Blå himmel över Pig Hill. Snart kaffe och rostade formfrallor, en klick aprikosmarmelad ovanpå. Sedan drar jag iväg vid niosnåret till en av Region Västerbottens lokaler för att studera forskningsmetodik. Idag ska jag få lära mig vad brukarrevisioner är för något. Rätt så kul att sitta på skolbänken igen. Just nu finns det en del öppningar för att kunna återvända till till yrkeslivet, i varje fall på deltid. Har ju jobbat som min egen i ett drygt år, som Kulturmannen. Det har jag gjort på 25 procent, på prov med F-kassans goda minne. Även om jag hade ett tjugotal föreläsningar under fjolåret, så har det knappt kompenserat det avdrag på 25 procent som det blivit på min sjukersättning; mer ett nollsummespel. Eftersom det inte går ta ut en vettig ersättning för ett ”kulturjobb”, så blir det inte mycket kvar när jag ska betala tillbaka 25 procent i moms, pynta in 35 procent i skatt och ungefär lika mycket i sociala avgifter. Men samtidigt har det ju varit roligt och givande att åka runt och berätta om mina bok ”Spring Kent, spring!” 

Men en bok är bara ny och eftertraktad ett drygt halvår, så under detta år har jag bara fått två bokningar (och fyra som ambassadör i Hjärnkoll). Då går det inte ihop när jag måste plocka ut 4000-5000 kr/månaden från firman för att kompensera avdraget på min sjukersättning. Som tur är har jag fått en del mindre uppdrag från Hjärnkoll – har gjort en mediestrategi, en mall för hur man föreläser, en enkätundersökning i Västerbotten och Jämtland, skrivit texter till deras webb och en del annat.

Sitter och skriver på en roman, en story som följt med mig sedan 2003 – då som ett filmmanus. Det fanns ett par riktigt intresserade regissörer/producenter som ville göra något av detta manus. Men den hamnade i skymundan av det ”stora” filmprojektet. Filmatiseringen av min andra roman ”All världens lycka”. Jag skrev ett manus för tre avsnitt. Kjell-Åke Andersson skulle stå för regin, serien skulle sändas i SVT. Alla gillade serien – men lik förbannat blev det pannkaka av allt, inte minst för att SVT hamnade i ekonomiskt blåsväder och en hel del folk byttes ut på SVT Drama. I det tumultet försvann mitt manus – och alla de personer som funnits kring mig i arbetet med TV-serien. Jag fanns inte längre – och jag gav fan i att skriva fler filmmanus. Jag skrev istället en ny roman som fick namnet ”Konungarnas konung från Baklandet”.

Storyn jag nu skriver på lämnades in till förlaget 2012-13, efter jag gett ut ”Vedtjuven”, men jag stoppade det eftersom jag ville skriva klart ”Spring Kent, spring!” Det var ju mitt livs viktigaste bok. Så denna roman har verkligen fått ligga och mogna och jämfört med de tidigare versionerna är denna berättelse mer långsam, eftertänksam och karaktärerna är mer äkta, det finns djup i dem. Naturligtvis så utspelar sig berättelsen i Baklandet – men det är nog för sista gången.

För övrigt framträder jag i morgon på Bjurholms bibliotek. Nästa tisdag framträder jag på Stroke-dagen i Lycksele.