Historen om ett öltält på en skolgård

Under gårdagens KS beslutade vi att delegera beslutet för tillfälliga tillstånd till kommunchefen och kombinera detta med att ta fram och uppgradera kommunens alkoholpolicy.
Läser man skrivelsen från Lst lite noggrannare framträder bilden av en personlig vendetta från tjänstepersonen som upprättat skrivelsen. Att densamme tidigare haft ett mindre lyckat kärriärsprång inom Vilhelmina kommuns förvaltning, kan ha bidragit till att myndighetsutlåtandet bitvis tappat den strikt neutrala hållning man bör kunna avkräva en byråkratisk handläggning.

Att avpolitisera enskilda handläggningar av tillfälliga alkoholtillstånd tror jag är förnuftigt, om man samtidigt tillser att anvisningarna i alkoholpolicyn är distinkta och lättydda.
Att tillståndsinnehavaren brutit mot givet tillstånd vad gäller placeringen av utskänkningen lägger grund för en följdåtgärd i form av omprövning av generella tillståndsgivningen.
Sammantaget är det min bedöming att jag inte kan finna saklig grund för att rikta så skarp kritik mot kommunalrådets handläggning, som kan framgå av den slarviga nyhetsförmedlingen som jag anser gav en helt skev bild.
Jag kritiserar gärna Åke NIlsson när jag anser det befogat, men i detta fall måste jag reagera på det jag anser vara slarvig och ogrundad mediakritik och tvivelaktigt myndighetsutövande från tjänstemannen på Lst.

3 kommentarer

  1. Göran Jonzon (inläggsförfattare)

    Även om jag själv saknar förståelse för behovet av alkoholutskänkning eller alkoholkonsumtion över huvud taget, ser jag inga skäl att låta denna min personliga hållning påverka bedömingen av vad som är legitimt i enlighet med beslutade regelverk.
    Jag anser att det är viktigt att skilja mellan min inställning generellt till droger och kritik mot handläggningen som sådan.
    Har handläggningen skett enligt vad vi varit med om att instifta som regelverk, ska kritiken mot handläggningen anbart bygga på om den följt detsamma regelverket och inget annat.
    Annars får vi ett moraliskt gungfly av samma typ som ledde till kritiken mot Maria Kristoffersson och Jonny Kärkkäinen, vilka inte haft några som helst befogenheter att ingripa eller överstyra beslut inom AB VIBO, men ändå utpekades som ansvariga för byggherrens totala inkompetens !
    Den typen av politiskt agerande vill jag inte veta av inom vår kommun och därför ställer jag mig upp, i detta fall till Åke Nilssons försvar.

  2. Tommy Streling

    Hej Göran!

    1. Det var inte gårdagens Ks, utan Ks den 31 mars.
    2. Förmodar att Ks-protokollet inte är justerat, men jag dristar mig till följande kommentar:
    Du bör använda ”kommunstyrelsens majoritet” istället för ”vi”, då Åsa Össbo (PA) reserverade sig i ärendet till förmån för eget förslag. ”vi” framstår lätt som enig kommunstyrelse.

    3. Du förklarar att det är en personlig vendetta (starkt ordval då begreppet främst associeras till blodshämnd), men oavsett, en personlig hämnd avtecknar sig, säger du, men du skriver inte ett enda ord vad i skrivelsen från Lst AC du drar slutsatsen från.
    4. Slutsatsen förmodar jag att du drar av andrahandsinformation (har aldrig hört talas om tjänstepersonen, i kommunalt sammanhang, trots att jag följt politiken sedan 2006). Har svårt att tro att kommunchefen förmedlat något sådant i kommunstyrelsen, utan denna ”bild” du förmedlar, antar jag är kommunalrådet Åke Nilssons. Rätta mig om jag har fel. Med följdfrågan, är Åke Nilssons förmedlade ”bild” är den enda och helt sanna?
    5. Är det påstått misslyckade karriärsprånget, i Vilhelmina, som kan ha bidragit till att länsstyrelsen tappat den annars så strikta neutrala hållning i detta specifika ärende? En sådan offentligt uttalad anklagelse mot Västerbottens länsstyrelses handläggning och tjänstemän, anser jag är allvarlig. Står kommunstyrelsen i Vilhelmina bakom den här kritiken mot Lst AC också?

    6. I Sverige finns det nog få kommuner som givit delegation av tillfälliga alkoholtillstånd till kommunstyrelsens ordförande, utan det vilar ofta på arbetsutskott eller nämnd. Att både utreda och besluta om tillstånd kan sätter ett oerhört tryck på tjänstemän (och lägger ett mycket tungt ansvar på kommunchefen). I hur många kommuner dundrar det inte in näringsidkare och krögare och närmast kräver tillstånd? Eller förklarar att näringsklimatet saboteras eller att de flyttar från kommunen genom en så ”näringsfientlig” hantering?
    Att förvaltningen utreder och lägger förslag till beslut, och politiken beslutar, är för mig en bättre ordning, med mindre risker för att personliga kopplingar eller blint fokus på näringsekonomi får styra. Jag tror också förvaltningen får en bättre relation till näringsidkare, genom ett sådant beslutförfarande.
    7. Självfallet ska policys och handläggning vara kristallklara, men i detta specifika ärende gjordes ingen ny utredning i den nya ansökan (som inkom efter avslag). Underlaget för nytt beslut var inte bara tunt, det var obefintligt. Utredning och beslutsunderlag SKA finnas vid beslut, det är ett myndighetskrav.
    Kommunalrådet är ytterst ansvarig, i det här fallet, för att en fullgod beredning och beslutunderlag finns. Jag tycker därför du i detalj ska peka på vad i nyhetsförmedlingen som du anser vara en ”helt skev bild”, som du säger både vara slarvig och ogrundad. Men dessa svepande omdömen måste faktiskt ges substans och konkreta exempel, annars är de lika slarviga som du påstår massmedia vara.
    8. Att platsen flyttades inom skolområdet till skolgården var en överträdelse, jovisst, men jag, och fler med mig, anser fortfarande det var fel att placeringen var inom skolområdet (läs socialnämndens yttrande i min blogg). Ser inga skäl till att tillståndet ”omprövades” och gavs bifall genom en ny ansökan. Därför riktar jag skarp kritik mot hur Åke Nilsson har hanterat tillståndsärendet. Både formellt samt själva beslutet till bifall i sig.
    Tack för ordet!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.