Etikett: Björklöven

Sömnlöshet och bussåkande

Av , , Bli först att kommentera 0

Tidig morgon. Utsikt över hustaken på Hemmansgatan här på Anderstorp i AIK-land. Slöjmoln skymmer solen. Jag och min hatt ska vara här ett tag för att samla mod och kraft inför berättarfestivalen som drar igång på måndag. Det blir några riktigt intensiva dagar. Förhoppningsvis roliga och givande.

Tröttheten jag kände efter boksläppet i Umeå håller på att släppa och med den även oron som gnagt inom mig. Har ju så lätt för att förstora bilder och känslor, så svårt att koppla av och sova. I ett vetenskapsprogram härom dagen berättade man om riskerna med att sova för lite. Det kallas för insomnia som 11 procent av befolkningen lär lida av. Kanske lider jag brist på sömnhormonet melatonin, men mest troligt har det att göra med min ADHD – för vem kan sova med en motor brummande i skallen?

Om man sover mindre än fem timmar per natt fyrdubblas risken för stroke. Hela mitt liv, i varje fall till och från, har jag inte sovit mer än 4-5 timmar. Skrämmande. Lägg då till all annan skit jag varit med om, alla diagnoser jag dragit på mig – vilket emellanåt gör jag vettskrämd.

vägen
Världens mest långtråkiga vägsträcka.

De senaste åren har jag åkt med bussen mellan Umeå och Skellefteå en himla massa gånger – en av världens tråkigaste vägsträckor. Den är så jävla mördande tråkig att folk svimmar och faller i koma, en del försöker hoppa av, klockorna stannar och chaufförerna tuggar fradga. Är det månne vägens fel som gjort att folk i de två städerna inte drar jämt? När umeborna kör dötråkighetsvägen norrut är de så förbannade och slut i huvet, att när de vänder i första rondellen när kommer fram till Skellefteå – och detsamma gäller när skellefteborna far åt Umeå. De så uttråkade att de vänder i ersbodarondellen.

buss

Den tråkiga vägen har förmodligen påverkat hatet mellan AIK och Björklöven då även spelarna tvingats färdas vägsträckan inför matcherna. Och hur är det med politikerna i de västerbottniska kuststäderna? Är det dags att gräva sönder vägen och bygga en som är lite roligare. Det kan inte vara svårt. Ja, denna teori kom till mig längs E4, någonstans i höjd med Lövånger.

För övrigt ska vi försöka fixa en biljett till måndagens invigningen av Skellefteå berättarfestival till Lena – vilket kan bli en sann utmaning. De är visst slut, hörde jag igår. Så om någon därute har en biljett över, så är vi på Anderstorp mycket intresserade. En annan plan vi har är att utröna om man i Skellefteå kan köpa ett par sportskor – för i Umeå går det ju bara att köpa antingen en höger- eller vänstersko. I varje fall på Stadium.

Omslag_Spring_Kent

Intresserad av min bok ”Spring Kent, spring!” BESTÄLL

 

 

Vasaplans nya redaktör

Av , , Bli först att kommentera 1

Märklig november. Nästan tio plusgrader igår när jag med öppen jacka och barhuvad promenerade längs älven. Snön känns avlägsen. Blir det ytterligare en jul då regnet faller på bar backe? Ja, inte ifjol, men året innan var det väl så vill jag minnas.

Gårdagen var seg, fick inte mycket gjort på förmiddagen. Skrev inte en enda rad i romanen, fick ihop en kort, mycket ilsken blogg. Fast efter lunch blev det plötsligt fart på mig, då jag tog bussen upp till Aspgården för att vara på en anställningsintervju. Nä, det var inte jag som sökte jobb. Jag satt på ”arbetsgivarens” sida, som chefredaktör för Vasaplan. Erika Åberg sökte det ideella jobbet som bildredaktör – och hon fick det. En välmeriterad kvinna som brinner i kampen mot rasism och fördomar.

erika
Erika Åberg, ny bildredaktör på Vasaplan.

På lördag åker jag till Skellefteå för att hälsa på en vän. Ska bli trevligt. Under bussresan hinner jag kanske läsa ut romanen till nästa bokcirkel. Har haft svårt att ta mig igenom Kristina Sandbergs ”Att föda ett barn”. Sitter mest och tänker: Men när ska den där ungen födas? Sedan är realismen lite kvävande; som när det på sida upp och sida ner beskrivs exakt vad som ska bakas, kokas och stekas till julbordet. Men jag gillar beskrivningen av att ha ”valt fel partner” – huvudpersonen tänker mer sin förra man än den hon gift sig med. Nä, som nästa bok i cirklen hoppas jag på något riktigt hårdkokt, typ ”Hårda killar dansar inte” av Norman Mailer.

En helsida plus att vi toppade Ettan i Folkbladet, blev resultat av intervjun som gjordes i Lycksele. Ett bra reportage, fina bilder och bra PR för vår berättarföreställning. Hoppas nu att det trillar in lite bokning vad gäller våren och sommaren.

Folkbladet2015
Stort reportage i Folkbladet (3 november 2015).

Folkbladet2
Åter på lasarettet i Lycksele där jag jobbade som uska och sjuksyrra på 70-talet och 90-talet.

För övrigt måste jag snabbt hitta ett märke att sy över det som nu sitter på rockärmen. Jag kan omöjligt åka till Skellefteå med en Björklövenlogga på jackan. Det överlever jag aldrig.

 

Fel logga på ärmen

Av , , Bli först att kommentera 0

Var uppe tidigt och fortsatte att jobba med mina små, svarta anteckningsböcker – de jag samlar tankar, minnen, citat, metaforer och rena fakta i, för att sedan använda mig av i mitt litterära skrivande. Som författare vet man ju så ofantligt mycket mer än vad som kan sättas på pränt. Man kan omöjligt skriva ner allt man vet, utan istället sålla, koka samman, och det jag läst mig till i flera böcker kan sluta i en noga genomtänkt mening. En enda mening. Läsaren ska bara ana att där finns mer att berätta, men att författaren varit hygglig att inte skriva läsaren på näsan och därmed tagit bort hens möjligheter att med egen fantasi fylla i ”tomrummen”. Det är en svår konst. Ibland vill man berätta allt, liksom bara för att just bevisa att man ”kan mer”. Ofta är mina första versionen av en roman fylld med sådant ”vetande” som sedan måste skalas bort. I snitt så försvinner en tredjedel när texten ska förtätas. Det blir ofta bättre när jag jobbar fram mina texter på det viset.

lövenlogga
Huvvaligen, en sådan logga har jag på min nya jacka. Vad göra???

Vet ni vad, jag har fortsatt problem med Matterhornjackan jag köpte billigt på secondhand. Den är varm å go, dessutom snygg. Men som jag berättat tidigare så köpte jag jackan utan att se Björklövenloggan på vänstra ärmen.Hur tusan ska jag kunna åka till Skellefteå med den jackan? Inte vill jag bli stenad på torget. I går förvärrades krisen då en man kom fram och med stora, beundrande ögon stirrade på mig och jackan. ”Är du medlem i Björklövens 40-klubb?” Jo, det står så under märket. 40-klubben. Det är tydligen en exklusiv sponsorsförening av riktigt hängivna, snudd på fanatiska beundrare av Björklöven. En sådan jacka bär jag.Vad göra?

AIK
Det här är mitt lag!

Jag är inte så dum att jag tänker sätta dit en AIK-logga, trots att det mitt lag, för då blir jag ju stenad här i Umeå. Nån av er som har mer neutrala loggor/märken jag kan täcka över Björklövenmärket med: Bollibompa-draken, Kalle Anka … Typ.

När det gäller hockeyn, så nog vore det roligt ifall Björklöven tog sig upp i högsta serien. Det är något alldeles märkligt som sker, på isen och läktarna, när de två lagen möts. Men för somliga har denna sportsliga hatkärlek övergått i något religiöst, där spelarna blivit halvgudar, och supportrarna hängivna troende i varsin församling. Har svårt för detta halleluja, detta tillbedjande av sitt lag. Det är inte helt olikt en gudstjänst hos Livets ord (och jag har besökt två i min egenskap som grävande journalist). När jag bodde i Skellefteå 1980-83 så såg jag i princip alla hemmamatcher, särskilt de när Björklöven kom besök. En av dessa mötet började spelarna att slåss på uppvärmningen, alla mot alla, och de slutade inte förrän vaktmästaren släckte lyset i ishallen. Visst ska vi heja på våra lag, glädjas med dem – men det måste finnas en måtta. Men i mitt hjärta är jag och förblir AIK trogen. Och då kan jag ju inte gå omkring med en jacka med ett Björklövenmärke på …

För övrigt borde jag fotvandra längs älven. Om nu mina nya kängor vill. De kan få för sig vad tusan som helst, steka fläsk, lägga sig i hallen och läsa en bok. ”En vandring i solen” har de läst fyra gånger vid det här laget.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Om att fylla år

Av , , 5 kommentarer 1

Förr brukade jag lite dramatiskt säga att jag är född mittemellan atombomberna i Hiroshima och Nagasaki. Jo, jag född den 7 augusti 1958 på BB i Lycksele och fyller således 57 år idag. Ingen märkvärdig dag, en bland alla andra; en alldeles lagom dag, varken mer eller mindre. Det har blivit så med mina födelsedagar, de passerar obemärkta förbi. Jag har ingen större lust att fira, att slå klackarna i taket – och absolut inga kalas. Det enda som markerar denna dag, den 7 augusti, är att jag ska bjuda min dotter på födelsedagsfika nere på stan.

Det fanns en tid då jag tyckte att mina födelsedagar skulle firas med pompa å ståt, särskilt då jag fyllde jämnt. När jag fyllde 40 år så var det ett hundratal inbjudna till mat och underhållning. Men efter det har firandet befunnit sig i ett sluttande plan. När jag fyllde de magiska 50 så höll jag mig undan i morsans lägenhet i Lycksele. Får se vad som händer när jag fyller 60 … Nej, numera infinner en ödesmättad känsla då jag fyller år; en påminnelse om förgängligheten. Så rolig är jag. Sedan har jag alltid haft svårt för överraskningar.

Så detta om min födelsedag. Om jag önskar mig något. Jo. Att fler på denna jord ska lära sig innebörden av människors lika värde. Och så önskar jag mig en flistugg.

När man fyller år är det kanske läge att reflektera över vad som hänt sedan den förra födelsedagen. Det är inte alltid lätt, då det kan ligga för nära i tiden. Det kan vara lättare att minnas vad om skedde för tio, tjugo år sen, eller när man fyllde tio. Klart är att det har varit ett märkligt år, då det svängt mellan högt och lågt, mellan total lycka och djupaste, svarta smärta. Det är nog ett av det märkligaste åren i mitt liv. Men det måste nog få gå en tid innan jag riktigt kan förstå vad som hände. Vad ska ske under det år som nu väntar? Vis av erfarenhet så håller jag huvudet kallt. Väntar och ser.

För övrigt spelats årets hatmatch ikväll. Den mellan Björklöven och Skellefteå. Varenda biljett såldes slut på ett kick. Hade varit kul att se den. Men jag har sett en hel del drabbningar mellan lagen – och det är sannerligen något speciellt. Det brinner på isen. Under en av dessa matcher, någon gång under tidigt 80-tal, så började lagen att slåss redan under uppvärmningen. En fyndig vaktmästare fick stopp på eländet genom att släcka lyset i Skellefteå ishall. Tippar en jämn match – och hoppas att AIK vinner med 4-3.

5 kommentarer
Etiketter: , , ,