Kaoset i minne

För tolv år sedan, ungefär vid denna tid, kom jag till jobbet som kvällsreporter på VK. Men redaktionen var sig inte lik.

Det var full kalabalik, folk stod upp och stirrade på tv-skärmar varifrån ljudet skrällde med hög volym.

Det var 11 september 2001. Jag hade inte tagit del av några nyheter på eftermiddagen innan jag åkte till jobbet som började klockan 16.00. Hur skulle jag ha gjort det – före smartphone och ständig uppkoppling?

Ungefär när jag gjorde mig redo för att cykla till jobbet, och packade min matlåda hemma, inträffade terroristattacken som har kommit att påverka hela världen sedan dess – och fortfarande gör det i hög grad.

Kvällen blev mycket intensiv och stressig. Jag och flera andra reportrar jobbade för högtryck med att lokalisera och få kontakt med västerbottningar på plats i New York och Washington.

Jag hittar i VK:s textarkiv tre artiklar som jag skrev, en har rubriken ”Jag såg första tornet falla”. Den artikeln är en telefonintervju med en amerikan som är gift med en ”halvsvenska” (skrev jag), och som har en svärmor i Umeå.

Jo – vi söker alltid kopplingar till länet även om de är lite långsökta ibland, vi journalister…!

Detta inlägg är inspirerat av Tom Juslins Facebook-inlägg från idag.