Fick nyss veta att jag fått ett arbetsstipendium av Svenska författarförbundet. Två veckor i Henning Mankells hus i Överberg, ett stenkast från Sveg, i underbara Hälsingland. Två skrivarveckor i början av juni och två veckor av upptäckt av Hälsingland. I början av 80-talet cyklade jag runt i denna underbara landsända och kände därför igen de miljöer som Slas så ofta beskriver i sina romaner. Stockholmskisen som tillbringade några somrar i Hälsingland. Jag lovar, i den miljön ska jag slutföra min roman.

Läste om Gunilla Axén, tidigare utvecklingschef på svenska fotbollsförbundet, som fått sig tillsända via sms tre ståkukar från kända spelare i landslaget. Det är ju ändå förbannat så barnsliga och korkade somliga män kan vara. Jag skäms som man jag är. Borde jag göra det? Ändå, jag skäms över det släkte jag tillhör. Hur fan tänkte dessa spelare? Kolla in hur pitten står, jag fotar av den och skickar det till en kvinna som tror att hon är nåt. Fy fan. #Metoo har lyft fram sådant som pågått dagligdags, men som ingen vågat prata om.

Det är full fart på olika medier vad gäller försyndelser som vissa mansgrisar sysslat med. Men jag gillar inte att folk hängs ut till höger och vänster. Det torde knappast gynna diskussionen om manliga härskartekniker och mäns slappa synen på det kvinnliga könet. Expressen, skittidningen nummer ett, säljer lösnummer genom att hänga ut precis alla. Men, det må jag säga, lika illa är de medier som lägger locket på. Men – när får vi ta del av det som sker på övriga arbetsplatser, för idag tycks det mest handla om en fenomen som sker i medievärlden. Hur ser det ut i gruvorna i Kiruna, på byggarbetsplatserna i Örebro och på Bilprovningen i Umeå? Jag gissar att de granskningarna är mångt värre än de på SVT och Aftonbladet.

Jag måste erkänna att jag som man under årens lopp stött på män som betet sig som grisar mot kvinnliga kollegor – men att jag tittat åt ett annat håll, i ren feghet.Om vi män som anser att sexistiska skämt och allmänt kladdande är fel, så måste vi resa oss upp och säga ifrån. Även om det innebär en risk att vi får stå ut med anklagelser att vi ”inte är riktiga män”. Tror att vi behövs.

För övrigt måste vi leva enligt devisen att alla människor är lika mycket värda.