Om att fylla år

Förr brukade jag lite dramatiskt säga att jag är född mittemellan atombomberna i Hiroshima och Nagasaki. Jo, jag född den 7 augusti 1958 på BB i Lycksele och fyller således 57 år idag. Ingen märkvärdig dag, en bland alla andra; en alldeles lagom dag, varken mer eller mindre. Det har blivit så med mina födelsedagar, de passerar obemärkta förbi. Jag har ingen större lust att fira, att slå klackarna i taket – och absolut inga kalas. Det enda som markerar denna dag, den 7 augusti, är att jag ska bjuda min dotter på födelsedagsfika nere på stan.

Det fanns en tid då jag tyckte att mina födelsedagar skulle firas med pompa å ståt, särskilt då jag fyllde jämnt. När jag fyllde 40 år så var det ett hundratal inbjudna till mat och underhållning. Men efter det har firandet befunnit sig i ett sluttande plan. När jag fyllde de magiska 50 så höll jag mig undan i morsans lägenhet i Lycksele. Får se vad som händer när jag fyller 60 … Nej, numera infinner en ödesmättad känsla då jag fyller år; en påminnelse om förgängligheten. Så rolig är jag. Sedan har jag alltid haft svårt för överraskningar.

Så detta om min födelsedag. Om jag önskar mig något. Jo. Att fler på denna jord ska lära sig innebörden av människors lika värde. Och så önskar jag mig en flistugg.

När man fyller år är det kanske läge att reflektera över vad som hänt sedan den förra födelsedagen. Det är inte alltid lätt, då det kan ligga för nära i tiden. Det kan vara lättare att minnas vad om skedde för tio, tjugo år sen, eller när man fyllde tio. Klart är att det har varit ett märkligt år, då det svängt mellan högt och lågt, mellan total lycka och djupaste, svarta smärta. Det är nog ett av det märkligaste åren i mitt liv. Men det måste nog få gå en tid innan jag riktigt kan förstå vad som hände. Vad ska ske under det år som nu väntar? Vis av erfarenhet så håller jag huvudet kallt. Väntar och ser.

För övrigt spelats årets hatmatch ikväll. Den mellan Björklöven och Skellefteå. Varenda biljett såldes slut på ett kick. Hade varit kul att se den. Men jag har sett en hel del drabbningar mellan lagen – och det är sannerligen något speciellt. Det brinner på isen. Under en av dessa matcher, någon gång under tidigt 80-tal, så började lagen att slåss redan under uppvärmningen. En fyndig vaktmästare fick stopp på eländet genom att släcka lyset i Skellefteå ishall. Tippar en jämn match – och hoppas att AIK vinner med 4-3.

Etiketter: , , ,

5 kommentarer

  1. Inger

    Grattis och ett Gott Nytt Väl-Gångs-År önskar jag dig
    Dom är bra dom där födelsedagarna..för vare sig man vill det eller inte SÅ ser dom till att man tar sig en titt i backspegeln Och tur är väl det För annars skulle man ju kanske inte få syn på dom där smygande utvecklingsstegen och inte heller vara lika uppmärksam i vägkorsningarna om vilken väg man skall svänga in på 🙂

  2. Kent Lundholm (inläggsförfattare)

    Jo vi måste då och då stanna av och se oss omkring – så att vi inte blir överkörda, av livet självt. Vi måste ha modet att stå stilla, att våga vara ensamma – och inte på grund av rädslan direkt byta ut de som av olika anledningar lämnat oss. Då kan vi aldrig utvecklas och bli bättre människor. Eller hur?

  3. Inger

    Mmm Och att ibland ta en titt i backspegeln..för det främjar välgångstegens fram-gång Då vägvalen blir gjorda med reflexionens erfarenhetsblick Rädslan är en rackare till att vara efterhängsen Så det gäller att ställa in sig med den.. för att kunna överlista den Ensamheten innebär ju bara..att man inte har någon att ropa på. SOM gör det åt en..när bekvämligheten eller osäkerheten tar vid..Utan då måste man ju ta itu med det själv Vilket innebär ..att vare sig man vill eller inte så har man inget VAL Och det är på sikt både utvecklande och givande För man får SYN på sig själv och sina smitningstendenser.Men man mår jäkligt bra efteråt när man förmår spränga den där ”grå” muren..som håller tillbaka DET som livet har att GE ..då får man en rejäl livsberusningskick 🙂

    • Kent Lundholm (inläggsförfattare)

      Jo, men om man tittar i backspegeln allt för ofta så är ju risken uppenbar att man bara ser sin egen skugga. Klart är att man måste gå framåt – och naturligtvis våga vara ensam. Sådana problem har jag inte. Och jag är heller inte en sådan där fegis som ständigt och direkt byter ut människor kring mig – för att slippa jobba med mig själv. Om man hela tiden gör erövringar och byter ut folk så händer ju inget med ens känsloliv och risken är uppenbar att man går omkring med en medelålders kropp, men med en tonårings känsloliv innanför det skrynkliga skalet. (Känner en sån …) Roligt att du läser min blogg och ger respons, tack för det. Ha en fin dag!

  4. Inger

    Nää att titta FÖR ofta kan ge ju ”nackspärr” Jag tilltalas av den blandade kompotten i din blogg..med allvaret och glädjen tillsammans i ett givande till oss läsare.. ibland ger dina ord mig ett igenkännande ,som triggar igång mina ord.och jag bara måste lämna efter mig en kommentar 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.