Symboler från skuggsidan

Försöker vakna till liv. Ni vet, det är en sådan där morgon då man går omkring och försöker begripa sig på alla de märkligheter man drömt om. Som att ha vunnit miljoner på Lotto och sedan få vinsten utbetald med monopolpengar.

På senare år minns jag sällan mina drömmar. De blir kvar i ett djupt mörker. Men detta har varit en lång natt med många märkliga drömmar. Drömmar lär vara nyckeln till i vårt undermedvetna, allt det där som ligger gömt i våra mörka vrår. Blir man fångad i drömmen så skulle det kunna betyda att man känner sig kluven inför ett viktigt beslut och de drömmar då man känner sig förlamad, där man omöjligt kan röra sig, har att göra med kontrollförlust. Vi drömmer i symboler.

Drömmarna är känslans språk, medan orden är intellektets språk. Men eftersom bilderna, symbolerna är hämtade ur vår skuggsida kan vi inte alltid gå efter känslan i drömmen. Det är innehållet och budskapet som är viktigast. Eftersom förnuftet är bortkopplat medan vi drömmer, så har vi tillgång till en enorm mängd information som vi inte kan nå i ett vaket tillstånd. Det är väl därför som vi blir vettskrämda av vissa drömmar .

Hjärnforskningen visar att hjärnan är aktiv även under sömnen, och att den då, precis som i vaket tillstånd, fortsätter att försöka skapa sammanhang. Vi människor är ju sådana, rysligt måna om att skapa och att finnas i ett sammanhang. I brist på yttre intryck tar hjärnan fram de inre bilder som finns lagrade i vårt minne. Drömmarna kan också vara ett sätt att träna oss inför verkliga situationer; få oss att reagera inför hot och att lösa problem.

Visste ni att när vi sover som allra djupast, så är musklerna förlamade. Det som kan bryta denna förlamning är en mardröm, så att vi kan börja skrika och sparka. Vi sover en tredjedel av våra liv, men det finns ingen som kan säga varför.

I nattens dröm befann jag mig lättklädd utomhus. Kallt, vinter eller inte. Måste söka skydd och går mot ett gammalt trähus. Det lyser svagt i ett av fönstren. Knackar på, men ingen öppnar. Nu håller jag på att frysa ihjäl, så jag slår sönder en ruta och tar mig in i ett omöblerat rum. Där finns en stor kakelugn, men inte en enda pinne att elda med. Någon går på knarrande golv i rummet bredvid. Hör en dörr låsas – eller öppnas … Slut.

Ja, så kan en människa drömma. Och det är väl bara jag som kan tyda den till fullo.