Att leva i en stad, och i en stadsdel, som växer har sina sidor.

Det är positivt på vissa vis. Men något som är åt det andra hållet i min värld, är den ständiga förändringen av närmiljön.

Exempel: där jag för några år sedan kunde ströva i skogen, själv eller med barnen, där står det hus idag. Se den något risiga bilden ovan. Eller så är där kalhygge, i väntan på byggstart. Senaste året har allt fler byggprojekt dragit igång, efter finanskrisens svacka. Senast kvarteret Vårdträdets radhus. (Tilläggas ska att jag själv nu bor i ett område som var skog för några år sedan).

Det är viktigt med grönska. Den naturomgivning man har runt knuten är av betydelse. Den skapar sammanhang, finns tillgänglig, är att lita på, i solsken som i regn och snö. För promenader, utflykter, träningsrundor.

Att känna sin omgivning ger trygghet. Att veta att omgivningen kan vara försvunnen eller totalt förändrad om ett år eller två ger motsatsen till trygghet.

Umeå är i en fas av växtvärk. Vi som bor här får absolut tåla en del, därmed inte sagt att man inte får ha åsikter om det. Bor man som jag på Tomtebo så finns det anledningar till valet  av boplats. Närhet till skola, barnomsorg – och natur – är några skäl.

I alla fall: Passa på att skicka in ditt ord om Umeå, VK-redaktionen samlar på ord just nu. Här är länken till ord-artikeln.

Vad tycker du om Umeås framtid? Läs VK-artiklarna, skriv kommentar, eller twittra med hashtag #nystad.

För övrigt blir Bob Dylan 70 i dag. Vad passar bättre apropå framtiden än att återge den gamla klassikern, The Times They Are A’changing?

Fast med Eddie Vedder!