Somnade på soffan med kläderna på. Suck … Vaknade vid halvfem av att någon sköt skarpt i rummet. Det kom från teven som stod på och visade en riktigt usel polisfilm. Klev genast upp och borstade tänderna, kokade kaffe och satte mig och skrev om mina gubbar i Baklandet. Det var ju en dryg vecka sedan jag besökte dem. Men de stod kvar där jag lämnat dem, på en bro som byggts över den lilla ån som slingrar sig upp till ett system av tjärnar och surmyrar. Nu har gubbarna, med min försorg, förflyttat sig bortöver, mot sjön och det hus där huvudpersonen lever sitt drömda liv.

Har snart läst ut Jan Fridegårds ”Porten kallas trång” från 1952. En av dessa fantastiska proletärförfattare som med sin bakgrund och erfarenhet skildrar arbetarklassen – och med ett fantastiskt, vackert språk. Det är denna bok som vi just nu läser i Pig Hills manliga bokcirkel. Vi ska träffas om ett par veckor och ska diskutera just den boken. Det ska bli spännande att höra vad de övriga tycker om romanen.

Jag är övertygad om att litterär läsning ger oss ökad kunskap om andra människor, lär oss att känna medkänsla och förbättrar vår inlevelseförmåga. Det ger oss även ett rikare språk. När vi läser så måste vi öppna oss och bli invaderade av den verklighet som finns på boksidorna. När det blir riktigt intensivt, så kan man undra om det är jag som läser boken eller om det är boken som läser mig. Läsningen är en ensam sysselsättning, därför är det så roligt att träffa andra som läst samma bok och få ventilera våra olika uppfattningar om det skrivna.

För övrigt är vi här på jorden för att lära. Livet är ett enda långt träningsläger. Det viktigaste är att vi gör så gott vi kan, efter vår egen förmåga.