Barnkonventionen visar vägen

Har kämpat mot min svindel och klättrat upp i höga fönster för att plocka ner sommargardinerna – i sin tur har de röda julgardinerna hamnat på plats. Ett meningslöst jobb, då julgardinerna ska ner om ett par-tre veckor. Kul var att jag kunde sätta upp en hel del pling-pling med lysdioder från taket ner till golvet. Under åren har jag införskaffat stora mängder med blinkande tomtar som även skiftar i färg och ett otal ljusslingor. Detta tilltalar mig. Inget långtråkigt som hänger på en vägg, enbart för att trötta ut sina gäster.

Jag och författarkollegan Mikael Berglund spånar lite löst på en författarkurs under hösten 2018. Men det är inte lätt, vi måste hålla priserna nere för kursdeltagarna, fixa en billig restaurang, en kurslokal m.m. Vi får väl se hur företagen och kommunen i Lycksele ställer sig. Upp till bevis.

Vi borde ha ämnet empati och medkännande på skolschemat redan i tioårsåldern. Att vi tidigt lära våra barn att  ha modet att kiva fram när någon mobbas. Att vi lär dem att reagera mot ondskan.

FN:s Barnkonvention ger en universell definition av vilka rättigheter barn har, och stipulerar vad som borde gälla för alla barn i hela världen. Definitionen ska gälla i alla samhällen, oavsett kultur, religion eller andra särdrag. Konventionen handlar om det enskilda barnets rättigheter. Varje människa under 18 år räknas som barn, om man inte blir myndig tidigare enligt den nationella lagstiftningen.

Ibland blir fina, intressanta, roliga ord, över en natt totalt nersolkat och söndermosat. Jag har personligen kallat mig för Kulturmannen, men fortsätter jag att använda den termen och att klä mig i manchesterkavaj  torde jag bli bränd på bål. Jag kan dessutom bli anklagad för att ha våldfört mig en kvinna för 30 år sedan. I ren skräck begraver jag min kulturman och väljer ett enklare stråk där jag låser in mig och skriver ensam.Om nu det är en garanti.

För övrigt tänker jag ta det lugnt fram till julen. Ladda batterierna för att orka med julklappsplundringen.