Börjar skörda frukterna efter ha varit produktiv författare sen 1999, då jag debuterade med romanen ”Svin föder svin”. I varje fall vad gäller vistelsestipendier. I höst fick jag ett vistelsestipendium av Norrländska författarsällskapet, då jag i september tillbringade en vecka i Ricklundgården i Marsfjällets skugga. Nu har jag fått veta att jag fått ett nytt vistelsestipendium, nu av Svenska författarförbundet. Nu får jag bo två veckor i Henning Mankells gård i Överberg, utanför Sveg i vackra Härjedalen. Dessutom två för årstiden fina veckor – de två första i juni 2018. Och i Mankells gård. När det gäller att skriva deckare, så är han min absoluta favorit. Han skrev den alltid med ett underliggande politiskt budskap och från ett underifrånperspektiv.
Henning Mankells gård i Överberg.
Nu finns det även ekonomiska stipendier som jag trånar efter. De delas ut halvårsvis, är på 60 000 kronor och skattefria. Jag har fått sådana stipendier för mina fyra första romaner, men sedan tog det stopp. Det är välkommet med sådana ekonomiska bidrag, då man kan vika av en längre period för enbart skrivande. Då kan man tacka nej till alla irriterande småjobb, som tar mer tid än man tror och som i slutänden inte ger mycket i börsen. Men man måste naturligtvis tacka ja till dem för att hålla sig flytande. Som kulturman tvingas man vända på varenda slant, för de arvoden som betalas ut kan man inte leva på.
Men det är kanske som en del säger: ”Du skriver och uppträder väl för att det är så jävla roligt!” Ta dig i brasan!
För övrigt återvänder jag nu till korrekturläsandet. Detta var bara en paus i det ständiga flödet av tid och de åtagande jag tagit på mig.
Senaste kommentarerna