Det var ju inget snack i den här matchen. Sverige var rejält överlägsna. Det går inte att snacka bort förlusten för finnarna. OK, finske andrakeepern var väl inte så lyckad, men ändå…

..tänkte jag skriva efter två perioder. Men nu var det ju innebandy det gällde. Och Finland. Ett nöjt hälstående Sverige och ett sisutaggat Finland kom ut till tredje perioden. Och en tidig svensk ledning med 6-1 blev till en nödropsseger med 7-6.

Mot ett Finland som dessutom sakande en 4-5 givna spelare i den här turneringen. Hur många sådana har Sverige? Jag vill framför allt se Sami Koski i VM. En absolut favorit. Matchen reste en rad frågetecken också. Här kommer ett antal:

Finns nån  bättre spelare/center i världen än Johan Samuelsson?

Inte är väl dagens Mika Kohonen den gamle Mika Kohonen?

Visst är väl Hannes Öhmans landslagskarriär över?

Henrik Olofsson är väl ingen VM-spelare?

Visst är Galante Carlström för tunn?

Alexander Bodén är väl ute i permafrosten?

Är Mattias Wallgren också på väg högt upp på läktarn?

Får vi se en förstafemma med tre Granlosöner i VM.?

Kan hända om Vaara får för sig att placera Östholm där. Vore väl helt fantastiskt i så fall…

Det blir en mycket spännde VM-final att vänta…

 Jag har hört Jan-Erik Vaara i en del intervjuer. Även om jag tycker att min förmåga att förstå det svenska språket är rätt god så har jag ofta svårt att följa med och begripa vad karln menar.Oavsett om han talar om innebandy i alllmänhet eller utvecklar hur vi ska slå Finland. I helgen har det inte varit enklare… 

Så här stod det på Innebandymagazinets hemsida häromdan efter Sveriges seger mot Tjeckien med 11-3:

"Trots att vi bara kommer upp på halv nivå lyckas vi vinna matchen. Det är bra. Det var en klart viktig match att vinna nu när vi kan ställas mot Tjeckien i VM-semin".

Var det bra att vi bara kom upp i halv nivå? Eller var det än en gång så att vi såg hur svaga tjeckerna är? Eller stod det helt klart att om vi kommer upp i "hel nivå" så vinner vi med 22-6? Eller…

Igår efter vinsten mot Schweiz med 8-1 så sa han i samma forum:

"Resultatmässigt är det klasskillnad men man glömmer bort att ifall motståndarna har en bra dag och gör simpla mål så kan oro sprida sig."

??Vad menar karln? Vad vill han ha sagt? Menar han att det inte var klasskillnad spelmässigt? Att vi inte är då mycket bättre än dom? Att vi hade tur som vann så stort?

 Eller menar han att hans stolta manskap skulle börja darra om Schweiz fick in nåt simpelt mål. Eller menar han att Schweiz bara kan göra simpla mål och man inte behöver oroa sig för att dom gör klassmål? Jag skulle oroa mig mer om det var så… Ellle kan dom bara göra mål om dom har en bra dag?

Ja, vad menar karln?

Kul att Filip Stenmark kom undan debuten med hedern i behåll. Att hans femma också spelade 3-0 gjorde ju inte saken sämre.

Och i morgon börjar och slutar EFT. Med den enda matchen av betydelse. Den mot Finland. Ett Finland som hackat en del i denna turnering? Hur är det med formen där? Använde dom bästa möjliga lag mot Schweiz eller?

För VMs skull hoppas man på en helt jämn match. Helst då med en svensk uddamålsseger…

I den inledande matchen i EFT så mötte världstvåan Sverige världsfyran Tjeckien.

Resultatet blev 11-3.

Efter matchen sa förbundskaptenen Jan – Erik Vaara så här i en intervju med Innebandy.se:

"Trots att vi bara kommer upp på halv nivå lyckas vi vinna matchen. Det är bra. Det var en klart viktig match att vinna nu när vi kan ställas mot Tjeckien i VM-semin".

??  Man slår Tjeckien med 11-3 trots att man bara kommer upp i "halv nivå". Undrar hur det hade slutat om Sverige hade kommit uppi hel nivå? Och där tänker man väl vara när VM stundar. Undrar om det inbördes styrkeförhållandet kommer att ändras nämnvärt under de veckor som kommer…

Efter att ha sett tjeckiska mästarna Tatran spela i Champions Cup förvånar resultatet inte alls. Det är en smal topp i internationell innebandy…

Jag skriver en blogg. Den handlar om innebandy. Min favoritsport. Däför har jag åsikter om sporten och dess utövare. Lag, spelare, tränare osv får ta del av dom. Oftast är dom balanserade. Ibland väldigt kritiska.  Men jag förbehåller mig den rätten. Försöker att inte vara plump eller syssla med direkta personangrepp av oförsvarligt slag. Men blir man upprörd så blir man.

Vitsen med en sportblogg, som jag ser det, är att personligt och obundet, framföra sina åsikter. Varför skulle annars folk ha intresse av att läsa? Det verkar nu som om Innebandybloggen på VF hamnat i en besvärlig situation. En blogg som jag läser daglingen med stor behållning.

Dilemmat handlar om det inlägg Jakob Arvidsson gjorde efter matchen mot KAIS Mora och efter att han läst Moras tränare "Kazzi" Karlssons uttalande om matchen  och domarna. Jag förstår att Jakob blev upprörd. Det blev jag också som framgick av mina inlägg.

Skillnaden mellan Jakob och mig är att han skriver på uppdrag av VF medan jag är helt fri från bindningar. Månne har hans samvete vaknat. Han har ett väl utvecklat sådant. Eller så har han fått en åthutning av sin uppdragsgivare. Oavsett vilket så har han backat från en del av det hans skrev. Som part i målet. Ett inlägg som för övrigt var både fräscht och välgörande. Det kanske var klokt att göra så men jag blir lite bekymrad. Det är väl inte så att bloggen är på väg att bara bli en traditionell nyhetsförmedling. Då innehålla resonemang och tips inför matcher och i efterhand referat kring hur det gick. Det vore urtråkigt.

Jag menar också att en bloggs uppgift inte är att ge en totalt balanserad syn på företeelser inom sporten i fråga. Att hamna i nyhetsprogrammens floskel om  att "vi har försökt nå XX utan framgång" vore väldigt olyckligt. 

Nää, jag hoppas verkligen att vi även i fortsättningen får ta del av ifrågasättande och provocerade inlägg från denna utmärkta blogg. Om inte förlorar den sitt värde och sitt berättigande.

Inför ett VM i säg fotboll så brukar ett för-VM gå av stapeln ca 1 år före det verkliga mästerskapet. Inför VM så spelar man träningslandskamper mot lämpligt motstånd veckorna före för att spela ihop laget och slipa på taktiska dispositioner.

I ishockey pågår med jämna mellanrum landlagsturneringar i det stora länderna. Här brukar man prova nya och färska spelare för att få en koll på om dom kan vara aktuella för ett kommande mästerskap..

Nu stundar ett VM i innebandy. Med alla topplag med. Även här, som på andra områden, skiljer sig nu innebandyn mot andra bollsporter. EFT bara en månad före VM. What´s the point? Jag ser inga fördelar med det.. Slutspelet i VM riskerar att bli en blåkopia a v EFT.

Ta dessutom matchen mellan Sverige och Finland. Här kan mycket avslöjas. Man har redan här i stort sett spikat trupperna. Det finns inga jokrar att ta till. Man kommer med det bästa man har. Åtminstone tycker landslagsledningen det.  En stor förlust (igen) för Sverige mot finnarna kan bara sprida panik i truppen och ledningen. Man riskerar mycket.. Det enda positiva med EFT vore väl att Finland gick på pumpen nånstans. Föga troligt….

Dessutom riskerar man att förväntningarna dämpas inför VM. Styrkeförhållandena har redan avslöjats. Det kan bli tårta på tårta…Fansens spänning inför VM minskar. Intresset sjunker…

What´s the point?