Jag har fått påtryckningar om att utveckla den blogg som jag skrev om de politiska partiernas och myndigheternas oförmåga att sätta ned foten när det gäller islamisternas strävan efter skapandet av ett parallellsamhälle styrd av sharialagar. En avgörandet del i detta handlar om det tomrum som uppstod då Sverige avkristnades. Och på vilket sätt som avkristningen skedde på. Varken någon revolutionär borgerlig tradition kunde fylla tomrummet efter kristendomen. Eller arbetarrörelsens motsvarigheten.

Kvar blev en begriplig strävan efter att avskaffa 30-talets fattig- och lort-Sverige – som levde långt in på 60-talet. Men det faktum att folk bara slutade att tro på gud, och gå i kyrkan, utan att någon ny livsåskådning kunde fylla det uppkomna tomrummet har bidragit till en bristande nationell identitet. När vi till detta lägger eftergiftspolitiken i för hållande till Nazityskland, samtidigt som länder som Frankrike, Danmark och Norge deltog i motståndskampen fördjupas bristen på nationell identitet. Finland slets isär av inbördeskriget 1918, återvann en stor del av sin nationella identitet i i Vinterkriget för att åter splittras genom förtsättningskriget i en mycket komplicerad historia. Men säga ifrån, det kan dom, finnarna.

I Sverige har vi alltför lång levet i en ny form av eftergiftspolitik i förhållandet till islamisterna. Det är dags att sätta ned foten mot just islamisterna. Och det är också dags att kombinera detta med allvarliga försök att bilda allianser med de muslimer som försvarar det svenska systemet att stifta lagar och utse regeringsbildare. Det krävs en kraftfull allians för att slå tillbaka islamisternas försök att skapa ett parallellsamhälle, där den del av befolkningen som härstammar från muslimska länder, ska styras av sharialagar tolkade av islamistiska imamer – som anser att de agerar efter en gudomlig lagstiftning.

Här finns det två alternativ: den demokratiska vägen där lagar stiftas av en riksdag som utses i fria val. Och en annan väg i form av sharia där ett islamistiskt prästerskap både ska styra det religiösa och världsliga livet.

Dessa två synsätt gå inte att förena. Du måste välja.

Debatten i fullmäktige skedde mellan de som ville välja mellan demokrati och prästvälde. Det är denna debatt som jag kommer att skildra i morgondagens blogg.

Skoningslöst.

I morgon kommer min kommentar till dagens debatt (måndag 26/3) på fullmäktige om imamen Abu Muadh och den förening som bjöd in honom. Förmiddagens blogginlägg handlade om kärnfrågorna i debatten kring denna islamist – som aldrig hinns utvecklas i fullmäktige.

_     _     _     _     _     _     _     _     _     _     _

Tiden i grundskolan

Nu ska vi återgå – för en dag eller två – till det jag började blogga om på allvar. Tiden i grundskolan.  Till min hjälp har jag idag ”Gästskribenten från Hagaskolan”. Och tur är det. Det har varit en hård period. Inatt sov jag 20 minuter.

Men tillbaka ska vi, till grundskolan, vid övergången från 60- till 70-tal. Min gästbloggare har mörkare minnen än vad jag har från mellanstadiet. Men hans minnen från högstadiet är ljusare än mina – väldigt mycket ljusare. De ger hopp.

Min egen nästa bloggberättelse ska handla om ett knivslagsmål utanför ”Versan”. Återigen: jag höll inte i kniven – det gjorde min motståndare. Men det blev en polisaffär. Ett råd: Undvik ”polisaffärer”.

Men vad som än hände mig behövde jag aldrig vara ensam. Men det tvingades min vän från Hagaskolan att vara,ofta, i vad han brukar kalla för rektor Ingvar Kvarnbrinks rike.

Gästskribentens berättelse börjar här nedan.

”Vad hände då på högstadiet frågar kanske någon.

Jag tänker nu idag mindre på högstadiet än på mellanstadiet. Mellanstadiet var för mig en mörk period.  På högstadiet blev det ljusare, tack vare den nya skolan och tack var en bra kompis.

Du Janne har dock rätt om att skolan var byggd på längden. Från matan på lågstadiet i ena ändan av skolan (den mot Sandbacka) till matan på högstadiet som låg i andra änden av skolan ( mot centrum) var det jättelångt. Någon gång blev man skickad till det allra heligaste. Rektorsexpeditionen, för att hämta eller lämna något.

Det var kusligt. Det var långt att gå och man skulle gå upp en trappa .

Man valde alltid att gå ut på gården och sedan gå till högstadiet. Att gå genom korridorerna den kortaste vägen var inte tänkbart (för min del i alla fall). Så fort man kom in på högstadiet var det alltid mycket folk i rörelse så man blev aldrig fast i en återvändsgränd. Men däremot fanns det återvändsgränder både på låg och mellanstadiet.

Att bli fångad i en sån var aldrig kul så man valde sina gångvägar. Att hamna i en korridor utan flyktväg och med låsta dörrar i slutet var en fasa.

En av dom hemskaste var den korridoren på mellanstadiet som slutade närmast högstadiet.

I änden av den korridoren var det slöjdsalar och lokaler för skolsyster som användes sällan och garanterat var det inga vuxna där. Dörrarna som gick ut till friheten var låsta. Det var ingen väg ut. Återvändsgränd.

Så det var områden som man undvek.

Ett annat hus som man undvek var gymnastiken på mellanstadiet.

Gymnastiksal och omklädningsrum i bottenplan och 3 klassrum

på övervåningen  samma byggnad.

Så länge det var gymnastiklärare eller lärare på plats så var det någorlunda tryggt.

Sedan drog man så fort som det gick därifrån.

Högstadiet och nya lokaler.

Nu steg man i graderna. Fick flytta från småskolan till högstadiet.

Fasiken nu är man ju stor nu går man i sjuan.

Plötsligt inget klassrum.

Den fasta tillvaron blev ett skåp i den stora korridoren.

Skolan byggd på längden. Helt ok. Hade du tittat på schemat och läst fel blev det mycket långt att springa för att kolla schemat igen och sedan springa till rätt klassrum. Var du på fel ställe kanske tillsynsläraren hittade dig.

Fortfarande är vi i den tidsperiod där dom som var för busiga (mitt samlingsnam för alla som behövde stöd i en eller annan form) fick gå i OBS-klass. (Obervationsklass med extra undervisning.)

Det var en klass där dom som var lite extra busiga fick mer handfast undervisning

Så var det också som så att om du inte gjorde dina läxor kunde du få gå på på bok.

Vad betyder då detta.

Det måste förklaras för dagens ungdom.

Du fick en liten blå skrivbok där läraren skrev in vilka läxor du skulle ha gjort till morgondagen.

Den skulle visas fram till respektive förälder.

Där skulle dom sätta sin signatur i boken att dom mottagit meddelandet.

Detta för att säkerställa att läxan blev gjord.

Nu så här i efterhand tycker jag att det var en bra grej.

Åter till vuxenlivet en liten stund.

Att gå på bok.

Jag försökte framföra detta till en lärare på en annan skola långt efter denna tidpunkt.

Jag och min fru hade separerat och jag hade ingen som helst koll vad som skulle vara gjort till nästa skoldag. Böckerna var alltid glömda på skolan. För att inte tala om gympapåsar och biblioteksböcker.Vilka läxor som skulle göras under min vecka som förälder fick jag aldrig veta. Kommunikationen mellan mig och min före detta fru var noll. Barn är ju inte dumma. Dom spelar ut föräldrarna mot varandra. Jag blev skitless och framförde då till läraren. Låt han gå på bok. Då jag får veta något om framsteg, om bakslag, på skolan och så jag vet som ska vara klart till nästa dag under den period som han är hos mig.

Svaret från sonens lärare blev att så kan man ju inte göra.

Det får man inte i dagens skola. Slokörad gick jag hem till min lilla lägenhet. Det blev ingen blå bok. Jag hade ingen koll under en lång tid. Det var jobbigt att som förälder känna maktlösheten och ovissheten. Så här 30 år senare ser jag i facit att allt har gått bra men just då kändes det fördjävligt att inte ha en röst som förälder.

Tillbaka till Hagaskolan på 70-talet.

Det bestämdes via elevrådet att uppehållsrummen skulle målas i lindblomsgrönt, vi skulle få nya möbler och vi skulle även få en kaffeautomat.

Vi hade även pingisbord i källaren.

Rätta mig någon om jag har fel det är länge sedan.

Man kanske får skänka en tacksamhetens tanke till elevrådet på den tiden. Dom stred för den lindblomsgröna färgen.

Jag skall dock inte klaga.

Som jag minns det så hade vi samling i aulan en gång i veckan, på fredagar och på skoltid. Inte varje morgon som på Mimer.

Då var det teater, musik eller annat. Till och med jag har uppträtt på den scenen en gång som deltagare i ett rockband. Bandet gjorde dock bara en spelning …

Sorry.

Det var två gånger.

Jag mins en gång då det var teater. Alla skulle agera på scenen. Utom jag. Jag skulle vara backstage.

Det var jag kanske lite tacksam för i början. Om jag minns rätt så satt alla skådespelare på scenen på kanten till en himlakropp jorden var platt och en person skulle falla ned.

Då han föll skulle det komma ett skrik. Det var jag som satt bakom scenen som skulle skrika som om jag föll från ett stup och långt ned i intet.

Jag minns att jag och min lärare satt där bakom och hon sa till mig att nu skall du skrika ungefär så här.

Jag höll på att skita på mig då hon visade hur det skulle låta.

Efter lite träning så gick det bra. Jag skrek som f-n .

Det var min hittills enda instats i teaterbranchen.

Här slutar min essä om hagaskolan för denna gången.

Jag har ännu inte skrivit om min kompis som betydde så mycket för mig. I en sådan här berättelse får han inte utelämnas. Jag har inte skrivit något om gymnasiet men det kommer i sinom tid.

Nu har jag i bakhuvudet att kanske skriva om min barndoms gata.

Södra Ersmarksgatan. Från skomakeriet nere vid järnvägen upp till den gröna kiosken. (Lisa kiosken). Där kunde man köpa både underläppssnus (om man blev lurad av en vuxen) och en liten tidning som hette ”Kapten Miki”. Det fanns en till sådan liten tidning men den har jag glömt namnet på. Det satt en kondom automat på baksidan av kiosken som var mycket spännande för oss barn.

För att inte tala om Hagaparken och Djupbäcken.

Med vänliga hälsningar”

Kära läsare: Sedan den 7 mars har jag skrivit bloggar som kritiserat Abu Muadhs besök i Umeå.
Under vägen har det varit nödvändigt att ta upp en rad frågor som i grunden har visat vilka som inte har varit beredda att kämpa för en medveten sekulär stat och samtidigt  försvara det demokratiska samhället. För att göra dessa begrepp mer konkreta har jag översatt dem till en fråga om lagar, lagstiftningsprocess och våra rättigheter och skyldigheter.

Det är alla gruppledare riksdagspartiernas lokala organisationer, och andra tongivande företrädare för dessa, som inte velat ta upp striden för en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle. Det är däremot väldigt många som läst min blogg. Och läsarnas vilja att kämpa för en sekulär stat och försvara de demokratiska fri- och rättigheterna är det inget fel på. Här är kampviljan glädjande hög.

Tillåt mig en sammanfattning.
Tro på människan och förnuftet …
Det som ställs mot varandra är å ena sidan metoden att stifta lagar och utse regeringsbildare via en riksdag (parlament eller förbundsdag) utsedd i fria val – en metod som den svenska majoritetsbefolkningen anser utgöra grunden för ett demokratiskt samhälle – med dess fel och brister. De fria valen till riksdagen har gjort att prästerskapet och kungahuset saknar världslig makt och religionen har blivit en privatsak. Som barn av upplysningen tror vi på människan och förnuftet.
Jag och Arbetarpartiet i övrigt skiljer på muslimer som accepterar den svenska majoritetsbefolkningens uppfattningen om att de svenska lagarna ska följas exempelvis 1. när det gäller kvinnan, barnen och familjen, 2. hur lagar ska stiftas, 3. hur samhällets ska styras. 4 samt att religionen är en privatsak. Med dessa muslimer vill vi upprätta allianser för att samarbeta.

… eller tron på en gudomlig lagstiftning
Mot detta ställs tron på en gudomlig lagstiftning – något som utesluter fria val och det majoritetsbefolkningen i Sverige anser utgöra demokratins grund. Islamistiska imamer skiljer sig från vanliga muslimer genom att islamisterna anser att samhället ska styras via sharialagar och shariadomstolar. Islamisterna basera sig på sharia. Grunden utgörs av 350 verser från Koranen som utgör Allahs, guds, ord berättade för profeten Muhammed genom ängeln Gabriel. Till detta ska läggas profeten Muhammeds sunna (gärningar och uttalanden). Det muslimska prästerskapet tolkar sedan verserna i Koranen och profetens sunna. Detta kallas fiqh. Islamisterna baserar sig inte på fria val till en lagstiftande församling som riksdag, parlament eller förbundsdag.

Det handlar om ett val som alla måste göra. Antingen försvara vi den sekulära staten – en stat som står neutral i religiösa frågor. En sekulär stat tillåter både troende och icke troende, och de troende får tillhöra kristendom, judendom, islam, hinduism eller buddism. Men detta gäller endast om den religiösa riktningen accepterar den sekulära staten som tillåter olika religioner och ateism samt fria val till en lagstiftande församling som stiftar lagarna och utser regeringsbildaren. Islamister och jihadister accepterar inte detta. Deras mål är att bygga upp ett parallellsamhälle där den lag – med friheter och skyldigheter – som gäller för majoritetsbefolkningen inte ska gälla för människor som kommer till Sverige från länder med en övervägande muslimsk befolkning. Denna ska tvingas in i ett samhälle styrt av sharialagar. Genom detta parallellsamhälle ska de skyddas från den svenska majoritetsbefolkningens dåliga inflytande.

Sharia-anhängarna accepterar inte majoritetssamhällets lagstiftningsprocess, lagar med dess rättigheter och skyldigheter. Istället vill de få majoritetssamhället att överge principen ”samma lag ska gälla för alla” – detta eftersom de vill att sharialagar ska gälla för folk från länder i vilka muslimerna utgör en minoritet. Men islamisterna vill inte bara att vi ska överge principen att ”samma lag ska gälla för alla”, de vill att majoritetsbefolkningen i Sverige ska överge principen att ”alla ska vara lika inför lagen”. Sharialagarna tillåter en man att ha fyra fruar samt ingå barnäktenskap. Detta är det samhälle som islamisterna vill ha. Abu Muadh – inbjuden av Islamiska Föreningen i Västerbotten – jämförde de homosexuella med ett virus som föräldrarna måste skydda sina söner från att smittas av. Vi alla som inte är muslimer utgör också ett virus som barnen (åtminstone sönerna) måste skyddas ifrån. Hela idén med ett parallellsamhälle är att människor från muslimska länder måste skyddas från majoritetsbefolkningens skadliga inflytande. En annan imam som Islamiska Föreningen i Västerbotten inbjudit två gånger (2014 och 2016) heter Hussein Halawa. Denne imam anser att det kan vara rätt att döda homosexuella som påverkar andra att bli homosexuella. Själv har jag alltid undrat om detta innefattar att gå med i en pride-parad.

Den debatt som förts har visat att riksdagspartierna, vars lokala representanter sällan eller aldrig talar så mycket om demokrati och värdegrund, som i Umeå. Nästan ingen kommun har antagit så många dokument om värdegrunder hit och värdegrunder dit som i Umeå. Det vore inte överraskande om kommunalpolitikerna i Umeå citerar FN:s barnkonvention oftast i Sverige.

Men så kommer sådana som Abu Muadh hit, och före honom Hussein Halawa, varvid skarpt läge uppstår. Och då rasar hela korthuset. Begreppet ”Feghetens apostlar” dyker upp i mitt medvetande.

De törs inte säga Nej till sådana som Abu Muadh som bidrar den mylla som underlättar för jihadister att värva krigare
för att dö martyrdöden exempelvis för Islamiska Staten. Eller för att utföra terrordåd som det på Drottninggatan. Ingen talar om FN:s barnkonvention för att ifrågasätta det islamisterna anser vara deras rätt – alltså att gifta sig med (mycket unga) barn eftersom detta var vad profeten Muhammed gjorde.

Jag har, uppbackad av mina partikamrater, bloggat till försvar för de principer som majoritetsbefolkningen i Sverige anser vara demokratiska rättigheter. Anders Forss har gett mig en klapp på axeln. Men inga gruppledare eller företrädare från några riksdagspartier, företrädda i Umeå kommun, har ställt upp. Detta är inte förvånande. Men det borde vara chockerande. I en framtida blogg ska jag berätta varför.

Jag ska under inga omständigheter sluta att kämpa för:
a) att införa en fullständigt sekulär stat,
b) att försvara det demokratiska samhället.

På tisdag morgon kommer min utvärdering av debatten på måndagens fullmäktige. Även om jag inte väntar mig några överraskningar utifrån det svar vi redan fått på vår interpellation.

Vi har under två år haft tre fiender i denna fråga:
–Den ena består av ”V med vänner”. Deras insatser har inskränkt sig till att kalla oss för ”rasister”. Själv har jag fått veta att jag personligen har ”bajsbruna åsikter”. Det skulle vara intressant var dessa smädare utan politisk kompass kan hitta någon rasism i den sammanfattning jag gjort här ovan. Eller i någon av alla blogginlägg jag gjort sedan den 7 mars. Eller i något inlägg eller artikel som jag någonsin skrivit: .
–Den andra fienden utgörs av de som skyller på hudfärg eller kulturarv. Det är pinsamt. Denna kamp handlar om så mycket mer komplicerade frågor än sådant primitivt snack. Det handlar om att stödja de muslimer som kastar slöjan och som riskerar livet för att islam ska genomföra sin försenade reformation – där prästerskapets makt över lagstiftning och regerande avskaffas.
–Den tredje fienden utgörs av ”feghetens apostlar”. Inte ens massakern på Drottninggatan fick dem att reagera – och självmant re-agera då sådana som Abu Muadh och Hussein Halawata inbjuds till Umeå. Ibland undrar jag om den överenskommelse som Carina Hägg avslöjade fortfarande gäller – här i Umeå? Eller är det rädslan för att den bestraffning som denna modiga kvinna utsattes för på grund av sitt visselblåsande som gör att S-ledamöterna i Umeå är rädda. Och att detta förklarar tystnaden för bland annat ledande socialdemokrater när det gäller sådana islamister som Abu Muadh?

Del I

Hans Lindberg (S) har slutligen lämnat ett svar.
Eller han har, rättare sagt, överlämnat frågan till fritidsnämndens ordförande Ari Leinonen (S) att berätta att han (Hans Lindberg) har ”skrivit till justitieministern och uppmärksammat problemet med att kommunen saknar handlingsutrymme när det gäller att neka extremister tillgång till kommunens lokaler. Han [Lindberg] har krävt att regeringen utreder frågan och ser över lagstiftningen”.

Detta är givetvis bättre än ingenting. Men det är INTE imponerande. Detta eftersom dessa frågor bokstavligen handlar om LIV OCH DÖD. Abu Muadh tillhör en grupp som har bidragit till att skapa en bördig jordmån för jihadister att värva ungdomar, i Göteborgstrakten, för att övertyga dem om att åka ned till Syrien och kämpa för bland annat Islamiska Staten. Hans Lindbergs agerande ska mätas mot denna verklighet. Hans Lindbergs agerande ska också mätas mot bakgrund av terrordåd som det på Drottninggatan – och mot bakgrund av en hel rad av terrordåd i många, många länder i exempelvis Europa, Ryssland och Turkiet.

Jag är naturligtvis för att Hans Lindberg ser till att brev …
a) ska skrivas,
b) till regeringen,
c) med krav,
d) på utredningar
e) och att lagstiftningen ses över.

Men detta är inte – Inte – INTE imponerande.

Del II

Fråga: Varför har inte Hans Lindberg agerat tidigare mot den förening som bjöd in imamen Abu Muadh.
Svar: Skälet är att Hans Lindberg och hans parti inte har blivit satta under press förrän nu. Genom alla er bloggläsare!

Det finns minst tre typer av Socialdemokrater när det gäller behovet att försvara en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle – och därmed bekämpa islamister som de inom bland annat Muslimska brödraskapet – och samtidigt bygga allianser för att kunna samarbeta med vanliga muslimer. Något som Arbetarpartiet länge har förespråkat. De tre typerna av socialdemokrater är:

a) de som faktiskt förstår att det inte går att förena fria val till riksdagen (som stiftar lagar och utser regeringsbildaren) med sharialagar. Denna art kallas för de ”insiktsfulla sossarna”.
b) de socialdemokrater som hoppas att alla problem löser sig, bara de slutar upp att vara politiker och förvandlar sig till tjänstemän (som ju inte ska bilda opinion) och börjar citera ur den speciella lagbok som alltid visar att det aldrig finns någonting som en kommunal regeringschef kan göra. Detta är de ”hjälplösa (s)trutsarna”.
c) slutligen de var främsta mål inom politiken är att vinna tävlingen mot Vänsterpartiet i den grenen ”största möjliga politiska korrekthet”. Dessa, ofta från SSU komna, låter sig i praktiken styras av Vänsterpartiet. Vi kan kalla denna art för   ”schvänstern”. 

De insiktsfulla sossarna befinner sig i minoritet i gentemot koalitionen mellan de hjälplösa (s)trutsarna och schvänstern. Därför har Socialdemokraterna, som parti, inte förmått re-agera på islamisternas agerande i Umeå under många långa år.

Del III: Trycket på socialdemokraterna måste hållas uppe.

Det som nu även har fått de ”hjälplösa (s)trutsarna” och ”schvänstern” att re-agera är att så många har läst bloggar  – och att (nästa) alla socialdemokrater har insett att läsarna faktiskt både förstår och vill se partier och myndigheter stå upp mot islamisterna. Men det ligger inte socialdemokratins natur att ta konfrontationer. Trots bygget av välfärdssamhället har socialdemokraterna – i hopplös naivitet – trott sig kunna utbilda bort klasskillnader. Och nu tror alla, utom de insiktsfulla sossarna, att det går att utbilda bort islamister och jihadister. Vi går med på allt – bara inte konfrontation. O, HELIGA POLITISKA ENFALD. Detta handlar om en ideologisk strid mot islamister och jihadister vars själva livsluft utgörs av just konfrontation …

Bloggandet – och främst responsen på bloggarna hos alla ni läsare – har skapat ett väldigt tryck på Socialdemokraterna och ökat styrkan hos ”de insiktsfulla sossarna” i förhållande till ”(s)trutsarna” och ”schvänstern”.

Om vi inte håller uppe trycket på Socialdemokraterna kommer styrkeförhållandet snart att vända. Igen. Till förmån för ”(s)trutsarna” och ”schvänstern”. Därför måste trycket hållas uppe. Hela tiden. Det är som att hålla ett gummiband utsträckt. Släpper du får du det rakt i ansiktet – med en smäll. Det kan också jämföras med död mans grepp på ett fordon. Släpper du greppet går det åt h…te! Med änglakör.

Del IV: AB Bostaden

Det är dessa som främst har argumenterat för att det inte går att göra någonting.
INTE någonting. För lagen säger … Men vem är det som Islamiska föreningen i Västerbotten (IFV) hyr sin lokal av? Är det Umeå kommun. Nej! Det är AB Bostaden.

Lagen är sådan att en kommun inte får säga nej till en förening att hyra lokaler av kommunen baserat på föreningens åsikter. Men detta gäller enbart den kommunala förvaltningen. Enligt den representant för JO som vi varit i kontakt med är det andra regler som gäller inom ett kommunalt aktiebolag. Den hjälplöshet som Hans Lindberg vill att alla ska tro att han befinner sig i – trots hans påstått goda vilja – motsvaras dessbättre inte av verkligheten. I verkligheten så går det att GÖRA saker. Det går att göra saker NU. Jag tänker inte bara på att skriva brev.

Genom att använda sig av AB Bostaden – som säkert också har (eller mycket snabbt kan få) en värdegrund som står på den svenska lagstiftarens sida när det gäller synen på våldsbejakande extremism, månggifte, barnäktenskap och homosexuellas rättigheter – kan AB Bostadens politiska styrelse säga Nej till att hyra ut till en förening som inte lever upp till AB Bostadens värdegrund.

Hans Lindberg är en mästare i att försöka framstå som att han vill, men att han inte kan, eftersom en massa lagar och regler står i vägen. Men det stämmer inte. Islamiska föreningen i Västerbotten är INTE samma förening idag som den var i samband med den 11 september 2001 (World Trade Center). Alltså: AB Bostaden kan säga Nej till att hyra ut till dagens IFV!

Hans Lindberg vill få oss att tro att han så väldigt gärna vill, vill-så-mycket-mycket, men att det bara är dessa förbannade lagar som hindrar honom. Men så är det inte. Hans Lindberg: det går om du själv vill.

Till detta kommer den gamla och den nya tekniken:
a) Gammal teknik: sänd ett pressmeddelande till media – vilket du borde ha gjort senast 2016,
b) Den nya tekniken: du hade kunnat blogga om dina och partiets åsikter – för någon månad sedan.

Och om du orkar få med dig ditt eget parti – samt övriga maktpartier i Umeå kommun.

Del V

Vilka är Umeås maktpartier:
Det är Socialdemokraterna. Till detta kommer deras uppbackare, de partier två partier som så lätt glömmer vad de lovat väljarna då (S) lovar att de får vara med och utforma en budget, nämligen Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vänsterpartiet glömde allt de lovat tidigare då de under perioden 2010 – 2014 fick regera Umeå ihop med (S). Och Miljöpartiet har glömt miljön under perioden 2014 – 2018 då de får regera Umeå ihop med (S). Speciellt Vänsterpartiet är emot att göra något år islamismen. Deras insats inskränker sig till att kalla oss för rasister.

Till sist har vi Moderaterna. De är med och styr även som oppositionsparti. Därför gör dessa sällan något som på allvar riskerar att de stöter sig med (S).

Inget av dessa partier vill röra i frågan om det hot som islamismen innebär mot umeborna. Det är därför som Islamiska föreningen i Västerbotten har fått hållas. Detta trots att de bjöd in Hussein Halawa, han som anser att det är rätt att döda homosexuella som påverkar andra att bli homosexuella, första gången redan 2014.

Del VI: Bluffade till sig nya stöd från staten

När det så gäller Abu Muadh kan vi jämföra Umeå kommuns inövade hjälplöshet med ”Myndigheten för stöd till trossamfund”. Denna myndighet ”fryste” de ekonomiska bidragen till Halmstads moské där Muadh verkar. Detta på grund av att denne imam jämfört homosexuella med virus och sagt att föräldrarna därför måste se till att (åtminstone) sönerna i familjen fick ett bra immunförsvar så att de inte skulle smittas av det homosexuella viruset. Ett annat virus utgjordes av ALLA oss som inte är muslimer. Sönerna måste även skyddas mot alla icke-muslimer. Detta enligt islamisten Abu Muadh.

Den moské där Muadh verkar som imam är alltså Halmstads moské. Denna återfick sina bidrag endast genom att påstå att Abu Muadh inte är imam där. Han bara ”frilansar”. Men vi har kollat på denna moskés Youtube-kanal under åren 2016, 2017 och under den tid som gått av 2018. På Halmstads moskés Youtube finns, under denna tid, 110 videoklipp utlagda.

Abu Muadh är med på 109 av dessa klipp. Ensam på 108 och tillsammans med en annan predikant på ett (1) videoklipp. Det var endast på 1 av 110 videoklipp som Abu Muadh inte var med alls. Det syns dessutom att videoklippen (de flesta)  är inspelade inne i moskén. Alltså: Talat om att Abu Muadh endast frilansar är bara båg. Syftet var att bluffa till sig nya stöd från staten.

En gång till: ”Myndigheten för stöd till trossamfund” fryste bidragen till moskén på grund av vad Abu Muadh sagt om homosexuella som ett virus. Men i Umeå vill ”(s)trutsarna” och ”schvänstern” – tillsammans med maktpartierna M, V och MP – få oss att tro att det helt enkelt inte går att göra något.

Del VII: Dags att sätta ned foten.

Börja med att säga Nej till den förening som under åratal bjudit hit imamer som inte accepterar de rättigheter som kvinnor och barn har i Sverige, som har skrämmande fientliga åsikter mot homosexuella. En hitbjuden predikant ser dem som ett virus. En annan hitbjuden predikant anser att det kan vara rätt att döda homosexuella.

Det finns få kommuner som talar så mycket, länge och vackert om värdegrunder i olika sammanhang. Tyvärr är ingen av dessa till den minsta hjälp då det blir allvar. Och allvar är det då homosexuella utsätts för hot. Allvar är det då predikanter bjuds in som bidar till att skapa en miljö som har gjort det lättare att värva unga att åka ned till exempelvis i Syrien för att dö martyrdöden genom att strida för exempelvis Islamiska Staten.

Det som gör mig mest förbannad är den självpåtagna hjälplösheten. Vill inte rubba båten. Inte inom det egna partiet. Inte i förhållande till övriga maktpartier. Och samtidigt arbetar sådana islamister som Abu Muadh för att skapa en näringsrik mylla ur vilken de kan värva framtida islamister. Och som gör att andra kan värva jihadister.

I svaret på vår interpellation framförs fina åsikter, det berättas om brevskrivning. Men det viktigaste saknas: Biten om att GÖRA någonting NU. Men det är just NU som vissa av oss känner att vi måste sätta ned foten. Tungt.

Så, Nej, vi är inte nöjda med interpellationssvaret

a) det är för lite,
b) det är för sent,
c) det är inte sannolikt att brevet kommer att leda till något som kommer att bli klart före valet – och vem eller vilka som styr efter valet den 9 september är helt okänt.

VIII. Debatten är inte slut då fullmäktige tar slut i morgon.

Till sist: Denna debatt slutar inte i morgon då fullmäktige är över i morgon den 26 mars. Vi kommer att väcka hans Lindberg med frågan om vad han ska göra åt islamisterna i Umeå på morgonen den 10 september. Dagen efter valet den 9 september.

Vilka är det som kommer att hålla i den politiska taktpinnen inom den socialdemokratiska federationen efter valet i höst. På riksplanet. I Umeå. Detta kommer att ha betydelse för de frågor rests genom den provokativa passiviteten från S – och andra politiker och partier – i samband med att imamen Abu Muadh besökte Umeå.

Här kommer Hans Lindbergs svar på våra tre frågor – som han överlåtit till Ari Leinonen att svara på!

”Jag delar interpellanternas inställning till den aktuella föreläsarens uttalanden. Orden räcker inte till för att fördöma det vederstyggliga tankegods som föreläsaren tidigare förmedlat i olika sammanhang. Därom råder ingen oenighet. Som socialdemokrat är jag i ständig opposition mot avgrundsideologier, oavsett om det är religiösa extremister, nazister eller andra som angriper demokratin och alla människors lika värde eller som pläderar för våld som politisk metod.

Därför har min partikamrat Hans Lindberg skrivit till justitieministern och uppmärksammat problemet med att kommunen saknar handlingsutrymme när det gäller att neka extremister tillgång till kommunens lokaler. Han har krävt att regeringen utreder frågan och ser över lagstiftningen.

Vad gäller interpellanternas frågor vill jag avge följande svar. Interpellanterna har frågat (1) Ska Umeå kommun upplåta lokaler åt en person som sprider sådana värderingar? (2) Ska Umeå kommun betala ut ekonomiskt stöd till en förening som tar hit sådana föreläsare? Vi är alla överens om att det är stötande att en person som tidigare spridit antidemokratiska idéer får möjlighet att komma till tals i lokaler som upplåts av kommunen för det demokratiska föreningslivet. På samma sätt som det vänder sig i magen på oss när nazister erhåller demonstrationstillstånd och kan marschera på våra gator. Sverige har dock en grundlagsskyddad åsikts-, mötes-, förenings- och religionsfrihet. Det innebär att utrymmet att utifrån politisk åskådning neka föreningar och personer, extrema rörelser inräknade, tillgång till lokaler, mark, demonstrationstillstånd med mera, är kraftigt kringskuret. Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen måste förvaltningsmyndigheter beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet. Detta innebär att särbehandling inte får ske på grundval av förhållanden som tro eller politisk åskådning. Detta innefattar dessvärre även extrema religiösa läror och politiska ideologier. Detta grundlagsstadgande ger för handen, vilket klargjorts i praxis från Justitieombudsmannen och Justitiekanslern, att det saknas lagstöd för kommuner att neka lokaluthyrning, markupplåtelse eller liknande på grund av att den som ansöker hyser eller kan förväntas ge uttryck för extrema uppfattningar (jfr bl.a. JO:s beslut 2016-02-01 med dnr 5221-2014, JK:s beslut den 5 maj 2008 dnr 2958-08-2, JO 2010/11 s. 619 I och II, dnr 1248-2008 och 44322008, samt JO 2014/15 s. 660, dnr 2290-201).

Kommunen har enbart utrymme att stoppa ett arrangemang på vissa objektiva grunder. Till exempel om kommunen på goda grunder, i samråd 4 av 4 Tjänsteskrivelse Dnr: KS-2018/00229 med polisen exempelvis, kan anta att mötesaktiviteten kan orsaka ordningsstörningar, att det finns en hotbild eller att det förekommer olaglig verksamhet. Då kan kommunen välja att inte hyra ut lokalen. Men för att detta ska vara möjligt måste det finnas tydliga och konkreta indikationer på att så är fallet. Nekande på grund av befarade ordningsstörningar får inte framstå som ett svepskäl.

Kommunen kan heller inte göra en straffrättslig bedömning av en persons tidigare uttalanden som han eller hon inte har fällts till ansvar för. Likställighetsprincipen i grundlagen är viktig för demokratin. Men i ljuset av att extrema rörelser som hotar demokratin växer i styrka finns det nog anledning för lagstiftaren att se över möjligheterna för samhället att skydda sig. Hans Lindberg har därför, i egenskap av företrädare för vårt parti, tillskrivit justitieministern och frågat hur han ser på dessa problem och vad han tänker göra för att se till att kommuner kan freda sig från antidemokratiska aktörer i sina lokaler.

Interpellanterna har vidare frågat (3) Ska Umeå kommun hålla en sådan förening med lokal? För att vara bidragsberättigad som förening i kommunens föreningsregister uppställs vissa krav. Dessa krav handlar bland annat om att föreningen ska fungera enligt demokratiska principer och öppet ta ställning för demokrati som samhällssystem. Granskningar sker i samband med ansökning om bidrag och föreningsbyrån vid Umeå kommun är kvalitetscertifierade. Därför granskas arbetssätt och rutiner med jämna mellanrum av både interna och externa revisorer. Det ankommer på föreningsbyrån att i ljuset av den information som framkommit utvärdera om regelverket följs eller inte.

Jag tar personligen dessa frågor på allvar. Eftersom lagstiftningen ser ut som den gör måste vi därför arbeta aktivt med att föra en dialog med våra föreningar i dessa frågor. Vi måste också som politiker vara snabbfotade och markera mot extremism i alla dess former i den allmänna debatten. Möjligheten för oss att neka uthyrning av lokaler är i dag begränsad och vi måste därför rikta våra önskemål om bättre lagstiftning till de som rår över just lagstiftningen.

Avslutningsvis vill jag säga att vi har gett i uppdrag till föreningsbyrån att titta närmre på hur vi kan justera i gällande reglementen för lokaluthyrning för att i möjligaste mån undvika den här typen av situationer i framtiden.”

Den 7/3 sände jag och en kollega frågor till Hans Lindberg (S), Umeås regeringschef, bland annat om varför Umeå kommuns makthavare ställde en möteslokal till Abu Muadhs förfogande samt varför Umeå fortsätter att hålla den förening som inbjöd denna predikant med en möteslokal. 

Nu har svaren på våra frågor kommit.

Här nedan kan du se den interpellation i vilken vi ställde våra tre frågor.
Efter klockan 18.00 kommer vi att redovisa de svar som vi har fått – tillsammans med våra kommentarer.

” Interpellation till KS-ordförande Hans Lindberg

Vi anser inte att den imam som predikade/föreläste i Umeå 9-10 mars i år ska subventioneras av kommunen. Vi redovisar här några av dennes uppfattningar:

* Svårt att inte tolka föreläsningarna som värvningar till Islamiska Staten

I en föreläsning från 2013 som finns på Youtube talar imamen på temat ”Jihadens status”. Inledningsvis säger imamen att ”Profeten Muhammed har påbjudit sahaba till att kämpa för Allahs skull även med sitt eget liv”. (Sahaba var profeten Muhammeds samtida följeslagare). Imamen berättar vidare om de belöningar som väntar en martyr då denne möter Allah när han dött: ”Hans synder förlåts av den första droppen som kommer ut av hans blod”. Imamen understryker också att en rad av de stora historiska muslimska ledarna, kaliferna, dog som martyrer. I slutet av föreläsningen citerar han kalif Abu Bakr (som vars samtida med profeten Muhammed): ”Sök döden – du får livet”.

I ett annat klipp från 2013 säger imamen följande ”När vi ser den här människan i Syrien som begravs levande, så undrar man, har han förlorat? Men vi alla skulle önska att vi befann oss i den graven om vi visste vad som skulle ske när livet tar slut. Han blir förlåten för allt han gjort vid första blodsdroppen. Det är därför Ibn Taymiyya (en muslimsk lärd från 1200-talet) brukar säga att den som har syndat mycket, han ska göra jihad”. Även om uttalandena gjordes 2013 har de legat ute på nätet ända sedan dess. Imamens uttalanden om att dö för Allah måste ses mot bakgrund av IS agerande både i Mellanöstern, Nordafrika och Europa. De måste dessutom ses mot bakgrund av Säpos uppskattningar om att det idag finns ca 2 000 våldsbejakande islamister i Sverige samt den nu pågående rättegången mot terroristen Rakhmat Akilov som körde ihjäl fem människor, och skadade 15, längs Drottninggatan.

* För fram konspirationsteorier

Imamen från Halmstads moské anser också att terrordådet mot Charlie Hebdo i januari 2015 var en ”fejk”. I ett inlägg på Halmstad moskés hemsida den 10 januari 2015 skrev imamen följande: ”Det börjar dyka upp mer och mer BEVIS för att den så kallade ”terror attacken” i Paris är en enda stor lögn!” Imamen ansåg att terrordådet mot Charlie Hebdo istället var tänkt som ett angrepp på muslimer! När inlägget fick stor uppmärksamhet i en rad media påstod plötsligt imamen att han sysslat med ett ”socialt experiment” för att ”testa yttrandefriheten”. Även detta ska ses i ett sammanhang. Islamister sprider systematiskt konspirationsteorier i samband med större islamistiska terrordåd. Några välkända exempel är påståendet att judarna, via den amerikanska staten, ska ha legat bakom 9/11-attackerna. Eller att staten Israel ligger bakom Islamiska Staten (IS).

*Angriper homosexuella för att vara ett ett virus
I en föreläsning om barnuppfostran talar imamen om att föräldrar måste se till att deras barn har ett bra immunförsvar. Skälet är att det finns många virus i samhället. Ett sådant virus är, enligt imamen, homosexualitet. Uttalandet uppmärksammades i media och väckte kraftiga reaktioner. Moskéns statsbidrag frystes, studieförbundet NBV avbröt sitt samarbete med moskén och RFSL polisanmälde moskén för hets mot folkgrupp. Imamen förklarade sig senare med att han använt en olycklig formulering, men framhöll att homosexuella handlingar är förbjudna enligt islam.

Den förening som inbjudit denne imam har tidigare inbjudit en annan imam som bl a anser att det är rätt att döda homosexuella – om dessa påverkar andra att bli homosexuella.
Mot denna bakgrund har vi tre frågor:
1. Ska Umeå kommun upplåta lokaler åt en person som sprider sådana värderingar?
2. Ska Umeå kommun betala ut ekonomiskt stöd till en förening som tar hit sådana föreläsare?

3. Ska Umeå kommun hålla en sådan förening med lokal?

Jan Hägglund                   Tomas Westerström                       Arbetarpartiet”

————————————————————————————————————————————————————————————

Alltså. Efter klockan 18.00 ikväll lägger jag ut svaren som vi fått på denna blogg – tillsammans med våra egna kommentarer de de svar som fått

Den 7/3 sände jag och en kollega våra frågor om varför Umeå kommuns makthavare ställde en lokal till Abu Muadhs förfogande samt fortsätter att hålla den förening som inbjöd predikanten med lokal. Just nu är det den 23/3, kl 07.35. Ännu inget svar.
Beslutsångest?

Del I

Muslimska brödraskapet (MB) har under årens lopp byggt upp ett mycket stort och mycket komplicerat nätverk i Sverige genom föreningar och frontorganisationer. Dessa är så många att MB har behövt skapa, minst, tre paraplyorganisationer för att hålla reda på allt och alla. När du, här nere, försöker tränga in i detta nätverk så är det några saker som jag vill att du ska hålla i minnet. En av dessa är att vissa personer återkommer gång på gång. Nätverket hålls nämligen samman av huvudsakligen två faktorer.

Den organisatoriska faktorn: Denna består av en kombination av paraplyorganisationer och personalunioner – där ett fåtal individer står i centrum för verksamheten i förening efter förening efter förening.
Tolkningsföreträde när det gäller hur den sunnitiska grenen av islam ska förstås: Detta är den allt annat överordnade strävan för det Muslimska brödraskapet. Den organisation inom sunniterna som har tolkningsföreträdet när det gäller hur denna gren av islam ska förstås – religiöst – ideologiskt – politiskt – besitter också makten över sunniterna. Detta oavsett hur organisationerna är sammanflätade. Sunniterna har cirka fyra gånger så många anhängare som islams andra gren shiiterna.

Del II

De flesta muslimer är inte islamister
Här måste jag dock göra ett uppehåll och understryka en faktor av avgörande betydelse: Du som läser detta får aldrig, aldrig, aldrig glömma en sak. Detta är att endast en minoritet av muslimerna i Sverige är med i MB:s nätverk – eller i någon annan islamistisk organisation. Islamister kallar vi sådana som strävar efter en lagstiftning och rättsskipning som bygger på föreställningen om en gudomlig rätt. Det är här som sharialagarna kommer in. Muslimer anser att Koranen bokstavligen är guds ord berättade för Profeten Muhammed. Sharialagarna bygger på 350 verser ur Koranen samt på profetens sunna (gärningar och uttalanden). Detta är källorna till föreställningen om en gudomlig rätt.

Till dessa ska läggas imamernas tolkningar av dessa källor som kallas fiqh. Det är på dessa beståndsdelar som de muslimska prästerna (imamerna) tolkar hur samhället ska fungera och hur tvister skall lösas. Och i detta system, som alltså bygger på föreställningen om en gudomlig rätt, finns det inget utrymme för det  majoritetsbefolkningen i exempelvis Sverige och Europa anser vara demokrati.

Men de flesta människor som har kommit till Sverige från länder som domineras av islam accepterar det sätt på vilket lagar stiftas här och hur landet regeras. Det vill säga via fria val till en lagstiftande församling som kallas riksdag i Sverige (parlament i Storbritannien och förbundsdag i Tyskland). I Sverige är det sedan riksdagen som stiftar lagar och som godkänner, eller förkastar, förslag på en regeringsbildare som Stefan Löfven och före honom Fredrik Reinfeldt. Religionen styr alltså inte samhället – vilket är vad de islamistiska sharia-anhängarna strävar efter. I exempelvis Sverige och Europa är religionen en privatsak. Detsamma gäller om du är ateist (vilket är det vanligaste i Sverige). Även detta är en privatsak.

Sverige är ett (mycket omedvetet men dock) sekulärt samhälle – även om kampen för det sekulära samhället i Sverige inte är fullbordad. Men återigen: de allra flesta muslimer accepterar att samhället styrs via fria val till en riksdag som sedan stiftar lagar och utser regeringsbildaren. Det är dessa muslimer som utgör våra viktigaste allierade i kampen mot de islamister som vill införa sharialagar för (i första hand) den delen av Sveriges befolkning som kommer från länder där islam dominerar. De muslimer som accepterar fria val till riksdagen – som stöder att riksdagen sköter lagstiftning och utser regeringsbildare samt accepterar att religionen är en privatsak – måste ges allt stöd.

De behöver stöd! Muslimer som är nöjda med Sverige när det gäller religion, demokrati och lagstiftning pressas idag av islamisterna. Islamisterna vill få även de övriga muslimerna att förkasta den sekulära staten och de demokratiska traditionerna i Sverige. Om vi inte stöttar de muslimer som accepterar att religionen ska vara en privatsak, och att lagstiftning och regeringsbildare ska skötas av en riksdag utsedd i fria val, så stöter vi bort dessa  – våra viktigaste – allierade. Istället för att försvara den sekulära staten och det demokratiska samhället tillsammans med majoritetsbefolkningen driver vi dessa muslimer rakt i armarna på islamister och jihadister som ”brödraskapet” och IS samt deras medlöpare som imamen Abu Muadh).

Vi måste slå vakt om våra så viktiga muslimska allierade i kampen mot islamister som Muslimska brödraskapet och i kampen mot jihadister som Muslimska Staten.

Del III

Tillbaka till kartläggningen av Muslimska brödraskapet

Jag och andra har gjort ett försök att kartlägga huvudaktörerna inom Muslimska brödraskapets nätverk. Både på föreningsnivå och på personnivå. Till vår hjälp har vi haft tidigare kartläggningar gjorda av a) Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) samt den skickliga borgerliga opinionsbildaren Rebecca Weidmo Uvell. Vi har även fått värdefull information från avhoppare från ”brödraskapet” (men inte från islamismen) som Mahmoud Aldebe. Till detta ska läggas uttalanden gjorda av företrädare för Muslimska brödraskapet i Sverige när dessa varit i andra länder. Exempelvis av Mahmoud Khalfi.

Ett viktigt syfte med Muslimska brödraskapets skapande av en lång rad föreningar är den möjlighet som denna ”mångfald” ger när det gäller att söka bidrag. Opinionsbildaren Rebecca Weidmo Uvell kartlägger bidragen till de största muslimska föreningarna. Här bygger vi till stor del på hennes kartläggningar från april 2016 (Uvell har sedan dess fortsatt att kartlägga  bidragsindustrin).

Uvells kartläggning visade att olika muslimska samfund fick 8,8 miljoner kronor i statliga stöd till trossamfund år 2015 genom det s.k. Islamiska Samarbetsrådet (ISR). Det är en miljon mer än 2014 och 2,6 miljoner mer än 2013. Detta trots att ISR redovisar samma antal församlingsmedlemmar. Till detta kommer att studieförbundet Ibn Rushd fick 17,3 miljoner i statsbidrag 2014. Enligt Ibn Rushds årsredovisning fick de dessutom ytterligare 7,9 miljoner i ”övriga bidrag”.

Del III B – en utvikning om studieförbundet Ibn Rushd

Ibn Rushd försökte stoppa ett seminarium som jag, i egenskap av privatperson, arrangerade tillsammans med två andra privatpersoner samt ett studieförbund. Temat på det seminarium som Ibn Rusdh försökte stoppa var ”Hur bekämpa terrorism och parallellsamhällen”. Föredragshållaren var forskaren Magnus Norell som bland annat specialiserat sig på islams roll i mellanöstern och nordafrika. Han har skrivit en bok som heter ”Kalifatets återkomst”. I denna bok visar Norell att Islamiska Staten och Muslimska brödraskapet har samma mål – att upprätta ett nytt Kalifat. Ett Kalifat är ett muslimskt ”rike” styrd av en kalif – som gör anspråk på att utgöra både den religiösa och världsliga överhögheten. Denna kombination av både religiös och världslig makt till en enda person (lika mäktig som om påven också vore kejsare) visar mycket tydligt varför sharia och demokratiska traditioner, är oförenliga. Det som skiljer Muslimska brödraskapet från Islamiska Staten är att ”brödraskapet” inte använder sig av våld. Inte i Europa. Inte idag.

Detta budskap ville det Muslimska brödraskapet närstående studieförbundet Ibn Rusdh stoppa. Och det är en obegriplig skandal att detta studieförbund får sådana väldiga skattebidrag – pengar som de sedan kan använda till att försöka stoppa det fria ordet. Pengar som de kan använda till att försöka utmåla en framstående forskare som islamofob och rasist.Bland mycket annat. Rebecka Uvell berättar att ”Ibn Rushd byggdes upp med hjälp av Tro och Solidaritet och en av deras ansvariga, Sara Gunnered, kommer från S”.

Jag vill själv poängtera följande: Det var just Sara Gunnered som försökte stoppa vårt seminarium med forskaren Magnus Norell här i Umeå. Gunnereds agerande kan endast åskådliggöras genom begreppet ”politisk torped”. 

Det jag sedan måste understryka är att organisationen ”Tro och solidaritet” – som tog över socialdemokraternas kristna del ”Broderskapsrörelsen” – i mina ögon framstår som ”något” som har skräddarsytts för att passa in i socialdemokraternas uppgörelse med de islamister som står Muslimska brödraskapet nära.

Del IV

Även Myndigheten för Ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) delar ut stora bidrag till dessa föreningar.
Den av Mehmet Kaplan startade föreningen Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa fick 2,4 miljoner i bidrag från MUCF år 2015. Samma år betalade MUCF ut 1,8 miljoner till Sveriges Unga Muslimer.

Uvells kartläggning har inte tagit med de stöd som har betalats ut från Allmänna arvsfonden, eller i form av föreningsbidrag från kommuner runt om i landet. Men troligen handlar det om ytterligare miljoner i skattepengar som gått till organisationer med kopplingar till Muslimska Brödraskapet.

Del V

Islamistiska organisationer, nyckelpersoner, politiska partier – och Muslimska brödraskapet som spindeln i nätet
Här nedan kan du försöka tränga in i de olika kopplingarna mellan några av de mest kända och dominerande muslimska organisationerna i Sverige – organisationer som kontrolleras av islamister – som i sin tur nästan alla har kopplingar till (eller kontrolleras av) Muslimska Brödraskapet.

Här nedan kan du också försöka tränga in i kopplingarna mellan olika islamistiska nyckelpersoner och deras partipolitiska kontakter och hemmahörighet. Dessa sammanställningar gör inte anspråk på att vara komplett. Däremot finns många av de viktigaste islamistiska organisationerna och personerna och kopplingarna (även till riksdagspartier) med.

Så ta fram penna och papper och försöka sätta dig in i detta.

I. Till er som har läst de blogg-inlägg som jag publicerat här …..

a) om Hans Lindberg (S) ovilja att ta aktivt avstånd från islamister som Abu Muadh – trots att denne tillhör det nätverk som bidragit till att skapa en bördig mylla i Sverige för att värva krigare till Islamiska Staten,

b) om Socialdemokraternas överenskommelse med det Muslimska brödraskapet närstående Islamiska förbundet,

c) om eftergiftspolitikens källa gentemot islamisterna i form av oförmågan i Sverigeatt fylla tomrummet efter kristendomen med arbetarrörelsens demokratiskt socialistiska värderingar, eller med de sekulära värderingar som i så hög grad präglar Frankrike,
– med flera andra – och i framtiden kommande

….. vill jag säga Tack.

II. Jag och andra inom Arbetarpartiet tog itu med dessa frågor i början av år 2016.
Vi publicerade det första numret av vår tidning där vi tog avstånd från sharialagar och shariadomstolar den 29 februari 2016 – efter 1½ månader av intensiva diskussioner inom partiet. Detta nummer av vår tidning innebar att vi tappade både medlemmar. Två medlemmar och tre prenumeranter. Men vi vann tio gånger så många medlemmar och prenumeranter på grund av detta ställningstagande. Men vad som är ännu viktigare: vår kontaktyta med helt nya skikt av politiskt intresserade människor har ökat. Både i Umeå och i övriga Sverige. Och vad som är ännu viktigare än de. Vi kunde utforma en politik som endast växer i aktualitet och styrka.

III. För mig har denna period varit både tragiskt och komiskt.
Två personer som jag har känt sedan andra halvan av 1970-talet har sagt upp bekantskapen med mig.
Och för att ”straffa” mig och övriga i partiet även sagt upp sin prenumeration. Det som utlöste den av mig, och hos flera andra, länge väntade reaktionen var en rubrik i vår tidning som lydde: ”Samhällets alla demokrater måste ta hotet från sharia-anhängarna på allvar”.

Vi publicerade detta nummer av tidningen i oktober 2016.

De som sa upp tidning och bekantskap ansåg att rubriken visade att vi var ”borgerliga” – som ville samarbeta med borgerliga demokrater!

Ett problem var att det inte fanns några socialistiska demokrater att samarbeta med. Men även om sådana skulle ha funnits så skäms vi naturligtvis inte för att samarbeta med borgerliga demokrater. Och när vi tittade efter var kunskaperna fanns rörande effekterna av att muslimska länder fortfarande tror på en gudomlig rätt (och vägrar att låta religionen vara en privatsak utan istället kämpar för att staterna ska styras av sharialagar och shariadomstolar genom ett mäktigt prästerskap) så var det främst hos enskilda liberala debattörer. Och hos ett litet fåtal forskare. Varför skulle vi samarbeta med – i dessa frågor – helt illitterata (okunniga) människor. Bara för att de kallar sig socialister.

Den ene som sade upp bekantskapen med mig (som person och som ansvarig utgivare för vår tidning) talade i, högtravande och politiskt hotfulla, ordalag om att han numera såg oss som sin politiska motståndare och att han, minsann, skulle utkomma med ett något sorts Dokument. Riktat mot oss. Detta under våren 2017.

Så vi skrattade. Vi visste att något sådant dokument inte skulle komma under våren 1917. Och om det, mot all förmodan, skulle utkomma några förvirrade rader under våren 2018 – who cares? Vi kan försvara våra ståndpunkter. Vi har utmanat de politiska makthavarna i Umeå kommun samt islamisterna. Vi har dragit på oss eld från det Muslimska brödraskapet närstående studieförbundet Ibn Rushd. Och det är bättre att debattera med islamisterna själva än med deras ”socialistiska” medlöpare. Samtidigt har vi fått verkligt kunniga allierade. Kunniga och modiga. Och dessa är individer. Tyvärr inte partier. Det stämmer att de flesta av våra allierade rent allmänt har icke-socialistiska åsikter. Men den amerikanska självständighetsdeklarationen är inte något dåligt dokument – inte heller för en demokratisk socialist som mig.

VI. Den andra personen som sade upp bekantskap, och prenumeration, hade länge letat efter ett skäl.
Hon hade tidigare skrivit i vår tidning men allt tydligare velat ansluta sig till det dystra gäng som vi bröt med den 16 mars år 2010. Nu blev den rubrik som jag angett ovan (”Samhällets alla demokrater måste ta hotet från sharia-anhängarna på allvar”) även hennes ursäkt. Jag är glad att vi gav henne denna chans att bryta med oss. Hon gick rakt in i en organisation som inte mår bra i dessa metoo-tider. Detta med all rätt. Denna organisation borde må ännu sämre. Jag tycker, nästan, synd om henne.

Dessa var två ”socialister” hade missuppfattat vilken epok vi lever i. Det är möjligt att de trodde att kampen stod för eller emot sovjetmakt – som i Ryssland 1917! I så fall var detta inte riktigt rätt. Inte riktigt i takt med tiden. Eller i samklang med verkligheten.

För mig var det tragiska inte att förlora två tidigare partikamrater och vänner. Det har jag gjort förr. För mig låg det tragiska i hur de båda två, utan någon inbördes kontakt, helt tappade kontakt med nuet och därmed med den enormt viktiga strid som nu måste föras mot islamister och jihadister. Jag avser kampen för en sekulär stat och försvaret av ett demokratiskt samhälle. Och om de hade kunnat något så skulle de förstå att våra viktigaste allierade är den majoritet av muslimer som accepterar Sveriges sekulära och demokratiska traditioner. Med sina fel och brister.

Dessa båda ”socialister” ansåg alltså inte att de demokratiska traditioner som det tagit många hundra år att erövra – och som krävt många offer efter vägen, inte minst kvinnor som bränts på bål som häxor – var värd att försvara mot de som kämpar för en gudomlig rättsskipning där ett prästerskap som väljer varandra via sharialagar bestämmer hur samhället ska styras: där en man får ha fyra fruar och där barnäktenskap är tillåtna.

På vissa sätt känns det tråkigt. Dessa båda är förlorade i det förgångnas  värld. De skriver och läser hellre helsidor om de tre ryska revolutionerna 1905 och 1917 än de försvarar ”den borgerliga demokrati” som vi har idag. De vill inte bli störda av dagens hårda verklighet. De sviker. Detta är det verkligt tragiska. Sveket.

V. För sanningen är den: idag måste vi försvara rätten att hålla fria val till en lagstiftande församling som i Sverige kallas riksdag, som stiftar lagar och utser regeringsbildare; idag måste vi försvara principen att samma lagar ska gälla för alla medborgare i Sverige – även för de kvinnor och barn samt homosexuella som flytt förtrycket från islamister i hemlandet – och som inte vill drabbas av samma förtryck baserade på sharialagar här i Sverige!

Det är alla ni som läst min blogg och speciellt ni som har hört av er – som gör att dessa två tidigare vänner och partikamrater samt folk från ”V med vänner” som kallat mig för ”rasist” med ”bajsbruna” åsikter – som stärkt mig under denna period. Ni har vägt oändligt mycket mer än angreppen från de som kallar en rasist rakt ut eller, som mina tidigare partikamrater, indirekt.

Tack för all politiska energi som ni har gett mig.   Senare idag ska vi försöka redogöra Muslimska brödraskapets nätvecken,

Till dess: sov gott!

A. Jag har lagt ut en länk här nedan som innehåller en beskrivning av hur Socialdemokraterna i Sverige år 1999 ingick en uppgörelse med en av alla de organisationer som står Muslimska brödraskapet (MB) nära, nämligen Sveriges Muslimska Råd (SMR).

Det handlar om en skrämmande läsning!
Skrämmande, skrev jag. Låt mig förklara genom några ord om Muslimska brödraskapet. Deras mål är att upprätta ett Islamisk stat baserad på sharialagar. Ett kalifat. ”Brödraskapet” har alltså samma mål som Islamiska Staten (IS)!

Skillnaden är att ”brödraskapet” inte använder sig av våld i Europa. I Europa använder sig ”brödraskapet” istället av indoktrinering genom predikan och ”dawah” (missionering). Detta betyder dock inte att Muslimska brödraskapet tar avstånd från våld.

Muslimska brödraskapets motto lyder: ”Allah är vårt mål; Profeten är vår ledare; Koranen är vår lag; Jihad är vår väg; och Döden för Allahs ära är vår högsta strävan”.

Det har nyss kommit ut en andra rapport om Muslimska brödraskapet och dess arbetsmetoder i Europa och i Sverige. Jag kommer att göra det enkelt för alla som vill läsa denna rapport genom att lägga ut en länk till rapporten i ett blogginlägg senare under denna vecka.

B. Sanningssägande kvinnlig S-politiker fick betala högt pris
Den tidigare S- riksdagsledamoten Carina Hägg tillhörde det fåtal som tidigt kritiserade Socialdemokraternas flathet mot islamistiska åsikter och ambitioner. En av de saker hon kritiserade var att Islamiska förbundets ordförande Omar Mustafa blev invald i den socialdemokratiska partistyrelsen. I sin roll som ordförande för Islamiska förbundet hade Omar Mustafa bland annat bjudit in antisemitiska föreläsare som spridit myter om att judar ritualmördar kristna småbarn!

Islamiska förbundet är en del av ”Federation of Islamic Organisations in Europé” (FIOE). Denna organisation har nära kopplingar till Muslimska brödraskapet. Alltså: Carina Hägg kritiserande bland annat kopplingen: Muslimska brödraskapet – Islamiska Förbundet – socialdemokraternas partistyrelse .

S-riksdagsledamoten Carina Hägg var dessutom, tror jag, den som först berättade om den uppgörelse som ingicks mellan Socialdemokraterna och Islamiska förbundet (sannolikt ”moderorganisationen” för det nätverk som Muslimska brödraskapet spunnit i Sverige).

C. Överenskommelsen gav Socialdemokraterna röster i valen – och islamisternas fick möjlighet till politisk makt
Ett för islamisterna lysande exempel på framgång var den tidigare bostadsministern Mehmet Kaplan. Denne visade sig vara en islamist som avslöjades av en tillfällighet – på grund av en middag med mycket fel personer – och som tvingades avgå ur regeringen. Det kommer mer om vad som islamisterna både ville ha och har fått i texten som du finner på länken nedan. Överenskommelsen fungerade både för Socialdemokraterna som, på vissa ställen i Sverige, fick exceptionella röstetal. Låt oss titta på några nästan osannolikt goda valresultat för Socialdemokraterna i riksdagsvalen i Malmö.

Jag har valt år 2010 eftersom det var enklast att få fram statistik från detta års riksdagsval.

I riksdagsvalet i Malmö år 2010 fick S mer än 80 % av rösterna i fyra valdistrikt. Samtliga ligger på Rosengård där islamister kunnat utnyttja sina positioner för att påverka väljarna i valet av politiskt parti.

De fyra valdistrikten är:

– Herrgården (87,5 %),

– Örtagården V (85,3 %), 

– Örtagården Ö (83,0 %),

– Törnrosen (81,5 %).

Kommentarer
Detta är närmast orimliga valresultat för ett parti som i övriga Sverige kämpade för att nå upp till 30 procentsgränsen. Det finns liknande områden både i Göteborg och Stockholm där valresultaten för S låg på mellan 70-75 procent i valet år 2010. Det handlar exempelvis om Tensta och Rinkeby i Stockholm och om Bergsjön i Göteborg.

Jag tror dock att Socialdemokraternas siffror var ännu högre i dessa områden om vi skulle gå tillbaka till valen 2002 och 2006 (dessa är dock bortplockade från Valmyndighetens hemsida och därför svårare att få fram). Det som har hänt sedan dess är bland annat att flera av de övriga partierna delvis har tagit efter Socialdemokraterna. Detta till islamisternas stora lycka.  Konkurrensen om deras förmåga att påverka väljarnas röstande i vissa området stärker naturligtvis deras förhandlingsställning. För alla ska ha följande klart för sig:
a) Islamisterna strävar efter ett parallellsamhälle med sharialagar för de människor som kommer från länder som domineras av islam. Dessa måste skyddas från inflytandet från den svenska majoritetsbefolkningens olika livsstilar – från sådant som imamen Abu Muadh kallade för ”virus”. Virus sprids av homosexuella. Men imamen Abu Muadh anser även att ALLA som inte är muslimer utgör ett virus.
b) De islamister som arbetar för införande av sharialagar, ett parallellsamhälle och dubbla lagsystem kommer att testa möjligheterna för att få stöd för dessa åsikter inom ALLA riksdagspartier. Islamisterna kommer att testa Moderaterna på samma sätt som Socialdemokraterna, Centerpartiet på samma sätt som Miljöpartiet. Och naturligtvis även Vänsterpartiet och FI. För islamisterna (exempelvis inom Muslimska brödraskapet) handlar det om möjligheten att få gehör för deras krav på ett parallellsamhälle baserat på sharialagar som räknas. Inte de olika ideologier som majoritetsbefolkningen i Sverige gärna vill hoppas ligger ska utgöra grunden till varför olika individer engagerar sig i de olika politiska partierna.

D. Överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och det Muslimska brödraskapet närstående Islamiska förbundet skulle skyddas från insyn.
Därför sköttes samtalen, och ingicks överenskommelsen, från Socialdemokraternas sida av organisationen ”Tro och solidaritet” (tidigare ”Broderskapsrörelsen” – då de kristna socialdemokraternas organisation). Den organisation som skötte samtal, och ingick överenskommelse, från den islamistiska (inte muslimska) motpartens sida var Sveriges Muslimska Råd (SMR).

Uppgörelsen ingicks alltså redan år 1999. Och Islamiska förbundet ingick som en del i ”paraplyorganisationen” SMR fram till år 2010. Så kopplingen mellan Socialdemokraterna och det Muslimska brödraskapet närstående Islamiska förbundet är mycket tydlig.

Tycker du att det hela blir förvirrande på grund av alla namn?
I så fall kan jag trösta dig med att detta är tanken. Muslimska brödraskapets sätt att jobba påminner om arbetssättet hos ett ljusskyggt moderbolag som systematiskt använder sig av skalbolag och dotterbolag.

E. Vad blev tacken för den modiga socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg?
Hon som redan i slutet på 1990-talet varnade för den utveckling som Sverige befinner sig i just nu. Jag syftar bland annat på att det till och med har funnits en islamist i regeringen – förre bostadsminister Mehmet Kaplan – och islamistiska shariaanhängare inom rättsväsendet exempelvis i Solna. Fler exempel följer på länken nedan.

Tacken blev att Carina Hägg inför valet 2014 först flyttades bort från valbar plats på riksdagslistan – och sedan blev struken helt och hållet. Carina Hägg stod rakryggat upp mot det ljusskygga innehållet samarbetet mellan Socialdemokraterna och det Muslimska brödraskapet närstående Islamiska förbundet. För denna rakryggade hållning fick hon betala ett högt politiskt pris.

F. Nu släpper jag in er, kära läsare, på den länk som bland annat beskriver det skrämmande samarbetet mellan Socialdemokraterna och islamister från Muslimska brödraskapet närstående organisationer.

Artikeln heter ”Socialdemokraternas islamistiska draksådd” och är skriven av Helena Edlund.

(Har du problem med att komma in på länken – tryck på tangenten Ctrl.

http://helenaedlund.se/socialdemokraternas-islamistiska-draksadd/

FORTSÄTTNING  FÖLJER …

På söndag ska jag publicera en länk som visar hur Socialdemokraterna gjorde upp med islamister om att dessa skulle påverka sina församlingar att rösta på S, detta i utbyte mot att socialdemokraterna avstod ett antal platser i valen till kommun och landsting. Inte till individer – utan till den organisation som de ingick denna uppgörelse med. Vi ska även visa resultatet av denna köpslagan. I Malmö. Där har S fått uppåt 90 procent (!) av rösterna i vissa valdistrikt. Det ska vi också titta på.

I morgon kväll.

Del I

Många svenska institutioner har visat en skrämmande oförmåga att försvara svenska lagar men även själva principerna för hur lagar stiftas demokratiskt. Detta främst inför krav från islamister som medvetet strävar efter att skapa ett parallellt samhälle där sharialagar skulle gälla för människor som kommer från länder med en huvudsakligen muslimsk befolkning, medan svenska lagar skulle gälla för majoritetsbefolkningen.

Några exempel på krav som traditionella riksdagspartier och olika myndigheter har haft svårt att försvara mot islamister genom att stå upp för svenska lagar och normer:
– kraven på att stoppa manliga förskollärare från att göra blöjbyten på flickor – eftersom islamisterna då anser att flickorna skulle riskera att bli ”orena”,
– kraven på att offentliga bad ska ha separata tider för män och kvinnor under ordinarie öppethållande – eftersom islamisterna anser sig tvingade att skydda sina kvinnor från blickar,
– kraven på statligt finansierad högskoleutbildning av religiösa ledare – så att islamisterna skulle kunna finna positioner inom det sekulära utbildningsväsendet.

Ett skäl till denna eftergiftspolitik beror på en självpåtagen uppfattning att Sverige inte skulle ha några djupare värden att försvara. Detta anser jag vara fel. Däremot är det inte svårt att förstå varför det gått som det har gått.

Del II

Kristendomen kom till Sverige på 800-talet. Det är 1200 år sedan.

Under 1900-talet avkristnades Sverige – men utan att någon annan medveten livsåskådning trädde i kristendomens ställe!

Det är detta som utgör en mycket stor del av förklaringen till den hållningslösa eftergiftspolitik som traditionella svenska riksdagspartier och myndighetschefer visar inför kraven från främst islamister.

Jag anser att två livsåskådningar skulle ha kunnat träda fram i kristendomens ställe:
– Den ena handlar om den sekulära staten som har en avgörande betydelse för möjligheten att skapa ett demokratiskt samhälle
– Den andra handlar om arbetarrörelsens kamp för ett bättre samhälle – som ett internationellt projekt i enlighet med parollen ”proletärer i alla länder – förena er”.

Del III

En sekulär stat – något att vara stolt över?

Den sekulära staten skulle kunna vara något verkligt stort – och som skulle kunna fylla en roll som en form av livsåskådning. Vi ska strax titta på Frankrike. Men Sverige avkristnades av själva samhällsutvecklingen under främst 1900-talet. Den sekulära staten uppstod inte som en stolt och självmedveten segrare, efter en strid mot den kombination av kungamakt och prästerskap som dominerat Sverige sedan mitten slutet på 1200-talet. Den sekulära staten blev huvudsakligen till som en passiv ”restpost” – i takt med att kristendomen försvann. Den sekulära staten kom därför aldrig att bli ett positivt alternativ att vara stolt över.

Men en sekulär stat är något som vi skulle kunna vara väldigt stolta över. En sekulär stat ska stå neutral – och samtidigt garantera en rad oändligt viktiga rättigheter.

Den sekulära staten ska stå neutral mellan icke-troende och troende. Den sekulära staten ska stå neutral mellan olika trosinriktningar som exempelvis kristendom, judendom och islam, buddism och hinduism samt deras olika riktningar. Bara inom kristendomen har vi protestanter, katoliker och ortodoxa. Och inom islam har vi sunni och shia.

Utan en starkt självmedveten sekulär stat som både garanterar rättigheter för alla troende – och även rättigheten att inte tro – är risken uppenbar att staten tas över av någon av trosinriktningarna – som därefter kommer att förtrycka övriga trosinriktningar. Det är endast en neutral stat som kan garantera att både ateister och troende har samma rättigheter i samhället. Och detta tillhör inte det förgångna. Dessa, den nya formen av religionskrig, utspelar sig mitt framför våra ögon. Idag.

Detta är bakgrunden till att en sekulär stat utgör en av de viktigaste förutsättningarna för uppbygget av ett samhälle där det finns tryckfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet, organisationsfrihet, religionsfrihet – eller frihet från religion. Den sekulära staten utgör en avgörande grundsten för ett demokratiskt samhälle.

Men hur många är stolta över att Sverige har en sekulär stat?

Om vi går ut på Rådhustorget idag och frågar de umebor vi möter om de är stolta över att Sverige har en sekulär stat kommer vi garanterat att få undvikande svar. Skälet är att så många inte känner till vad en sekulär stat är.

Detta beror inte på att folk är dumma.

Detta beror på att ingen – inte partierna eller skolan eller någon annan – lär ut vad en sekulär stat innebär. Och absolut inte vad en sekulär stat skulle kunna innebära. Ingen lär ut varför en sekulär stat utgör en av de viktigaste förutsättningarna för ett demokratiskt samhälle så länge religionerna existerar – och betyder mer än något annat i tillvaron för miljarder av människor. Detta är den tragiska bakgrunden till att den sekulära staten inte utgör ett alternativ till kristendomen när det gäller behovet av en livsåskådning. I Sverige.

Del IV

Arbetarrörelsens (S och LO) strävan efter ett folkhem eller välfärdssamhälle – något att vara stolt över?

Men, tänker då många, betydde inte detta något: genombrottet för den politiska demokratin, trygghetsförsäkringarna vid arbetslöshet, sjuk- och ålderdom, semestern, en utbyggd offentlig sektor med dramatiska förbättringar av sjukvård och utbildning kompletterad av förskola och äldreomsorg, kvinnans inträde på arbetsmarknaden och löneförhöjningar som – tillsammans med övriga förbättringar – minskade klassklyftorna i samhället! Var inte detta välfärdsbygge värt något?

Jo, detta var värt oändligt mycket.
Det rätade på ryggen på den generation som mina far- och morföräldrar tillhörde, vana som de var att stå med mössan i hand. Den innebar att min far och min mors generation kunde flytta från en trång och mörk tvåa till en ljus och rymlig trea, skaffa sommarstuga, bil och köra denna ända till Rom i Italien och tillbaka. Och därmed vidga vyerna på ett närmast svindlande sätt. Själv fick jag följa med! Utvecklingen under 1900-talet innebar att medan min pappa och mamma, som hade erfarenhet av att gå hungriga till sängs i sin barndom under 1920-talet, fick uppleva känslan av att deras arbete och kamp bidragit till att de efterlämnade ett samhälle där till och med dörrarna till universitetets utbildningar öppnades för arbetarungar – för sådana som mig. Mina socialdemokratiska föräldrar var oändligt stolta över att deras son kunde gå på Umeå universitet. Denna stolthet delar jag med dem. Liksom stoltheten över de minskade samhällsklyftor som de bidrog till att skapa. Båda hade nämligen präglats djupt av erfarenheterna av 30-talets fattig-Sverige.

Men vi måste komma ihåg två helt avgörande faktorer:

* ökad välfärd är varken en religion eller en ideologi!!

* resan mot ett välfärdssamhälle och minskade klassklyftor kan vändas till sin motsats – vilket är just vad som har skett
sedan början på 80-talet då baklängesresan tog sin början. Under snart 40 år har utvecklingen inneburit att klyftorna ökar mellan mellan löntagare och kapitalägare, mellan arbetare och tjänstemän, mellan de med jobb och de som står utan. Det har skapats ett trasproletariat av långvarigt arbetslösa. Till dessa hör ofta invånarna i det som idag kallas för utanförskapsområden på grund av att de ökade klassklyftorna sedan en tid tillbaka har börjat smälta samman med ökade motsättningar av etnisk och religiös natur.

Socialdemokratin håller på att förvandlas till en svans åt den traditionella borgerligheten. Socialdemokratin har övergett sitt eget internationella projekt – proletärer i alla länder förena er – via en Socialistisk International. Istället har socialdemokratin hoppat på den traditionella borgerlighetens projekt som går ut på att omvandla EU till ett Europas Förenta Stater – på ruinerna av välfärds- och nationalstaterna. Som delaktiga i borgarnas EU-projekt har socialdemokraterna själva bidragit till den nedskärningspolitik som alltså har resulterat i ökade klyftor. Detta har inneburit att socialdemokraterna har blivit utmanade. Men inte av de klassiska motståndarna (kommunisterna). Istället är det borgerlighetens ny-reaktionära falang, i form av rörelser som Marine Le Pens Front National och Sverigedemokraterna som har gjort väldiga inbrytningar bland LO-arbetarna.

Det finns ingen chans att dagens arbetarrörelse (S och LO) skulle kunna fylla det tomrum som kristendomen har lämnat efter sig när det gäller behovet av en livsåskådning.

Del V

Jämför vi Sverige med Frankrike finns med största sannolikhet en större andel troende katoliker i Frankrike än vad det finns troende protestanter i Sverige. Men samtidigt är en väldigt mycket större andel av fransmännen medvetna och stolta över sitt sekulära arv än vad svenskarna är. Detta gäller för bående troende och icke-troende fransmän. Styrkan hos ett sekulärt samhälle har alltså inte allt att göra med hur många som tror på gud eller är ateister. Det handlar om hur etablerad den sekulära staten är.

Återigen: det finns med största sannolikhet fler ateister i Sverige än vad det finns i Frankrike. Samtidigt finns det HELT SÄKERT väldigt många fler fransmän som är medvetna om, och stolta över, sitt sekulära arv än svenskar.

Det enda sätt att få denna matematik att gå ihop är att även de troende i Frankrike är stolta över, och medvetna om, sitt sekulära arv. Återigen: i Sverige slutade folk helt enkelt att tro på gud. Men detta innebar inget medveten sekulär hållning. Inte i Sverige.

Franska revolutionens sekularitet blev något av en livsåskådning. Den svenska sekulariteten blev en omedveten ”restprodukt” efter att folk slutat tro på gud.

I Frankrike är alltså principen om sekularitet djupt rotad. Det handlar om den franska revolutionens roll. Efter revolutionen (som inleddes 1789 och avslutades tio år senare) kom termen ”laïcité”, det vill säga konfessionslöshet, att symbolisera principen om att den verkställande, juridiska och lagstiftande makten inte ska beblandas med religion.

Här ser vi den medvetna uppfattningen om att tron ska hållas borta den världsliga makten. Redan i början av 1880-talet togs det ord som på svenska blir sekulär in i en fransk lagtext för första gången. Synen på skolan var att den skulle vara gratis, obligatorisk – och sekulär! Och redan 1905 skiljdes den franska staten och kyrkan åt. Idag, över hundra år senare, är det en självklarhet för nästan alla franska män och kvinnor att religionen tillhör privatlivet. Och den världsliga makten regleras via allmänna val – där prästerskapet, kyrkan och religionen ska hållas utanför.

Det var den franska revolutionen som skapade denna starka ställning för de sekulära traditionerna och tänkandet. Alltså: den världsliga maktutövningen ska vara befriad från inblandning från religion och prästerskap. Religionen ska tillhöra privatlivet.

Del VI

När kyrkan skiljdes från staten i Sverige fanns det inget som ens vagt påminde om Frankrike.

Utan ambition på exakthet vågar jag påstå att både kungahus och prästerskap kommit till insikt om den ömsesidiga nyttan av samarbete redan mot slutet på 1200-talet. I Sverige. Och i den första regeringsformen 1634 finns en insikt om att kyrka och stat vuxit samman.

Vi har nämnt franska revolutionen. Det är svårt att tänka sig något som skiljer sig mer än den franska revolutionen, och dess betydelse för den sekulära traditionen, än hur det gick till då kyrka och stat skildes åt i Sverige. Medan det i Frankrike fanns en insikt om behovet att hålla den kyrkliga makten, prästerskap och religion, borta från det världsliga styret redan vid 1800-talets början, ersattes i Sverige kungamakt och prästerskap under 1900-talets början! Parlamentarismens genombrott i Sverige kom under åren 1917 – 1921. Då begreppet sekulär togs in fransk lagtext (redan) på 1880-talet betydde detta verkligen något. Även om kungahus och prästerskap i realiteten hade förlorat sitt inflytande i och med parlamentarismens genombrott i Sverige (1917 – 1921) dröjde det ända fram till år 2000 innan kyrka och stat, formellt och halvhjärtat, skildes åt i Sverige. Nästan exakt hundra år efter Frankrike. Men skillnaderna är alltså ännu större. Svenska kyrkan, tidigare Svenska Statskyrkan, behåller än idag en särställning i en rad sammanhang. Detta är dock det mindre problemet.

Det större problemet är att i Sverige fick kyrkan hålla sig kvar inom statsförvaltningen under hela 1900-talet. Svenska statskyrkan a) behöll folkbokföringen ända fram till 1991, b) du föddes in i statskyrkan ända fram till 1996 om dina föräldrar var medlemmar, c) du erlade kyrkoskatt ända fram till 1996. Sverige avkristnades. Men sekulariseringen skedde endast bit för bit – på det stora hela taget i hemlighet – som om det var något skamligt.

Det som i Frankrike var resultatet av en revolution som sopade bort monarkin, med hjälp av giljotin, och skapade en stolt och självmedveten sekulär tradition var i Sverige en process som ännu inte är avslutad. För kungahuset finns kvar. Och enligt successionsordningen, en grundlag från 1810, ska den svenska monarken vara medlem i Svenska kyrkan. (Vi föreslår ingen giljotin. Bara en anständig pension. Utom till Maddes Chris som verkar klara sig själv).

Del VII  Sverige – ett land utan livsåskådning kommer att backa för islamisterna

När det gäller det demokratiska elementet fyllde perioden 1917 – 1921 sin roll. Efter parlamentarismens införande så stiftas lagarna av en lagstiftande församling kallad riksdag utsedd i fria och allmänna val. Det är utmärkt. Men detta betyder fortfarande inte att Sverige, på något sätt, är ett stolt och medvetet sekulärt land i fransk bemärkelse.

I Frankrike utgör den sekulära staten, där religionen utgör en privatsak, och där den världsliga makten befriats från både kung och prästerskap, på ett revolutionärt sätt, något som stöds både av troende och av ateister. I denna bemärkelse fyller den sekulära staten – och det demokratiska samhällsbygget som vilar på denna sekulära stat – i viss mån rollen av en livsåskådning. Det sekulära och revolutionära arvet håller samman medborgarna och innebär att dessa anser att det finns något att försvara.

Detta innebär att motståndet mot idéer om parallellsamhälle och sharialagar kommer att bekämpas i Frankrike. Med ett stort folkligt stöd.

I Sverige känner de flesta medborgarna inte ens till innebörden i begreppet sekulär. Detta för att det sekulära endast är en restprodukt efter att samhället avkristnades. Samhällets representanterna har gång på gång backat inför islamister som ställer krav som pekar på ett framtida parallellsamhälle, med dubbla lagsystem, där sharialagar ska gälla för vissa.

Och skälet till att svenska partier och myndigheter har så svårt att sätta ned foten, och säga ”hit men inte längre”, är att landet saknar den livsåskådning som Frankrike erövrade i samband med bland annat den franska revolutionen. Självklart innebar motståndet mot ockupationen av Nazityskland också mycket (för de som inte samarbetade med nazisterna).

Problemet är inte att Sverige är gudlöst.

Problemet är att Sverige inte kan sluta upp bakom varken religion, ockupation, försvarskrig eller revolution. Sverige saknar en gemensam erfarenhet som gör att ”alla” sluter upp bakom demokratiska traditioner som att lagarna ska stiftas demokratiskt genom en lagstiftande församling som är utsedd genom fria val. Och bakom andra sekulära traditioner. Dessa erfarenheter finns i Norge, Finland, Danmark och naturligtvis i Frankrike. Men Sverige saknar sådana gemensamma traditioner. Det är därför som politiska partier och statliga myndigheter inte klarar av att sätta ned foten – mot shariaanhängarna.

Det finns en djup ovilja hos många i Sverige – även inom Svenska kyrkan – att ta konflikt med shariaanhängarna till och med när det gäller principer som att försvara demokratiska traditioner som att lagar ska stiftas via fria och demokratiska val och att samma lagar ska gälla för alla svenska medborgare.

Fegheten blir oacceptabel när de som ska försvara demokratiska och (åtminstone på papperet) sekulära traditioner ställs mot de islamister som anser sig stå för idén om en gudomlig lagstiftning. Jag tänker på islamisternas strävan att införa sharialagar och ett parallellsamhälle, där vissa lyder under lagar som är demokratiskt stiftade, och andra lyder under sharialagar.

Tar vi inte konflikten nu så offrar vi principer som att lagen ska vara lika för alla. Vi offrar kvinnor på månggiftets altare, barn på barngiftermålens altare, och homosexuella på de homosexuellas altare. Slutligen kommer vi att offra principen om att lagarna ska stiftas av en lagstiftande församling – utsedd genom allmänna och fria val.

Det är därför som någon JUST NU måste sätta ned foten och säga ”hit men inte längre”.
Vi accepterar inte sharialagar,
Samma lag ska gälla för alla,
Vi försvarar kvinnor och barn,
Detsamma gäller för de homosexuella.

Vi som inser detta måste gå före och själva sätta ned foten och säga till anhängarna av sharialagarna: HIT – MEN INTE LÄNGRE!

Det är mycket tråkigt att inte kunna hålla löftet att varje måndag fortsätta att berätta om min tid i grundskolan i Umeå och hur dessa upplevelser har kommit att forma mitt och många andras liv. Speciellt tråkigt är det att bryta detta löfte då jag, så sent som i lördags, skrev att jag skulle komma med en ny blogg-berättelse i dag måndag.

Men den strid som jag har påbörjat mot de som förhärligar jihad – i bemärkelsen att strida och dö för att bli martyrer – och föra fram en oacceptabel kvinnosyn samt hetsa mot homosexuella gör att jag tyvärr inte kan hålla mitt löfte. Det inser jag nu, klockan 16.35, idag måndag.

Jag hoppas att alla som brukar läsa mina blogg-berättelse från skoltiden godtar denna ursäkt.

I nästa bloggberättelse kommer jag att berätta om ett knivslagsmål på nyårsafton 1970 / 71 utanför ”Versan” (Universum – då norra Europas största krog) då jag var 17 år. Som jag tidigare nämnt var det inte jag som höll i kniven.

Men just nu skulle det bli väldigt fel att gå från att bekämpa värderingarna hos den till Umeå inbjudna imamen, som ingår i en religiös-politisk miljö som bidragit till att unga svenska att rest till Mellanöstern för att strida för Islamiska Staten, och sedan hoppa tillbaka 50 år i tiden och till sina egna upplevelser. Och sedan omedelbart återgå till kampen för en sekulär (religiöst neutral) stat och ett demokratiskt samhälle – mot den mäktiga MINORITET av muslimer som förespråkar parallella rättssystem.

Jag, och nästa alla med mig, slår vakt om principen att samma lagar ska gälla för alla.
Men det finns en allt mer självsäker skara islamister som inte accepterar det sätt på vilka lagarna stiftas i Sverige. I alla fall inte när de gäller de människor som har kommit hit från länder där islam utgör den dominerande religionen. Dessa islamistiska anhängare av sharia (lagar och domstolar) ska dock inte blandas samman med den MAJORITET av ”svensson-muslimer” som är nöjda med det svenska styrelse-skicket.

Det måste stå klart för alla vad stridens kärna består i.
I Sverige stiftas lagarna av en lagstiftande församling som utsetts av medborgarna i fria val. I Sverige kallas denna lagstiftande församling för riksdag (i Tyskland för Förbundsdagen, i Storbritannien för parlamentet, o s v). I Sverige har detta styrelse-skick  blivit möjligt sedan kyrka och stat skilts åt. Annorlunda uttryckt: sedan det kristna prästerskapet och kungahuset fråntagits rätten att lagstifta och regera. Detta var innebörden i den långa kampen för politisk demokrati som har förts i Sverige. Detta har inneburit att den religiösa tron har blivit en privatsak – medan den politiska demokratin uttrycks i form av fria val av en riksdag.

Kärnan för islamisterna är att de inte har skilt kyrka från stat.
Annorlunda uttryckt: islamisterna strävar mycket medvetet efter att ett självutnämnt islamistiskt prästerskap – utan fria val till en lagstiftande församling – även ska stifta och tolka de lagar som styr samhället. Religionen är alltså inte en privatsak.
Religionen, i form av sharialagar, tolkade av islamistiska präster skulle komma att utgöra grundvalen på vilket hela samhället vilar. Inte endast när det gäller människan förhållande, eller brist på förhållande, till gud. Återigen: Den lagstiftning som idag beslutas av riksdagen vill islamisterna avskaffa och istället åter placera hos ett prästerskap. Fast denna gång inte hos ett kristet prästerskap utan hos ett islamistiskt som till sin hjälp skulle ha stöd av sharialagar – med månggifte och barnäktenskap som en del av ”familjepolitiken”. Kom ihåg centerpartisterna i Tingsrätten i Solna!

Detta skulle kasta Sverige hundratals år tillbaka i tiden.

Sharia kan inte kombineras med demokratiska val till en lagstiftande församling. Antingen demokratiska val – eller sharialagar och shariadomstolar. Demokrati och sharia kan INTE kombineras  – det gäller att välja sida.
Detta, att en konflikt är oundviklig, och att alla som inte aktivt tar avstånd från sharialagar och shariadomstolar sviker-överger-och förkastar demokratin är det många svenskar som vägrar att förstå. Bristen på förståelse beror inte på ett lågt IQ – det beror på politisk och moralisk ryggradslöshet.

Denna strid måste bland annat jag fullfölja.
I en första omgång fram till Umeå kommunfullmäktiges – nästa måndag den 26 mars 09.00 och framåt.

Avslutningsvis vill jag publicerar en, för alla mina läsare, mycket intressant länk. Ett råd: Sätt dig ned innan du läser länken. Den är inte rolig. Men på samma sätt som jag brukar berätta om hemskheterna från min begränsade värld under tiden i grundskolan, vill jag även föra vidare berättelser som handlar om en mycket större värld – i nutid.

Så var snäll och läs länken nedan.

https://ledarsidorna.se/2018/03/islamistiska-domslutet-i-solna-de-politiska-partierna-visste-stubinen-ar-tand/