Etikett: Författardrömmar

Ödet eller hårt arbete

Av , , Bli först att kommentera 3

Fördelen med tidiga morgnar är det lugn och den tystnad som omger en. Inga bilar ute på gatan, inga ljud från grannarna. Så här vid femsnåret är det betydligt lättare att fokusera än mitt på dagen, då bakgrundsbruset tar över och stör mig.

”Att bli konstnär eller författare är ett öde. Man drabbas innan man kan försvara sig”, skrev författaren Lars Ahlin. Kanske är det så, men jag tror mer att ett konstnärskap växer fram i en blandning av medvetna och omedvetna tankar. Och hårt arbete. Så drevs i varje fall mitt författarskap fram. Redan som femtonårig skrävlade jag om att jag en dag skulle bli författare, men när inget hade hänt på den fronten efter 20 år, utan att jag i stället mest fyllde pärm på pärm med refuseringsbrev, tog det omedvetna över och fick mig fortsätta mitt skrivande. Det var ytterst nära att jag lagt av och slutat skriva.

student-849825_960_720

Levde under några år i föreställningen att skrivandet var terapeutiskt och läkande för min trasiga själ. Men i bakhuvudet levde tanken som funnits där sedan jag var femton år: En dag ska jag bli författare. Det är möjligt att det är ett öde som drabbar en, som Ahlin skriver. Men nog krävs det lika mycket transpiration som inspiration för att skriva en roman; det är mycket som måste försakas innan man får hålla i sin debutroman och gråta av lättnad. 1999 debuterade jag 42 år gammal. Nu i augusti kommer min femte roman, ”Män som spelar schack”. Ödet? Nja …

Lars Ahlin
Lars Ahlin.

Lars Ahlin fick kämpa i sitt författarskap, i varje fall i slutet, då han drabbades av ohälsa av olika slag. Efter romanen ”Bark och löv” från 1961, tystnade Ahlin. Men han skrev i denna tystnad. Det gick 24 år innan nästa roman kom: ”Sjätte munnen” (1985), sen kom ytterligare en roman året därpå, innan han överlämnade sitt livsverk: ”Din livsfrukt” (1987); en stor kärleks- och idéroman på 614 sidor. Inledningen är underbar: ”Det hände på den tiden mor lät flytta sin sjuksäng från rum till rum i den stora lägenheten. Tiden var tung och vred. Jag var ännu inte sex år fyllda.”

För övrigt skriver filosofen Kirkegaard följande: ”Vad är ungdom? En dröm. Vad är kärlek? Drömmens innehåll.”