öltält vid motorevent på skolgård – vilhelminapolitiken gör aldrig fel

I fallet Skellefteå, med kommunalrådet Burmans givna utskänkningstillstånd, blir ärendet nu föremål för rättslig prövning, då förundersökning inletts efter polisanmälan. Länsstyrelsen hade uttalat sig som om saken såsom ett lagbrott och man riktade allvarlig kritik mot förfarandet.

Hur var det då i Vilhelminafallet, med ett öltält på en skolgård, vid ett skoterevent, under den s.k. WWW-helgen, då kommunalrådet Åke Nilsson först beslutat nej för att en vecka senare säga ja?

Socialnämnden hade uttalat ett entydigt nej – ett avslag. Kommunalrådet har förvisso formell delegationsrätt att företräda kommunstyrelsen, både i tillfälliga utskänkningstillstånd och ärenden av brådskande natur som oundgängligen måste avgöras. Och kommunalrådet beslutade avslag (2/2) med grund i socialnämndens yttrande.

Men ändrades i grunden socialnämndens inställning, bara för att spriten plockades bort och öppettiden kortades? Nej, skotrar och alkohol skall icke förknippas, så var det sagt. Tidigare erfarenheter har även förskräckt. Punkt borde satts, men kommunalrådet Nilsson menade att nya uppgifter, som grund för ett ändrat beslut, framkommit som överensstämt med socialnämndens yttrande. Men vem ska tro på vem när få sett själva yttrandet? Nilsson menade också, i SVT-Västerbotten, att man inte behöver se en konflikt som inte finns. Man får förmoda att det då bara är socialnämnden som ser konflikten mellan skyddslagstiftning och alkoholinramade motorevent på ett skolområde.

Länsstyrelsen var kritisk till hanteringen, först avslag och så plötsligt nytt tillstånd, ett öltält på en skolgård, med väldigt tunna bedömningsunderlag. ”Det är oförenligt med skolans verksamhet och det är oförenligt utifrån tobakslagen och den ambition man har mot skolelever så det känns väldigt märkligt”, uttalade handläggaren Samuel Svensson och hänvisade till att kommunen bryter mot sina egna alkoholpolitiska riktlinjer för serveringstillstånd eftersom det här kan ses som en samlingsplats för ungdomar i lägre åldrar.

Kritiken avfärdades av kommunalrådet. Nya omständigheter matchade socialnämndens yttrande och tillståndet för öltältet överensstämde i stort med andra tillstånd vi har eftersom det blev några timmar mitt på dagen, menade Åke Nilsson. Men ska inte varje tillstånd bedömas i sitt specifika sammanhang? Tydligen inte. Konflikter med skyddslagstiftningen finns inte så länge formerna är under kontroll. Nilssonsk retorik. Så trollades socialnämndens yttrande och avslag bort.

”Som det ser ut utifrån vad vi kan bedöma så kan man ju tro att det även i det här fallet, precis som i Skellefteå, är näringsekonomi som fått vinna över skyddslagstiftningen”, fortsatte Samuel Svensson. Åke Nilsson bemötte: ”Så är det inte enligt min uppfattning…”. Nej, kommunalrådet gör aldrig fel och kommer förmodligen aldrig så erkänna i något offentligt sammanhang. Nilssons syn, att man inte ska krångla till det i onödan, måste vara en passning till socialnämnden, att inte krångla till ”anpassade” sociala evenemang på det här viset genom att göra avslag. Blir det praxis i framtiden?

Hur gick då omtaget och omprövningen till?

För den som granskar handlingarna, är det verkligen tunt med ny substans. Var det tillägget med matservering som var knäckfrågan? Snarast är det processen, yttranden och delegationsrätten som kommer i fokus.

Sökanden inkom efter avslaget med nya bud för öltältstillståndet, vilket presenterades vid en överläggning med både kommunstyrelsens och socialnämndens ordförande (11/2). Det var en tung politisk närvaro – för ett litet öltält. Att samla två kommunala digniteter brukar kräva lite mer. Att spriten försvann och öppettiden beskars ändrar dock inget i grunden av socialnämndens avslag, som jag ser saken.

Frågan kvarstår då varför socialnämndens ordförande nu gav någon form av bifall i strid med socialnämndsavslaget. Annika Wibrell lät inte heller meddela detta på nästföljande socialnämnd, varför det framstått som vore det kommunalrådets självständiga beslut att ändra avslag till bifall. Flera socialnämndsledamöter har varit mycket kritiska till hanteringen, bl.a. Ewa Larsson (Kd) och Gunder Lindgren (PA).

Summering

Först och främst borde all handläggning av ärenden skötas helt av tjänstemän som föredrar till beslutsfattare inför beslut. När kommunstyrelsens beslutsdelegation ligger på en person, ordföranden, bör inte utredning och beslut ligga på samma bord. Bifallsbeslutet har ett tunt underlag. Inga nya yttranden förekom, varken från socialförvaltningschefen eller socialnämndens ordförande.

Man måste som medborgare och politiker fråga sig om delegationen att ta beslut, i vissa ärenden (t.ex. tillfälliga alkoholtillstånd el. brådskande ärenden) även sträcker sig till upphävande av tidigare kommunstyrelsebeslut. I egentlig mening borde ett upphävandebeslut gå tillbaka till kommunstyrelsen, eller arbetsutskottet, för nytt beslut. Samtidigt, vad än kommunstyrelsen säger i efterhand eller hur fel än beslutet anses vara, är det juridiskt legitimt. Är någon bekväm med en sådan beslutsprocess? Samma sak med brådskande beslut, som i princip kan vara av vilken dignitet som helst (förutom principiella fullmäktigeärenden). Är det så man som politiker, som demokrat, vill ha det? Ärligt talat?

Det finns många kommuner som inte ger några som helst maktbefogenheter till kommunstyrelsens ordförande, utan arbetsutskottet är ”lägsta” beslutsinstans. Att delegation grundar sig på tidsnöd kan säkert någon påstå, jag påstår att mycket handlar om politisk kultur i Vilhelmina. Och det är på tiden att kasta ut detta otidsenliga. Utifrån demokratisk synvinkel och rättsäkerhetsaspekter, är en omdaning behövlig. Med dagens digitalteknik, idag kommunrättsligt möjligt, är det inget problem för arbetsutskottet att distansbesluta i ett brådskande ärende eller tillståndsärende.

Jag såg och ser inga skäl att ändra avslagsbeslutet från 2/2 och kan instämma i mycket av länsstyrelsens kritik. Jag anser att skyddslagsstiftning här får stå tillbaka för näringsekonomiska intressen, då det delegerade kommunstyrelsebeslutet, taget av kommunalrådet, att ändra till bifall, aldrig berörde kärnan i socialnämndens yttrande och avslag, utan förbisåg det. Frågetecken kring likabehandling av kommunmedlemmar kan därför samtidigt resas i sammanhanget. Och Vilhelminapolitiken är sig precis lik. Inga misstag – ingen lärdom.