Julen tiden för snällhet

Snö på träden. Minusgrader. Ett par usla amerikanska julfilmer på teve. Filmmakarna over there har aldrig fattat hur man ska beskriva magin kring julen.För att man riktigt ska förstå detta så bör man ha vuxit upp mitt i svartskogen.Ett enda tänt stearinljus satte fart på julen och tyst tomtegubbe skred fram över gårdsplanen och gömde sig i ladugården. Riktigt ljust blev det när jag och syrran fick tända varsitt tomtebloss och stå på farstubron och jaga bort mörkret. Inne huset tändes ljusen i granen.Det luktade söt skog. Under granen låg klapparna och väntade. En stund senare hörde en råmande motor ute på gårdsplanen: Det var Elon som dagen till ära rusade sin gula Fiat. En bil fullsmockad med julklappar. Farbror Filip i passagerarsätet vevade ner rutan och ropade: Ho, Ho,Ho. I nacken hade han ett avlångt packet som liknade par slarvigt inslagna skidor. Då var det Jul i Baklandet.

Under Julen ska man vara snäll. I längden vinner snällheten. Snällheten är en envägskommunikation utan att man ska förvänta sig någon motprestation. Nej, snällhet ger njutning, snällhet har en förmåga att sprida sig. Att SE en människa är snällhet och kan göra skillnad.Vi tappar inte energi eller kraft genom att se den andre – istället alstrar vi energi. Det är snällhet.

”Vänlighet är svårt att ge bort, för den ges ofta tillbaka.” /Mark Ortman