Det här med sjukförsäkringen är inte en enkel fråga. Det är i vissa fall bedrövliga handläggningar vi får ta del av via media. Jag har försökt att ställa mig frågan; visst måste det finnas ännu fler allvarligt sjuka som handlagts i systemet och får sin fortsatta sjukskrivning? För det kan väl omöjligt vara så att Försäkringskassan med omedelbar verkan agerar homogent i bedömningarna? Det är knappast min erfarenhet av Försäkringskassan bl.a i frågan om havandeskapspeng.

Med all respekt för de som drabbas, jag tror att alla reformer och förändringar kommer att ha någon eller några som faller mellan stolarna. Det är dessa brister i systemet som med tiden blir föremål för de förändringar som ska till. Det vore nästintill  klärvojant att se alla ihåligheter eller ens mäta konsekvenserna av dessa. 

STEFAN BLOMBERG legitimerad läkare, doktor i medicinsk vetenskap, specialist i smärtmedicin och verksamhetschef, Stockholm Clinic — Stay Active, STAYAC, Stockholm  har i Svenska dagbladet skrivit om sjukförsäkringssystemet i artikeln

"Vi har kastat friska människor på soptippen"

Utdrag:

…"Debatten om sjukförsäkringen har kretsat kring lågvattenmärken och har fastnat i surrealistiska extremfall, där människor farit illa i en ”gråzon” med gränsdragnings- och tolkningsproblem – en i grunden nödvändig och välmenande reform avfärdas som “kalla handens politik”, ”regeringen tar från de sjuka och ger till de friska”, allianspolitikerna är ”utan empati och känslor och sparkar på de svaga som redan ligger”, allt isolerat ur ett meningsfullt sammanhang.

Stupstocken har blivit ett etablerat begrepp, men dagens sjukförsäkring är, internationellt sett, fortfarande bland de mest generösa – att kalla den för ”en försäkring som inte är värd namnet”, skorrar falskt. "…

…"Vi har dessutom minst en halv miljon arbetande människor i Sverige, som kommer att förtidspensioneras om inget görs åt överbeskyddande system som löper amok; detta är den verkliga ”stupstocken”: Ett system som, när det skapades, var tänkt att stötta utsatta individer, som istället producerar förbrukade människor i utanförskap.

De verkliga humanitära och samhällsekonomiska vinsterna av den nya sjukförsäkringen blir tydliga först om några år, genom att människor skyddas från initialt tänkt mänskliga och solidariska system, som med tiden har blivit destruktiva för alla parter.

Jag är övertygad om att en stor del av våra förtidspensioneringar hade kunnat undvikas:

Det kan i förstone synas vara en paradox, men det är i omsorg om de svagaste i samhället, som försäkringen reformerats! " …