllan.

När en del av dessa sedan, efter nyår, försökte låna boken upptäckte de att boken var spårlöst borta. Personalen på stadsbiblioteket har gett en rad varierande förklaringar på detta. Några exempel:
a) stadsbiblioteket har aldrig haft boken hemma till utlåning,
b) det går inte att se om stadsbiblioteket har haft boken hemma,
c) boken går inte att köpa in från förlaget.

Personalen utfärdade både ett löfte om att pröva en begäran om att ”återinköpa” boken detta redan i månadsskiftet januari/februari i år. Personalen lovade även att, eventuellt, köpa in boken vid senare tillfällen. Då sades att de skulle återkomma med besked senast en vecka efter ett möte rörande bokinköp som skulle hållas den 10/4. Det har nu gått två månader sedan detta möte – men ingen från stadsbibliotekets personal har hört av sig.

Frågorna runt Sarrazins bok, varför den försvann och om den kan köpas in på nytt, var under lång tid uppenbarligen för känslig för att besvaras. I ord. Däremot har frågan besvarats i handling. Detta genom många brutna löften och uteblivna svar. En person fick slutligen ett skriftligt besked om att boken verkligen hade köpts in för utlåning. Däremot fick personen ingen begriplig förklaring till att boken försvann från hyllorna så fort. Vid ett senare tillfälle har, efter månader, samma person fått veta att skälet till att boken försvann var att ”den [boken] kanske bedömts som mindre lämplig”!

Hela handläggningen av Sarrazins bok väcker stor oro. Olika anställda har, både skriftligt och muntligt, bekräftat att boken har beställts av stadsbiblioteket. Vi vet att boken blev sedd i hyllan för utlåning och plockades bort – mycket snabbt. Personal har, som påpekats, sagt att ”den [boken] har kanske bedömts som mindre lämplig”. De som har lagt förslag att stadsbiblioteket ska köpa in boken igen har inte erhållit något svar på om så ska ske, eller inte, trots att det i skrivande stund (11/4-19) har gått hela 4 ½ månader sedan förslaget om ett ”nyinköp” lämnades in för första gången. Hela handläggningen har dragit ut orimligt länge på tiden. Det som har hänt är fullständigt oacceptabelt.

Frågan handlar inte om boken är politiskt korrekt i allas ögon. Det som står på spel är yttrande- och tryckfriheten – som slås fast i grundlagarna. Det finns sannolikt de som ogillar innehållet i Sarrazins bok. Men dessa ska under inga förhållanden kunna pressa de anställda på något enda bibliotek att plocka bort böcker. De är däremot i sin fulla rätt att själva föreslå inköp av andra böcker med uppfattningar som går emot de Sarrazin framför. Och om inte låntagare förstår detta är det definitivt en skyldighet från de biblioteksanställdas sida att förklara att det är så det fungerar och själva efterleva dessa regler.

Mot denna bakgrund ställer jag följande frågor:
1. Anser du att det är rätt att plocka bort Thilo Sarrazins böcker från stadsbibliotekets hyllor på grund av religiösa och politiska påtryckningar?
2. Anser du att Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme är för kontroversiell för att kunna stå på stadsbibliotekets hyllor för utlåning?
3. Anser du att nämnda bok av Thilo Sarrazin ska kunna lånas på stadsbiblioteket i Umeå framöver – antingen genom ett nyinköp av biblioteket självt eller som gåva skänkt av mig?

Jan Hägglund,
Arbetarpartiet”

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

Brevet som bevisar censuren
Här nedan finns ett av bevisen på att Umeå stadsbibliotek både har köpt in Thilo Sarrazins bok och sedan undviker att förklara varför boken inte längre går att låna på stadsbiblioteket – utan endast kan fås via fjärrlån (från andra bibliotek). Det faktum att boken inte kan lånas i Umeå, trots att det tydligt och klart står nedan att ”Boken köptes in …” utgör beviset på att boken har funnits på Umeå stadsbibliotek, men inte längre finns där.

Skälet är naturligtvis att boken har plockats bort! Och det är detta som utgör censuren!

KOMMENTAR

Här ber jag läsaren att lägga märke till ett antal saker.

För det första: bibliotekarien erkänner att boken verkligen har köpts in av Umeå stadsbibliotek – och följaktligen borde boken gå att låna.

För det andra: bibliotekarien vill undvika att ge ett direkt svar på frågan om varför boken inte går att låna trots att den är relativt nyinköpt. Därför kommer tre avledande manövrer
* Den första består i påståendet att boken skulle ha köpts in i tron att den var skönlitterär. Men ett sådant misstag är otänkbart med tanke på vem bokens författare är. Inköparna känner till Thilo Zarrazin. Men misstaget är även otänkbart med tanke på titeln. Då det kommer en bok på tyska finns det vanligtvis sammanfattningar / recensioner både på tyska och på engelska. Och den som har köpt in boken har sannolikt läst det som finns att läsa om boken – på minst ett av dessa två språk. Det påstådda misstaget är helt osannolikt.
* Den andra avledande manövern består i en fullständigt ologisk mening. Meningen börjar så här: ”facklitteratur på tyska placeras bland den svenska litteraturen…”. Kommentar: Men varför då inte hitta boken åt låntagaren – OM boken verkligen står kvar bland den svenska litteraturen. Sedan följer nästa del av samma ologiska mening, som lyder ” … vi köper dock väldigt lite facklitteratur på tyska eftersom det är liten efterfrågan…”. Kommentar: Självklart är efterfrågan liten. Men det är fortfarande ett mysterium varför bibliotekarien inte kan leta reda på boken – OM boken finns kvar.
* Den tredje avledande manövern består i att erbjuda ett fjärrlån. Kommentar: Tanken är att låntagaren därmed ska låta sig nöja. Men låntagaren lät sig inte nöja. Bibliotekarien besvarade nämligen aldrig frågan varför boken var borta. Det som däremot framkom var att Umeå stadsbibliotek verkligen hade köpt in boken i fråga. Det enda resultatet av mail-brevet är att mysteriet tätnar. Naturligtvis.

Det viktiga i detta mail-brev, avsett att avleda låntagaren, är inte det som står i själva raderna. Det viktiga är vad som står mellan raderna och som ska få läsaren att själv dra slutsatsen att, eftersom biblioteket köpte in boken av misstag, är boken nu bortslängd. Och att det är därför som boken inte kan lånas ut av Umeå stadsbibliotek. Det står även följande mellan raderna: var nu snäll och sluta fråga och nöj dig med ett fjärrlån!

Detta är erbarmligt.

Inledning
Som jag tidigare skrivit har viss personal vid Umeå stadsbibliotek börjat censurera litteratur. Denna personal angriper yttrande- och tryckfriheten. Detta är oacceptabelt och måste få konsekvenser. Exakt vilka konsekvenser ska vi återkomma till. Vi ska bland annat jämföra med andra städer där bibliotek har angripit det fria ordet.

Jag ska nu beskriva fem faser på det sluttande plan som blivit resultatet av att vissa i personalen på stadsbiblioteket börjat censurera böcker.

Censurens sluttande plan: Fas ett

Beslutet att plocka bort litteratur – efter påtryckningar
Personal vid Umeå stadsbibliotek fattar beslutet att plocka bort boken Feindliche Übernahme skriven av Thilo Sarrazin.

Boken gavs ut av ett tyskt förlag den 30 augusti ifjol. Den hann bara stå på hyllorna vid Umeå stadsbibliotek under ett par-tre månader innan personal på biblioteket tog sig rätten av plocka bort boken. Sarrazins bok plockades bort någon gång strax före (eller efter) utgången av året 2018. Men boken hann stå på hyllorna tillräckligt länge för att hinna bli sedd av besökare på biblioteket.

En så ny bok plockas inte bort från hyllan redan efter ett par-tre månader om inte något alldeles särskilt har inträffat. Skälet kan inte ha varit att boken inte lånades av tillräckligt många. Debattböcker på tyska läses nämligen inte av alla umebor. Och det vet självklart inköparna.

Med allra största sannolikhet plockades boken bort eftersom personalen utsattes för påtryckningar. Politiska eller religiösa påtryckningar.

Till saken hör att Thilo Sarrazins förra bok blev den mest sålda politiska boken i Tyskland, skriven av en tysk författare, på ett helt decennium! Denna bok var kontroversiell på grund av sin kritik av tysk invandrarpolitik och av islam.

Själva inköpet av Sarrazins nya bok visar på en berömvärd ambition att tillhandahålla aktuell litteratur även på andra språk än svenska och engelska. Sarrazins nya bok är exakt den som ett välsorterat bibliotek, med självaktning, ska beställa hem. Tyvärr visades inte samma självaktning när biblioteket plockade bort boken, med största sannolikhet efter påtryckningar, och ersatte försvaret av yttrande- och tryckfriheten med censur.

Censuren av Thilo Sarrazins bok utgör en fullständig skandal och innebär en skamfläck för Umeå stadsbibliotek. Den rådande totala tystnaden från bibliotekets sida gör följande frågor oundvikliga:
a) har stadsbiblioteket sysslat med denna typ av censur tidigare?
b) kommer böcker att plockas bort även framledes – om viss personal eller låntagare ogillar litteratur av religiösa eller politiska skäl?

Censurens sluttande plan: fas två

Vägran att stå för vad man gjort
Efter att ha sysslat med censur, och plockat bort Thilo Sarrazins nya bok, började personalen på Umeå stadsbiblioteket att få frågor om varför boken hade försvunnit.

I detta läge kunde naturligtvis inte personalen stå upp och säga följande: Det är inte alla som tycker om Thilo Sarrazins böcker (av religiösa eller politiska) skäl. Därför plockade vi bort hans senaste bok. Detta skulle naturligtvis få oöverskådliga konsekvenser. Låt mig nämna några:

a) Juridiska konsekvenser.
Det finns två JO-beslut i vilka kultur- och fritidsnämnden i Falköpings respektive Botkyrka kommuner kritiseras, detta för att de inte har levt upp till bibliotekslagens och regeringsformens krav på objektivitet. I båda fallen berodde JO:s kritik på att biblioteken hade vägrat tillhandahålla böcker på grund av de åsikter som framförts i dessa. JO:s kritik kom 2017.
Det som skiljer dessa båda kommuner, deras politiska nämnder och bibliotek från Umeå stadsbibliotek (som här ligger under Kulturnämnden) är att biblioteken i Falköping och Botkyrka stod upp för vad de gjorde.
Umeå kommun vill säkerligen inte prövas av JO. Detta vet naturligtvis cheferna på stadsbiblioteket och agerar i hemlighet. Och det kan bli fler konsekvenser än de juridiska.

b) Praktiska konsekvenser.
Vad händer om någon, med rätta, säger att det finns böcker av värre författare som framför värre åsikter än Thilo Sarrazin? Vi har tidigare nämnt att Umeå stadsbibliotek har böcker av Herman Lundborg, Josef Stalin, Kim Il-sung samt Adolf Hitler. Dessa har bland annat klämt ur sig böcker med titlar som ”Svenska folktyper – bildgalleri ordnat efter rasbiologiska principer och med orienterande översikt” samt ”Mein Kampf”.
Tänk om det blev allmän känt att det bara var att trava in på Umeå stadsbibliotek och kräva sitt egna lilla bokbål! Hur många författare och böcker skulle inte då försvinna? 

c) Moraliska konsekvenser.
”Umeå [kommunen som] vill mer” är heller inte attraherad av att andra kommuner får reda på den feghet och dubbelmoral som här råder här. Det blir naturligtvis svårt för denna ”framkantskommun” att framställa sig som kulturens och demokratins förkämpe om Umeå skulle komma att förknippas med hemlig censur. Istället riskerar Umeå att framstå som en liten beskäftig PK-håla. Vilket kommunen i vissa avseenden är. I mina ögon.
Så för att förhindra att den splittring som förhoppningsvis uppstått bland personalen, på grund av censuren, blev djupare beslöts att inte göra som i Falköping respektive Botkyrka. Istället skulle de anställda gå från censur till hemlig censur. Hemlig censur var även bättre ur juridisk synvinkel (JO), samt vad gällde eventuella frågvisa politiker och när det gällde Umeå kommuns goda rykte i ”kultur-Sverige”. Därför beslöts (eventuellt rent instinktivt) att den bästa metoden var att hålla tyst om den (förhoppningsvis) nya traditionen att plocka bort böcker som någon kritiserade. Vilket jag alltså ser som den enda logiska förklaringen till att en så ny bok plockas bort så fort).

Denna tystnadskultur, så vanlig i Umeå, är fortfarande vad som gäller när jag just nu skriver min fjärde blogg om den censur som Umeå kommuns biblioteksväsende utsatt Sarrazins bok för. Men denna tystnadens metod kunde naturligtvis inte hålla i längden. Varför? Därför att vissa anställda var beredda att ljuga folk rakt i ansiktet, andra tyckte det hela var väldigt olustigt och svävade på målet och ytterligare andra kände sig (efter en viss tid) tvungna att säga halv-sanningen. Och allt detta var naturligtvis endast en tidsfråga.

Men det är skandalöst att biblioteksanställda censurerar böcker. Och att detta, dessutom, sker i hemlighet visar att de förstår att det är fel att plocka bort böcker. Ändå sker det! Varenda verksamhetschef och politisk nämndsordförande har skyldighet att känna till samhällets elementära regler: grundlagarna som berör yttrande- och tryckfriheten står över någon hemsnickrad ”värdegrund”. Och även de politiker och verksamhetschefer som saknar elementär allmänbildning borde känna till innehållet i de två JO-besluten från Falköping och Botkyrka. Låt oss repetera: I båda fallen berodde JO:s kritik på att biblioteken hade åsidosatt regeringsformen och bibliotekslagen när de vägrade tillhandahålla böcker på grund av de åsikter som framförts i dessa – med stöd i någon hemsnickrad ”värdegrund”.

Det som hänt i Umeå är i princip samma sak som det som hänt i Botkyrka och Falköping. Det är otroligt fegt att ingen går ut och förklarar sig. Det är så typiskt för kommunen att ingen ansvarig, exempelvis verksamhetschef eller Kulturnämndens ordförande, förklarar och beklagar det inträffade. De förlitar sig på Umeås paradgren: tystnadskulturen.

Men tystnaden kommer inte att rädda de som sysslar med censur.

Censurens sluttande plan: fas tre

”Vi har aldrig haft den boken” – att ljuga folk rakt i ansiktet
De låntagare som har varit i kontakt med mig med anledning av att Thilo Sarrazins bok försvann från hyllorna har blivit illa behandlade på olika sätt. Minst en har fått höra följande ord: ”vi har aldrig haft den boken”. Vissa ur personalen har alltså inte haft några problem med att ljuga folk rakt i ansiktet. Jag har skrivit det tidigare: det handlar inte om huruvida boken är ”bra” eller ”dålig”. Det handlar om att Umeå stadsbibliotek köpte in boken eftersom de ansåg att den var angelägen att ha i sitt utbud. Detta gjorde biblioteket alldeles rätt i. Precis som det är alldeles rätt att ha böcker av Hitler, Kim Il-sung, Josef Stalin och Herman Lundborg. Men sedan plockade vissa i personalen bort boken. Sannolikt efter påtryckningar. Och detta hemlighålls. Ibland genom direkt lögner – rakt i ansiktet på låntagare.

Censurens sluttande plan: fas fyra

En annan har både fått höra lögner och blivit personligt illa behandlad
Den person jag tänker på är en man på närmare 70 år och kan endast kan ta sig fram med hjälp av kryckor. Varje besök vid stadsbiblioteket innebär en avsevärd påfrestning. Det handlar inte om en lättsam promenad från P-huset till biblioteket. Det handlar om ett ytterst ansträngande fysiskt företag. Och stadsbibliotekets attityd har tvingat fram många besök.

Först fick också denne låntagare höra att boken aldrig hade funnits hemma. Detta vid sitt första besök på stadsbiblioteket i månadsskiftet februari-mars. Men han gav sig inte. Han hade ju, nämligen, med egna ögon sett boken på stadsbibliotekets hyllor under hösten 2018. Utan att personalen erkände att boken faktiskt hade funnits hemma (vilket bevisas i brevet ovan) blev han erbjuden att lägga ett förslag på att stadsbiblioteket (återigen) skulle köpa in den aktuella boken av Sarrazin. Han fick dessutom veta att hans förslag skulle behandlas på ett möte med personalen den 10 april i år. Resultatet av hans förslag skulle även delges honom senast en vecka efter mötet, d.v.s. senast den 17 april.

Men denne låntagare har, i skrivande stund, ännu inte fått något svar på om Umeå stadsbibliotek ska göra ett återinköp av Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme. Och i skrivande stund har det gått hela åtta veckor, drygt, sedan den 10 april. Och stadsbiblioteket har inte hållit sitt löfte och berättat om sitt beslut. Men om biblioteket inte hör av sig och säger att de ska köpa in boken, en andra gång, är ju även detta ett svar.

En sak är helt uppenbar: Vissa i personalen har medvetet försökt utnyttja det faktum att denne låntagare har nedsatt rörelseförmåga. De har försökt nöta ut honom genom direkta lögner, löften som inte uppföljs, diffusa svar, ett allmänt passivt motstånd genom att ständigt skjuta upp tidpunkten för när han ska få besked. I denna process har mellan 8-10 anställda deltagit – medvetet eller omedvetet.

När man börjar censurera, och vet med sig att det man gör är fel, har man slagit in på ett sluttande plan. Efter det grundläggande ”brottet” följer flera. Steg två är hemlighetsmakeriet. Steg tre är den direkta lögnen. Och steg fyra är vad som måste betecknas som ”passiva trakasserier”. Och dessa pågår just nu mot låntagaren med kryckor.

Censurens sluttande plan: fas fem

Anställda vs andra anställda och mot låntagare
Genom mina bloggar har jag gett de ansvariga, chefer på stadsbiblioteket och ansvariga politiker, en chans att gå ut och beklaga det som hänt. Men något sådant har inte skett.

Till slut når de som har blivit illa behandlade en gräns för vad som är uthärdligt. Åtminstone för de som slår vakt om demokratins kärna: yttrande- och tryckfriheten. Under sin kamp för att få stadsbiblioteket att erkänna att det faktiskt HAR haft Thilo Sarrazins bok Feindliche Übernahme i bokhyllan under hösten 2018 har vissa biblioteksanställda inte haft hjärta att ljuga för den låntagare vars vedermödor jag har beskrivit. Han har därför:
a) fått det mail-brev som denna blogg började med – och som bevisar boken, tvärtemot vad andra anställda har sagt, faktiskt har beställts hem av stadsbiblioteket. Men sedan liksom ”försvunnit” eftersom den inte var skönlitteratur.

b) andra anställda har, vid senare tillfällen, fått följande muntliga erkännande från vissa i personalen:
”Jo, den [boken] har plockats bort.”
På frågan om varför fick han följande muntliga svar:
”Den har kanske bedömts som mindre lämplig.”

c) Vissa av de allra tidigaste samtalen med personalen på Umeå stadsbibliotek skedde i vittnens närvaro. Det vill säga att en person har besökt stadsbiblioteket tillsammans med en kompis och då frågat efter Sarrazins bok när det stod klart att den försvunnit. Vid ett sådant tillfälle förnekade den som arbetade på biblioteket att boken i fråga någonsin hade funnits i stadsbibliotekets hyllor.

Oavsett om läsaren tror på muntlig bevisföring eller inte så är det ingen som kan förneka det mail-brev som detta blogginlägg inleddes med. Där erkänns, skriftligt, att boken har beställts. Det framgår också skriftligt att boken har försvunnit – samtidigt som ingen rimlig förklaring till detta ges. Metoden i svaret är att, för att undvika en direkt skriftlig lögn, överlåta till läsaren att själv dra slutsatsen att boken plockats bort –  eftersom den inte var skönlitterär. Men den som köper in böcker vet mycket väl vem Thilo Sarrazin är.

Betyget på detta brev kan inte bli högt. Den som vill kan tolka svaret som både fegt och falskt. Men jag tolkar det inte så. Jag har hela tiden utgått ifrån att den personal på stadsbiblioteket som har velat plocka bort Sarrazins bok har utgjort en minoritet. Denna minoriteten har tvingat majoriteten till reträtt genom att beklaga sig över att folk som vill ha bort Sarrazin kallar honom för Islamofob, rasism och liknande. Uttryck som jag själv fått utstå i samband med ett antal debatter i Umeå kommunfullmäktige. Där har ord som islamofob, rasist, och liknande använts. Det är sannolikt att det finns en rädsla för att för höra sådant om sig själv på stadsbiblioteket.

Hellre då börja censurera böcker.

Avslutning

Den envise låntagare nötte ut personalen med sitt fasthållande av att han hade sett boken i hyllan. Det var inte personalen som nötte ut honom. Och här står vi nu. Frågan är vad som kommer att hända.

Först: Det jag tror har hänt är att en minoritet har försatt en majoritet i en sorts ”utpressningssituation”. Med detta menar jag att majoriteten har hamnat i den svåra valsituationen att antingen tvingas göra sig till fiender med sina kollegor, eller finna sig i att delta i falskspelet kring boken. Om vi ser mail-brevet ur detta perspektiv så tolkar jag formuleringarna som om de är skrivna av en ur majoriteten – som försöker göra det bästa möjliga av en hopplös situation. Men mail-brevet utgör, trots detta, ett sätt att undvika sanningen. Den sanning som består av att Thilo Sarrazins bok har blivit bortplockad. Tyvärr bidrar den som har skrivit mail-brevet till att mörklägga sanningen och därmed till att dölja censuren. Om det är motvilligt.

Mina bloggar har gjort att en rad personer ger mig olika tips på missförhållanden. Jag bloggar troligen om vart tionde av dessa tips. Vissa tips håller inte och andra kan vara för personliga. Men i detta fall handlar det om att en aktad institution i kommunen – biblioteksväsendet – i hemlighet har sysslat med censur av en bok som den själv beställt hem. Utifrån uteslutningsmetoden, när det gäller bokens utgivningsdatum och det datum då boken plockades bort (vid årsskiftet), vågar jag påstå att boken har plockats bort på grund av påtryckningar. Dessa påtryckningar kan vara av religiös eller av politisk art.

Eller en kombination av dessa båda.

Jag hoppas fortfarande på att någon person på stadsbiblioteket, eller att någon politiker i kulturnämnden, ska ta sitt ansvar och gå ut och beklaga censuren samt be de personer som har blivit illa behandlade om ursäkt. Och självklart ska stadsbiblioteket återigen köpa in Sarrazins bok Feindliche Übernahme.

Boken finns på Adlibris nätbokhandel. Där finns även Sarrazins tidigare bok – den mest sålda politiska boken i Tyskland, skriven av en tysk, under ett decennium.

Det som jag och andra, i Arbetarpartiet och även inom andra partier och organisationer, sysslar med i denna strid är att försvara yttrande- och tryckfriheten. Jag kommer att ta upp frågan i Umeå kommunfullmäktige – under alla förhållanden. Däremot kommer tonfallet i fullmäktige att vara annorlunda om någon ansvarig hinner gå ut och be om ursäkt för den censur som har skett före det att frågan kommer upp. Detta i jämförelse med det tonfall kommer att prägla debatten i fullmäktige om nuvarande tystnad fortsätter.

Det som skett är alldeles för allvarligt för att kunna tystas ned.

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

Mina båda bloggar om vad som hänt på Umeå stadsbibliotek har blivit både mycket lästa och mycket kommenterade. Jag publicerar kommentarerna och mina svar på dessa nedan. Mitt tredje blogginlägg angående den censur som har förekommit vid Umeå stadsbibliotek kommer på fredag kväll eller lördag morgon.

Kommentar från Asha
Att du orkar fortsätta allmän anklagelser från höger till vänster och framförallt mot personal så kallade arbaaatarepariet där ingen jobbar.

Svar till Asha.
Skälet till att jag orkar är att försvaret av de demokratiska fri- och rättigheterna samt det sekulära samhället är av avgörande betydelse. Rättsstaten är av avgörande betydelse. Men när en liten grupp, med ett stort förakt för umebornas omdöme, i hemlighet beslutar sig för att först köpa in viss litteratur. Och sedan slänga denna litteratur på grund av vad som sannolikt är påtryckningar från politiskt eller religiöst håll så måste någon våga stå upp för yttrande- och tryckfriheten. Detta irriterar uppenbarligen dig. Din kommentar tyder på att du gillar att de anställda vid stadsbiblioteket, i hemlighet och efter påtryckningar, har gett efter för kravet på att de ska överge yttrande- och tryckfriheten. Din kommentar tyder på att du ogillar att denna ljusskygga verksamhet kommer fram i ljuset. Du och jag har helt uppenbart en helt annan syn på de demokratiska fri- och rättigheterna. Vi har även en helt annan syn på behovet av att försvara det sekulära samhället. Men dessa värden är så viktiga för mig att de får mig att orka bekämpa de uppfattningar du uppenbarligen står för. Antingen försvarar du yttrande- och tryckfriheten då de angrips av fiender. Eller så överger du dessa rättigheter. Det finns inga neutrala.

Kommentar från Gutenberg (till Asha)
Vad menar du med anklagelser till höger och vänster? Det här är en väldigt specifik anklagelse om en specifik handling att rensa ut en specifik bok. Hägglund lägger ju också ansvaret på ett specifikt bibliotek. Varför reagera mot detta?

Svar till Gutenberg
Tänk vilket lyft det var för yttrande- och tryckfriheten att Gutenberg uppfann tryckpressen. Det bröt vad som i praktiken var ett kyrkligt bokmonopol. Ny finns det andra kyrkor, politiska eller religiösa, som vill återinföra åsiktsmonopolet. Och första steget är att få folk att acceptera censur. Vill du försvara yttrande- och tryckfriheten hör av dig till mig.

Kommentar från Gunnar
Bra jobbat Janne.

Svar till Gunnar.
Tack. Din kommentar värmer. Det känns verkligen som om alltför få fortfarande har svårt att inse den fulla vidden av sveket mot de demokratiska fri- och rättigheterna som har skett på Umeå stadsbibliotek. Det handlar om ett den moderna tidens bokbål.

Rekordmånga har läst vad jag skrev. Det var 1247 sidvisningar. Men rekordfå skriver kommentarer. Många slår ifrån sig en skrämmande verklighet. Det vi ser är samma mentalitet som alltid har varit förutsättningen för att de demokratiska fri- och rättigheterna inskränks. Alltför många tar saker som välfärd och demokrati för givna. Ska det krävas en ny fatwa som den mot Salman Rushdie för att fler ska engagera sig i försvaret av det demokratiska och sekulära samhället. Det som umeborna måste förstå är att – vilket jag är övertygad om – en minoritet (men dock) personal på Umeå stadsbibliotek har börjar censurera böcker. Som IB.

Kommentar från Josephine
Jag har läst boken dock inte lånat den från stadsbiblioteket. Den hade en del att tillföra till debatten kring invandring och integration, utan att jag för den delen medhöll i allt författaren skriver. I Tyskland är boken väldigt stor och var om jag inte misstar mig en av 2018 mest sålda böcker i sin genre (politiska böcker).

Men vad mig personligen tycker om bokens innehåll är inte den centrala frågan. Utan frågan om det djup felaktiga att plocka bort boken, för att någon är missnöjd med dess innehåll. Ett sådant överträdelse av demokratins spelregler är allvarligt.

Mycket bra att denna handling kommer fram.

Svar till Josephine.
Tack. Du har helt rätt. Det handlar inte om ifall Thilo Sarrazin har rätt i allt som han skriver eller inte. Det handlar om tre saker:
a) ska biblioteket föra väsentlig litteratur,
b) ska (en minoritet av) de anställda vid Umeå stadsbibliotek tillåtas att ostraffat censurera litteraturen,
c) ska de anställda få ljuga om sitt tilltag för låntagare – utan konsekvenser (nästa blogg) ?

Kommentar från Tomas
Bra att någon vågar vara obekväm och dra fram detta i ljuset. Ser fram emot att läsa om låntagaren. Ser ännu mer fram emot att någon ansvarig kliver fram och förklarar detta minst sagt märkliga agerande.

Svar till Tomas.
Tack för dina ord. Jag väntar också på att någon ansvarig ska stiga fram. Antingen för att påstå att jag ljuger. Eller för att be umeborna om ursäkt.

Kommentar från Lars-Erik
Fruktansvärt agerande, men bra att det kommer upp i ljuset. Har man lyckats få personalen att gallra böcker och författare man avskyr en gång så kommer man göra det igen. Jag hatar homeopati, new-age mumbo-jumbo och sådant skit, som i vissa fall är direkt farligt för människors hälsa. Ändå skulle jag inte vilja att biblioteket gallrade bort sådant. Ett utomordentligt slag mot den politiska fegheten.

Svar till Lars-Erik.
Tack. Du har fattat poängen i denna strid. Det handlar inte om huruvida du gillar innehållet i en eller annan bok. Det handlar om att försvara yttrande- och tryckfriheten. Det är fullständigt oacceptabelt att några ur personalen på Umeå stadsbibliotek plockar bort vissa böcker – strax efter att inköpare på samma biblioteket köpt in denna bok. Det finns endast ett namn på vad som har förekommit och det är censur. Denna censur som en minoritet (hoppas jag) av de anställda på Umeå stadsbibliotek sysslar med innebär att de trampar på yttrande- och tryckfriheten. Du har rätt i att det som har skett väcker en rad frågor:
a) Har detta skett tidigare – genom bortplockning ur hyllan eller genom att vissa böcker helt enkelt inte har beställts,
b) Vilket är skälet till att boken plockades bort en kort tid efter att den placerats ut i hyllan – politisk påverkan eller religiös,
c) Vad styr på stadsbiblioteket – deras egen värdegrund eller Sveriges grundlagar?
d) Vågar någon säga emot internt – eller är grupptrycket så hårt att anställda ser övergrepp mot grundlagen utan att våga slå larm?

Alla som vill försvara yttrande- och tryckfriheten hör av sig till mig.

Kommentar från Frank Pettersson
Att ge efter för politiska påtryckningar är helt oacceptabelt. Oavsett om de kommer från islamister, nazister, svenska kyrkan eller anonyma hot. Den demokratiska rättigheten som offentliga bibliotek innebär måste försvaras. Bra att detta kommer upp i ljuset!

Svar till Frank Pettersson.
Det är helt oacceptabelt av ett stadsbibliotek att ge efter för hot. Eller för påtryckningar. Vare sig de är av politisk eller religiös karaktär. Alla som vill försvara yttrande- och tryckfriheten skriv till mig.

Kommentar från Agnes
Hej Janne, det är bra att detta kommer fram, jag trodde inte att något sådant förekom på kommunala bibliotek, det är upprörande. Tack för ditt arbete och mod att skriva om saker som är viktiga och kanske retar upp människor med andra åsikter än dina.

Svar till Agnes.
Tack. Det är väldigt upprörande. Och jag hoppas att någon, politiker eller bibliotekstjänsteman/kvinna, tar bladet från munnen och antingen kallar mig för en lögnare eller ber umeborna om ursäkt. Men Umeå har en tystnadskultur utöver det vanliga. Men problemen försvinner inte bara för att en massa fega stackare sticker huvudet i sanden. Alla som vill försvara yttrande- och tryckfriheten hör av sig till mig.

Kommentar från Peter
Bra jobbat Janne!

Svar till Peter.
Tack. Jag lovar att jobba visare.

Kommentar från Jonsson
Det finns en bibliotekslag.

Historiska serien Tintin blev föremål för en aktivistisk utrensning i ett annat svenskt bibliotek. Det tilltaget godtogs inte om jag fattat rätt.
Trist att låntagaren fick ett dåligt bemötande.
Tack, för en mycket uppfriskande och läsvärd blogg.

Svar till Jonsson.
Tack för dina ord om bloggen. Det som jag är ute efter är att få folk att vakna upp och inse några saker. En av de viktigaste är att yttrande- och tryckfriheten faktiskt ÄR hotad i Sverige. Och hotet kommer från en grupp människor som har POSITIONER men saknar RYGGRAD nog att försvara yttrande- och tryckfriheten. Jag inleder varje blogg med en devis om den politiska fegheten i Sverige samt uppmanar folk att höra av sig om de vill göra en insats i kampen för att försvara demokratin och det sekulära samhället. Dessa värden har uppenbarligen fiender på Umeå stadsbibliotek. Vill du bidra i kampen för yttrande- och tryckfriheten så skriv till mig.

Kommentar från CE
Ja, vem är övermänniskan som tar sig friheten att bestämma vad vi ska få läsa om och inte? Med eller utan påtryckningar. Om påtryckningar och hot uttalats föreslår jag att dom omedelbart polisanmäler, men ställer fram boken igen. Om den inte redan är fördärvad. Självklart håller inte alla med om allt som skrivs eller sägs och det måste man inte, men det är ett allvarligt övertramp att angripa det fria ordet och bör inte få passera obemärkt. Den skyldige måste få veta att vi inte accepterar detta och jag tycker att dennes tjänst ska ifrågasättas, att någon med den agendan har den typen av makt är ingen bra kombination. Som sagt, vad mer får inte stå på hyllorna? Man kan inte bli allmänbildad om man inte får läsa om allt. Däremot tror jag att du skulle behöva väsnas lite mer än att ”bara” blogga om det Janne, för jag tror inte att någon kommer att våga stå för det så enkelt. Tack för att du tar upp ämnet och skriver utförligt om det!

Svar till CE.
Tack för ditt stöd. Ja, du har rätt att det inte räcker med att blogga. Jag ska skriva en interpellation om detta och ta upp frågan om vad som hänt i Umeå kommunfullmäktige. Kanske i en debattartikel/insändare också. Men jag lovar att väsnas. Det som skett är ett angrepp på det fria ordet, som du på pekar, och detta kan bara inte få passera obemärkt. Eller obestraffat.

Kommentar från Björn
Bedrövligt när personal bedriver en egen form av urval av litteratur, oavsett innehåll. Bra jobbat Jan

Svar till Björn.
Tack. Jag gör mitt bästa när låntagare som har behandlats illa och kan bevisa sina påståenden vänder sig till mig för att få hjälp med den oacceptabla attityd som vissa (säkert en minoritet) i personalen vid Umeå stadsbibliotek har visat upp.

Kommentar från Jan Sjöström
Hej.
Naturligtvis har du rätt i sak. Det är inte under någon omständighet
acceptabelt att person i tjänst hos allmänhet beslutar att via påverkan
eller begränsning av den fria tanken vinna gehör för den personliga
övertygelsen.

I vårt land innebär demokrati rätt till fri åsikt. I detta spelar bibliotek
ofta en avgörande roll, av detta skäl ska det inte vara möjligt att begränsa
eller styra utbud i egen personlig agenda.

Utbudet skall ovillkorligen präglas av allsidighet och får inte styras av
ideologiska eller religiösa påtryckningar. Att ogilla någons åsikt – ger
naturligtvis aldrig person i offentlighetens tjänst rätt att obstruera i
demokratiska fundament.

I Umeå styr (S) som bekant, trotts detta äger inte politiken rätten till
tanken, det är med andra ord inte möjligt för (S) eller annan, att via
censur eller tillrättaläggande / utbildande åtgärd tillhandahålla rätt
s k värdegrund. Till detta är en tjänstepersons agerande alltid
underställda politiska beslut.

Med andra ord så ska det inte vara möjligt för politisk åsikt att sortera
innehållet i den offentliga miljö som utgör försvaret av det fria ordet.
J O har i återkommande beslut riktat kritik mot ”folkbibliotek” som i
alla delar sett skäl att överge tankar på allsidighet och i detta de
förutsättningar som ger demokrati.

Oavsett så har vi i Sverige inget formellt skydd av våra grundlagar,
det förutsätts att ansvar ska tas via våra tillsynsfunktioner. Huruvida
detta förhållningssätt ger respekt för ”lag och regel” är ytterst till stort
tvivel, numera är ord från tillsynsfunktion närmast att betrakta som
chimärer, d v s om någon reaktion överhuvudtaget.

Problemet / tillståndet kan och ska definieras som ytterst allvarligt
detta enär respekten för gemensamt fattade regelverk / demokratin
riskerar att försvagas. Personligen ser jag inte annan lösning än att
”återinsätta ansvar” för alla, även de som verkar i publik tjänst.

Svar till Jan Sjöström.
Tack för din utredande kommentar. Jag tackar särskilt för upplysningen om hur JO har sett på denna typ av självtillräckligt agerande. Och det vore bra ”återinsätta ansvar” för alla.

Kommentar från Rahime
Jag håller med. Det är inte acceptabelt!
Tyvärr har liknande hänt i andra kommuner. I Ekerö kommun försökte biblioteket förhindra att Tino Sanandajis bok Massutmaning köptes in. Lyckligtvis de kördes över av kommunen.

Svar till Rahime.
Tack för denna värdefulla upplysning. Jag skulle tro att den bok av Tino Sanandaji finns i Umeå kommun. Men varför inte kolla. Jag tar gärna emot hjälp. OM vi vill kolla upp saken och OM (mot förmodan) boken inte skulle finnas i Umeå kommuns biblioteksväsen så gå inte med på att de ordnar ”ett fjärrlån”. Föreslå att de köper in boken och hör av dig till mig. Men bara OM du har tid.

Kommentar nr 1 från Erik
Hej Jan,
Pratar du händelsevis om någon av Thilo Sassazins böcker?
Det du beskriver är mig veterligen inget konstigt. Biblioteken tilldelas stora mängder böcker månadsvis, bl a genom Statens Kulturråd. De köper också självmant in böcker samt förskansar dem på andra sätt. Samtidigt tvingas de hela tiden gallra i sina bestånd, och då ryker böcker med låg utlåningsfrekvens.

Särskilt många böcker gallrades från Umeå stadsbibliotek i samband med flytten till Väven. Detta har en och annan tjänsteman försökt tona ner, men det finns rätt bra statistik på detta, samt även dystra bilder på containrar på väg till Dåvamyra.

Det vore hur som helst intressant att veta vilken bok det är frågan om.

Svar till Erik.
Jag ska återkomma till vilken bok/böcker som det handlar om i senare blogginlägg. Jag ber dig ha tålamod. Det jag kan säga är att den bok som jag talar om stod i hyllorna på Umeås stadsbibliotek så sent som under hösten 2018. Alltså långt efter flytten av stadsbiblioteken från Vasaplan till kulturhuset väven. Så detta handlar om aktiv handling med största sannolikhet som ett resultat av att någon politisk / religiös biblioteksbesökare reagerat negativt på bokens förekomst. Ren politisk censur.

Kommentar nr 2 från Erik
Jag förstår att du vill bygga upp dramaturgin i din blogg, men det skulle onekligen se mer seriöst ut om du lade alla fakta på bordet, istället för att undanhålla dem från läsarna. Detta är extra viktigt när man går ut med en anklagelse (tyvärr är det heller inte ovanligt i den nya tidens mediaklimat).

Utan att säga om du har rätt eller fel i din anklagelse vill jag i alla fall be dig betänka att de kommunala biblioteken tvingas gallra tusentals böcker årligen, och att det främst är skick och utlåningsfrekvens som styr vilka som måste ryka. De flesta bibliotekarier håller nog med om att det fria ordet är viktigare än allt annat, särskilt något i sammanhanget så futtigt som politik och personliga preferenser. En bok, som inte är skriven på svenska, och därtill författats av en tysk politiker, låter emellertid inte som någon kioskvältare.

Svar nr 2 till Erik.
Jag kommer att lägga alla fakta på bordet. Jag är dessutom, som jag betonat, övertygad om att en majoritet av de anställda vid Umeå stadsbibliotek sätter frågorna om yttrande- och tryckfriheten högt. Jag har också understrukit att jag är övertygad om att de som har satt sig över vad som är moraliskt och/eller juridiskt rätt utgör en minoritet. Det jag är så obeskrivligt less på, när det gäller beslutsfattarna i Umeå kommun (både vad gäller politiker och tjänstemän) är deras ”decennielånga” metod att tiga ihjäl saker – ofta genom ATT DRA UT PÅ TIDEN I DET OÄNDLIGA.

Efter att ha misslyckats med att få någon ansvarig att just ta ansvar och ge ett redigt svar måste du ursäkta mig för att jag nu har tänkt använda mig av en liknande metod. Jag tänker också dra ut på tiden. Detta till dess att någon ”biblioteksansvarig”, förhoppningsvis, bryter detta mönster av tystnad och går ut och ta ansvar för detta flagranta moraliska och/eller juridiska brott mot yttrande- och tryckfriheten.
Det här handlar inte om ifall boken är en kioskvältare eller inte. Du bör inte ”go down that road”. För med detta som måttstock skulle väldigt många klassiker, som varje välsorterat bibliotek med självaktning bör föra, kunna rensas ut. Då blir detta en helt trivial sak om utlåningsstatistik. Men jag VET att så inte är fallet. Och jag KRÄVER att någon tar på sig ansvaret och erkänner att det som har skett är väldigt, väldigt fel. Yttrande- och tryckfriheten är kärnan i det demokratiska systemet. Jag hoppas att vi är överens om den saken. Jag kommer inte att tillåta att detta ”trivialiseras” bort.

Kommentar från Fredrik
Det är ytterst beklagligt att du föregår rättvisan, åter igen, genom att påstå något som eventuellt inte är ett lagbrott. Du är, precis som alla andra medborgare i landet, fri att ha en åsikt men du är inte fri att döma någon eller några – framför allt inte juridiskt. Jag hävdar detta då du inte är domare vid någon av våra domstolar, utan precis som jag en lekman i ämnet juridik. Din erfarenhet från politiken gör dig inte mer, eller mindre, kvalificerad att döma en annan människa och då bör man (min åsikt) avstå från att göra det.

Och i detta inlägg hävdar du att någon eller några i personalen på Umeå Stadsbibliotek eventuellt brutit mot lagen, detta utan att helt och fullt tala om VAD. Hur ska någon kunna försvara sig mot sådant beteende? Skulle du själv acceptera att bli anklagad för något utan att denne som anklagar dig säger vad det är? Så klart inte. Ingen vettig människa skulle acceptera det.

Och, det är inte förbjudet i Sverige att begå brott av moraliskt art – av den enkla anledningen att det inte är ett brott. T ex kan en person ha sex med någon annan än sin partner utan att dömas till varken böter eller fängelse för det i Sverige. Det är faktiskt av den anledningen till varför vi kallar oss för en rättsstat – att vi har domstolar och lagar som grundas på juridik och inte moral. För, vems moral ska vi följa Jan? Din? Min? För i princip ingens moral är den andre lik, vilket betyder att det blir en omöjlighet att döma någon utifrån moraliska perspektiv.

Och till sist, i blogg efter blogg har du hårt gått åt islamistisk extremism bl a utifrån att du menar att dessa människor bygger samhällen utifrån ideologiska och moraliska aspekter som inte borde finnas i varken Sverige eller någon annanstans – men då kan du inte använda din ideologiska övertygelse och moral heller för det innebär hyckleri. Att påstå att du vet och kan mer/bättre än andra som har en annan ideologisk uppfattning än dig.

Svar till Fredrik.
Jag föregår inte rättvisan. Jag säger att det som skett är ett moraliskt och/eller juridiskt brott. Moraliskt eller juridiskt. Eller både och. Men det handlar inte om att föregå något. Det som har skett HAR nämligen skett. Och det var ALDRIG menat att hamna i dagsljuset. Istället är det så här: Om inte jag hade skrivit om detta moraliska eller juridiska brott hade ingen fått veta om något som skedde för minst 6 månader sedan. Jag har lyft fram något ytterst ljusskyggt i ljuset. OM du är intresserad av rättvisa borde du tacka mig. Om du är intresserad av att skydda ljusskygg verksamhet då ska du skriva som du skriver. Och säg inte att jag föregår något. Det antyder att någon instans skulle ha ”prövat” detta missförhållande OM INTE JAG BERÄTTAT OM DET. Men så är inte fallet. Det enda din kommentar går ut på är att det är synd att jag lyft fram det ljusskygga i ljuset.

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Bidra i försvaret av yttrande- och tryckfriheten – hör av dig
____________________________

Förord
Situationen på Umeå stadsbibliotek understryker behovet av en visselblåsarfunktion i Umeå kommun. Jag är nämligen övertygad om att en majoritet av de anställda på stadsbiblioteket är medvetna om vilket övertramp som har begåtts. Jag har ett sånt förtroende för majoriteten av de anställda på stadsbiblioteket att jag är övertygad om att någon av dessa skulle ha slagit larm om den censur som har förekommit ifall det funnits en visselblåsarfunktion. Förslaget att inrätta en sådan lades redan 2011. Det är obegripligt att det tagit åtta år utan att en sådan har blivit verklighet. Behovet av en visselblåsarfunktion finns inom alla kommunens verksamheter. Det gäller äldreomsorgen, individ- och familjeomsorgen, skolan, miljö- och hälsoskydd, hela personalpolitiken, o.s.v.

Del ett: Tillbaka till Umeå stadsbibliotek

En bok som vissa i personalen på stadsbiblioteket – otroligt nog – tog sig rätten att plocka bort och därmed började censurera litteratur heter ”Feindliche Übernahme”.
Boken utkom 2018.
Författare: Thilo Sarrazin.

Det grundläggande övergreppet på yttrande- och tryckfriheten som vissa i personalen på Umeå stadsbibliotek har gjort sig skyldiga till är alltså att de har plockat bort boken. Av vilket skäl?

Här ska jag göra en kvalificerad gissning. Eftersom boken utgavs 2018, köptes in samma år av Umeå stadsbibliotek och plockades bort 2018 så har de anställda på stadsbiblioteket utsatts för påtryckningar av politisk eller religiös karaktär. Det kan nämligen inte handla om något annat. Man köper inte in en bok 2018 och plockar bort den från hyllorna några månader senare.

Låt mig förtydliga. Boken gavs ut av ett tyskt förlag den 30 augusti 2018. Jag vet naturligtvis inte exakt vilken dag den ställdes ut i stadsbiblioteket. Men jag vet, via en låntagare som har kontaktat mig, att boken verkligen stod på hyllorna under hösten 2018. Av samme låntagare har jag fått veta att boken även försvann från hyllorna före nyår (2018). Det kan med andra ord inte handla om en utgallring av litteratur som lånas sällan. Köper man in en debattbok, på tyska, väntar man mer än ett par månader innan man plockar bort boken för att den inte har lånats i tillräcklig omfattning. DET VET JAG. Och därför blir min slutsats att boken plockades bort efter påtryckningar.

Skulle jag ha fel i mitt antagande att personal på stadsbiblioteket har gett efter för politiska eller religiösa påtryckningar förutsätter jag att någon kliver fram och säger att jag har fel.

Detsamma gäller naturligtvis mitt grundläggande påstående: att viss personal på Umeå stadsbibliotek har censurerat litteratur som de själva har köpt in genom att helt sonika plocka bort en helt ny bok från hyllorna strax efter att den placerats ut. Skulle ja ha fel i min väldigt allvarliga anklagelse – för jag vet mycket väl HUR allvarlig min anklagelse är – förutsätter jag att någon kliver fram och säger att jag har fel.

Del två: Dags att kliva fram?

Nu hör det till saken att jag är övertygad om att ingen kommer att kliva fram och säga att jag har fel. Det är ingen representant för Umeå stadsbibliotek, eller någon ”kulturpolitiker”, som har stigit fram och påstått att det jag skrev i gårdagens blogg har varit fel. Detta kanske överraskar vissa läsare. Men det överraskar inte mig. Det är nämligen så att jag känner till sanningen. Och sanningen är sådan att ingen representant, tjänsteman eller politiker, kan gå ut och säga att jag skrev någon som var fel i gårdagens blogg. Utan att ljuga.

Jag förväntar mig därför inte heller att någon stiger fram och säger att jag har fel när det gäller denna blogg.

Det jag däremot förväntar mig är att någon visar tillräckligt moralisk resning och stiger fram och ber om ursäkt för att de har begått ett moraliskt och/eller juridiskt brott genom att ta sig friheten att trampa på två av Sveriges grundlagar: yttrande- och tryckfriheten.

Någon kanske säger: ”Men denne författare är ju högst kontroversiell. I en tidigare bok har han uttryckt kritik både mot tysk invandringspolitik och mot många muslimska invandrare”. Men det är just detta som är själva poängen. Thilo Sarrazins tidigare bok utkom 2010 och blev den mest sålda politiska boken i Tyskland, av en tysk författare, på ett decennium! Det var antagligen just därför som Thilo Sarrazins senaste bok, den som censurerades bort av personal på stadsbiblioteket, köptes in.

Ett biblioteks uppgift är att tillhandahålla litteratur som är väsentlig både vad gäller förgången tid och nutid. Bibliotekets uppgift är att ha ett balanserat utbud – totalt sett. Däremot ska inte personalen censurera enskilda böcker som de för övrigt själva har köpt in. En censur som med största sannolikhet beror på att vissa i personalen har utsatts för politiska eller religiösa påtryckningar.

Del tre: Hitler, Stalin och rasbiologen Lundborg – men inte Thilo Sarrazin…

Låt mig avsluta med att påminna om vilka andra författare som finns representerade:

a) Herman Lundborg – en känd svensk rasbiolog som finns representerad på stadsbibliotekets hyllor med böcker som Svensk raskunskap, Rasbiologi och rashygien samt Svenska folktyper – bildgalleri ordnat efter rasbiologiska principer och med orienterande översikt.
b) Kim Il Sung – diktator i Nordkorea, så mycket diktator att han, trots sin död 1994, enligt Nordkoreas grundlag är president för evigt.
c) Adolf Hitler – känd bland annat för sin bok Mein Kampf.
d) Josef Stalin – ännu en känd diktator vars böcker får plats på Umeå stadsbiblioteks hyllor.

Mot denna bakgrund är det fullständigt oacceptabelt, en skandal av större mått, att viss personal på Umeå stadsbibliotek har tagit sig rätten ”censurera bort” boken Feindliche Übernahme av Thilo Sarrazin.

Slutord denna gång

En oacceptabel handling, hemlig censur, leder lätt vidare till ytterligare oacceptabla handlingar. Skälet till att jag känner till detta är hur olika låntagare har blivit behandlade då de först sett denna bok stå i stadsbibliotekets hyllor och senare återkommit för att låna boken – som då inte funnits kvar! Jag tänker speciellt på en person som blivit verkligt illa behandlad. Det sätt på vilket vissa av personalen på stadsbiblioteket har agerat mot denne låntagare förtjänar ett blogginlägg i sig.

Och ett sådant blogginlägg kommer.

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________________

INLEDNING

Jag är övertygad om att huvuddelen av personalen vid Umeå stadsbibliotek är juridiskt och moraliskt rättskaffens personer.

Men tyvärr finns det personal på stadsbiblioteket som bekämpar Sveriges grundlagar.

Jag accepterar inte att dessa anställda på Umeå stadsbibliotek får fortsätta – med detta. Håller du med mig så ska du skriva en kommentar på detta blogginlägg om vad du tycker om detta agerande.

Del ett
Det som skett måste innebära ett brott. Detta brott kan vara av juridiskt art. Av moraliskt art. Eller av både juridisk och moralisk art.

Men det som har skett måste få konsekvenser.

Och jag hoppas att jag kan hitta någon juridiskt kunnig som kan hjälpa mig med att återställa LAG OCH ORDNING – moralisk och/eller juridisk – på Umeå stadsbibliotek. För något har gått väldigt snett där. Återigen: det som har hänt där måste få konsekvenser.

För bokbålens tid är förbi. Eller borde vara det.

Del två
Grundlagarna i Sverige
Sverige har fyra grundlagar. Det handlar om:
* tryckfrihetsförordningen,
* yttrandefrihetsgrundlagen,
* regeringsformen,
* successionsordningen.

Tillsammans utgör dessa fyra grundlagar Sveriges ”konstitution”. Detta innebär att yttrande- och tryckfrihet utgör en del av själva kärnan i Sveriges demokratiska grund.

Men inte så på Umeå stadsbibliotek.

Del tre
Denna demokratiska grund ger dock vissa anställda på Umeå stadsbibliotek själva fan i.
Denna, som jag är säker på, lilla del av personalen på Umeå stadsbiblioteket anser uppenbarligen att de står över Sveriges demokratiska grund!

Kanske för att grundlagar låter lite gammaldags. Kanske för att stadsbiblioteket har en alldeles egen ”värdegrund” som de tror står över grundlagen?
Kanske för att det står att Umeå stadsbibliotek anser sig vara ett ”bibliotek mot rasism”. Denna paroll finns på vissa, om inte på alla, e-mail som de sänder ut.

Eventuellt tror denna lilla grupp av de anställda på stadsbiblioteket att denna formulering att de själva kan bestämma om vilka – redan inköpta – böcker som drabbas av censureras?

Hur som helst: Vissa anställda vid Umeå stadsbibliotek har tagit sig friheten att plocka bort något som de inte gillar – eller något som en låntagare inte gillade.

Del fyra
Nu ska jag göra en gissning:
eftersom boken en gång köptes in av Umeå stadsbibliotek, inte dessutom inte var skriven på svenska, så tror jag att författaren föll offer för en kampanj från någon politisk eller religiös inriktning som hade författaren av boken på sin ”svarta lista”. 

När en bok, som borde stå på hyllan, eftersom den en gång blivit är inköpt av Umeå stadsbibliotek, inte längre står på hyllan, borde jag och du som låntagare kunna få en förklaring – av de anställda vid stadsbiblioteket – till varför boken har försvunnit.

Men det gives ingen sådan förklaring!

DET SOM HÄNT ÄR EN DEMOKRATISK SKANDAL SOM KOMMER ATT SÄTTA UMEÅ PÅ KARTAN – eller åtminstone Umeå stadsbibliotek.
Umeå – Europas kulturhuvudstad 2014 – har alltså anställda på sitt stadsbiblioteket som efter eget skön plockar bort böcker som de själva, eller troligen någon låntagare (eftersom ju stadsbiblioteket självt en gång köpt in boken) inte gillar.

Det finns en paroll: Umeå vill mer!
Är det verkligen så – exempelvis när det gäller försvaret av yttrande- och tryckfriheten?

Del fem
Vissa av de anställda vägrar att besvara frågan om stadsbiblioteket någonsin har haft boken. Metoden består i att påstå att det inte går att se om stadsbiblioteket någonsin har haft boken hemma?
Sedan erbjuder de Dig ett fjärrlån.

Andra anställda säger att det verkar som om stadsbiblioteket visserligen (en gång) har haft boken i sitt sortimentet – men att den inte längre finns kvar. Däremot har de ingen aaaning om varför boken har försvunnit.
Sedan erbjuder de Dig ett fjärrlån?

Ytterligare andra anställda vid Umeå stadsbiblioteket har den ofattbara fräckheten att fråga låntagaren om boken händelsevis ”var rasistisk” – samtidigt som de säger sig inte känna till vad boken handlar om!
De har alltså ingen aaaning om vad boken handlar om. Men de kan förolämpa en låntagare – är detta tillåtet?
Sedan erbjuder de Dig (gissa vad) ett fjärrlån?

Del sex
Vissa anställda vid Stadsbiblioteket i Umeå anser tydligen att deras hyllor inte ska skitas ned av vissa böcker. Samtidigt anser de att andra bibliotek, kanske Uppsalas bibliotek, kan skita ned sina hyllor (eftersom boken kan fjärrlånas från andra bibliotek).
Hyckleriet är förbanne mig utan gräns

Del sju
Handlar detta om någon bok skriven av exempelvis:

a) Herman Lundborg – en känd svensk rasbiolog.
Svaret är Nej. Lundborg är inte portad av Stadsbiblioteket i Umeå.

b) Kim Il Sung – diktator i Nordkorea, så mycket diktator att han, trots sin död 1994, enligt grundlagen är Nordkoreas president för evigt.
Nej, den evige presidenten Kim Il Sungs böcker pryder stadsbibliotekets hyllor i Umeå.

c) Adolf Hitler – vars bok ”Mein Kampf” nått viss ryktbarhet.
Svaret är åter Nej. Adolf Hitlers nazistiska bibel finns att låna eller läsa. På stadsbiblioteket. Här i Umeå.

d) Josef Stalin – ännu en känd diktator.
Du gissade rätt: svaret är Nej. Böcker av Stalin finns på stadsbiblioteket i Umeå.

Och i dessa fall gör Umeå stadsbibliotek alldeles rätt.

Biblioteket ska självklart ha dessa böcker inne så att folk kan låna dem. Själv har jag läst och diskuterat om nazismen sedan jag, vid elva års ålder, tillsammans med mina föräldrar, åkte bil genom ett av andra världskriget fortfarande märkt Väst-Berlin efter att först ha åkt bil från Sassnitz genom Öst-tyskland. Under alla dessa år då jag har deltagit i kampen mot fascism och nazism är det många av mina medkämpar som har läst hela eller delar av Mein Kampf.

De anställda på ett bibliotek ska finna stolthet i att ha ett välsorterat bibliotek. De ska dessutom låta folk själva få avgöra vilka av bibliotekets böcker som biblioteksbesökarna vill läsa – och i vilket syfte. De biblioteksanställda har nämligen inget att göra med detta. Och det är min övertygelse att de flesta biblioteksanställda agerar helt i denna andra. Men jag VET att inte alla gör det. Och det är detta som nu måste fram i ljuset!

Del åtta

Vems bok har drabbats av detta moderna bokbål?
Det är en debattbok av en tysk, som har suttit i senaten i Berlin för Socialdemokraterna, som har plockats bort.

Jag ställer mig frågan: är det tillåtet för personal på ett bibliotek att plocka bort redan inköpta böcker från hyllan och sedan inte tala sanning för låntagare som stått och bläddrat i boken just på Umeå stadsbibliotek under hösten ifjol?

Jag ställer mig också frågan: är det tillåtet för personal att förneka att den bortplockade boken går att återställa – trots att detta är möjligt?

Jag ställer mig frågan: vilka lagar har personalen på stadsbiblioteket i Umeå brutit emot när de först plockar bort inköpta böcker, i alla tysthet, sedan förnekar att de någonsin har haft boken (trots att annan personal vid ett annat tillfälle kunde se att boken faktiskt hade funnits – vid Umeå stadsbiblioteket i Umeå?

Jag frågar mig: är det tillåtet för personal på stadsbiblioteket i Umeå att dra ut på beskedet i månader om ifall de åter ska köpa in en bok av den – av viss personal på Umeå stadsbibliotek svartlistade författaren – trots att de har lovat att besvara frågan inom en vecka.

Jag frågar mig: är det någon som vågar och gå ut och be om ursäkt för detta övergrepp mot yttrande- och tryckfriheten?

Eller är det som vanligt då något händer i Umeå – tystnad råder – beordrad av högre tjänstemän och/eller politiker

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________________

INGRESS

Det är talande för Socialdemokratin i Umeå idag att den som dyker upp som gubben ur lådan och förnekar det som klart och entydigt skrevs av Hans Lindberg på dennes blogg den 26 september ifjol är … Andreas Lundgren. Andras Lundgren skriver ”… Den som bryter löften är inte Hans Lindberg och (S) …”.

Jag vill att alla noga ska lägga märke till att det inte är Hans Lindberg som förnekar att han skrev det han skrev. Alla kan också själva läsa Hans Lindbergs blogg från den 26 september. (Länk till Lindbergs blogg)

Det är Andreas Lundgren (S) som förnekar att Hans Lindberg (S) skrev det som Hans Lindberg (S) skrev. Trots att alla själva kan se att Andreas Lundgren trampar på sanningen om vad Hans Lindberg skrev. Andreas Lundgren agerar som någon sorts överdomare inom Socialdemokraterna i Umeå.

Detta reser frågor:
a) Vem styr egentligen Socialdemokraterna i Umeå?
b) Vilka friheter kan Andreas Lundgren ta sig i förhållande till exempelvis Hans Lindberg?

Första delen av sex

Hans Lindberg, Kommunstyrelsens ordförande, vet naturligtvis vad han själv skrev i sitt blogginlägg den 26 september 2018. Han vet också att han menade det han skrev, då han skrev det, samt att alla själva kan gå tillbaka och se vad Hans Lindberg skrev. Och då framgår det också att Socialdemokraterna har begått ett dubbelt löftesbrott.

Detta trots att Andreas Lundberg verkar vilja tolka det Hans Lindberg skrev på ett för det svenska språket helt nytt sätt. Typ en spade är inte en spade när detta passar Andreas Lundgren.

Kanske är Andreas Lundgren någon sorts överinstans inom Socialdemokraterna i Umeå, en ”grå eminens”, som besitter den verkliga makten och därför styr och ställer bakom kulisserna. OM det är så – låt då Andreas Lundgren kliva fram ur skuggorna och TA ANSVARET för Socialdemokratin och dess agerande i Umeå.

Kom då ut ur skuggorna och visa att du vågar ta ansvaret Andreas !

Andra delen av sex

Jag ska återigen citera den ståndpunkt som gjorde att vi beslöt oss för att göra en överenskommelse med Socialdemokraterna. Och jag ska göra detta endast för Andreas Lundgrens skull. Andra har redan fattat att det som Hans Lindberg skrev faktiskt också var vad Hans Lindberg skrev. Alltså att en spade är en spade. Så jag repeterar det, för oss i Arbetarpartiet avgörande, i det som Hans Lindberg skrev på sin blogg den 26/9 ifjol – just för Andreas Lundgrens skull. Här kommer det:

”…Till följd av uppgörelsen fortsätter Socialdemokraterna att styra ensamma i minoritet.
I budgetfrågor kommer samtal att föras med Arbetarpartiet och Miljöpartiet.
Dessa två partier får också olika poster i våra styrelser, nämnder och utskott…”

Hans Lindberg fortsatte bl a med följande ord:
”…Socialdemokraterna styr inte tillsammans med Miljöpartiet till följd av denna uppgörelse. Samarbeten kommer att variera i olika sakpolitiska frågor…” [boldningarna, som är till för Andreas Lundgren, är gjorda av mig Jh]

Tredje delen av sex

Nu framstår frågan om ifall Hans Lindberg verkligen skrev det han skrev som en fråga om vem som bestämmer inom Socialdemokraterna i Umeå.

Jag upprepar: Det är verkligen konstigt att Andreas Lundgren går in i en debatt som berör Hans Lindbergs uppgörelse med oss – en uppgörelse i vilken Andreas Lundgren inte deltog i – och som ingen har ifrågasatt under de sju månader som gått sedan överenskommelsen redovisades offentligt på Hans Lindberg blogg för cirka sju månader sedan. Låt mig nu understryka att Hans Lindberg verkligen skrev det han skrev genom att även publicera innehållet i det pressmeddelande som Socialdemokraterna sände ut redan dagen innan – alltså den 25/9 ifjol. I detta pressmeddelande kan vi bl a läsa följande:

”…Socialdemokraterna kommer med olika hoppande majoriteter att arbeta för att fortsätta leda kommunen med målet att växa med hållbarhet, säger Hans Lindberg… ”[min boldning Jh]

Ordförklaring
Begreppet ”hoppande majoriteter” understryker i detta fall det som som Hans Lindberg skrev på sin blogg den 26/9 – nämligen att ”Socialdemokraterna [fortsätter] att styra ensamma i minoritet”. Innebörden av begreppet ”hoppande majoriteter” understryker att Socialdemokraterna ska styra ensamma. De ska söka stöd hos vissa partier för att (försöka) få tillstånd en majoritet i vissa frågor, och de ska söka hos andra partier för att (försöka) få tillstånd en annan majoritet i andra frågor. Detta var exakt vad C G Ekman gjorde för att kunna styra Sverige under stora delar av 1920- och 1930-talen. Detta utgör urtypen för ”hoppande majoriteter” i den svenska politiska historien.

Innebörden i det Hans Lindberg skrev den 26/9 ifjol är uppenbar, vad än Andreas Lundberg anser, och det uppenbara är följande:

1. Socialdemokraterna fortsätter [   ] att styra ensamma i minoritet …
Kommentar: att styra ensamma betyder alltså att inte styra Umeå tillsammans med Miljöpartiet – vilket förhoppningsvis även Andreas Lundgren slutligen kommer att acceptera att Hans Lindberg verkligen skrev.
Andra har klarat detta.

2. ”… I budgetfrågor kommer samtal att föras med Arbetarpartiet och Miljöpartiet. …”

När Socialdemokraterna, utan att ha träffat oss en enda gång när det gäller budgeten för 2020, går ut tillsammans med Miljöpartiet – Hans Lindberg och Miljöpartiets nye gruppledare – så innebär detta två löftesbrott:
a) Socialdemokraterna har inte låtit oss föra fram våra synpunkter – exempelvis på att lagstadgade basverksamheter som skola, förskola, äldreomsorg och underhåll av byggnader och gator, ska gå före skrytbyggen – i några samtal mellan Socialdemokraterna och oss i budgetfrågor,
b) Socialdemokraterna markerar att de numera styr Umeå kommun tillsammans med Miljöpartiet – enligt modellen på riksplanet. Detta innebär motsatsen till vad hans Lindberg skrev att de skulle göra (26/9-2018). Då skulle de styra ”ensamma” och ”inte tillsammans med Miljöpartiet”.

Och detta innebär löftesbrott från Socialdemokraternas sida.
Ett dubbelt löftesbrott från Socialdemokraterna.
Vilket blir till ett grovt löftesbrott från S.

Vi i Arbetarpartiet drar nu konsekvenserna av att Socialdemokraterna har brutit de två löften som framgår av Hans Lindbergs blogginlägg från den 26 september ifjol. Hellre än att förnedra oss förklarar vi att vi förstår att Socialdemokraterna nu, ensidigt, har sagt upp överenskommelsen och vi kontrar därför genom att göra detsamma.

Fjärde delen av sex

Vår lojalitet ligger hos umeborna, speciellt hos de som har röstat på oss, och hos det ökande antal som funderar på att rösta på oss i nästa val. Vi kommer att sträva efter att bredda och fördjupa dialogen med de väljare som fortfarande ser S som ett alternativ att rösta på. Det är sosse-bossarna vi vänder oss bort i från – efter deras dubbla löftesbrott. Inte gräsrötterna som fortfarande röstar på S.

Vi har tidigare avsagt oss positioner vi blivit lovade av S som ersättare i olika nämnder, detta redan innan vi tog dessa positioner i besittning, då vi varit väldigt besvikna på vissa Socialdemokrater. Nu avsäger vi oss vår ersättarplats i Kommunstyrelsen. Detta för att stå 100-procent fria från ALLA falanger inom Socialdemokraterna i Umeå. Det går, för närvarande, inte att lita på någon av dem. Det handlar om tre falanger!

Femte delen av sex

Andreas Lundgren har uppenbarligen inte kommit över att vi röstade för att behålla LOV – och därmed inte gick på samma linje som Vänsterpartiet och sossar som Andreas Lundgren, Janet Ågren och Alejandro Caviedes.

Andreas Lundgren presenterar nu det faktum att vi ändrade oss som någon sorts nyhet!

Men alla läskunniga kunde följa vår ”interna kamp” med denna fråga. Jag har hittills skrivit hela 20 blogginlägg om LOV vs LOU. Och att vi i Arbetarpartiet ändrade oss i denna fråga redovisade jag, öppet och ärligt, den 30 november respektive 1 december i fjol. Se bloggarna nedan.

Blogg 1:
http://blogg.vk.se/janhagglund/2018/11/30/vi-skapar-onodig-oro-hos-vardtagare-hemtjanstforetag-och-anstallda-om-vi-skjuter-pa-valet-mellan-lov-och-lou-arbetarpartiet-maste-skynda-pa/

Blogg 2:
http://blogg.vk.se/janhagglund/2018/12/01/de-som-valt-privat-hemtjanst-har-okat-fran-2-till-54-procent-sedan-2007-de-1600-som-valt-privata-utforare-maste-respekteras-liksom-foretagen-och-deras-personal-forbattringarna-maste-ske-inom-ramen/

Andreas Lundgren (S) kunde också läsa dessa bloggar.

Men ändå försöker han nu presentera detta som en nyhet!
Syftet är att försöka ”trolla bort” uppmärksamheten från Socialdemokraternas dubbla löftesbrott mot oss i samband med de förhandlingar som avgjorde vem som skulle styra Umeå fram till 2022.

Sjätte delen av sex
Jag skrev alltså att vi bytt ståndpunkt för hela sex månader sedan – i två blogginlägg. Vi bytte ståndpunkt efter att alla hade kunnat följa vår ”inre kamp” med frågan under lång tid i en rad av mina blogginlägg. Och många gjorde det också. Vi bytte ståndpunkt cirka två månader innan omröstningen skedde i Umeå fullmäktige i slutet på januari i år.

Det är lite väl tunt av Andreas Lundberg att komma dragandes med detta nu. Om man vill bli tagen på allvar.

Arbetarpartiet stod helt enigt bakom beslutet att ändra ställningstagandet. Jag och övriga i Arbetarpartiet skäms inte för att vi ändrar oss – då och då. Har vi haft för lite beslutsunderlag, och får mer och bättre beslutsunderlag, eller lyssnar på folk som kan övertyga oss om att vi initialt har tagit fel position, då ändrar vi oss.

Fler partier borde sätta sig över sin prestige och ha mod nog att ändra sig.

Det som Hans Lindberg och S har gjort är något helt annat än att ändra sig i en sakfråga. De har ändrat på hela förutsättningen för vår uppgörelse fram till valet 2022. Här handlar det inte om någon enskild sakfråga.
Hans Lindberg m fl gav oss löften som skulle gälla under hela mandatperioden 2018 – 2022!  För Hans Lindberg m fl ville säkra Socialdemokratins maktinnehav under hela fyra-årsperiod fram till nästa val. Det handlade, kort sagt, om makten över Umeå fram till året 2022.

Och då Hans Lindberg och Socialdemokraterna (inklusive Andreas Lundgren) nu sviker sina löften i sin överenskommelse med oss har vi nu avsagt oss alla platser vi blivit lovade i nämnder (platser som vi aldrig tog i besittning). Vi har även avsagt oss platsen som ersättare i Kommunstyrelsen. Vi ska inte göra detta. Vi har redan gjort det.

Den eftersmak som detta efterlämnar är följande: Vem eller vilka styr Socialdemokraterna?
Varför går Andreas Lundgren ut och förnekar att hans Lindberg skrev det alla vet att han skrev. Är Andreas Lundgren någon överinstans inom S i Umeå som bestämmer vad som är sanning och inte sanning?

Varför går inte Hans Lindberg ut och ger oss i Arbetarpartiet en förklaring?

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________________

Förord

På Arbetarpartiets medlemsmöte i tisdags beslöts att anta och skicka nedanstående pressmeddelande till media. Skälet är  Socialdemokraternas grova och dubbla löftesbrott. Dessa löftesbrott har tvingat in Arbetarpartiet i en situation med endast två alternativ. Det ena består i att acceptera en total förnedring genom att inte låtsas om att S har brutit de löften som vår överenskommelse med dem bygger på. Det andra alternativet är att avsäga sig alla förpliktelser och fördelar som följer av denna överenskommelse. Samt att distansera sig så långt som möjligt från detta partis ledande personer.

Vi kommer även i fortsättningen att sträva efter att bredda och fördjupa den politiska dialogen med de väljare som fortfarande ser S som ett alternativ.

Socialdemokraterna har alltså utsatt Arbetarpartiet för ett dubbelt löftesbrott.

Efter valet 2018 strävade Socialdemokraterna efter att skapa en kartell som hade fler mandat i fullmäktige än de som partierna i Alliansen hade. Tillsammans med Miljöpartiet fick S i Umeå ihop 24 mandat. Detta var precis lika många som M, C, L och KD hade fått tillsammans. Eftersom inget av dessa två block ville bli beroende, varken av SD eller V, kom Arbetarpartiet att bli tungan på vågen. Socialdemokraterna visade sig villiga att avge två löften som var ytterst värdefulla för oss. Vi såg det därför som en plikt mot våra väljare att göra en överenskommelse med S. De två löften som Socialdemokraterna gav oss var dessa:

a) Det av islamister eller islamistmedlöpare infiltrerade Miljöpartiet i Umeå skulle inte få status av lokalt ”regeringsparti” – utan Socialdemokraterna skulle styra själva genom s.k. ”hoppande” majoriteter,
b) Socialdemokraterna lovade att föra samtal med oss i budgetfrågor – vilket skulle ge oss en möjlighet att föra fram våra synpunkter på behovet att prioritera lagstadgade basverksamheter före onödiga skrytprojekt.

Socialdemokraterna erbjöd oss, dessutom, att även i fortsättningen ha en ”insynsplats” i kommunstyrelsen. Till detta kom att Socialdemokraterna erbjöd oss ett antal ersättare i olika nämnder – något som vi inte ens hade krävt.

Det som Socialdemokraterna i sin tur krävde av oss var att vi inte samverkade med andra partier i samband med budgetarbetet. Detta var inte svårt att gå med på eftersom partierna i Alliansen i sitt budgetförslag för år 2019 klargjort följande: ”…ambitionen är att återkomma med skattesänkningsförslag även kommande år…”. Då skattesänkningar inte kommer att vara aktuellt under perioden fram till valet 2022 kunde vi gå med på detta krav från S utan dåligt samvete.

Sedan Hans Lindberg, via sin blogg, offentligt tillkännagivit Socialdemokraternas två löften till oss utgick vi, naturligtvis, ifrån att dessa två löften skulle gälla. Tyvärr har detta inte visat sig vara fallet.

Tvärtemot sina två löften till oss har Socialdemokraterna:
* inte fört några som helst budgetsamtal med oss – trots att vi gjort en rad påstötningar om detta,
* Socialdemokraterna har istället utarbetat en gemensam budget med Miljöpartiet för 2020 – och presenterat denna budget tillsammans med MP för media.

Det går inte att, på ett mer tydligt sätt, visa att Socialdemokraterna nu anser sig styra Umeå kommun och dess kommunala bolag tillsammans med Miljöpartiet. Och att så inte skulle bli fallet var alltså det absolut enda krav som vi ställde på S i samband med de samtal som ledde fram till vår överenskommelse med Socialdemokraterna efter valet 2018.

Det är detta som har gett upphov till den situation där Arbetarpartiet endast har att välja mellan två alternativ: antingen att finna sig i att bli totalt förnedrat genom att låtsas som om Socialdemokraternas grova löftesbrott inte har ägt rum – eller så tar vi konsekvenserna av Socialdemokraternas dubbla löftesbrott och avsäger vi oss både förpliktelser och fördelar i den gjorda överenskommelsen. Detta innebär bland annat att jag omedelbart lämnar min plats som ersättare i Kommunstyrelsen.

Och Arbetarpartiet kommer naturligtvis att välja det sistnämnda alternativet. Därför avsäger jag mig omedelbart min plats som ersättare i Kommunstyrelsen.

Arbetarpartiets medlemmar kommer aldrig att låta sig förnedras. Vi har tidigare visat Socialdemokraterna vårt missnöje med deras agerande. Detta genom att inte ens besätta de ersättarplatser som vi blev lovade i olika nämnder.  Så vårt agerande nu kan inte komma som någon överraskning för Socialdemokraterna.

Självklart sitter vi kvar i Umeå kommunfullmäktige. Våra platser i fullmäktige har vi fått av 3021 umebor – inte via några förhandlingar med Socialdemokraterna.

Jag och övriga medlemmar i Arbetarpartiet i Umeå slås, gång på gång, av Socialdemokraternas osannolika förmåga att dels strunta i gjorda överenskommelser och dessutom göra detta på ett sätt som förnedrar motparten (det har nu drabbat oss och tidigare andra), dels att kunna gå vidare med ett leende på läpparna – precis som om ingenting hade hänt!

Socialdemokraterna framstår, i all denna stöddighet, som ett parti helt ur stånd att fatta att deras agerande kommer att leda till framtida konsekvenser. Och Socialdemokraternas agerande mot Arbetarpartiet, i form av detta dubbla löftesbrott, kommer att få konsekvenser.

Nedan kan du läsa det pressmeddelande som Arbetarpartiet skickade ut till lokala media under onsdagen:

PRESSMEDDELANDE

Arbetarpartiet tvingas nu dra konsekvenserna av att Socialdemokraterna i Umeå har brutit den överenskommelse som de ingick med oss efter valet 2018. Kärnan i detta löfte beskrev Hans Lindberg i ett blogginlägg den 26 september 2018:

”…Till följd av uppgörelsen fortsätter Socialdemokraterna att styra ensamma i minoritet. I budgetfrågor kommer samtal att föras med Arbetarpartiet och Miljöpartiet. Dessa två partier får också olika poster i våra styrelser, nämnder och utskott…”

”…Socialdemokraterna styr inte tillsammans med Miljöpartiet till följd av denna uppgörelse. Samarbeten kommer att variera i olika sakpolitiska frågor…” [Hans L:s betoning]

Dessa löften kom från Socialdemokraterna efter att vi hade lagt ut ett blogginlägg där följande rader ingick i rubriken: ”Arbetarpartiet accepterar inte att MP utgör en del av Umeås regering…”.

Efter detta gick alltså Socialdemokraterna ut offentligt och lovade att inte styra Umeå kommun tillsammans med Miljöpartiet. S lovade också att föra budgetsamtal med oss. Men Socialdemokraterna har inte hållit något av dessa avgörande löften. Nämnas kan att Arbetarpartiet, i samband med diskussionerna efter valet 2018, endast hade ett enda krav. Detta krav bestod i att Socialdemokraterna inte skulle styra Umeå tillsammans med Miljöpartiet. Och som alla kan läsa ovan gick S med på detta krav. Plus att föra budgetsamtal med oss. S var så angelägna att få med oss på båten att vi även blev erbjudna ersättarplatser i ett antal nämnder plus i kommunstyrelsen – trots att vi själva inte ställde några sådana krav.

Perioden som följde efter denna tekniska (icke-politiska) valsamverkan har blivit en väldig besvikelse för oss i Arbetarpartiet. Vi markerade vårt missnöje med Socialdemokraternas agerande, första gången, redan under oktober månad genom att avsäga oss de platser vi blivit erbjudna i de olika nämnderna – redan innan det blev dags att besätta dessa.

Som alla vet är beslutet om budgeten det viktigaste som sker i kommunen under varje år. Trots löftet från S har vi inte blivit inbjudna till några budgetförhandlingar. Detta är ett allvarligt löftesbrott. Socialdemokraterna har nu dessutom visat att de styr Umeå tillsammans med Miljöpartiet, d v s exakt vad de lovade att inte göra. Beviset på detta är att Socialdemokraterna och Miljöpartiet dels har utarbetat en gemensam budget, dels presenterade denna budget tillsammans inför media under gårdagen (28 maj).

Innebörden av detta är att Umeå, de facto, styrs av S och MP gemensamt. Det innebär också att Socialdemokraterna har svikit alla löften som de gav oss efter valet 2018.

Vi har nu fått nog av Socialdemokraternas svek. Vi anser att S har sagt upp den skriftliga överenskommelse de ingick med oss genom att inte inbjuda oss till några budgetsamtal och genom att styra Umeå tillsammans med MP. Innebörden av detta är att ”all bets are off”. Vi markerar detta genom att omedelbart lämna vår ersättarplats i kommunstyrelsen.

Arbetarpartiet vill påminna S om att de bara har 20 av 65 mandat (eller 24 mandat tillsammans med MP). Vi trodde att det fortfarande fanns sossar som vi kunde samarbeta med, punktvis, men vi hade uppenbarligen fel. S stöddighet och löftesbrott visar att de lever kvar i en förgången tid. Detta kommer att straffa sig. Arbetarpartiet har ingen som helst skyldighet att stödja S+MP – vare sig det gäller budget eller i någon annan fråga. Vår enda skyldighet är att kämpa för våra väljares intressen – i och utanför fullmäktige.

Arbetarpartiets avdelningsmöte 28 maj 2019

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________________

Youtube-klippet nedan förklarar varför Arbetarpartiet är beredd att ta en del av ansvaret för ett Umeå vars nuvarande ledning varken klarar av att bekämpa extrema islamister eller att hantera en kommunal ekonomi i kris.

Opinionsmätning

Fråga 1: Gillade du att kunna se och höra bloggen?
Fråga 2: Förslag på förbättringar – max tio ord
Skriv dina svar i kommentarsfältet!

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Fler blogginlägg blir det

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________________

Ny kommentar till mig från ”Jag igen”.
”Jag struntar i allt du skrev förutom denna mening. ”Därför att majoriteten av muslimerna i Umeå vill att jag skriver det jag skriver”.
Alltså näääär ska du sluuuta motsäga dig själv??
Du skrev en artikel lika lång som lång fredag om att Mariem Salem vann pga muslimernas röster i Umeå och sms, och nu skriver du att majoriteten av muslimerna vill att du skriva det du skriver ????
Huuuur?? Är muslimerna med dig på det du skriver mot Mariem samtidigt som dem har röstat fram henne ?!!!

Sen låt säga du är ärlig, låt oss föreställa oss det bara för skojs skull ,
När du svarar mig, säg till att använda rätt ord.
Du sa majoriteten ha ? Ok hur visste du att det är Majoriteten ? Det finns ingen officiell register som ger exakt siffra antal muslimer i staden, där var nr 1, nr 2 låt oss hjälpa dig och gissa att det är 1000 muslimer, majoriteten är ju 51%, låt säga 501 person, kan du bevisa att du har stöd från 501 muslimer ??
Varsågod, the stage is yours, besvara dessa 2 frågor.

Mitt nya svar till ”Jag igen”.

A. Tack för att jag får svara på min egen blogg!
Muslimer vill veta sanningen. Alla vill veta sanningen. Och muslimer är precis som alla andra.

Även de som kryssade Mariam Salem vill veta sanningen – om att Miljöpartiets Partistyrelse använde muslimerna i Umeå som brickor i sitt politiskt spel.
Muslimerna vill veta att detta var första gången som Islamiska Föreningen i Västerbotten favoriserade en muslim framför en rad andra muslimer som både har längre erfarenhet av politisk verksamhet än Mariam Salem har – och som (bland annat därför) med stor sannolikhet skulle kunna åstadkomma mer för muslimerna i Umeå än vad Mariam Salem kan göra.

Du tänker på ett sätt som är förolämpar muslimer.

Du verkar tro att de muslimer som röstade på Mariam Salem inte vill veta sanningen. Sanningen är att det fanns en rad andra muslimer som de också hade kunnat välja – om dessa muslimer hade blivit presenterade på samma villkor som Mariam Salem. Av Islamiska Föreningen i Västerbotten.

Även de som röstade på Mariam Salem vill veta sanningen om det politiska spel där Miljöpartiet försökte göra Umeås muslimer till spelbrickor.

Det är jag som berättar denna sanning.

Det är just därför som en majoritet av muslimerna i Umeå vill att jag skriver det jag skriver.
Jag skriver sanningen.

B. Varför skulle muslimerna inte vilja veta sanningen?
Varför skulle de muslimer som fick sms från Islamiska Föreningen i Västerbotten, med uppmaning att rösta på en viss kandidat (Mariam Salem), inte vilja veta sanningen: att detta var negativt föra andra muslimer i fjolårets val till Umeå kommunfullmäktige – muslimer som också ställde upp i valet fast för andra partier.

Och självklart vill även de söm röstade på Mariam Salem veta att Islamiska Föreningen aldrig tidigare har favoriserat en kandidat på detta sätt tidigare – på andra politiska kandidaters bekostnad?

C. Det var under 300 som kryssade Mariam Salem.
Det finns många fler muslimer i Umeå än så. Personkryssen fick Mariam Salem till stor del p g a att Islamiska Föreningen i Västerbotten sände ut sms med uppmaningen om på vilken kandidat muslimerna borde rösta. Men dessa sms gav även Miljöpartiet fler röster. Detta var negativt för en rad andra muslimer som fanns som kandidater inom andra partier.

Självklart vill de muslimer som röstade på andra än Mariam Salem (eller som inte röstade alls) veta sanningen: att Miljöpartiets Partistyrelse, tillsammans med Islamiska Föreningen, gjorde muslimerna i Umeå till brickor i deras politiska spel i valet 2018. Varför skulle inte alla muslimer vilja veta sanningen: att det fanns andra kandidater med muslimsk tro att rösta på. Men att Islamiska Föreningen, genom sina kontakter med Miljöpartiets Partistyrelse, inte gav dessa muslimer samma chans att bli valda.

Faktum är att alla muslimer vill veta sanningen. Och sanningen är att Umeås muslimer blev en bricka i det spel som Miljöpartiets Partistyrelse tog initiativ till och som Islamiska Föreningen i Västerbotten spelade med i.

De som inte vill att Umeås muslimer ska få veta sanningen är endast några ytterst få och ytterst aggressiva individer.
Och du tillhör dessa. Du som byter namn.

D. Varför tror du att jag kan skriva om sådant som ingen annan ”bloggare” känner till?
Varför kan jag skriva så träffsäkert om det cyniska spel som bedrevs av Miljöpartiets Partistyrelse, tillsammans med Islamiska Föreningen i Västerbotten, något som inte andra bloggare kan?
Svaret är det breda kontaktnät som jag har bland muslimer – i Umeå och på andra orter. Många av dessa muslimer hör av sig till mig eftersom de inte vill bli behandlade som brickor i ett cyniskt mellan Miljöpartiets Partistyrelsen och Islamiska Föreningen i Västerbotten.
Ett cyniskt spel som drabbar andra politiska kandidater – både andra muslimer och icke-muslimer.

E. Det tragi-komiska med ditt sätt att tänka, och argumentera, är att du tror att muslimerna inte vill veta sanningen.
Men muslimerna vill veta sanningen – oavsett hur de har röstat. Muslimer är precis som alla andra. De slutar inte tänka efter valdagen. Det gör inte heller muslimerna i Umeå.

Oavsett hur de har röstat!

Du verkar dessutom tro att de som har röstade på Mariam Salem är särskilt emot att få reda på sanningen! Men du har helt fel. Även de vill veta att det sms som uppmanade dem att rösta på Mariam Salem var negativt för andra muslimer.

Jag tror uppenbarligen mer på muslimerna än vad du gör.

F. Jag ser det som min plikt att skriva om sanningen för Umeås muslimer.
Jag tror att många muslimer i Umeå kommer att ångra att de lät sig påverkas att välja en viss muslim, när de får veta att de kunde ha valt mellan flera andra muslimska kandidater, i andra partier. Jag tror att alla muslimer i Umeå vill veta att en rad andra muslimerna i Umeå inte fick samma chans av Islamiska Föreningen i Västerbotten som den Mariam Salem fick.

Och att detta – det är vad jag tror – beror på någon form av uppgörelse mellan MP:s Partistyrelse och Islamiska Föreningen.

Jag är övertygad om att du är rädd för hur muslimerna kommer att reagera när de får veta sanningen om det spel som Miljöpartiets Partistyrelse, och Islamiska Föreningen, bedrev- Ett spel i vilket muslimerna i Umeå blev spelbrickor.
Det är därför du är så aggressiv.

G. Jag tror mer på muslimerna än vad du gör

Muslimer vill veta sanningen. Muslimer är precis som alla andra. Alla vill veta sanningen.

Du har frågat och frågat: Nu vill jag att du besvarar fem frågor:
1. Har jag fel när jag skriver att det endast var Islamiska Föreningen i Västerbotten och Miljöpartiet närvarande på mötet före valet på Ersboda Folkets Hus (mötet från vilket jag lade ut ett foto)?
2. Har jag fel när jag berättar om hur Islamiska Föreningen påverkade muslimerna i hur de skulle rösta via sms?
3. Har jag fel när jag säger att detta var första gången som Islamiska Föreningen satte en muslim (Mariam Salem) över en rad andra muslimer i ett partipolitiskt val?
4. Har jag fel när jag säger att denna sanning måste ut till alla muslimer?
5. Har jag fel när jag säger att du är rädd för att muslimerna kan komma att ändra sig när det gäller hur de röstar nästa gång – när de nu får veta att det finns andra och mer erfarna kandidater som de kan rösta på – både kandidater med muslimsk tro – men också kandidater som inte är muslimer?

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Fler blogginlägg blir det

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________________

Kommentar från Johan
Knulla den som uppfostra dig jan Hägglund

Mitt svar till ”Johan”
En riktig muslim skulle aldrig uttrycka sig på det sätt som du gör.
Och ska du föra fram den typ av förolämpningar som du för fram bör du vara helt säker på att du inte kan spåras. Men du kan spåras. Du bor exempelvis inte i Umeå och du heter inte Johan. En upplysning: du kan spåras! Allt handlar om vilka kontakter som jag har.
Det viktiga är dock inte att spåra dig.
Det viktiga är att du inte är någon riktig muslim.
_     _     _     _     _

Kommentar från ”Jag igen”
Det SVIIIIIIIIIIIIIDER hårt va ? Vi Muslimer Förstår dig. din smutskastning påverkar inte oss, Vi jobbar med samhället och för samhällets bästa och kommer blir mer fler och bättre på det.
medans du, Fortsätt med att skriva logiklösa texter hahaha!!

Du vågade inte publicera mitt förra svar om statistiken som visade dina lögner, det spelar ingen roll för mig, det betyder att du kände att jag hade rätt och du vill inte skämma bort dig hahah, och jag tror inte du våga publicera det här, för mig räcker det att du läser det.
I och för sig jag tror inte så mycket folk vill lyssna eller läsa det du skriver, vi varit förbi stan när du och dina partikamrater höll tal, INGEN STOD OCH LYSSNADE hahahah skämmigt

Mitt svar till ”Jag igen”.
Du representerar inte muslimerna. Varken i Umeå, Gävle eller någon annanstans. Har du någonsin ställt dig själv frågan varför jag skriver så träffsäkert? Därför att majoriteten av muslimerna i Umeå vill att jag skriver det jag skriver. Och det är detta som du nu, efter lång tid, har insett och blivit panikslagen över. Därför ditt desperata tonfall.
Men du kan vara säker på att jag ska publicera det du skriver. Allt som du skriver. Även det som du skrev förra gången. Men du kan också vara säker på en annan sak: att besvara dina vulgära inlägg, som du sitter och skriver på Ersboda, kommer inte först på min åtgärdslista. Under ditt andra namn ”Bahaa” nämnde du en rad siffror. Dessa tar det tid att besvara. Svaret kommer alltså – men det kommer när jag har tid. Du vågar inte ens komma fram och diskutera. Du byter namn varje gång du skriver. Du representerar därmed inte ens dig själv. Du representerar minst av allt muslimerna. Varken i Umeå, Gävle eller någon annanstans.

PS. Jag fick ett telefonsamtal från en person som berättade att du tillhör Mahmoud Chninous bekanta – hälsa Chninou från mig. DS

PPS. Jag ska skriva en speciell blogg om den metod du använder i dina kommentarer. Du kommer att bli känd. DS.

_____________________________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.