Etikett: Arbetarpartiet

Riskerar Umeås skattebetalare nya utgifter i samband med kulturhuvudstadsåret?

Av Jan Hägglund, 10 september 2012 kl 10:27, Bli först att kommentera

Denna sommar har varit ovanligt händelserik inom lokalpolitiken i Umeå. Det gäller både de lokala miljöfrågorna – där IKEA och de ökade utsläppen från trafiken stått i centrum – och kommunens snålhet mot bl a hemtjänsten och övriga delar av äldreomsorgen.

Till detta kommer nu att staten presenterat hur mycket pengar de tänker bidra med till kulturhuvudstadsåret i Umeå. Summan blir endast 80 miljoner! Det är 100 miljoner mindre än vad kommunen hade räknat med. Tillsammans med de 100 miljoner som Umeå kommun (dess skattebetalare) satt av, samt de 12-13 miljoner man hoppas på att få från EU, så innebär det att det fortfarande saknas hela 220 miljoner (!) kronor innan man når upp till kulturhuvudstadsårets totala budget på 410 miljoner kr! Att denna situation sannolikt skulle uppstå är något som vi i Arbetarpartiet har varnat för hela tiden. Nu har våra farhågor besannats. Tyvärr.

Med anledning av detta har vi skrivit följande interpellation (fråga) till kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund:

Riskerar Umeå kommuns skattebetalare nya utgifter i samband med kulturhuvudstadsåret?
Frågan måste ställas med tanke på att det i skrivande stund är mindre än ett år och fyra månader kvar till 2014. Inkomsterna ligger långt under den nivå som kommunen byggde sin storstilade kulturhuvudstads- ansökan på. Umeå kommuns ansökan, och resonemangen kring denna, var verkligen storslagen. Den siffra som presenterades låg på hela 410 miljoner svenska kronor! Och detta gav ekonomiskt utrymme för vidlyftiga resonemang.

Låt oss citera från kulturhuvudstadsansökan där öppningsceremonin beskrivs på följande sätt: ”Umeå kommer att höras långt ut i världen och vara synligt från rymden”, något som bland annat skulle uppnås genom ”tusentals renar som bildar fond för en multidisciplinär kollision mellan det nordliga rummet och resten av det europeiska huset”. Staden skulle dessutom lysas upp av ett konstgjort norrsken och en symfoni framföras på instrument ”specialkonstruerade för att klara kyla och vind”. Samtidigt skulle isen på älven sprängas bort!

I det överdådiga språkbruk som tynger kulturhuvudstadsansökan finns öppningsceremonin beskriven med bland annat följande så typiska ord: ”Den brinnande snön blir en metafor för de starka kontraster som det nordliga rummet representerar” (våra kursiveringar av citaten från sidan 13 i ansökan).

Det krassa nuläget
I dagsläget har Umeå kommun, som vi förstår det, säkrat offentliga intäkter på totalt 178,3 miljoner kronor. Av dessa står Umeås skattebetalare för 98,3 miljoner och Sveriges alla skattebetalare för 80 miljoner. Till detta ska läggas dels en tidigare uppgift om att en privat sponsor, från Bygdsiljum, hade bidragit med 200 000 kronor, dels Melina Mercouri-priset på idag motsvarande 12,6 miljoner kr (1,5 miljoner euro). Detta motsvarar ganska exakt 191 miljoner kronor.

I diskussionen har det även förekommit en siffra på 45 miljoner kronor, från EU, men dessa pengar var enligt ett tidigare interpellationssvar inte avsedda direkt för budgeten rörande kulturhuvudstadsåret i Umeå utan även för ” t ex utvecklingen av turismen i Umeåregionen”.

Det saknas alltså nära 220 miljoner kronor för att komma upp till den summa på 410 miljoner som kulturhuvudstadsansökans språkbruk är baserat på. Umeå kommun hade begärt 170 miljoner kronor av regeringen men fick sammanlagt 80 miljoner kr, d v s 90 miljoner mindre än vad kommunens ledande politiker hade hoppats på. I en insändare i SvD 21/8-2012 skriver bland andra kommunfullmäktiges ordförande Marie-Louise Rönnmark: ”För att Umeå ska kunna göra Europas kulturhuvudstad till en framgång för hela Sverige krävs en nationell uppbackning som minst motsvarar den Stockholm fick när huvudstaden hade motsvarande uppdrag 1998.” I dagens penningvärde fick Stockholm ganska exakt 170 miljoner. Men Umeå kommun fick alltså endast halva detta belopp. Vi är oroliga för vad detta kan komma att betyda, dels för stadsbibliotek och annan vardagskultur, dels för vård-skola-omsorg.

Mot denna bakgrund vill vi ställa fyra konkreta frågor:
1. Finns det ytterligare några säkra inkomster än de 191 miljoner kr som vi har redogjort för här ovan?
2. Kommer programverksamheten för kulturhuvudstadsåret att bantas med skillnaden mellan de 410 miljonerna och intäkterna (som i skrivande stund ligger på 191 miljoner)?
3. Kommer ambitionsnivån för kulturhuvudstadsprojektet att sänkas i jämförelse med den nivå som motsvarade 410 miljoner?
4. Kan det uppstå en situation där Umeås skattebetalare tvingas att ställa upp med ytterligare pengar för att ro kulturhuvudstadsprojektet iland – exempelvis i en situation då ambitionsnivån sänks för mycket i förhållande till vad EU kräver och vad kommunen utlovade i sin ansökan ?

Miljön och demokratin förlorare

Av Jan Hägglund, 29 juni 2012 kl 18:00, 3 kommentarer

Pampar vilseledde folkvalda beslutsfattare då IKEA hamnade på Teg

Ingress. Sedan 28 juni rasar en ursinnig strid i Umeå. Det som utlöst striden är att medlemmar i Arbetarpartiet överklagat beslutet att IKEA ska få etablera sig på området Entré Syd söder om umeälven. Det som ligger bakom striden är att de kommunala makthavarna har brutit mot miljökvalitetsnormerna varje år under minst ett årtionde. Till detta ska läggas den odemokratiska beslutsprocessen som ledde fram till att IKEA fick sin drömplacering.

Sex olika alternativ diskuterades – i hemlighet mellan IKEA och utvalda makthavare som t ex Lennart Holmlund, S, Anders Ågren, M, och Tamara Spiric, V. Men i Umeå är det en tradition att även medborgarna deltar i diskussionerna, kring exempelvis placeringen av ett badhus. Eller IKEA. Detta engagemang från medborgarna irriterar de kommunala makthavarna. Omåttligt. Deras nya giv går därför ut på att hålla medborgarna utanför. Detta gäller även för de folkvalda till kommunfullmäktige.

Det beslut i kommunfullmäktige som gjorde det möjligt för IKEA att bygga på Entré Syd baserades på medvetet vilseledande underlag. Nya Arbetartidningen kommer här att redogöra för striden. Vi tror att miljöbrotten och den odemokratiska beslutsprocessen har ett intresse utanför Umeå. Vi tror även att själva striden har ett allmänintresse.

Makthavarnas nonchalans

Bakgrund. Sedan årtionden spyr trafiken i Umeå ut alltför stora koncentrationer av farliga avgaser. Det senaste årtiondet har mätningar visat på förekomsten av väldigt höga koncentrationer av kvävedioxid – särskilt längs Västra Esplanaden i centrala Umeå. År 2010 var det bara två platser i hela Sverige där koncentrationerna var högre, mätt som årsmedelvärde, och det var på Hornsgatan i Stockholm och i Gårda i Göteborg.

Den s k Lucas-studien (Lungcancer i Stockholm) visar på ett starkt samband mellan höga koncentrationer av kvävedioxid och lungcancer. Men makthavarna i Umeå bryr sig inte, utan utsätter umeborna för en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och astma. Än mindre bryr de sig om miljökvalitetsnormerna (MKN), vilka sedan 2006 har ställning av lag. Istället skriver makthavarna provokativt att ”Umeå även under kommande tioårsperiod kommer att ha öjökvalitetsnormerna…”! Makthavarna bedriver ett rent krig mot umeborna och mot de miljölagar som ska skydda oss. De känner till hälsoriskerna men visar en farlig nonchalans för umebornas hälsa.

Förakt mot miljölagarna i tabellform

Tabellen visar makthavarnas förakt mot miljökvalitetsnormen (MKN). När det gäller snittutsläppen per dygn får en viss koncentration av kvävedioxid per kubikmeter luft endast överskridas vid sju tillfällen under ett år. Men 2011 överskreds MKN efter V:a Esplanaden i Umeå vid 64 tillfällen. Det är nio gånger så ofta som lagen tillåter!

Tabell.

År antal dygnsöverskridanden

av MKN för kvävedioxid

2003 27

2004 46

2005 fullständig uppgift saknas

2006 53

2007 62

2008 41

2009 59

2010 67

2011 64

Trafikutsläppen innebär att koncentrationen av kvävedioxid överstiger MKN (som är en miljölag) både på dygns- och årsbasis. Och vi upprepar: makthavarna planerar att fortsätta bryta mot miljölagarna och riskera umebornas hälsa i åtminstone tio år till. Enligt egen utsago. De bryr sig inte om att de år 2005 fick i uppdrag (läs beordrades) av regeringen att utarbeta ett åtgärdsprogram för att minska de halten koldioxid i luften. Allt visar på deras förakt för miljölagar och hälsorisker.

IKEA krossar Holmlunds miljöplan

Under drygt tio år har Lennart Holmlund, S, vägrat att vidta mer än marginella åtgärder för att minska de farliga halterna av kvävedioxid. Förslag att samordna företagens varutransporter – något som halverat utsläppen från lastbilstrafiken i centrala Linköping – har ”holmlundarna” alltid sagt NEJ till. De har satt allt hopp till ringledens länkar.

Och visst skulle ringleden sprida trafiken och utsläppen, från en väldig koncentration till Umeås centrum, ut mot stadens periferi. Men i detta läge dök IKEA upp. Och företagets krav, i de hemliga förhandlingarna, var att få placera sina anläggningar på området Entré Syd – söder om umeälven. Det var då temperaturen började stiga.

Ett IKEA i Umeå! Holmlundarna visste knappt till sig. Samtidigt innebar IKEAs krav på en placering söder om älven en ökning av trafiken i centrala Umeå, där luften är som farligast, med i snitt 3 000 bilar per dygn. Trafikökningen skulle minska positiva effekter av ringleden vad gällde bl.a. utsläpp av kvävedioxid. Så välkommen IKEA. Men adjö till stora delar av miljövinsterna från ringleden – som totalt kostar uppåt 2 miljarder varav hälften ligger på den ännu obyggda V:a Länken!

Hur lösa dilemmat? Ett IKEA på Entré Syd minskade miljövinsterna genom ökad trafik genom Umeå centrum. Bevarade miljövinster krävde att kommunen satte hårt mot hårt och vägrade företaget att etablera sig på Entré Syd – det fanns trots allt fem områden norr om älven for IKEA att välja mellan. Makthavarna ”löste” dilemmat genom att lägga sig platt för Kamprad och Co genom att offra miljön. Samtidigt tappade Holmlund och Co ansiktet. Deras drygt tioåriga tjat om att V:a Länken och ringleden i övrigt skulle lösa miljöproblemen i Umeå föll samman. En gigantisk presigeförlust för både sossar och allians.

Det magiska nollalternativet

För att slippa erkänna att ringleden, inklusive den dyra Västra Länken, inte längre kunde stoppa överutsläppen av kvävedioxid, måste ett fikonlöv skapas. Kejsar Holmlund stod utan kläder. Metoden blev det magiska ”nollalternativet”.

Ett nollalternativ är den spontana utveckling som skulle ha ägt rum på Entré Syd om IKEA inte hade etablerat sig där. Så hur förklara bort de försämringar som ytterligare 3 000 bilar skulle innebära för luften inne i centrala Umeå – där antalet dagar då halten kvävedioxid överskrider miljölagarna redan är nio gånger för många. Svaret blev ofattbart dumt.

Idag ligger det åkermark med kvittrande fåglar på Entré Syd (eller kv Marknadsplatsen). Det är där IKEA ska bygga. Åkermark och fåglar är det nollalternativ som borde jämföras med de effekter på miljön som en etableringen av IKEA, inklusive en p-plats för 2 500 fordon, borde jämföras med. Om allt gick ärligt till. Men denna jämförelse skulle ju, för böveln, visa att bygget av IKEA innebar en gigantisk ”miljöförlust”. Och det är här som den underbart idiotiska lösningen i form av det magiska nollalternativet kommer in.

Pamparna beslutade helt enkelt att låtsas att det finns ett handelsområde på Entré Syd (där det idag alltså bara finns åkermark och fåglar) och sedan jämföra sitt tänkta handelsområde (som i fantasin var lika stort som IKEA) med just – IKEA! Tala om genialt. Rena magin. Man jämför ett handelsområde som inte kommer att finnas med ett handelsområde som kommer att finnas”! Och då ett påhittat IKEA jämfördes med ett riktigt IKEA blev skillnaden mycket mindre, nästan ingen. Detta var ett långt bättre resultat för Holmlund och Co än då IKEA jämfördes med åkermark och fåglar! Men, men. Misstanken gnagde. Skulle folk verkligen gå på denna idioti?

Byggnämnd utan ritning

För att inbilla umeborna att etableringen av IKEA på Entré Syd inte skulle bli någon miljömässig försämring så var det säkrast att visa folk att det skulle ha växt fram ett handelsområde på Entré Syd även utan IKEA. Rent spontant alltså. Och lika stort som IKEA dessutom. Bristen på företag som ens kom i närheten av IKEAs storlek lämnades därhän. Det gällde att inte hänga upp sig på futtiga detaljer. Istället måste kreativiteten få flöda. Mycket fritt.

Avgörande för att makthavarna skulle kunna hävda att ett handelsområde skulle ha kunnat växa fram även utan IKEA var att det överhuvudtaget skulle ha funnits ett handelsområde utan IKEA. Här kommer vi in på frågan om översiktsplaner och handelspolicy. Sverige är inget vilda västern. Här är markområden planlagda. Ett handelsområde måste vara utsett till handelsområde. Om så inte är fallet kan inte företag flytta dit. I Sverige råder ordning och reda vad gäller planer. Och tur är det.

Utan att kolla fakta uttalade sig Byggnadsnämndens Åsa Ögren tvärsäkert om att Entré Syd varit avsatt som handelsområde, sedan lång tid. Detta framgick Handelspolicyn från år 2000. Men också av den fördjupade översiktsplanen från 2011. Därför skulle det säkert ha vuxit fram ett handelsområde på Entré Syd – även om inte IKEA velat etablera sig där. Påstod alltså Åsa Ögren och Byggnadsnämnden. Men, säg den lycka som varar?

En enkel koll visade vilka handelsområden som fanns i handelspolicyn år 2000. Tre handelsområden omnämndes utanför Umeå centrum: Ersboda/Mariedal, Strömpilen och Prästsjön/ Klockarbäcken. Men inget om Entré Syd! Området fanns inte med som ett handelsområde i policyn av år 2000. Vilken miss av Byggnamnden! Detta gjorde det mycket osannolikt att det ”spontant” skulle ha växt fram ett handelsområde på Entré Syd.

Nåväl. Byggnadsnämnden i Umeå ger sig inte för en liten fadäs. Åsa Ögren trodde sig också veta att den fördjupade översiktsplanen från 2011 bestämt att Entré Syd var ett riktigt handelsområde. Och då skulle en ”spontan” framväxt av ha kunnat ske ändå. Men, men. Här kommer problem nummer två. Översiktsplanen 2011 talar om Entré Syd som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde. Inte bra alls. Men sämre blir det. Översiktplanen 2011 är nämligen överklagad (detta är ju Umeå)! Därmed gäller idag en annan översiktsplan daterad 1998. Och i ÖPL 98 utgör Entré Syd inte ens ett handelsområde i ”reserv”.

Slutsats: det finns ingen chans att Entré Syd ”spontant” skulle ha kunnat blivit ett handelsområde av IKEAs storlek – med samma inverkan på trafik och miljö – eftersom Entré Syd inte var ett handelsområde (före de hemliga kontakterna med IKEA). Men utan kontakten med IKEA – inget handelsområde på Entré Syd.

Innebörden av detta är att nollalternativet inte kan utgöras av ett påhittat handelsområde av IKEAs storlek. Ett sådant skulle aldrig ha tillkommit spontant. Det enda som tillkommit spontant är åkermarken och fågelsången. Det är detta som ska jämföras med IKEA, inklusive IKEAs p-plats för 2 500 fordon. Och en jämförelse med detta riktiga nollalternativ kommer att visa på en kraftfull försämring, vad gäller trafik och miljö, om IKEA etableras på Entré Syd.

Nu stod detta klart redan från början. Det som hänt är ”bara” att Byggnadsnämndens dribblande har visat att kommunens makthavare är beredda att trampa, inte bara på miljölagarna, utan också på allt annat för att att försöka lura umeborna. Tillvägagångssättet med ett påhittat nollalternativ är en skandal. Och för denna skandal står Sossarna, Moderaterna och Vänsterpartiet. Vi tänker avslöja dem.

Nytt åtgärdsprogram för dagens miljöhot – inte för gårdagens

Arbetarpartiet gick inte i fällan med nollalternativet som V gjorde. Istället har vi avslöjat bluffen. Men vi missade att anlägga synpunkter på översiktsplanen under utställningsfasen. Hade vi gjort detta så hade vi haft långt större chans att påverka Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB). En sådan miss får inte hända igen.

Vi måste vi nu genast ta upp behovet om ett nytt åtgärdsprogram. Det regeringen beordrade fram 2005 var tänkt att åtgärda situationen som den var då. Men det har gått fem år sedan dess. Och nya starkare trafikflöden kommer att bli resultatet genom centrala Umeå genom IKEAs etablering söder om älven.

Vi måste också slå tillbaka de hatfulla angrepp som Holmlund dragit igång mot oss för vår överklagan i miljöns och demokratins intresse. Om vi agerar kraftfullt kommer striden att handla om just miljö och demokrati. Då har både umeborna och vi vunnit en seger. Men om vi agerar kraftlöst kommer Holmlunds och Co lögner att dominera striden. På detta förlorar både vi och umeborna. Så det ligger mycket i vågskålen. Men vissa strider måste Arbetarpartiet helt enkelt ta.

Annars saknar vi existensberättigande.

Jan Hägglund.

PS. Ser i Folkbladet 29/6 att Holmlund bett en journalist att ”hålla käften” och hotat att lägga ned socialnämnden. Låt er inte skrämmas av den gubben. Han är på upphällningen. DS.

Snus och rökning – arbetsrätt och personlig integritet

Av Jan Hägglund, 8 december 2011 kl 14:29, 1 kommentar

Den 6 december beslutade Umeås Kommunstyrelse bl a att ”följa upp satsningen för tobaksfrihet, föreslå rökfri arbetstid under 2012 med sikte på tobaksfri arbetstid”. Beslutet väcker en rad mycket viktiga frågor. Frågorna har givetvis med hälsa och hygien att göra.

Men frågorna berör även arbetsrätt och personlig integritet.

Vi i Arbetarpartiet – som under våra tjugo år i Umeå Kommunfullmäktige (under namnet Rättvisepartiet Offensiv som vi alltså bytt mot Arbetarpartiet) – har diskuterat denna fråga tidigare. Vi har sedan tidigare en hållning i denna fråga. Vi känner oss förpliktigade att föra fram vår hållning i dessa tider av framstötar från arbetsgivarna – mot löntagarnas rättigheter. Men vi vill även få klart besked i en rad frågor. Av dessa båda skäl kommer vi att ta upp frågan på nästa kommunfullmäktige.

Måndagen den 19 december vill vi, tillsammans med tusentals anställda i Umeå Kommun, att Lennart Holmlund besvarar en rad viktiga frågor på mötet med Umeå Kommunfullmäktige.

Först vill vi säga: det är lovvärt att kommunen stöder anställda som vill sluta med olika former av tobaksbruk som snus och rökning. Men det ska ske genom frivillighet och stöd – inte genom förbud som uppmuntrar till någon form av ”angiveri”.

Snuset och personlig integritet

När det gäller snuset anser vi i Arbetarpartiet att kommunen inte ska lägga sig i huruvida de anställda brukar snus, eller inte brukar, utom genom att erbjuda stöd till de som anmäler att de vill ha hjälp med att sluta. Något annat anser vi vore att kränka den personliga integriteten. (Självklart ställer arbete i kök, och annan jämförbar verksamhet, särskilda krav på hygien som berör både snusning och annat – men det tror vi att alla redan är med på).

Rökning på fritid – en arbetsrättslig fråga av principiell natur

Vi i Arbetarpartiet anser inte att arbetsgivaren ska kunna bestämma över vad de anställda gör på sin fritid. Det spelar ingen roll om det handlar om styrketräning eller rökning. För oss utgör detta en arbetsrättslig principfråga. Arbetsgivaren ska inte kunna bestämma över de anställda gör på deras fritid – även om vi anser att det vore positivt om alla människor klarade av att sluta röka frivilligt – med hjälp av stöd.

Är lunch fritid?

Lunchen har en speciell ställning, bl a rent arbetsrättsligt. Är lunchen att betrakta som arbetstid eller som fritid? Det finns motsägelsefulla signaler.

Å ena sidan: när det gäller försäkringsfrågor, eller arbetsgivarens rätt att under vissa omständigheter ändra på tidpunkten för när lunchen tas ut, tyder detta på att lunchen inte är att anse som ren fritid. Å andra sidan: den anställde har, enligt §15 Arbetstidslagen, rätt att lämna arbetsstället under vissa uppehåll i arbetet (lunchen). Och då kan den anställde välja att vistas på allmän plats. Detta antyder att lunchen är att anse som fritid – åtminstone vad rökning anbelangar – för på allmän plats får man röka.

Den anställde måste få bestämma på sin fritid

Om lunchen är fritid så kan vi i Arbetarpartiet inte acceptera att arbetsgivaren tar sig rätt att bestämma vad de anställda gör på sin fritid. Sedan spelar det ingen roll om det handlar om nyttiga saker som att styrketräna eller mindre nyttiga saker som att röka. Det är inte detta som frågan handlar om! Det handlar om ifall arbetsgivaren ska kunna bestämma vad den anställde gör på sin fritid! Eller inte. Detta måste klarläggas. Och för att detta ska kunna klarläggas måste lunchens ställning – rent arbetsrättsligt – klarläggas en gång för alla.

Vad är det som gäller för rökningen?

Men kan vi inte läsa att Åsa Ögren, S, säger att frågan om att försöka förhindra rökning inte gäller för lunchen. Jo! Men det vi då får läsa är vad Åsa Ögren tycker. Tycker just nu! Men när frågan väl kommit upp så passar det alldeles utmärkt att vi tar reda på vad som verkligen gäller – rent arbetsrättsligt. Idag. Och till dess lagarna ändras. Detta så att vi får vet på vilken grund vi står på då vi diskutera rökningens framtid. Det är därför som vi tar upp följande frågor.

Frågor som måste klargöras i fullmäktige måndag 19 december:

1. Kommunstyrelsens majoritet (S och V) måste klargöra sin syn på lunchens ställning rent arbetsrättsligt: betraktar S och V lunchen som arbetstid eller fritid,

2. S och V måste klargöra sin syn vad gäller följande: har en anställd som lämnar sitt arbetsställe under lunchen och vistas på allmän plats – exempelvis på Rådhustorget – har rätt att röka eller snusa.

3. Alla måste få veta om det har framkommit någon påtaglig opinion bland kommunens anställda, brukare eller anhöriga med krav på att snuset ska bort?

4. Kommer bruk av tobak (ett bruk som inte innebär regelbrott) att missgynna anställda vid ett anställningsförfarande, vid en framtida befordringsgång eller i något annat avseende inom Umeå Kommun?

5. På vilket sätt kommer kommunen att stötta de som vill bli kvitt sitt tobaksberoende?

6. Hur mycket pengar är avsatt till detta friskvårdsarbete?

Bryter Umeå kommun mot sin egen alkoholpolicy?

Av Jan Hägglund, 21 november 2011 kl 14:30, Bli först att kommentera

I VK (9-16 nov) publicerades en artikelserie om den representation som förekommer inom Umeå kommun.

”Lyxiga middagar på Rex med partitoppar och företrädare för de största företagen i Umeå. Så ser den typiska bilden ut när VK granskat representationen hos Umeå kommuns Näringslivsservice”, skriver tidningen.

Tidningen konstaterar också att minst var femte representationstillfälle innehåller alkohol. Alkohol har förekommit vid åtminstone tre luncher under den kontrollerade perioden. Ett av kvittona som publiceras i VK presenteras som ”Hockeyuppladdning på Scandic”. Sju personer, tre kommunalråd och fyra företagsledare, förekommer återkommande i representationskvittona. Representanter från mindre företag mindre ofta.

”- Det låter inte som att det är enligt policyn”, säger Marie Sandström-Öhberg som är ordförande i kommunrevisionen till VK angående lunchrepresentationen.

I en jämförelse med grannkommunerna verkar Umeå sticka ut när det gäller alkoholrepresentationen. ”Det normala är att man representerar dagtid och då är det ingen alkohol”, säger Inger Nilsson, personalstrateg i Lycksele kommun till VK. Rolf Edlund, kommunjurist i Skellefteå säger till VK att Skellefteå inte kommer i närheten av den alkoholfrekvens som verkar gälla i Umeå. I Ö-vik gäller att representationen i princip ska vara alkoholfri även om undantag kan göras vid speciella tillfällen.

Detta ställer en rad frågor som kräver svar från Lennart Holmlund och andra toppolitiker:

– Varför har Umeå kommun en mer frikostig syn på alkoholrepresentation än grannkommunerna Ö-vik, Skellefteå och Lycksele?

– Varför förekommer alkoholrepresentation under dagtid i Umeå kommun?

– Bryter Umeå kommun mot den egna alkoholpolicyn?

S ovh V:s bojkott av SVT:s partiledardebatt stort misstag

Av Jan Hägglund, 13 oktober 2011 kl 13:40, Bli först att kommentera

Efter helgens partiledardebatt i SVT:s Agenda undrar man om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet verkligen vill besegra Reinfeldt? I programmet deltog nämligen alla riksdagspartiers ledare – utom Juholt och Ohly. De bojkottade programmet (!). Argumentet var att de inte ville stå för nära Jimmie Åkesson – i TV-studion. Men viktigare är väl att inte stå för nära SD utanför studion som exempelvis genom det utspel om temporära medborgarskap som Illmar Reepalu just gjort.

Bojkotten var ett stort misstag – av två skäl: Först lämnade man tittare och väljare utan ett politiskt alternativ till Alliansregeringen. Detta samma vecka som både S och V presenterat sina s.k. skuggbudgetar. Sedan lämnade man fältet fritt för SD-Åkessons rasistiska argumentation.

De ökande klassklyftorna, massarbetslösheten och bristen på åtgärder för att försvara industrijobben är misslyckanden som visar att Alliansregeringen bör få sparken i valet 2014. Det är något som arbetarrörelsens olika delar bör kunna ena sig om. Låginkomsttagare, sjukskrivna, arbetslösa och andra som drabbats av Alliansregeringens politik har rätt att kräva av arbetarrörelsens partier att de åtminstone försöker presentera ett politiskt alternativ till högerpolitiken. Och att de bemöter SD:s rasism. Tack vare sin bojkott misslyckades S och V i båda dessa uppgifter. Om Reinfeldt ska kunna besegras i valet 2014 krävs skärpning – och ett program som slår vakt om jobb och arbetsvillkor inom både industrin, skola-vård-omsorg samt privat service.

AB1, AB2, DN, SvD

Lögnen om 200 000 invånare i Umeå

Av Jan Hägglund, 23 september 2011 kl 16:55, Bli först att kommentera

Om målet på 200 000 invånare år 2050 ska uppnås krävs att kommunen ökar sin tillväxt dramatiskt. Umeå har under perioden 1969-2010 växt med, i genomsnitt, 1 174 invånare per år. Om målet ska uppnås krävs att kommunen ökar med 2 113 per år, varje år, under de kommande 40 åren.

Ökningstakten måste alltså fördubblas. Men detta mot bakgrund av en nedgång i ekonomin som av många ekonomer beskrivs som historisk. Många talar om ett decennium innan obalanserna inom världsekonomin återställts.

Umeås tillväxt under de senaste 40 åren har baserats på offentlig sektor. Det handlar om arbetsplatser som de två universiteten och Universitetssjukhuset. Men den nya ekonomiska krisen kommer att slå mot offentlig sektor. Runt om i Europa lanserar regeringar gigantiska nedskärningspaket som drabbar offentlig sektor. Umeå kommer inte att kunna räkna med nya stora offentliga investeringar, av typen universitet eller NUS, under de kommande 40 åren. Inte heller den svenska exportberoende privata sektorn kommer att kunna komma undan krisen. Under krisen 2008 var Sverige ett av de länder i världen som drabbades hårdast – just på grund av landets exportberoende. (Motsvarande 50 % av BNP går på export) Några nya Komatsu Forest eller Volvo Umeverken kommer inte att etableras i Umeå inom överskådlig tid. Även om detta vore önskvärt.

Arbetarpartiet är inte ensamma om att anse att målsättningen om 200 000 invånare år 2050 är orealistisk. Folkpartiet, C och Mp tror inte heller på målet.

Men vi var de enda som röstade emot de översiktsplaner som bygger på denna målsättning. Skälet var att det är med hjälp av målet om 200 000 invånare till 2050, som en hel rad hänsyn kan kastas överbord.

Exempel: Centrala Umeås identitet har under mer än hundra år byggt på att bebyggelsen ska vara högst fyra våningar. Detta har inneburit en trivsam atmosfär där höga hus inte kastat sina skuggor över parker och torg. Nu försvinner så gott som alla restriktioner när det gäller höjden på bebyggelsen i de centrala delarna. Men även andra begränsningar får stryka på foten: det blir lättare att bygga nära havet och älven, vilket är byggherrarnas dröm, men som riskerar att hindra tillgängligheten till vatten för många andra.

Det kommer att bli lättare att riva både enskilda byggnader, och bryta upp sammanhållningen i hela stadsdelar, vars kulturhistoriska intresse ligger i just att området utgör en helhet. Umeås ansikte mot älven, med ett till största delen sammanhållet och äldre utseende, har redan angripits av Balticgruppen och kommer att vara extra utsatt för byggkapitalets planer. Även miljön drabbas. Redan idag är luften farlig att andas i centrala Umeå. Dessa planer förutsätter att det koncentreras ytterligare 15 000 invånare inom centrumfyrkanten, öst- och väst på stan samt södra delen av Haga. Detta kommer sannolikt att göra luften i Umeå ännu farligare att andas.

Tegssidan får inte glömmas bort. Om IKEA placeras söder om Teg så kommer Umeå att få ett fjärde externt köpcentra. IKEA borde istället hamna på Klockarbäcken med sin karaktär av sällanköpshandel. Arbetarpartiet vill istället att dagens E4:a på Teg grävs ned, och överdäckas, så att bostäder, affärer och kaféer kan byggas ovanpå. På Tunnelbacken går trafiken idag nere i en tunnel och husen ligger ovanför. En sådan lösning skulle binda samman det idag uppstyckade Teg.

Sammanfattningsvis: om översiktplanerna inte stoppas så kommer Umeåsidan att förlora sin identitet. Och Tegssidan inte att återfå sin. Kommunens invånare blir förlorarna. Segrarna blir byggkapitalet.

De partier som röstat för Översiktsplanerna tror inte själva på de befolkningsmål som planerna bygger på. Detta gör deras agerande ännu värre. De ger byggkapitalet fria tyglar trots att de själva inte tror på det grundläggande argumentet för detta.

Umeås maktelit sa nej till folkomröstning om flytten av stadsbiblioteket

Av Jan Hägglund, 3 maj 2011 kl 18:06, 1 kommentar

”Demokrati är en grundläggande värdering” brukar vi höra när det gäller länder långt borta. Men när kraven på demokratiskt inflytande hotar makthavarnas planer här hemma, blir det ett annat ljud i skällan. Flytten av stadsbiblioteket är ett exempel. Bakom flytten av biblioteket, och bygget av det nya kulturhuset, står nämligen Umeås politiska och ekonomiska elit. Den politiska eliten vill ha ett skrytprojekt att sola sig i när Umeå blir EU:s kulturhuvudstad 2014. Balticgruppen ser kommersiella möjligheter och vill bygga ett höghushotell mitt i kulturhuset samt en galleria/saluhall.

Umeborna, däremot, har inte tillfrågats. I valrörelsen lyste frågan om en flytt av stadsbiblioteket med sin frånvaro. Nuvarande Arbetarpartiet samt V, C och MP var tydliga motståndare. Holmlund och S svävade medvetet på målet. Då opinionsundersökningar dessutom visade att en stor majoritet av Umeborna var emot en flytt undvek tongivande partier – som S och M – frågan, och det blev ingen debatt om biblioteket i valrörelsen.

Men bara tre månader efter valet hade läget svängt. Totalt. V som gjort ett bra val, delvis tack vare sitt motstånd mot biblioteksflytten, gjorde upp med S. Å ena sidan fick Tamara Spiric (V) och hennes närmaste krets inflytelserika poster i styrelser och nämnder i kommunen. Å andra sidan planerade man det nya kulturhuset och flytten av stadsbiblioteket tillsammans med S. Tamara Spiric (V) sken som en sol när hon, som nyblivet kommunalråd, förklarade att hon tyvärr tvingats gå med på en flytt av stadsbiblioteket. Tamara lyste som sagt. Men de som röstat på V i kommunalvalet kunde känna sig dragna vid näsan.

Detta betyder att umeborna inte fått säga sitt om flytten. De har blivit svikna. Det var mot denna bakgrund som Arbetarpartiet föreslog att Umeå kommun skulle organisera en lokal folkomröstning – eller en lokal opinionsundersökning – i frågan. Detta självklara och demokratiska förslag mötte, föga överraskande, ett kompakt motstånd i fullmäktige.

Tomas Wennström (S) förklarade, med en bristande logik, att han ville flytta biblioteket… och att han därför var emot en folkomröstning. V hävdade, med samma logiska kullerbytta, att de varit tvingade att acceptera en flytt… och att de därför var emot en folkomröstning. C, som tidigare varit emot en flytt, sa att man nu ville flytta stadsbiblioteket ner till kajen och ha kvar en filial vid Vasaplan… och att man dessutom var emot en folkomröstning.

När det kom till kritan var partierna i kommunfullmäktige emot att få höra vad umeborna tyckte. Alla med sina egna hopsnickrade argument. Men varför denna ovilja gentemot demokratiskt inflytande? Svaret är enkelt. En folkomröstning skulle avslöja hur isolerad makteliten (den politiska, mediala och ekonomiska) är i denna fråga. Därmed skulle resultatet av en folkomröstning inte bara kunna stoppa flytten av biblioteket, utan också kunna sätta käppar i hjulet på den exempellösa exploateringen som är planerad av centrala Umeå. Och där finns både stora pengar och stor politisk prestige investerade.

Så det är med Umeås makthavare som med andra makthavare runt om i världen. Demokratiskt inflytande är bra … men bara så länge det passar in i den politiska, ekonomiska och mediala elitens planer. Därför blev det ingen folkomröstning om flytten av stadsbiblioteket i Umeå. Och ingen opinionsmätning heller.

Än är det inte för sent – Stoppa flytten av Stadsbiblioteket!

Av Jan Hägglund, 7 april 2011 kl 12:46, 5 kommentarer

Umeås makthavare planerar att flytta stadsbiblioteket till kajen. Planerna att flytta stadsbiblioteket framgår av två beslut. Det första beslutet togs i Närlingslivs- och planeringsutskottet 21 dec ifjol. Sedan togs samma beslut i Umeå kommunfullmäktige 31 jan i år.

Innehållet i de båda besluten är bland annat följande: att ett ”Kulturmötenas hus” ska vara färdigställt vid årsskiftet 2013/2014, att innehållet i detta kulturhus ska baseras på ett nytt bibliotek.

Argument mot flytten:
* stadsbiblioteket flyttas bort från sitt centrala läge vid Vasaplan – där bussarna finns,
* Kulturmötenas hus beräknas kosta 700 miljoner kr att bygga, varav Umeå kommun får stå för hälften,
* flytten av stadsbiblioteket missgynnar biblioteksbesökarna – och den enorma kostnaden slår både mot kulturverksamheten och mot exempelvis äldreomsorgen,
* makthavarna bryr sig heller inte om att en flytt av stadsbiblioteket, bort från bussarna vid Vasaplan, kommer att försämra luften i centrala Umeå ytterligare (enligt kommunens eget samrådsdokument sid 4),
* invigningen av ”kulturbygget” måste ske under kulturhuvudstadsåret 2014; detta visar på kopplingen mellan skrytbygget på kajen och kulturhuvudstadsåret – ett jippo som kommer att kosta uppåt en halv miljard kr (500 miljoner) bara det.

Det är en allians av Umeås politiska och ekonomiska makthavare som står bakom bygget av kulturhuset på kajen och planerna på att flytta stadsbiblioteket till detta skrytbygge. Utan stadsbiblioteket bär sig nämligen inte bygget på kajen ekonomiskt! Det bolag som ska bygga kulturhuset kommer att ägas till lika delar av Umeå kommun och av Balticgruppen. Balticgruppen ska använda 7 000 m2 av skrytbygget på kajen till kommersiell verksamhet. I anslutning till det nya Kulturhuset ska Balticgruppen dessutom bygga ett nytt hotell, 13 våningar högt. En flytt av stadsbiblioteket till samma plats drar givetvis folk till Balticgruppens kommersiella lokaler. Och även till hotellet. Ständigt detta Baltic!

Förslaget att flytta stadsbiblioteket fördes först fram av köpmän. Dessa ville ta över stadsbibliotekets lokaler vid Vasaplan för att bygga ytterligare en köpgalleria. Men makthavarna märkte att förslaget att köra ut stadsbiblioteket från dagens lokaler för att bygga ytterligare en köpgalleria, väckte anstöt. Därför beslöt man att pröva en ny taktik.

”Vi behöver ett kulturhus – och stadsbibliotekets lokaler är för trånga!”
Med detta stridsrop återkom makthavarna efter cirka ett år. Men syftet, att köra ut stadsbiblioteket från lokalerna vid Vasaplan, var detsamma. Borta var det burdusa, Holmlund-aktiga, budskapet av typen: ”ut med böcker och kultur – åt köpmän ska vi ge för-tur”. Nej, istället fördes nu fram ett mer förfinat – ja, rent av ett ”kulturellt” – tonfall i form av förslaget att bygga ett kulturens hus på kajen. Och, påstod makthavarna, eftersom stadsbiblioteket inte ryms i sina nuvarande lokaler vad kan då vara mer naturligt än att flytta biblioteket till skrytbygget på kajen – som (inom parantes sagt) inte skulle bära sig utan just biblioteket. Och eftersom stadsbibliotekets lokaler vid Vasaplan, efter en flytt, kommer att stå tomma – vad kan då vara mer naturligt än att låta köpmän bygga om bibliotekets lokaler till, exempelvis, en köpgalleria! Precis som det var tänkt från början…

Men stadsbibliotekets lokaler är inte för trånga. Inte enligt personalen. Och den dag som de blir det kan lokalerna vid Vasaplan byggas ut med 50 %, från dagens 7 000 m2 med 3 500 m2 ytterligare.
Många, bl a biblioteksanställda, oroar sig för att de kulturella verksamheterna kommer att utarmas vid en flytt av biblioteket. Det finns två tunga skäl bakom denna oro. Det första är att antalet biblioteksbesökare riskerar att minska påtagligt om man överger det centrala läget vid Vasaplan. Det andra skälet har med hyreskostnaderna att göra. Kommunen kommer att få betala ca 44 miljoner kr i hyra för kulturhuset på kajen – fyra gånger högre än dagens hyra vid Vasaplan!

Hjälp till att stoppa flytten av stadsbiblioteket. Det Umeå behöver är mer pengar till själva verksamheterna. Detta gäller för kulturen. Men även för omsorg och skola. Det är inte nya byggnader som behövs. Varken när det gäller kulturen. Eller olika evenemangsarenor. Kulturen i Umeå är redan samlad runt Vasaplan. Det är där vi vill bygga vidare på de kulturmöten som redan finns.

Klicka här och läs om Arbetarpartiets alternativa förslag – en satsning på Kulturkvarteret kring Vasaplan (PDF-fil).

Rättvisepartiet blir Arbetarpartiet

Av Jan Hägglund, 14 februari 2011 kl 10:15, 4 kommentarer

Arbetarpartiet är det nya namnet på vår politiska rörelse. Och ”Nya Arbetartidningen” blir namnet på vårt politiska språkrör. Namnet "Offensiven" försvinner.

Besluten om dessa nya namn togs, enhälligt, på våra medlemsmöten onsdag respektive torsdag 26-27 januari. Detta efter en diskussion som förts, i olika former, ända sedan vi bildade ett nytt parti i mars i fjol. Efter valet började diskussionen föras på ett mer organiserat sätt. Olika förslag inkom på våra medlemsmöten och skriftligt sedan kamrater fått tid för eftertanke. Men vissa förslag växte också fram i informella diskussioner där både medlemmar och sympatisörer deltog. Strax före jul kunde vi presentera hela sju förslag till nytt partinamn i vårt medlemsbrev. Och efter jul fem förslag till nytt namn på tidningen. Processen har involverat många. Givetvis främst våra medlemmar. Men ett av de bästa namnförslagen på tidningen kom från en medlem av ett annat parti.

Offensiven blir Nya Arbetartidningen
Medlemsbesluten måste dock kompletteras med juridiken. Först fredagen den 4 februari i år säkrade vi den juridiska rätten till namnet Arbetarpartiet, tillsammans med begreppen ”Enighet Rättvisa Socialism”, hos Valmyndigheten. Tisdag 8 februari säkrade vi rätten till Nya Arbetartidningen hos PRV (Patent- och Registreringsverket). Nedan kan alla se hur partinamnet kommer att se ut på våra framtida valsedlar. Av dessa framgår att Arbetarpartiet kommer att bli vårt namn i dagligt tal. Det är så vi vill ha det. Arbetarrörelsen behöver verkligen ett nytt parti – som kämpar för enighet, rättvisa och socialism.

Mer än namnbyten
Att vi beslutat anta Arbetarpartiet och Nya Arbetartidningen som beteckningar för vår politiska riktning utgör mer än byten av namn. Tillsammans med den pågående diskussionen om ett partiprogram, och förändringar av våra arbetsmetoder, ger våra nya namn uttryck för en djupare förändring. Vi arbetar medvetet för att omvandla vår politiska riktning så att den ska stå starkare inför den nya epoken av kriser och krig. Vi tänker på den globala ekonomiska krisen för kapitalismen som präglat världen sedan hösten 2008. Denna kris får nu allt tydligare uttryck militärt, sociala och politiskt. Vi tänker på USA:s oförmåga att segra i Irak och Afghanistan; på den pågående revolutionära rörelsen i de arabiska länderna med Tunisien och Egypten i spetsen. Vi ser även den allvarliga krisen för socialdemokratin i Sverige. Och vi har inte glömt den klimatkris som hotar den mänskliga civilisationen.

En socialistisk del av arbetarrörelsen
Arbetarpartiets målsättning är att göra sig förtjänt av en ställning som en erkänd del av arbetarrörelsen – i konkurrens med socialdemokraterna, vänsterpartiet och de fackliga ledarna. Detta innebär att vi måste erbjuda ett alternativ – som en stridbar socialistisk riktning. Även om vårt alternativ, i första hand, kommer att vara politiskt måste vi även ta organisatoriska steg framåt. En av många uppgifter som ligger framför oss är att bredda vår verksamhet. Även om detta har påbörjats inom facket och på arbetsplatserna – samt bland ungdomar, studenter och invandrare – ligger det ännu bara i sin linda. Vi måste också göra en kraftfull satsning på att öka vår geografiska spridning. Vi har idag prenumeranter runt om i Sverige – men de måste bli fler. Vår tidning säljs bl a i Umeå, Stockholm och Dalarna. Men vi måste organisera oss på många nya orter.

1 500 namn krävs
Ett tillfälle att fördjupa, och geografiskt bredda, vår verksamhet är den namninsamling som vi kommer att starta. Vi ska samla in 1 500 namnunderskrifter för att registrera Arbetarpartiet inför valen i Sveriges alla kommuner och landsting. Samt – om och när läget så kräver i framtiden – även kunna ställa upp i riksdagsvalet. Ett annat sätt är att fortsätta kampen för att fälla Reinfeldt 2014. Vi breddar, och fördjupar, vår verksamhet även genom att delta i arbetarrörelsens eftervalsdebatt. Här för vi fram behovet av ett krisprogram mot arbetslösheten och allt otryggare jobb. En del av vårt alternativ innebär grön industriell produktion. Dels för att säkra jobben både inom industri och inom vård-skola-omsorg. Dels som en del i försvaret av klimatet. I vårt alternativ ingår att facket tar upp kampen om ägande och kontroll av banker och storföretag. Vi är skyldiga att delta i fackets arbete, liksom i andra massorganisationer. För att kunna vinna medlemmar och prenumeranter, runt om i landet, under arbetet för de 1 500 underskrifterna måste vi kombinera vårt politiska budskap med kampanjen för namnen.

Du kan göra skillnad
Övergången till Arbetarpartiet och Nya Arbetartidningen utgör, vi vill understryka detta, mycket mer än bara namnbyten. De nya namnen är ett, av flera, led i vår beslutsamma strävan att etablera oss som en erkänd del av arbetarrörelsen. Detta i en epok som präglas av globala kriser, krig och en intensifierad strid mellan samhällets sociala klasser.

– Arbetartidningen står öppen för dig som vill hjälpa oss att avslöja klassamhället: dess dubbla kvinnoförtryck, rasism, miljöförstöring – och pamparnas mygel.

– Arbetarpartiet är till för dig som tänkt sluta gnälla över orättvisorna – och istället vill ta strid för att avskaffa orättvisorna.

VK, SR