Om man inte är feminist…

Vad är man då ?

Jag känner en instinktiv aversion mot alla former av etiketter i pannan på min personlighet.

Det gör att jag funderar lite kring begreppet feminism.

Femininum respektive maskulinum är två former av pronomina, men från fornsvenskan har endast ett fåtal substantiv behållit genus, t.ex. klockan, kyrkan, båten som alla benämn med ”hon” i talspråket men med neutrumformen i skriftspråket.  Jag kan däremot inte så här direkt komma på något substantiv som har genuset han. Möjligtvis kniven eller traktorn ?

Ordet jämställdhet är ju däremot könsmässigt neutralt.

På något sätt känner jag att begreppen kolliderar, så att man inte samtidigt kan vara både feminist och positiv till jämställdhet.

Motsatsen till feminist måste ju rimligtvis bli något i stil med maskulist, ett uttryck jag aldrig hört någon yppa.

Vore man maskulist kan man heller knappast samtidigt vara för jämställdhet.

Så hur kan då en feminist vara för jämställdhet ?

Misstolka mig nu inte, för jag anser att jämställdhet borde vara en självklarhet och att män och kvinnor alltid ska ges lika villkor ; min egen dotter ska inte behöva finna att hon befinner sig i ett socialt underläge gentemot min son eller någon annan av motsatt kön.

Men att jag skulle börja haka på modetrenden feminsim och kalla mig feminist, det händer nog först en god tid efter att helvetet bottenfrusit.

 

2 kommentarer

  1. Alexander E

    Det finns en rad olika tankeskolor inom feminism, men det alla har som utgångspunkt är att patriarkala maktstrukturer underordnar kvinnor under män. Vad strukturerna beror på och hur de bör motarbetas är vad som skiljer de olika tankeskolorna. Tankeskolorna radikalfeminist, liberal feminism och särartsfeminism skiljer sig rätt mycket åt. Jämför Gudrun Schyman, Birgitta Olsson och Paula Bieler.

    Men för att besvara din fråga: Att inte kalla sig feminist borde innebära att förneka existensen av sådana maktstrukturer, alternativt erkänna dem men syfta till att bevara och/eller stärka dessa.

    Att kalla feminismen en modetrend något historielöst i min mening. Feminism har kommit i olika vågor för att möta dåtidens samhällsproblem, och alltid har feminismen orsakat någon form av samhällsförändring.

    Timmen är sen (eller väldigt tidig) men hoppas det gav dig någonting.

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Alexander !
      Den springande punkten är vem som har rätt att definiera andra människor ?
      Du skriver:
      ” Att inte kalla sig feminist borde innebära att förneka existensen av sådana maktstrukturer, alternativt erkänna dem men syfta till att bevara och/eller stärka dessa. ”
      Min motfråga blir: -Borde det ? -Med vilken rätt tar du på dig uppgiften att fastställa det ?

      Jag blir så trött på alla de som startar en reaktion mot något och som sedan tar sig rätten att klassa alla andra såsom varande motståndare !
      ”-Den som inte är med oss, den är emot oss.”, är ett känt uttryck från vänsterrörelsens mer extremistiska förespråkare på 60-talet.
      Det är just precis den attityden som skapar de sociala maktstrukturer du säger dig vilja bekämpa.
      Tänk om det är så att den som inte är med dig, kanske har ett vidare betraktelsesätt och till och med ser sanningar i ett större perspektiv ?
      Vart leder då den koncensus som fördömer andra bara för att de inte känner sig bekväma med former som erbjuds ?
      Varför du väjer för mitt argument om maskulist, tarvar även det ett reflekterande från din sida innan du ånyo ger dig ikast med att definiera vad jag och 44% av alla andra tycker åt oss.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.