Har högmodet blivit en dygd

Har varit helt utmattad i dag, en kombination av förkylning och av den urladdning av energi som brukar komma efter ett framträdande. Jag, Gösta Nilsson (som körde) och Lena åkte redan vid ettsnåret till Granö för att flanera och se oss omkring inför mitt framträdande i Sångargården 18.00. Omväxlande sol och åska, men vi besökte en låst kyrka, beskådade ”hotellet” som placerat sina sviter högt uppe i träden, drack kaffe, åt våfflor och plötsligt var klockan sex.

Sångargården är en vacker plats bestående av gamla hus med knarrande trägolv och tidsenliga möbler, och intilliggande logar med konstutställningar.

Mina medhjälpare som följde mig genom dagen, ända fram till mitt framträdande. Gösta Nilsson och min älskade Lena Sjöström.

Att kåserar kring högmod under kyrkveckan i Granö var inte det lättaste. man skulle nästan kunna påstå att det var högmod från min sida att ge mig i kast med ett sådant ämne. Inte hade det kommit mycket folk heller. Kände två av dem, den ene var Carl Axel Gyllenram, chefen för länsbiblioteken.

Högmod innebär att man har på tok för höga tankar om sig själv, utan att inse vare sig sina styrkor eller svagheter. Man anser sig vara viktigare än andra. Det leder till ett förakt för andra. Kan väl också översättas till narcissism. Motsatsen till högmod är ödmjukhet. Då har man förmågan att älska både sig själv och andra – utan att för den skull vara en mes. En ödmjuk och god människa måste även vara beredd att slåss mot ondskan.

Ja, ungefär så började jag och pratade sedan lite löst om att högmodet ses som en synd i alla de stora religionerna, men inom den romersk-katolska kyrkan räknas högmodet som en av de sju dödssynderna. Sedan ställde jag en rad frågor om högmodet i dagens samhälle.

Hur ser det ut i dag?

• Har högmodet blivit en dygd? Lycka är ett bra chefsjobb, hög lön, ny bil, stor villa.
• Hur är det med alla fallskärmar och bonusar till politiker och höga chefer?
• Och kroppsfixeringen där vi ska se ut som Barbiedockor? Tjockisar har en taskig karaktär.
•  Vi rangordnar och bedömer människor, distanserar oss från se annorlunda eftersom vår livsstil, vår musiksmak, vår kultur och vi själva är så mycket bättre än andra.
• Hur har det varit med vår egen kristna tro? Hur var det med trosrörelsen, med Livets ord? Var det inte högmod att i Guds namn påstå att sjukdom beror på att man är svag i tron.

Är det högmod att sätta sig till doms över hur andra kulturer lever sina liv? Att de klär sig underligt, har en annan religion. Är det högmod?

Ingen respons under framträdandet, däremot blev det ett bra samtal kring fikaborden efter mitt framträdande. Men det handlade mest om mina romankaraktärer som jag hade berättat om:  Om Göte som varje vår utmanade Gud, om Isak som tappade kojan på järnvägsövergången, om Konungen som riskerade livet genom att springa in i ett övertänt hus för att rädda en telefonkatalog och om Rubert som vägrade dela med sig av sitt överflöd av ved. Och så var det förstås några som undrade en del om min senaste självbiografi.

Sedan åkte vi hem genom den vackra sommarkvällen. Gösta körde lugnt och sansat. Solen gjorde allt det gröna grönare.

För övrigt ska jag snart gå ut och grilla. Min dotter Hanna kommer på besök.