Förståelsen för spelet

Har sovit som en stock de senaste dygnet. Efter förra nattens ynka två timmars sömn, då jag klev upp vid tretiden, så kom jag att sova tre timmar under dagen och denna natt fram till åttasnåret i morse. Det märks i min hjärna. Inget tjut, ingen zick-zack-linje mellan öronen, bättre finmotorik, glatt sinne. En ny dag med nya möjligheter – och kanske ett och annat äventyr.

Bra fotbollsmatch i går. Hejade på tyskarna som fällde italienarna under straffsparksläggningen. Har så rysligt svårt med en del av lagen kring medelhavet – Italien, Portugal, Spanien. Somliga av lagens spelare tycks träna med på att falla snyggt och fejka till sig straffar och frisparkar, än på att passa rätt och skjuta på mål. Jag tror på förslaget att i efterhand, genom videogranskning, döma dessa teatraliska spelare till avstängningar. Långa sådana.

För att bli en bra fotbollsspelare krävs god fysik och teknik – men för att bli en stjärna, en storspelare krävs dessutom en väl utvecklad spelförståelse. Först då kan man bli en Zlatan eller Ronaldo. I storstjärnorna finns något alldeles extra i deras hjärnor, en kontrollfunktion som ligger över andra processer och som möjliggör att de kan skifta mellan olika beteenden, något de har nytta av när spelet gå väldigt fort. Detta gör att Zlatan hinner slå den exakta passningen, i ett hopplöst läge, som friställer en lagkamrat. Det är alltså spelförståelsen som är skillnaden mellan en ”normal” spelare och en världsstjärna.

För övrigt kan musik vara livsfarligt. I varje fall för utövarna. En studie visar att pop/rockartister lever 25 år kortare tid än genomsnittet.