Om man inte är feminist…
Vad är man då ?
Jag känner en instinktiv aversion mot alla former av etiketter i pannan på min personlighet.
Det gör att jag funderar lite kring begreppet feminism.
Femininum respektive maskulinum är två former av pronomina, men från fornsvenskan har endast ett fåtal substantiv behållit genus, t.ex. klockan, kyrkan, båten som alla benämn med ”hon” i talspråket men med neutrumformen i skriftspråket. Jag kan däremot inte så här direkt komma på något substantiv som har genuset han. Möjligtvis kniven eller traktorn ?
Ordet jämställdhet är ju däremot könsmässigt neutralt.
På något sätt känner jag att begreppen kolliderar, så att man inte samtidigt kan vara både feminist och positiv till jämställdhet.
Motsatsen till feminist måste ju rimligtvis bli något i stil med maskulist, ett uttryck jag aldrig hört någon yppa.
Vore man maskulist kan man heller knappast samtidigt vara för jämställdhet.
Så hur kan då en feminist vara för jämställdhet ?
Misstolka mig nu inte, för jag anser att jämställdhet borde vara en självklarhet och att män och kvinnor alltid ska ges lika villkor ; min egen dotter ska inte behöva finna att hon befinner sig i ett socialt underläge gentemot min son eller någon annan av motsatt kön.
Men att jag skulle börja haka på modetrenden feminsim och kalla mig feminist, det händer nog först en god tid efter att helvetet bottenfrusit.
Senaste kommentarerna