Jakten på ärligheten, makten och härligheten (Efterräkning)

Jag blev idag beskylld för att systematiskt jaga (S)-politiker i någon form av hetskampanjer. Där nämndes 4 namn som jag påstods ha förföljt eller utsett som offer.
Av de 4 namnen känner jag bara igen mig i de två som vidrörs av de båda märkliga kontrakt och avtal jag berättat om här och tidigare. De andra två har då inte jag beskyllt för något oegentligt, varför anklagelsen blir obegriplig för mig?

En annan har givit mig epitetet ”medial räv”, något jag ställer mig precis lika oförstående till?

Att det råkar vara just socialdemokratiska politiker som är intimt sammankopplade med de i mitt tycke märkliga avtalen är fakta och inget jag varken kan påverka eller underlåta att rapportera.
För mig spelar det ingen roll om det så vore en av mina partikamrater som överträtt de osynliga gränserna mot det jag betraktar som mygel, jag skulle hantera saken likadant, då mygel är något jag verkligen avskyr i djupet av mitt inre. Jag tror att det härrör så långt tillbaks som till min uppväxt där jag upptäckte vilken smärta ”kamratkarteller” kan ställa till med, både inom skolans värld och ute på arbetsplatser av olika art.
Gruppkotterier, Mygel och Mobbing är olika steg på samma skala, enligt mitt sätt att se.
I den Kristdemokratiska ideologin framhålls personens och individens integritet som viktigare än gruppens sammanlagda egennytta och det är precis så jag alltid har uppfattat tillvaron.
Jag förstår att jag därmed knappast har de givna förutsättningarna för att ingå i den hårda gruppanda som präglat och fortfarande till stora delar präglar den socialdemokratiska gruppdynamiken.
Det blir därför dubbelt märkligt när jag åläggs ansvaret att leta och finna oegentligheter hos andra än socialdemokrater? Menar man att jag borde konstruera fall för att skapa en jämnare statistik mellan socialdemokrater och andra politiker?

Något jag tycker vi kan ta lärdom av genom de fall jag hittills stött på av ren slump eller via tips, är att de visar sig inte tåla dagsljuset i en öppen dialog om innehållet. Men det många tycks anse vara omoral skulle enkelt kunna undvikas genom en ökad genomsyn eller transparens. Det skulle vi kunna åstadkomma väldigt enkelt bara genom att konsekvent följa den rutinen att det som ska beslutas, ska beslutas i öppna politiska fora och besluten ska levereras i form av reglementen och policybeslut till förvaltningens tjänstepersonal att verkställa. Generalfullmakter och automatprolongerade avtal bör helt undvikas.

Det skulle även ligga nära till hands att påminna alla tjänstepersoner i förvaltningen om deras ansvar att anmäla sådant de känner till och som skapar tvivel gentemot deras rättsuppfattning, till revisor eller opposition, alternativt direkt till media.

Det kunde rent vara på sin plats att ge eftertryck åt detta med ett hot om konsekvenserna ifall man upptäcks ha hållit hemligt sådant som visar sig strida mot reglementen och policybeslut, men då skulle vi bara själva bidra med en utveckling av den repressiva anda som vi sett prägla reaktionerna på mitt eget sanningssökande och det skulle innebära att jag därmed ger upp min vision om det öppna trygga och trevliga arbetsklimat, där ingen behöver se sig om över axeln för att känna sig trygg. Jag menar istället att en bättre väg är att premiera den som har modet att visa sin egen integritet i form av att rapportera till sin chef, eller någon av de andra funktionärer jag räknat upp, så fort man känner minsta tvivel om legitimiteten i ett agerande eller beslut.

MINDRE PISKA OCH MERA MOROT ÄR MITT RECEPT FÖR ATT FÖREBYGGA OCH RENSA UPP.

Jag menar att det är den vägen vi ska gå för att skapa den goda miljön för samverkan där tillit är det som präglar attityderna.

De övriga frågorna jag avsett att ställa i detta slutkapitel, har nu tagits över av professionellt mediafolk som tagit vid där min egen amatörmässiga granskning kört fast, varför jag känner att jag nu kan släppa ärendet. Skulle det framkomma något i mediarapporteringen som jag anser felaktigt kommer jag givetvis att kommentera detta, men i övrigt har jag här inget mer att tillägga.

Till slut vill jag uppmana de som kan att i morgon (7/10) komma och ta del av presskonferensen om Ångermanälvens slutkartering som börjar i morgon kl 09.00 på Folkets Hus och pågår enligt den agenda som annonserats i Vilhelmina Aktuellt senaste utgåva. Mycket spännande fakta kan jag utlova.

Tack för er uppmärksamhet !

3 kommentarer

  1. Göran Jonzon (inläggsförfattare)

    Det kan tydligen vara så att jag kraftigt underskattat förmånsvärdet på avtalet ?
    I ett klargörande mail från en skatteteknisk sakkunnig igår har jag förstått att förmånsvärden generellt bör beskattas och att min beräkning som skillnaden mellan Abramssons pris och övrigas snittpris INTE utgör förmånsvärdet. Förmånsvärdet bestäms tydligen av skillnaden mellan betalat pris och marknadsvärdet!
    Ligger marknadsvärdet på ex.vis 16skr/ha, då 8-dubblas förmånsvärdet som ska upp till beskattning.
    Då gäller inte min enkla beräkning om ca 47 000 skr längre.
    Huga!
    Dessutom talas det om uteblivna arbetsgivaravgifter mm.
    Vi får se vad VK kommer fram till, då jag skickat hänvisningarna till dessa två promemorier (eller vad det nu kallas) till dem.
    Mailet hänvisar nämligen till SKV A2014:33 och SKV M 2014:23 om principerna för förmånsbeskattning.

  2. Göran Jonzon (inläggsförfattare)

    Här är den mer komplicerade beskrivningen som ingick i samma mail:

    ”I skenet av vad som varit, måste förvaltningschefen titta över alla ingångna och gällande avtal/transaktioner oavsett vad det gäller, för att undvika att ny exempel dyker upp. I det sammanhanget, bl.a. med tanke på vad som framgår av skattelagstiftningen (bl.a. för år 2015 så framgår av SKV A 2014:33 och SKV M 2014:23 principerna för förmånsbeskattning och hur den ska värderas, dvs. till marknadsvärdet) samt för att kunna identifiera och sedan korrigera eventuella avtal som inte är korrekta och tidsenliga.

    Utifrån vad en sådan översyn av alla gällande avtal/transaktioner etc. så finner jag att förvaltningen gör rätt, dvs. i vart fall går fem år bakåt och lämnar nya kontrolluppgifter till den eller de personer som kommer i fråga. Vidare ska förvaltningen lämna nya skattedeklarationer med en redovisning av de arbetsgivaravgifter som belöper på de förmåner som framkommit vid granskningen, samt nya kontrolluppgifter till Skatteverket, tillsammans med en förklaring om att Vilhelmina kommun yrkar på en omprövning av lämnade arbetsgivargifter på eget initiativ. Lämpligen med en förklaring om vad som förevarit. Detta handlar om heder och anseende och att man visar att man vill göra rätt. Sedan får man utgå ifrån att respektive person som får en ny kontrolluppgift, på eget initiativ begär omprövning av resp. års deklaration. Även här handlar det om heder och anseende och att man visar att man vill göra rätt.

    Avslutningsvis kan man väl dra den slutsatsen att inom Vilhelmina kommun har både politiken och förvaltningen inte haft kännedom/kunskap om var och ens uppgifter/ansvar. Exempelvis så har ju förvaltningen inte haft vetskap om det avtal som du redogör för, och därmed inte tillämpat gällande skattelagstiftning vad gäller förmånsbeskattning.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.